No description available.

Med utgångspunkt i sin kandidatutställning behandlar Elsa Essinger i den här essän tankar kring rörelse i det urbana stadsrummet, abstrahering av grafisk kommunikation i det offentliga, konstnärlig remixing av befintligt material och ett queert förhållningssätt till objekt. Med referenser och inspiration hämtat från Nicolas Bourriauds essä Postproduction, Lars Arrhenius verk The Street och Sara Ahmeds föreläsning Queer Use utforskar Essinger teman och tankeställningar som ligger till grun för hennes konstnärliga arbete.

In this thesis I interview three Swedish-born or raised racialized gay and bisexual individuals. The purpose is to examine the interviewees' experiences of being racialized and gay/bisexual in Sweden, and how they handle their experiences on an individual level. To do so I use queer theory and Sara Ahmed's phenomenology.I find that whiteness plays a crucial role in the interviewees' lives. Due to a homonationalistic logic, the interviewees are often assumed to be heterosexual. At the same time, a homonationalistic logic leads them closer to whiteness and sometimes enables them to pass as white when “coming out” as gay or bisexual. Furthermore, I find that dating white can serve both as a protection against racism and generate benefits, while it also comes with a risk in form of racism, fear of racism or lack of support when exposed to racism. These experiences have led some of the interviewees to date mainly racialized people as a form of resistance. The thesis also shows that the interviewees often feel excluded in LGBTQ gatherings and places due to being racialized, but at the same time feel safe in relation to their sexuality. All interviewees raise antiracist organization as a way of handling the feeling of being out of place in white LGBTQ-contexts.

No description available.

This thesis explores how jazz musicians in Sweden experience jazz culture in terms of hierarchies and structures of power through a feminist phenomenological perspective. Through qualitative interviews with four jazz musicians with experience of attending different music colleges in Sweden, I explore their experiences of jazz culture in general, as well as specific contexts which are common within the culture. Using my theoretical approach, mainly consosting of the theories of Sara Ahmed and Iris Young, I review my informants´ possibilities to orientate themselves toward and within Swedish jazz culture. The informants all have different views of who holds the authority within the jazz culture. The study shows that male representation, masculine patterns of movement and structures of class differences has an impact on the informants possibilities to orientate themselves within the culture.

This thesis investigates representations of masculinities and the father figure in the Swedish painter Carl Larsson’s (1864-1919) self-portraits from 1895. The paintings are analysed through the concepts authority, a term closely connected to the father figure, and idyll, a term often used to describe Larsson’s art. Sara Ahmed’s theory to see beyond what is taken for granted, in Queer Phenomenology, is theoretical starting point for the thesis. The analytical method is adopted from Tamar Garb’s Bodies of Modernity. Figures and Flesh in Fin-de-Siécle France. The conclusion is that the masculinities in Larssons’s father figure are coherent with the paterfamilias in the late 1900s, consisting of the provider, the authority figure, and the husband/lover. Furthermore, that the idyll is constructed by those with the authority to construct it, and that the authority thereby is defined by the idyll it constructs. / Uppsatsen undersöker maskuliniteter genom bildanalyser av två självporträtt av Carl Larsson där han framställer sig som både far och konstnär. Bilderna har analyserats med hjälp av begreppen auktoritet, som traditionellt har varit sammankopplat med fadern, och idyll, som har blivit i det närmaste synonymt med Larssons konst. Sara Ahmeds queera fenomenologi har använts som teoretisk utgångspunkt för att undersöka det som kan ses som det förgivettaga, här formulerat som idyllen. Bildanalyserna har gjorts med utgångspunkt i Tamar Garbs metod för bildanalys i Bodies of Modernity. Figures and Flesh in Fin-de-Siécle France. Undersökningen visar att det i Larssons fadersgestalt går att utläsa samtliga aspekter av 1800-talets paterfamiliaskonstruktion, såsom den formuleras av Joseph A Kestner; familjeförsörjaren, auktoritetsfiguren och maken/älskaren. Undersökningen visar också att den idyllen konstrueras av den som har auktoritet att göra det och att auktoriteten därmed definieras av den idyll den konstruerar. Carl Larssons idyllkonstruktion är därigenom resultatet av ett utövande av den auktoritet han har i egenskap av man, make, far och konstnär.

Studien undersöker relationen mellan skapandet av arpilleras och erfarenheten av exil utifrån konstnären Cecilia Valdés och den politiska och konstnärliga organisationen Salvador Allende-kommitténs ateljé. I relation till exil behandlar frågeställningarna följande ämnen: motivval, skapandets syfte för individen i exil och exilens påverkan på den skapande erfarenheten. I uppsatsens inledning presenteras undersökningens syfte och frågeställningar, centrala teoretiska perspektiv och metod. Sedan introduceras material och tidigare forskning, följt av en beskrivning av uppsatsens disposition. Uppsatsens undersökande del består av två kapitel vilka behandlar centrala motiv och känslotillstånd i ateljéns verksamhet. Undersökningen avrundas med en avslutande diskussion samt förslag på framtida forskning. Utifrån Sara Ahmeds affektteori, Edward W. Saids begrepp kontrapunktiskt perspektiv, Wendy Browns teori om samtida politiserade identiteter och sårade anknytningar och semiotisk bildanalys, har följande slutsatser nåtts: Den traditionella symboliken inom arpilleras skiftade i innebörd genom erfarenheten av exil. Ateljéns kollektiva verksamhet omvandlade exilen till en emanciperande erfarenhet snarare än att grunda den i förbittring. Slutligen skiljer sig anledningarna till ateljéns grundande från motiven bakom liknande verksamheter i Chile under militärdiktaturen.

Studien undersöker relationen mellan skapandet av arpilleras och erfarenheten av exil utifrån konstnären Cecilia Valdés och den politiska och konstnärliga organisationen Salvador Allende-kommitténs ateljé. I relation till exil behandlar frågeställningarna följande ämnen: mottival, skapandets syfte för individen i exil och exilens påverkan på den skapande erfarenheten. I uppsatsens inledning presenteras undersökningens syfte och frågeställningar, centrala teoretiska perspektiv och metod. Sedan introduceras material och tidigare forskning, följt av en beskrivning av uppsatsens disposition. Uppsatsens undersökande del består av två kapitel vilka behandlar centrala motiv och känslotillstånd i ateljéns verksamhet. Undersökningen avrundas med en avslutande diskussion samt förslag på framtida forskning. Utifrån Sara Ahmeds affektteori, Edward W. Saids begrepp kontrapunktiskt perspektiv, Wendy Browns teori om samtida politiserade identiteter och sårade anknytningar och semiotisk bildanalys, har följande slutsatser nåtts: Den traditionella symboliken inom arpilleras skiftade i innebörd genom erfarenheten av exil. Ateljéns kollektiva verksamhet omvandlade exilen till en emanciperande erfarenhet snarare än att grunda den i förbittring. Slutligen skiljer sig anledningarna till ateljéns grundande från motiven bakom liknande verksamheter i Chile under militärdiktaturen.

This dissertation is concerned with a fundamental problem at the heart of Arendt’s The Human Condition—namely, ‘the problem of idleness’. This problem is related to the three types of human Arendt identifies as correlated to dominant activities in one’s life, animal laborans, homo faber, and the acting person. It explores Arendt’s predictions of an oncoming automation crisis, and the possibility of a corresponding crisis in the production—consumption cycle. The problem of idleness can be understood as the claim that if people are provided freedom from job-holding so that they may pursue other activities, they would likely turn to consumption to occupy their time. I claim that this problem of idleness is important in any consideration of an oncoming automation crisis, especially in relation to Universal Basic Income (UBI) as a solution to such a crisis. I claim that there is a hole in the UBI literature concerning this problem of idleness, and if left unaddressed it would result in both an ineffective UBI, and in a crisis of meaning for the general populace. This dissertation demonstrates what the problem of idleness is, why it is important, and what possible solutions exist. This contributes to the UBI literature by diagnosing and attempting to solve a gap in the literature which I argue would cause practical challenges in the implementation and stability of a UBI system. I also contribute to the Arendtian literature by problematizing traditional readings of Arendt, and offering a reappraisal of her thought on Marx, art, and the social.

Denna studie behandlar monsterkroppar i HBO:s tv-serie True Blood (2008 – 2014) och deras tillblivelse samt orientering utifrån skevhet, performativ materia och temporalitet. Med utgångspunkt i Sara Ahmeds queera fenomenologi analyseras empirin genom en queer och reparativ läsning i syfte att studera huruvida True Blood som tv-serie kan ha emancipatorisk och subversiv potential. Studiens empiriska omfång utgörs av sju sända säsonger av True Blood, innehållandes totalt åttio avsnitt, och som urval har primärt tre kvinnliga karaktärer följts. Dessa tre karaktärer definieras ha monsterkroppar utifrån den normativa människokroppen. I analysen diskuteras, förutom de tre valda karaktärerna, även andra monsterkroppar. Slutsatsen är att True Blood som text utmanar och ifrågasätter, genom sina monsterkroppar, normativa föreställningar och räta linjer och därmed anses ha emancipatorisk och subversiv potential.