Abstract Uppsatsens syfte är att genomföra en komparativ studie av hur de två teateruppsättningarna Bonsai och Som man sår kommunicerar med sin ungdomspublik kring temat maskulinitetsnormer. I studien ingår även publikens reaktioner under och resonemang efter framförandena. De metoder som setts som lämpliga för studien är uppsättningsanalyser, deltagande publikobservationer, enkätundersökningar och intervjuer. Som teoretisk ram används tillämpliga delar av R W Connells maskulinitetsteori och G L Mosses idéer om ideala manlighetstyper och dess mottyper i kombination med ett intersektionelltoch queerinriktat perspektiv. Medan Bonsai är en turnerande klassrumsföreställning som spelats i skolor i Stockholm med omnejd, är Som man sår en uppsättning som framförts i Unga Klaras egna lokaler. Rummets storlek, skådespelarantal, teknik, dramaturgi och tilltal är exempel på faktorer som skiljer de båda uppsättningarna åt. Resultaten visar även på många likheter. I båda föreställningarna gestaltas maskulinitet som något män gör. Stereotypa framställningar av män för att synliggöra maskulinitetsnormer är ett tillvägagångssätt som används i båda uppsättningarna, men framför allt är detta något som gäller Som man sår. Gemensamt för dem båda är vidare att maskulinitetsnormer ses som en maktfaktor, men också som destruktiva och begränsande för männen själva. I de två uppsättningarna framkommer ideala maskulinitetsegenskaper som själv- och känslokontroll, disciplin, prestation och styrka liksom dess paradoxer som yttrar sig i form av aggressivitet, våld och våldtäkter. Stereotyper, inverterade förhållanden, överdrifter och absurditeter i kontrast till stort allvar används för att skapa distans och ifrågasättande, men också med hjälp av direkta frågor som vävs in i de olika handlingarna. Den stereotypa framställningen i Som man sår bryts genom att två kvinnliga skådespelare gestaltar två manliga karaktärer. I Bonsai förekommer även alternativa maskuliniteter i kontrast till stereotypen. Överdrivna normativa eller normbrytande beteenden och egenskaper både roar och oroar publiken. Av reaktionerna framkommer att de kan mötas av skratt men också upplevas som obehagliga och skapa en del förvirring.

Bakgrund: Minst 25 000 personer i Sverige lever med svårläkta sår och siffran kommer troligtvis öka. Personer med svårläkta sår är en lågprioriterad grupp i vården. Det finns brister i det interprofessionella samarbetet samt i kontinuiteten. Dessutom besitter sjuksköterskor otillräcklig kompetens inom sårvård. Ett svårläkt sår definieras som en fullhudsskada, som inte läker inom sex veckor. Till svårläkta sår räknas oftast bensår, trycksår samt fotsår.Det finns många faktorer som kan påverka läkningen negativt, både yttre och inre faktorer. Sårrelaterade kostnader är en väsentlig del av sjukvårdsbudgeten i alla länder i Europa. Då populationen blir äldre och riskfaktorer ökar, kommer sårvårdskompetens bli mer efterfrågad. Förutom de ekonomiska påfrestningarna, både personliga och samhälleliga, har svårläkta sår stor påverkan på patientens livskvalitet. Syfte: Syftet var att belysa omvårdnad av personer med svårläkta sår ur patientens perspektiv. Metod: Denna studie genomfördes som en icke-systematisk litteraturöversikt och baserades på 15 forskningsartiklar med både kvalitativ och kvantitativ design. Sökningen genomfördes i databaserna Cumulative Index to Nursing and Allied Health Literature [CINAHL] och Public Medline [PubMed], efter att sökord och avgränsningar utformats noga. Studiernas kvalitet bedömdes utifrån Sophiahemmet högskolas granskningsmall. Dataanalysen utfördes med hjälp av en integrerad analys. Resultat: Utifrån urvalet av artiklar kunde fem teman fastställas: betydelsen av kommunikation och information i omvårdnaden, delaktighet och inkludering i beslutsfattande, vårdkontinuitet, behov av bildning och ökad kontroll samt konsekvenser av svårläkta sår och påverkan på livskvalitet. Slutsats: En gemensam nämnare i de utvalda artiklarnas resultat var betydelsen av relationen mellan patient och sjuksköterska. Patienter önskade genuin förståelse, tydlig kommunikation samt delaktighet i beslutsfattande. Ökad delaktighet och en relation baserad på respekt ökade motivationen. För många personer innebar svårläkta sår förluster då de förlorade sin frihet, mobilitet och autonomi. / Background: At least 25,000 people in Sweden live with chronic wounds and the number is likely to increase. People living with chronic wounds are a low-priority group in healthcare. The interprofessional teamwork is inadequate, as is the continuity of patient care. In addition, nurses lack sufficient competence in wound care. A chronic wound is defined as a full-thickness ulcer that has not healed in six weeks. Leg ulcers, pressure ulcers and foot ulcers are wounds that are most often counted as chronic ulcers. There are many factors that can adversely affect healing, both external and internal factors. Wound-related costs are a significant part of healthcare budgets across Europe. As the population ages and risk factors rise, wound care competence will increasingly be requested. In addition to the financial strain, both personal and social, chronic wounds have a major impact on the patient's quality of life. Aim: The aim of this review was to, from the patient's perspective, illustrate nursing care when caring for people with chronic wounds. Method: This study was conducted as a non-systematic literature review and was based on 15 research articles, with both qualitative and quantitative. The search was implemented in the databases Cumulative Index to Nursing and Allied Health Literature [CINAHL] and Public Medline [PubMed], using carefully chosen keywords and delimitations. The quality of the studies was assessed on the basis of Sophiahemmet University's review template. The data analysis was performed using integrated analysis. Results: Based on the selection of articles, five themes could be determined: the significance of communication and information in nursing care, patient participation and inclusion in decision-making, care continuity, the need for patient education and self-care as well as consequences of difficult-to-heal wounds and the impact on quality of life. Conclusions: A common denominator in the results of the selected articles was the importance of the relationship between patient and nurse. Patients wished for genuine understanding, clear communication and wanted to participate in decision making. Increased patient participation and a relationship based on respect increased compliance. For many patients, chronic wounds signified loss, as they perceived that they lost their freedom, mobility, and autonomy.

Bakgrund  Med stigande andel äldre i befolkningen och ett ökat antal personer med kroniska sjukdomar förväntas förekomsten av svårläkta sår att öka. Sårbehandling är en av de vanligaste arbetsuppgifterna för sjuksköterskor i primärvården och kan pågå från månader till flera år. Att ha ett svårläkt sår har av äldre personer beskrivits som att vara fast i en situation utan slut, en situation där den äldre är beroende av sjuksköterskans hjälp för att nå läkning.  Syfte  Att beskriva äldre personers upplevelser av mötet med sjuksköterskan vid omvårdnad av svårläkta sår i primärvården.  Metod  Studien är av kvalitativ design med induktiv ansats. Data samlades in via nio semistrukturerade intervjuer och analyserades med kvalitativ innehållsanalys.  Resultat  De äldre beskrev att mötet med sjuksköterskan kännetecknades av en upplevelse av att vara i trygga händer. En känsla av välbefinnande kunde infinna sig och relationen med sjuksköterskan upplevdes vänskaplig och ömsesidig och beskrevs som nära. De äldre kände att sjuksköterskan engagerade sig och visade en vilja att deras sår skulle läka, vilket skapade förtroende. I mötet fanns förväntningar på professionalitet och ansvarstagande och dessa förväntningar uppfylldes.  Slutsats  Upplevelsen av mötet karaktäriseras av en ömsesidig och nära relation där den äldre, trots sitt behov av vård, gavs möjlighet att fortsätta vara en person snarare än patient. Mötet är en viktig aspekt i sjuksköterskors omvårdnadsarbete och studien belyser vad omvårdnad utifrån ett personcentrerat förhållningssätt betyder för äldre personer med svårläkta sår. / Background  With the increasing proportion of elderly people in the population and an increased number of people with chronic diseases, the incidence of hard-to-heal wounds is expected to increase. But even now, wound treatment is one of the most common tasks for nurses in primary care. Wound treatment can last from months to several years and has been described by older people as being stuck in a situation without an end, a situation where the older person is dependent on the help of a nurse to achieve healing.  Aim  To describe elderly people’s experiences from meeting a nurse giving care for hard-to-heal wounds in primary care.  Method  The study has a qualitative design with an inductive approach. Data were collected by nine semi-structured interviews and analyzed using qualitative content analysis.  Results  The elderly described that the meeting was characterized by an experience of being in a safe place. A feeling of well-being could be present and the relationship with the nurse was experienced as friendly and mutual and was described as close. The elderly felt that the nurse was engaged and showed a will for their wounds to heal, which created trust. There were expectations of professionalism and responsibility and the nurse met these expectations.  Conclusions  The experience of the meeting is characterized by a mutual and close relationship where the elderly, despite their need for care, were given the opportunity to continue being a person rather than a patient. The meeting is important in nursing care, and the study illuminates what nursing based on person-centered care means for older people with hard-to-heal wounds.

Denna studie grundar sig i en tanke om att lyfta kunskap om sår i undervisningen och låta barnen bilda sig ny kunskap genom att dela erfarenheter och samtala med varandra. Syftet med studien är att ta fram, och låta förskollärare utpröva ett undervisningsmaterial i form av en bok, som möter äldre förskolebarns erfarenhet och intresse för sår. Två frågeställningar följer med längs denna process. Den ena riktar sig till hur förskollärarna upplever förskolebarns respons på boken vid en undervisningssituation och den andra till på vilket sätt förskollärare upplever bokens relevans för att möta förskolebarns erfarenhet och intresse om sår. Data har samlats in genom intervjuer med två förskollärare, där de har fått besvara olika frågor som kan kopplas till undervisningssituationen. Utifrån denna data har man använt sig av tematisk innehållsanalys för att bilda sig en uppfattning och få studiens frågeställningar besvarade. Resultat och sammanfattning av studien visade på att utifrån intervjusvar samt analysarbete var barnens upplevelse med boken en gynnsam process, där erfarenhetsutbyte och gemensamma samtal bidrog till ny kunskap och förståelse. / This study is based on the idea of raising the knowledge of wounds in teaching and allowing children to form new knowledge by sharing experiences and conversations with each other. The purpose of the study is to develop, and let preschool teachers test a teaching material in form of a book, which meets older preschoolers experience and interest in wounds. Two issues follow along this process. One focuses on how preschool teachers experience preschool children´s response to the book in a teaching situation and the other on how preschool teachers experience the book´s relevance to meeting preschool children´s experience and interest in wounds. Data have been collected through interviews with two preschool teachers, where they have answered various questions that can be linked to the teaching situation. Based on this data, thematic content analysis has been used to form an opinion and get the study´s questions answered. The results and summary of the study showed that based on interview answers and analysis work, the children´s experience with the book was a favorable process, where exchange of experiences and joint conversations contributed to new knowledge and understanding.

Bakgrund: Förekomsten av svårläkta sår förväntas stiga i takt med en åldrande befolkning och ökande bakomliggande sjukdomar. Detta medför stora kostnader för vårdgivarna och behandlingstiderna riskerar att bli långa. Det innebär även mycket lidande och nedsatt livskvalitet för patienten. Svårläkta sår är en stor del av distriktssköterskans arbete, både inom primärvård och hemsjukvård. Motiv: Trots distriktssköterskors stora ansvar inom detta område är forskningsdata kring deras upplevelser samt hur de arbetar för att utveckla sin kunskap bristfällig. Syfte: Syftet med studien är att beskriva distriktssköterskors upplevelser av att behandla svårläkta sår samt undersöka hur de utvecklar sin kunskap.  Metod: Data har inhämtats genom semistrukturerade intervjuer med distriktssköterskor (N=10) inom primärvård och hemsjukvård, från mellersta och norra Sverige. En kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats har använts.  Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier; “Ett känslomässigt arbete”, “Möta människan bakom såret”, “Ett behov av organisation och samverkan” samt “Strävan efter kunskap och utbildning”.  Konklusion: Sårbehandling beskrevs som ett känslomässigt arbete där samarbete och struktur var viktigt. Distriktssköterskorna upplevde bristande organisation, kunskapsluckor samt avsaknad av fortbildningsmöjligheter. Det krävs mer forskning kring distriktssköterskors upplevelse av specialistutbildningen i förhållande till de kunskapskrav som ställs på arbetsplatsen. Resultatet ger även en fingervisning om politiska och organisatoriska förändringar som kan behövas och kan förhoppningsvis leda till en förbättring av arbetet med svårläkta sår. Detta skulle innebära minskat lidande och ökad livskvalitet för patienten. / Background: The prevalence of chronic ulcers is expected to increase in line with an aging population and increasing underlying diseases. This is associated with great costs to care providers and a risk for long treatment times. Chronic ulcers also cause suffering and reduced quality of life for the patient. Within a primary care or home care setting, a major part of a district nurse's assignment involves treating chronic ulcers. Motive: Despite district nurses profound responsibility regarding this subject there is a lack of research touching on the experiences of district nurses and how they develop their knowledge.  Aim: The aim of this study is to describe the experiences of district nurses caring for chronic ulcers including how they develop their knowledge. Methods: Data was collected through semi-structured interviews with district nurses (N=10) working in a primary care or home care setting, in the middle and north of Sweden. The data was analyzed via qualitative content analysis with an inductive approach. Result: The analysis resulted in four categories; “An emotional task”, “Meeting the human behind the ulcer”, “The need for organization and cooperation” and “The pursuit of knowledge and education”. Conclusion: Wound care is an emotional task where teamwork and structure was important. The district nurses experienced a lack in organization, knowledge and education opportunities. Further research is needed in how district nurses experience their education in relation to work related knowledge demands. The result also hints toward political and organizational alterations that could be needed. Hopefully it will lead to an improved way of working with chronic ulcers and in that way also less suffering and a better quality of life for the patient.

Bakgrund: Svårläkta sår drabbar cirka två procent av Sveriges befolkning och tar stora resurser från vården där personalkostnaden är den största. Svårläkta sår har också en stor negativ påverkan på patientens livskvalitet i form av smärta, bundenhet till omläggningar och social isolering. Att vårda patienter med svårläkta sår är en komplex uppgift som bland annat omfattar sårbedömning, kunskap om bakomliggande faktorer, sårläkningprocessen, uppföljning, dokumentation och ett holistiskt tänkande. För att kunna utföra sitt arbete på ett bra sätt krävs att sjuksköterskan besitter kunskap och erfarenhet inom området svårläkta sår. Syftet: med studien var att sammanställa och beskriva kunskap om sjuksköterskans erfarenheter av att vårda patienter med svårläkta sår. Metod: En litteraturstudie baserad på åtta kvalitativa studier sökta genom systematisk och osystematisk sökning i vetenskapliga databaser. Artiklarna kvalitetsgranskades utifrån bedömningsformuläret Critical Appraisal Skills Programme och innehållet analyserades enligt Thomas och Hardens metod för att slutligen bilda olika teman. Resultat: Tre huvudteman identifierades; det komplexa såret, att möta hinder på vägen samt vård som håller i längden. Utifrån dessa huvudteman framkom nio subteman; nycklarna till en god sårvård, när kunskapen inte räcker till, styrkan i professionen, känslorna går inte att stänga av, arbeta med eller mot organisationen, det är inte alltid lätt i praktiken, allt borde inte ligga i våra händer, den faktiska och den verkliga kostnaden samt att sätta patienten i första rummet. Slutsats: Distriktssköterskans kompetens behöver tas tillvara på och sårvård med tillhörande utbildning behöver få högre prioritering från arbetsledningen gällande stöd, engagemang och tid. Tydliga riktlinjer kring svårläkta sår behövs och en god samverkan både mellan vårdteam och mellan organisation är nödvändig för att kunna se till patientens bästa. / Background: Hard-to-heal wounds affect about two percent of Sweden´s population and take large resources from the healthcare, where staff costs are the largest. Hard-to-heal wounds also have a major impact on the patient´s quality of life in form of pain, attachment to diversions and social isolation. Caring for people with hard-to-heal wounds is a complex task as it includes many different parts such as wound assessment, knowledge of underlying factors, wound healing, follow-up, documentation and holistic thinking. In order to perform their work in a good way, the nurse must possess knowledge and experience in the field of hard-to-heal wounds. The aim: of the study was to compile and describe the knowledge about nurse´s experience of caring for patients with hard-to-heal wounds. Methods: A literature review based on eight qualitative studies searched through systematic and unsystematic search in scientific databases. The articles were quality checked based on the Critical Appraisal Skills Programme assessment questionnaire and the content was analyzed according to Thomas and Harden´s method to finally form different themes. Results: Three main themes were identified; The complex wound, Encountering obstacles on the way and Sustainable care. Based on these main themes nine subthemes emerged; The keys to good wound care, When knowledge is not enough, The strenght of the profession, The feelings can not be turned off, Work with och against the organization, In practice it is not always easy, Everything should not be in our hands, The actual and the real cost and Put the patient first. Conclusion: The district nurse´s competence needs to be utilized and wound care with associated training needs to be given a higher priority from the management in terms of support, commitment and time. Clear guidelines on hard-to-heal wounds are needed and a good collaboration both between care teams and between organizations is necessary to be able to ensure the patients´ best interest.

Bakgrund: Omkring 100 000 svenskar beräknas lida av bensår vilka kräver långa behandlingstider och medför ekonomiska kostnader för samhället. Olika sjukdomstillstånd såsom trauma och försämrad blodcirkulation anses som riskfaktorer. Att leva med bensår kan ha negativ inverkan på människors dagliga liv. Det är viktigt för sjuksköterskor att informera patienterna kring behandlingen, ge stöd samt ha förmågan att bemöta dem med respekt och empati. Syfte: Syftet med föreliggande studie var att beskriva hur patienter med bensår upplever sin livskvalitet samt att beskriva undersökningsgrupperna som ingick i de inkluderade artiklarna. Metod: Beskrivande litteratur studie som inkluderade tolv vetenskapliga artiklar som söktes fram i databasen Cinahl. Huvudresultat: Patienterna beskrev smärta som påverkade deras dagliga liv både fysiskt och psykiskt. Sömnproblem påverkade det psykiska måendet negativt. Rädslan för att skada sig begränsade patienterna fysiskt och man beskrev även känslan av skam, missmod, ensamhet, oro, ångest, depression och förlust av hopp. Bensår upplevdes tidssamt energikrävande och brister i kunskap hos sjukvårdpersonalen hade negativ påverkan på patienternas livskvalité. Undersökningsgrupperna varierade i antal från 5 till 247 deltagare, majoriteten var kvinnor, åldern var mellan 18 till 99 år. De flesta deltagarna hade haft venösa bensår, vilka varade mellan 6 veckor till 43 år. Slutsats: Att leva med bensår påverkade livskvaliteten. Relationen mellan sjuksköterska – patient hade stort betydelse för sårläkningen och välbefinnande. Det är viktigt att sjuksköterskor har tillräcklig kunskap om denna patientgrupp samt att ge ett professionellt bemötande, stöd och information om en egenvård.

I denna systematiska litteraturstudie analyseras och beskrivs sjuksköterskans förebyggande(prevention), undervisande och rådgivande funktion i att stödja (promotion) patienter medsjukdomen diabetes typ 2 och i att förhindra (protection) att komplikationer uppstår. I Sverigefinns cirka 365 000 personer som har en diagnostiserad diabetes typ 2 och ungefär lika mångaberäknas ha sjukdomen oupptäckt och odiagnostiserad. Förekomsten av diabetes ökarlavinartat i hela världen just nu. Ökningen kommer att få stora hälsoekonomiska konsekvenserför olika länders sjukvård och samhällen. Då diabetes är en kronisk livslång sjukdom krävsdet i framtiden ökade kunskaper för att möta den utmaning som den pågående utbredningenav sjukdomen utgör.Syftet med denna studie var att söka kunskap utifrån aktuell forskning mellan åren 2005-2009om sjuksköterskans undervisande och rådgivande funktion angående egenvård i samband meddiabetes typ 2, hur uppkomst av fotsår förhindras samt undervisningens effekter.Datamaterialet (10 inkluderade studier) analyserades och sammanställdes.Studiens resultat visade att undervisning i egenvård inte är patient eller individbaserad, attfotkomplikationer inte förebyggs tillräckligt, att det föreligger starkt samband mellanutbildning och livskvalitet samt att sjuksköterskan behöver öka sin pedagogiska kompetens. / In this systematic literature review study the pedagogical, preventive, instructive and advisoryrole of the nurse is analyzed and described, as regards to the promotion of patients diagnosedwith Diabetes type 2 as well as their protection from further complications. In Sweden thereare about 365 000 diagnosed cases of Diabetes type 2 and approximately the same number ofpeople are estimated to suffer from the condition without being identified or diagnosed. Theprevalence of Diabetes around the world is rapidly increasing. This increase will have anotable impact on the economics of healthcare and on the societies of various countries. SinceDiabetes is a chronic lifelong condition, further knowledge will in future be needed in order toface up to the challenge that the present spread of the condition entails.The purpose of this study was to gather information based on current research published from2005 to 2009, related to the teaching and advisory role of the nurse in terms of self care inconnection with Diabetes type 2, how to prevent the origin of foot ulcer as well as the efficacyof patient instruction.The research data (including 10 research studies) was compiled andanalysed.The results of the study showed that self care instruction is generally not based uponindividual or patient preconditions, that foot complications are not subject to sufficientprevention, that a strong correlation exists between quality of education and patient quality oflife, and that nurses need to improve upon their pedagogical skills.

<p>I denna systematiska litteraturstudie analyseras och beskrivs sjuksköterskans förebyggande(prevention), undervisande och rådgivande funktion i att stödja (promotion) patienter medsjukdomen diabetes typ 2 och i att förhindra (protection) att komplikationer uppstår. I Sverigefinns cirka 365 000 personer som har en diagnostiserad diabetes typ 2 och ungefär lika mångaberäknas ha sjukdomen oupptäckt och odiagnostiserad. Förekomsten av diabetes ökarlavinartat i hela världen just nu. Ökningen kommer att få stora hälsoekonomiska konsekvenserför olika länders sjukvård och samhällen. Då diabetes är en kronisk livslång sjukdom krävsdet i framtiden ökade kunskaper för att möta den utmaning som den pågående utbredningenav sjukdomen utgör.Syftet med denna studie var att söka kunskap utifrån aktuell forskning mellan åren 2005-2009om sjuksköterskans undervisande och rådgivande funktion angående egenvård i samband meddiabetes typ 2, hur uppkomst av fotsår förhindras samt undervisningens effekter.Datamaterialet (10 inkluderade studier) analyserades och sammanställdes.Studiens resultat visade att undervisning i egenvård inte är patient eller individbaserad, attfotkomplikationer inte förebyggs tillräckligt, att det föreligger starkt samband mellanutbildning och livskvalitet samt att sjuksköterskan behöver öka sin pedagogiska kompetens.</p> / <p>In this systematic literature review study the pedagogical, preventive, instructive and advisoryrole of the nurse is analyzed and described, as regards to the promotion of patients diagnosedwith Diabetes type 2 as well as their protection from further complications. In Sweden thereare about 365 000 diagnosed cases of Diabetes type 2 and approximately the same number ofpeople are estimated to suffer from the condition without being identified or diagnosed. Theprevalence of Diabetes around the world is rapidly increasing. This increase will have anotable impact on the economics of healthcare and on the societies of various countries. SinceDiabetes is a chronic lifelong condition, further knowledge will in future be needed in order toface up to the challenge that the present spread of the condition entails.The purpose of this study was to gather information based on current research published from2005 to 2009, related to the teaching and advisory role of the nurse in terms of self care inconnection with Diabetes type 2, how to prevent the origin of foot ulcer as well as the efficacyof patient instruction.The research data (including 10 research studies) was compiled andanalysed.The results of the study showed that self care instruction is generally not based uponindividual or patient preconditions, that foot complications are not subject to sufficientprevention, that a strong correlation exists between quality of education and patient quality oflife, and that nurses need to improve upon their pedagogical skills.</p>

Bakgrund: De nationella riktlinjerna i Vårdhandboken anger att sårbehandling är sjuksköterskans ansvarsområde, trots att undersköterskor oftast sköter uppgiften. Det finns inget hinder i lagstiftningen att sårbehandlingen överlåts på undersköterskan, förutsatt att vården är patientsäker. Forskning visar att sjuksköterskor ofta känner sig osäkra gällande sårbehandlingar, men forskning om undersköterskors erfarenheter saknas. Syftet: Att beskriva sjuksköterskors och undersköterskors erfarenheter av att vårda patienter med svårläkta sår på vårdavdelningar. Metod: Semistrukturerade intervjuer med sju sjuksköterskor och åtta undersköterskor analyserades med manifest kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Deltagarna beskrev att undersköterskor vanligen utför såromläggningar och att sjuksköterskor i varierande utsträckning försöker följa behandlingen, men att tidspress utgjorde ett hinder för sjuksköterskornas önskan om att vara mer delaktiga. Det framkom att sårbehandling är en komplex uppgift, för vilken de flesta ansåg att de inte hade tillräcklig kompetens. Stöd hämtades från erfarna kollegor och teamet runt patienten som bland annat bestod av sårexperter från Sårcentrum. Slutsats: Vårdgivaren behöver inse att komplexiteten i vården av patienter med svårläkta sår utmanar målet om god och säker vård. Därför krävs personal väl förberedd för uppgiften, både genom en god teoretisk grund och omfattande klinisk erfarenhet av sårbehandlingar – som ges den tid som faktiskt behövs. / Background: The National guidelines stipulate that wound care is the registered nurse's area of ​​responsibility, but usually assistant nurses perform the task. There is no hinder in legislation to entrust the task to assistant nurses, provided the care remains safe. Research shows that nurses often feel uncertain about wound care, but research on assistant nurses' experiences is lacking. The purpose: To describe registered nurses 'and assistant nurses' experiences of caring for patients with difficult-to-heal wounds in care units. Method: Semi-structured interviews with seven registered nurses and eight assistant nurses were analyzed with manifest qualitative content analysis with inductive approach. Results: Participants described that assistant nurses usually perform the wound care and that registered nurses try to follow the treatment to varying degrees, but that the time pressure constituted an obstacle to nurses' desire to be more involved. The result showed that wound care is a complex task, for which many felt they lacked sufficient competence. Support was obtained from experienced colleagues and the team around the patient, which consisted of wound specialists from the Wound Center. Conclusion: The caregiver needs to realize that the complexity of caring for patients with hard-to-heal-wounds is a challenge to patient safety and hence requires competent staff who are well prepared for the task, both through a theoretical basis and frequent practice of wound care that is granted the time actually required.