Introduktion: Vid perifera nervundersökningar med elektroneurografi spelar temperaturen i vävnaden som undersöks stor roll. Kall vävnad leder till försämrad funktion i nervernas jonkanaler, vilket leder till att aktionspotentialer utlöses långsammare och nervledningshastigheten minskar vilket därmed kan ge falskt patologiska undersökningsresultat. För att minska den risken mäts och korrigeras alltid hudtemperaturen. Vid registrering från övre extremiteter mäts hudtemperaturen standardmässigt på handryggen. Trots att stimulering sker från handflatan och från fingrar så mäts inte temperaturen där. Syftet med studien är därför att undersöka om kalla fingrar på en i övrigt varm hand påverkar conduction velocity och peaklatenstiden, jämfört med när hand och fingrar har samma varma temperatur. Metod: 30 unga, friska personer deltog i studien. Ortodrom elektroneurografiundersökning utfördes på nervus medianus sensoriska del. Handryggstemperaturen var konstant 32° Celsius (C) och fingertoppstemperaturerna var 32° C, 27° C respektive 22° C. Vid varje fingertoppstemperatur registrerades conduction velocity och peaklatenstiden vid stimuleringar från handflatan, fingerbasen och fingertoppen på digitorum III. Resultat: En statistiskt signifikant skillnad fanns i både nervledningshastigheten och peaklatenstiden vid registrering från fingerbasen vid fingertoppstemperaturen 32° C jämfört med såväl 27° C som 22° C. Slutsats: Kalla fingrar på en varm hand ger en statistiskt signifikant påverkan på både nervledningshastigheten och peaklatenstiden. / Background: In peripheral nerve examinations with electroneurography, temperatures in the tissue that is being examined is important. Cold tissue leads to impaired function of the ion channels of the nerves, which causes action potentials to be triggered more slowly and the nerve conduction velocity to decrease, which can cause false pathological examination results. To reduce this risk, the skin temperature is always measured and corrected. When registering from the upper extremities, the skin temperature is measured by default on the back of the hand. Despite stimulating in the palm and on the fingers, the temperature is not measured there. The purpose of the study is to investigate whether cold fingers on a warm hand affects the conduction velocity and peak latency time, compared with the hand and the fingers having the same warm temperature. Methods: 30 young, healthy persons participated in the study. An orthodrome electroneurography examination was performed on the sensory part of the median nerve. The backhand temperature was constant 32° Celsius (C) and the fingertip temperatures were 32 ° C, 27 ° C and 22 ° C. Results: A statistically significant difference was found in both nerve conduction velocity and peak latency time when registering from the finger base with fingertip temperature 32 ° C compared with both 27 ° C and 22 ° C Conclusions: Cold fingers on a warm hand give a statistically significant effect on both the nerve conduction velocity and the peak latency time.

Introduction: Ergospirometry is used to evaluate working capacity and assess whether limitations may originate from circulation or respiration. It is typically based on an ordinary exercise test, in conjunction with respiratory analysis. A six-minute walk test (6MWT) may be used to asses a patients functional capacity. The subject walks a 30-meter-long hallway as far as possible for six minutes. Equipment is now available to analyse ventilation simultaneously. The purpose of the study was to validate Spiropalm 6MWT Hand-held Spirometer against Jaeger Oxycon Pro, focusing on minute ventilation. Method and material: A convenience sample of 30 young, healthy adults between the age of 18-32 participated in the study at Örebro University. Minute ventilation was measured with Spiropalm 6MWT Handheld Spirometer (COSMED, Rome, Italy) and Jaeger Oxycon Pro (Viasys Healthcare, Pennsylvania, USA) during two walking tests on treadmill at three intensity levels (velocities). A paired Students t-test was used for comparison between the equipments and between the three intensity levels in regard to minute ventilation and heart rate. Result: The result showed a statistically significant difference between the two equipments, focusing on minute ventilation, at intensity levels 1 and 2, but not for level 3. The Spiropalm shows consistently lower values. There was no difference between the heart rate during the two trials. Conclusion: Spiropalm consistently has lower values of VE than the Jaeger-system, this can be the cause of the difference between the equipments during lower intensity levels, although not high enough for a difference at level 3. There was no difference in heart rate between the two trials at any of the intensity levels, this shows that the subjects were well rested between the trials. / Introduktion: Ergospirometri används för att utvärdera en individs arbetsfysiologi och se om någons begränsningar har sitt ursprung cirkulatoriskt eller respiratoriskt. Undersökningen är baserad på ett vanligt arbetsprov i samband med analys av lungfunktion. Ett sex minuters gångtest (6MWT) kan användas för att utvärdera en patients funktionella kapacitet. Personen får gå i en 30 meter lång korridor så långt som möjligt under sex minuter. Det finns nu utrustning för att analysera lungfunktionen under pågående test. Syftet med studien var att validera Spiropalm 6MWT Hand-held Spirometer mot Jaeger Oxycon Pro med fokus på minutventilation. Metod och material: En studiepopulation på 30 unga, friska vuxna mellan åldrarna 18–32 deltog i studien på Örebro Universitet. Minutventilation mättes med Spiropalm 6MWT Handheld Spirometer (COSMED, Rom, Italien) och Jaeger Oxycon Pro (Viasys Healthcare, Pennsylvania, USA) under två gångtest på gångband under tre olika intensitetsnivåer (hastigheter). Ett parat Students t-test användes vid jämförelse mellan utrustningarna och mellan de tre olika intensitetsnivåerna med avseende på minutventilation och hjärtfrekvens. Resultat: Resultatet visade att det var en statistiskt signifikant skillnad mellan utrustningarna med fokus på minutventilation på intensitetsnivå 1 och 2, men inte på intensitetsnivå 3. Det förelåg inte någon skillnad i hjärtfrekvens mellan de två testerna. Konklusion: Spiropalm analyserar konsekvent lägre än Jaeger-systemet, detta kan vara anledningen till skillnaden mellan utrustningarna på lägre intensitetsnivåer, dock inte tillräckligt högt för skillnad på intensitetsnivå 3. Hjärtfrekvensen var densamma under båda testen på alla intensitetsnivåerna vilket visar på att försökspersonerna var väl utvilade mellan testerna.

Nucleoside 5'-Diphosphate Kinase (NdPK EC 2.7.4.6) is an enzyme (phosphotransferase) with extraordinary characteristics due to its unique ability to transfer phosphor groups to interconvert all nucleoside di- and triphosphates as a part of the DNA synthesis. Due to Biovica International AB's use of signaling and complementing enzymes in their in vitro diagnostic (IVD) test assays for Thymidine Kinase activity, an investigation was proposed to evaluate NdPK, which is a complementing enzyme in the assay. The aim of the study was to evaluate the enzymatic turnover of the enzyme NdPK with a spectrophotometric assay to obtain the specific activity (Units/mg solid protein). To determine the specific activity, enzyme kinetic methodology was applied, including the Michaelis-Menten model. In this study, the method is proposed as a general internal control procedure for the company, as a tool for function control of the different purchased enzymes used in their products in development. Results from the study reflects the different methods used to gain the specific activity for NdPK, where they were compared with the already specified specific activity from the manufacturing company. The results were auspicious, but before the method's authorization as an internal quality procedure, a few amendments are in mind. For instance, determining a method for the graphical readings, validating the method for quality control, and investigating if the method is applicable to other complementing enzymes. In conclusion, the method for determining the specific activity of the enzyme NdPK can be done, by executing the procedure of colorimetric enzyme assay.

Paratyroideahormon (PTH) och kortisol är två analyter som i dagsläget analyseras i serum med elektrokemilumenicense på instrumentet Cobas 8000® på Klinisk Kemi på Länssjukhuset i Kalmar. I framtiden är det planerat att övergå till att analysera dem i plasma. Syftet med projektet var att jämföra värden som erhållits för serum samt plasma för de båda analyterna och undersöka korrelationen mellan dem. Samtidigt utvärderades metodernas repeterbarhet samt eventuellt inflytande av oförutsebara faktorer på mätresultaten med en totalimprecisionsstudie.  PTH är ett peptidhormon som reglerar kalciumhomeostasen i kroppen. Dysfunktion i produktionen av PTH kan leda till osteoporos, hjärtarytmier, muskelkramper samt mentala störningar. Kortisol är ett livsnödvändigt steroidhormon som påverkar ämnesomsättningen och säkerställande det centrala nervsystemets energibehov i situationer med hög stress. Båda analyserna utförs rutinmässigt samt akut och en övergång till plasma skulle framför allt vara tidsbesparande och generera kortare svarstider. Jämförelsen av serum och plasma gjordes med 15 prover från patienter där ett serumrör samt ett plasmarör hade tagits vid samma provtillfälle. Detta resulterade i en determinationskoefficient (r2) som var för PTH 0,9988 och för kortisol 0,9993.  Totalimprecisionen uppskattades genom att analysera två serumkontroller för PTH och kortisol med sex replikat under fem dagar. Variationskoefficienten (CV) för de två PTH-serumkontrollerna var 3,9% för IM2 respektive 3,1% för IM3. För kortisol-serumkontrollerna var CV 2,1% för IM1 respektive 1,3% för IM2. För metoderna eftersträvades ett CV under 5%. Slutsatsen var att korrelationen mellan serum och plasma var mycket god samt att metoderna hade en bra stabilitet och repeterbarhet. / Parathyroid hormone (PTH) and cortisol are hormones involved in regulation of important mechanisms in the human body. PTH regulates the homeostasis of calcium and dysfunction in PTH production and release could lead to osteoporosis and arrythmia. Cortisol is involved in the metabolism and assures energy to the central nervous system in times of physiological stress. The concentration of these analytes is clinically determined by electrochemical luminescence on the immunochemical assay platform Cobas 8000®. In the laboratory of clinical chemistry in Kalmar the assays are performed on samples obtained from serum but changing to plasma assays would be more efficient and less time consuming. The aim of this project was to compare measured concentrations for PTH and cortisol using samples obtained from serum and plasma, respectively and to determine the correlation between the obtained results. The analytical precision was also evaluated to appreciate the influence of unpredictable events on the results.  The comparison between the results obtained from serum and plasma was performed by analysing 15 patient samples. Each serum and plasma sample were taken at the same time and from the same patient. The coefficient of determination for PTH was calculated to 0,9988 and for cortisol 0,9993 in serum and plasma, respectively. For the evaluation of the analytical precision, six replicates of two different serum controls for each analyte was assayed during six replicates for five days. In total of 30 replicates for each control. The coefficient of variation (CV) for PTH controls was 3,9% for IM2 and 3,1% for IM3. CV for cortisol was 2,1% for IM1 and 1,3% for IM2. The conclusion from this project was that there was a strong correlation between serum and plasma and both assays had good precision and repeatability.

Tillgängligheten av blod kan vara livsavgörande för många personer, därför är blodgivning en viktig del av vården. För blodgivare kan en regelbunden blodgivning påverka kroppens järndepåer vilket på sikt kan leda till en järnbrist. Syftet med denna studie var att kartlägga blodgivares järndepåer i Region Jönköpings län genom att (i) utvärdera antalet och andelen nyanmälningar som ej uppfyllt godkänd S-ferritinnivå för blodgivning, (ii) jämföra nivåerna av S-ferritin vid nyregistrering och vid upprepad blodgivning, (iii) utvärdera intag av järnprofylax hos blodgivare, (iv) jämföra antalet, andelen samt orsaken till kontrollprovtagningar före och efter S-ferritin infördes som provtagningsrutin. Data insamlades och erhölls från Blodcentralen, Jönköping, Sverige, och analyserades statistiskt. Resultatet visade att fler kvinnor än män ej blev godkända som blodgivare på grund av S-ferritin <22 µg/L. Genom att sänka S-ferritinnivån kan fler kvinnor godkännas för blodgivning. Vidare visade studien att upprepad blodgivning leder till minskade järndepåer. Grupperna som erbjudits järnprofylax hade stabilare S-ferritin över tid vilket antyder att alla blodgivare skulle gynnas av järnprofylax, men vidare studier krävs. Majoriteten av blodgivare med S-ferritin ≤100 µg/L intar erbjudna järntabletter vilket visade att blodgivarna möjliggjorde fortsatt blodgivning. Slutligen visade studien att sedan S-ferritin infördes som provtagningsrutin 2017 har kontrollprovtagningar på grund av lågt B-Hb minskat, vilket visar att risken för att utveckla en järnbrist på grund av upprepad blodgivning har minskat i Region Jönköpings län. / The availability of blood could be crucial for many people; blood donation is, therefore, a vital part of healthcare. Continuous blood donation could affect the blood donors’ iron depots which could lead to an iron deficiency. The aim of the present study was to evaluate and highlight iron depots amongst blood donors in Jönköping County by (i) evaluating the number and proportion of new applicants which did not meet the approved S-ferritin levels for blood donation, (ii) compare the levels of S-ferritin in new registrations and repeated blood donations, (iii) evaluate intake of iron supplements amongst blood donors, (iv) compare the number, proportion and cause for control sampling before and after S-ferritin was introduced as a sampling routine. Data was collected from the Department of Transfusion Medicine, Jönköping, Sweden, and analysed statistically.The result showed that more women than men were not approved for blood donation because of S-ferritin <22 µg/L. By lowering S-ferritin, additional women will be approved for blood donation. Further, the study showed that continuous blood donation leads to decreased iron depots. Groups that were offered iron supplements showed more stable S-ferritin levels over time which implied that all blood donors would benefit from iron supplements, but further studies are required. The majority of the blood donors with S-ferritin ≤100 µg/L were taking their offered iron supplements which showed that the blood donors enabled future blood donations. Lastly, since S-ferritin was introduced as a sampling routine in 2017 the amount of control samplings due to low B-Hb has decreased. This shows that the risk to develop an iron deficiency due to continuous blood donation has decreased in Jönköping County.

Med hjälp av immunohistokemi kan antigen och antikroppar som är bundna till vävnaden detekteras. Autoimmuna hudsjukdomar är exempel på sjukdomar som diagnosticeras med immunohistokemi. På Falu lasarett användes immunofluorescens för diagnostik av autoimmuna hudsjukdomar. Syftet med denna studie var att optimera enzym-baserad immunohistokemi för epitoperna IgA, IgG, IgM och C3 och jämföra med immunofluorescens vad gäller specificitet, signalstyrka och upplösning. Vävnader som analyserades var tonsill, lever, tarmslemhinna och hudbiopsier. Fixering gjordes i 4% formaldehyd av vävnaderna som infärgades med ultraView DAB och ultraView DAB med FITC. Vävnad som infärgades med DIF med FITC sköljdes enbart i Reaction Buffer. Vävnaderna färgades enligt protokollen ultraView DAB, ultraView DAB med FITC och DIF med FITC. En manuell infärgning med aktiverat DAB utfördes. Resultatet visade bakgrundsinfärgning för samtliga infärgningar. DIF med FITC var tydligare infärgad och lättare att skilja mellan specifik och ospecifik infärgning. Det är svårt att optimera enzym-baserad IHC och epitopen IgA hade generellt starkare infärgning jämfört med epitopen IgM. För att erhålla tillförlitliga resultat krävs det att flera vävnadsprover analyseras. / Using immunohistochemistry, antigens and antibodies bound to the tissue can be detected. Autoimmune skin diseases are examples of diseases that are diagnosed with immunohistochemistry. At Falu Hospital, immunofluorescence was used to diagnose autoimmune skin diseases. The aim of this study was to optimize enzyme-based immunohistochemistry for the epitopes IgA, IgG, IgM and C3 and to compare with immunofluorescence in terms of specificity, signal strength and resolution. Tissues analyzed were tonsil, liver, intestinal mucosa and skin biopsies. Fixation was done in 4% formaldehyde of the tissues stained with ultraView DAB and ultraView DAB with FITC. Tissue stained with DIF with FITC was rinsed in Reaction Buffer only. A manual staining with activated DAB was performed. The result showed background staining for all stainings. DIF with FITC was more clearly stained and easier to distinguish between specific and nonspecific staining. It is difficult to optimize enzyme-based IHC and the epitope IgA generally had stronger staining compared to the epitope IgM. To obtain reliable results, several tissue samples must be analyzed.

No description available.

Bakgrund: Glykerat hemoglobin i blod (B-HbA1c) speglar den genomsnittliga blodsocker-nivån de senaste 8 till 12 veckorna. B-HbA1c används för att följa behandlingen vid diabetes mellitus. B-HbA1c kan mätas på olika sätt och mätresultaten kan ibland skilja sig åt. I detta arbete har en ny immunkemisk metod, HbA1c Advanced (Beckman Coulter, USA) (AU-metoden) utvärderats.   Metod: Med patientprover och kontroller, dubbelprover, beräknades imprecision och bias samt korrelation med laboratoriets ordinarie jonbyteskromatografiska metod, Tosoh G11 (G11-metoden).   Resultat: Imprecision inomserie blev <3 %, total imprecision 5 %, och bias var -2,8 till -5,3 %. AU-metoden gav i medeltal 2,5 mmol/mol (3,9 %) lägre värde än G11-metoden med en korrelationskoefficient på 0,9967. AU-metoden mätte korrekt de vanligaste hemoglobin-varianterna men inte en patologisk ökning av fraktionen HbF.      Slutsats: AU-metodens precision och bias uppfyller nationella kvalitetsmål och korrelationen med laboratoriets ordinarie metod är god för såväl prover utan som med de vanligare hemo-globinvarianterna. Som förväntat för immunkemiska metoder ger AU-metoden för lågt värde vid uttalad ökning av HbF.   AU-metoden fungerar så väl som en immunkemisk metod kan göra och bedöms vara lämplig för kliniskt bruk för att mäta B-HbA1c. / Background: Glycated hemoglobinin blood (B-HbA1c) reflects the average blood sugar level over the last 8 to 12 weeks. B-HbA1c is used to monitor the treatment of diabetes mellitus. B-HbA1c can be measured in different ways with eventual results that sometimes differ from each other. During this project, a new immunochemical method, HbA1c Advanced (Beckman Coulter, USA) (AU method) was evaluated.   Methods: With patient samples, precision and bias were calculated as well as correlation with the laboratory's ordinary ion exchange chromatographic method, Tosoh G11 (G11 method).    Results: Imprecision in-series was <3 %, total imprecision was 5 %, and bias was -2.8 to -5.3  %. On average, the AU method gave values that were lower than the G11 method (2.5 mmol/mol (3.9 %) with a correlation coefficient of 0.9967. The AU method correctly measured the most common hemoglobin variants but not a pathological increase in the HbF fraction.   Conclusion: The precision and bias of the AU method fulfill the national quality objectives and the correlation with the laboratory's ordinary method, the G11 method is good for samples both with and without the most common hemoglobin variants. As expected for immunochemical methods, the AU method gives too low a value for samples with a pronounced increase in HbF.    In conclusion, the AU method fulfills the quality goals as is expected for an immunochemical method for measuring B-hbA1c and is concidered appropriate to use in clincical work.

Bakgrund: Det perifera nervsystemets axon utgår från cellkroppar i ryggmärg eller hjärna och går ut till kroppens perifera delar. Det perifera nervsystemet undersöks med hjälp av elektroneurografi. Elektroneurografi kan utföras antingen antidromt, där mätningen sker i motsatt riktning till nervimpulsens naturliga, eller ortodromt, där nervimpulsmätningen sker i nervens naturliga riktning. Vid elektroneurografi används den nervledningshastighet, amplitud och kurvformation som undersökningen resulterar i för att sätta en diagnos. Studien syftade till att undersöka om det förelåg signifikant sensorisk amplitudskillnad beroende på om antidrom eller ortodrom elektroneurografi användes genom att undersöka nervus medianus och nervus ulnaris, detta för att bedöma om den metod som använts vid framtagandet av referensvärdena har betydelse.  Material & Metod: 33 neurologiskt friska testindivider i åldrarna 18–80 år deltog i studien. Nerverna stimulerades i handledsnivå och registrering gjordes i fingrarna vid ortodrom elektroneurografi, det omvända gjordes vid antidrom elektroneurografi. Parat t- test användes. Signifikansnivån (α) sattes till 0,05 och normalfördelning ansågs föreligga då median och medelvärde hade en differens på ≤5. Resultat: Det fanns en signifikant amplitudskillnad mellan de båda metoderna vid samtliga mätningar.  Diskussion: Referensvärdena bör baseras på samma metod som kliniken använder för att undvika felaktiga positiva eller negativa diagnoser. / Background: The peripheral nervous system (PNS) goes from the soma in the spinal cord or brain out to the peripheral body parts. The PNS is studied using electroneurography. Electroneurography can be performed either by an antidrome method, which measures against the nerve impulses natural direction, or with an ortodromic method, in which the nerve impulses are measured in its natural direction. In electroneurography the nerve conduction velocity, amplitude and formation are used to make a diagnosis. The aim of the study was to examine if there was a significant difference in sensory amplitude when using an antidrome method compared to an ortodrome method by examining the median nerve and the ulnar nerve, this to be able to determine if the method used to achieve the reference values matters. Materials & Method: 33 neurologically healthy test subjects in the ages 18–80 participated in the study. The nerves were stimulated at the wrist and the registrating electrode was positioned on the fingers by the orthodromic method and the other way around by the antidromic method. Paired t- test was used. The level of significance (α) was placed at 0,05. The data was considered to be normally distributed when the median and mean had a difference of ≤5. Results: There were a significant difference in amplitudes in all of the measurements.  Discussion: The reference values should be produced using the same method that is used in the clinic to avoid misdiagnosis.

Introduktion: Polymerase chain reaction (PCR) är en biokemisk och molekylärbiologisk laboratorieteknik som används för in vitro amplifiering av specifika gensekvenser. Det finns olika varianter av PCR, en mer utvecklad version är Realtids-PCR, även benämndkvantitativ PCR (qPCR). qPCR mäter fluorescensintensitet i varje qPCR cykel. Metoden delas in i fyra huvudfaser: linjär-, tidig exponentiell-, exponentiell- och platåfas.   Syfte: Syftet med projektet var att utvärdera prestanda hos Quantstudio 7 vid varierande reaktionsvolym och plattposition, samt vid singleplex och duplex, för att öka kvaliteten på resultat och göra metoden mer kostnadseffektiv.   Material & metod: Syntetisk DNA-sekvens (gBlock) späddes och sattes upp i en standardkurva med sju punkter och användes för 20 µl respektive 10 µl reaktionsvolymen, varje punkt bestod av 4 replikat. För att utvärdera Duplex vs Singelplex förbereddes standardkurva i kombination med en konstant koncentration av en annan assay. För att undersöka intra-plate variation sattes upp identiska reaktioner i samtliga brunnar i PCR-plattan.    Resultat: Samtliga experiment gav detekterbara ampliferingsprodukter.  Cq-värdet användes för att beräkna medelvärde och standardavvikelse, samt effektivitet och R2-värde   Slutsats: Resultatet som erhålls från QS instrumentet visade att reaktionsvolymerna 10 µl och 20 µl är jämförbara. Duplex experimentet visade att gener med låg genuttryck kan duplexas med gener som har 10 000x högre genuttryck. Resultatet från intra-plate variation visade att variationen i SD var högre i den högre sidan av PCR-plattan. / Introduction: Polymerase chain reaction (PCR) is a biochemical and molecular laboratory technique that is used for amplification of specific gene sequences. There are different variants of PCR. A more developed version is quantitative PCR (qPCR). In qPCR the fluorescence intensity is measured in realtime during each qPCR cycle.    Aim: The purpose of the project is to evaluate whether the reaction volume can be reduced by half, which leads to using less material and thus make the method more cost-effective.   Matherial & method: Synthetic DNA sequence (gBlock) was diluted and set up in a standard curve with seven standards and used for 20 μl and 10 μl reaction volume, respectively. Each standard consisted of 4 replicates. To evaluate Duplex vs Singelplex, standard curve was prepared in combination with a constant concentration of another assay. To investigate intra-plate variation, identical reactions were set up in all wells of the PCR-plate.   Results: All experiments yielded detectable amplification products. The Cq value was used to calculate the mean and standard deviation, as well as the efficiency and R2 value   Conclusion:  The obtained results showed that the reaction volumes 10 and 20 µl are comparable. In duplex assay, genes with low gene expression can be analyzed with genes that have 10,000x higher gene expression. In intraplate-assay variation, the variation in the standard deviation increased in the right side of PCR-plate.