Neisseria meningitidis är en bakterie som kan leda till invasiv sjukdom eller endast orsaka bärarskap i nasopharynx. Bakterien delas in i olika serogrupper och klonala komplex. Vissa av dessa grupper och klonala komplex förekommer endast hos invasiva isolat och andra bland bärare, vilket tyder på att det finns genetiska skillnader mellan invasiva och bärarisolat. I denna studie undersöktes genen pilE som kodar för PilE proteinet och ingår i bakteriens pili. Proteinet finns i två klasser, klass 1 och klass 2. Metoden som användes för att studera eventuella skillnader i förekomst och uttryck av pilE genen var digital droplet PCR (ddPCR). Både DNA och RNA kvantifierades med ddPCR för att undersöka antalet kopior av pilE genen (DNA) samt dess uttryck (RNA) mellan invasiva isolat och bärarisolat, mellan klass 1 pilE isolat och klass 2 samt fördelning av klasserna i isolattyperna. Principen för ddPCR är att dela ett prov till tiotusentals nanodroppar där individuella droppar genomgår PCR för en senare avläsning av flourescens från prober. Resultatet visade skillnad mellan bärarisolat och invasiva isolat där de invasiva isolaten visade mindre uttryck av pilE än bärarisolat. Klass 2 isolat hade signifikant färre genuttryck än klass 1 isolat och invasiva isolat visade klass 2 i högre utsträckning än bärarisolat. / Neisseria meningitidis is a bacterium that can cause invasive disease or carriage in the nasopharynx. The bacteria are divided into different serogroups and clonal complexes. Specific serogroups and clonal complexes are more frequent or are only found among invasive isolates or in carriage isolates. This study has investigated pilE, a gene that encodes the PilE protein located in the bacteria´s pilin and the protein is found in either class 1 or class 2. digital droplet PCR was used to investigate differences in presence and expression of the gene pilE. Both DNA and RNA was quantified to study the difference in copy number of the pilE gene (DNA) and its expression (RNA) between invasive isolates and carriage isolates but also between class 1 isolates and class 2 isolates. The distribution of classes between the isolate types was also investigated. The ddPCR method divides a sample into thousands of nanodroplets and a PCR reaction occurs in each droplet followed by droplet reading where fluoroscens from probes is measured. The difference that could be seen was that the invasive isolates expressed pilE in lower copies. Class 2 isolates had a significantly lower gene expression than class 1 isolates and invasive isolates expressed class 2 in a higher frequency.

Sömnapné karaktäriseras av korta andningsuppehåll som inträffar under sömnen och resulterar i en störd nattsömn. Svårighetsgraden av sömnapné kan anges med hjälp av ett index som kallas för apné-hypopné index (AHI), där summan av alla andningsuppehåll divideras med den totala sömntiden. Vanligtvis sker sömnregistreringen under endast en natt men i denna studie ska registreringen ske under två nätter i stället. Syftet med studien är att undersöka skillnaden i AHI-värde och därmed skillnaden i den diagnostiserade svårighetsgraden av sömnapné mellan de två registreringstillfällen. Observationsstudien bestod av 25 patienter, varav 14 män, som blivit remitterade för sömnapnéutredning på Fysiologkliniken vid Västmanlands sjukhus Västerås. Sömnen registrerades i hemmet med hjälp av den ambulatoriska sömnregistreringsapparaten NOX T3s. All insamlad data analyserades manuellt i programmet NoxTurnal. Ett Wilcoxons signed-rank test med signifikansnivå 0,05 användes för att se om det förelåg signifikant skillnad i AHI-värde mellan de båda registreringarna. Den statistiska analysen visade ingen statistiskt signifikant skillnad i AHI mellan första respektive andra registreringen. På individnivå sågs smärre skillnader. För 3 av 25 patienter var skillnaderna mellan registreringarna sådana så att den kliniska handläggningen skulle ha kunnat förändras. / Sleep apnea is characterized by short pauses in breathing that occur during sleep and result in disrupted sleep. The severity of sleep apnea can be indicated by an index called the apnea-hypopnea index (AHI), where the sum of all breathing pauses is divided by the total sleep time. Typically, sleep monitoring occurs for only one night, but in this study, monitoring will take place over two nights. The purpose of the study is to investigate the difference in AHI value and therefore the difference in the diagnosed severity of sleep apnea between the two monitoring occasions. The study consisted of 25 patients, of whom 14 were men and 11 were women, referred for sleep apnea evaluation at the Physiology Clinic at Västmanland Hospital in Västerås. Sleep was recorded at home using the ambulatory sleep registration device NOX T3s. All data was manually analyzed using the NoxTurnal software program. A Wilcoxon signed-rank test with a significance level of 0,05 was used to determine if there was a significant difference. There was no statistically significant difference in AHI between the first and second recordings. On an individual level, minor differences were observed. For 3 out of 25 patients, the differences between the registrations were significant enough to potentially change the clinical management.

Introduktion: Sepsis är utan behandling ett livshotande tillstånd, en korrekt behandling behöver en snabb och tillförlitlig artidentifiering. Olika prepareringsmetoder av positiva blododlingar inför direkt identifiering med MALDI-TOF finns. MBT Sepsityper® IVD Kit är en CE-märkt metod. För att följa IVDR-direktivet behöver Sepsityper jämföras med den nuvarande in-house-metoden. Dessa två metoder jämfördes utifrån förmåga att ge ett tillförlitligt, snabbt resultat där även den praktiska metoden samt ekonomiska aspekten undersöktes Material och metod: Alla positiva blododlingar som undersöktes preparerades med in- house-metoden och Sepsityper innan analys med MALDI-TOF MS. Med in-house-metoden användes saponin för att lysera de humana cellerna medans Sepsityper använde lyseringsbuffert. Resultatets tillförlitlighet presenteras som scorevärde där >2 är tillförlitligt till speciesnivå, 1,7–1,99 till genusnivå och <1,7 är ej tillförlitligt. Resultat: 135 positiva blododlingar undersöktes där in-house-metoden gav 115 med ett scorevärde över 1,7 medans Sepsityper® gav 100 prover med ett scorevärde över 1,7. Bland dessa prover var det 62 gramnegativa bakterier och 53 grampositiva. Slutsats: En skillnad mellan antalet identifieringar med scorevärde över 1,7 sågs men var ej signifikant enligt CHI2 test där antalet var högre för house metoden. Den data som samlats ger ej inte tillräckligt med stöd för att inte avvika från IVDR och fortsätta med in-house- metoden. / Background: Sepsis without treatment is a life-threatening condition, a rapid as well as reliable identification of the bacteria is needed. Different preparation methods of positive blood cultures for rapid identification are available. MBT Sepsityper® IVD Kit is one of them and is a CE-marked method. To comply with the IVDR directive, Sepsityper® needs to be tested and compared with the current in-house method. These two methods were compared based on the ability to provide fast and reliable results. Material and method: All the positive blood samples that were examined were prepared by the two methods then analysed with MALDI-TOF MS. The in-house-method used saponin to lyse the blood cells, Sepsityper used a lysisbuffert. How reliable the results are presented as score value, >2 means that the result is reliable to species identification, between 1.7-1.99 to genus identification and <1.7 is not reliable. Results: 135 positive blood cultures were examined and the in-house-method gave 115 with a score value above 1.7 while Sepsityper® gave 100 bottles a score value over 1.7. Among the bottles there were 62 gram-negative bacteria and 53 gram-positive bacteria. Conclusion: A difference between the number of identifications with a score value above 1.7 were seen where the number was higher for the in-house method, but the difference was not significant according to the Chi2 test. The data collected do not provide sufficient support for not following IVDR and not switch to Sepsityper®.

Introduktion: Hyalint brosk består av kondrocyter inbäddade i ett extracellulärt matrix som täcker alla kroppens synoviala leder. I dag är skador på hyalint brosk ett folkhälsoproblem med begränsade behandlingsmöjligheter. Mesenkymala stamceller har i flertalet studier visat sig vara en lovande kandidat för framtida behandling av broskskador, eftersom dessa kan differentiera till broskproducerande kondrocyter. Modern behandling av broskskador innefattar odling av patientens egna kondrocyter eller stamceller för att sedan återföra dem till broskskadan. För att göra detta effektivt behöver optimering av odlingsförhållanden för aktuella celler utföras. Syfte: Att undersöka tillväxt hos kondrocyter samt mesenkymala stromaceller från benmärg i varierande odlingsförhållanden, detta med avseende att utvärdera vilka tillsatser som mest gynnar cellernas viabilitet och proliferation. Material & Metod: Framtagning av kondrocyter och mesenkymala stromaceller från benmärg i denna studie utfördes på överblivet ortopediskt material från en individ. Cellerna kollagenasbehandlades innan de odlades ut i ett standardmedium under tre veckor. Därefter odlades de i närvaro av olika tillsatser under sex dagar. Cellernas viabilitet mättes genom relativ fluorescens med CellTiter-Blue® reagens medan proliferationen mättes genom cellräkning med flödescytometri. Resultat: Det fanns en signifikant skillnad (ANOVA, p<0,05) mellan minst två tillsatser inom grupperna för viabilitetsanalys samt cellräkning för både kondrocyter och benmärgderiverade mesenkymala stromaceller (BMMSC). Kondrocyterna som odlades i närvaro av fetalt bovint serum (FBS) hade högre proliferation och viabilitet än de celler som odlades i frånvaro av FBS. FBS i kombination med insulin-transferrin-selen (ITS) och kondrocytfaktorerna (KF) dexametason, prolin, insulin samt transforming growth factor beta hade störst positiv effekt på proliferationen. Vidare visade Minimum Essential Medium α med tillsats av FBS 10 % ha störst effekt, av den panel som undersöktes, på både viabilitet och proliferation hos BMMSC. Slutsats: FBS i kombination med ITS och KF hade störst stimulerande effekt på proliferation hos kondrocyter. Val av standardmedium hade större betydelse än tillsats av faktorer vid odling av BMMSC in vitro. / Introduction: Articular cartilage consists of chondrocytes and covers all the synovial joints in the body. Articular cartilage injuries are today a public health issue with limited orthopedic treatments. Mesenchymal stem cells have shown to be a promising candidate for future treatment of articular cartilage injuries due to their many abilities. Modern treatment of cartilage damage involves cultivation of the patient´s own chondrocytes and stem cells. To make this treatment as effective as possible the culture conditions for chondrocytes and stem cells must be optimized. Aim: To study cell growth in chondrocytes and mesenchymal stromal cells from bone marrow in varying culture conditions, this regarding to evaluate the most optimal culture conditions for cell viability and proliferation. Method: Cell extraction in this study was performed on leftover orthopedic material. The cells were treated with collagenase and then cultured in a standard medium for three weeks before they were cultured in presence of various factors for six days. Cell viability was measured by relative fluorescence while proliferation was measured by cell counting. Result: There was a statistically significant difference (ANOVA, p<0,05) between at least two additives within the groups for viability analysis and cell count for both chondrocytes and bone marrow-derived mesenchymal stromal cells (BMMSC). The chondrocytes cultured in presence of fetal bovine serum (FBS) had a higher proliferation and viability compared to the cells cultured in the absence of FBS. FBS in combination with insulin-transferrin-selenium (ITS) and the chondrocyte factors (CF) dexamethasone, proline, insulin and transforming growth factor beta had the biggest impact on proliferation. Minimum Essential Medium α with FBS 10% additive showed positive effects on both viability and proliferation of BMMSCs. Conclusion: FBS in combination with ITS and CF had a good effect on the proliferation of chondrocytes. The choice of standard medium seems to have a more important role than growth factor additive when studying BMMSCs expansion in vitro.

Introduktion: Blodtryck är en livsviktig funktion som bidrar till syretillförseln till kroppens olika organ. Blodtryck går att mäta och är en viktig indikation på det kardiovaskulära systemets funktion. Det finns olika metoder att mäta blodtryck, bland annat auskultatoriskt, automatiskt och med hjälp av Dopplerteknik. Syftet var att jämföra de tre olika metoderna för att se om det förelåg en signifikant skillnad mellan metoderna.   Material och metod: Studien bestod av 30 deltagare. Studiedeltagaren vilade i tio minuter före första blodtrycksmätningen, därefter mättes deras blodtryck i en slumpad ordning med auskultatorisk, automatisk och med Dopplermetod. För att kontrollera om det förelåg en statistisk signifikant skillnad användes en variansanalys (ANOVA) och ett parat t-test.   Resultat och slutats: Det förelåg ingen signifikant skillnad mellan de systoliska blodtrycken. Däremot mellan de diastoliska trycken registrerat med den auskultatoriska och automatiska metoden förelåg det en signifikant skillnad, men den anses inte ha en klinisk betydelse. / Introduction: Blood pressure is a vital function that contributes to the supply of oxygen to the body’s various organs. Blood pressure can be measured and is an important indicator of the cardiovascular system function. There are different methods to measure blood pressure, these are, for example auscultatory, automatic and with the help of a Doppler technique. The aim was to compare the three different methods and see if there was a significant difference between them.   Material and method: The study consisted of 30 participants. The participant rested for ten minutes before the first examination and then their blood pressure was measured in a random order by the three methods: auscultatory, automatic and the Doppler method. To process the collected data an analysis of variance test (ANOVA) and a paired t-test were used.   Results and conclusion: There were no significant difference between the systolic blood pressures. In contrast, there was a difference between the diastolic blood pressures registered with the auscultatory and automatic methods, but this was not considered to be of clinical significance.

Karpaltunnelsyndrom är den vanligaste formen av infångningsneuropati hos den vuxna befolkningen. Kända riskfaktorer för karpaltunnelsyndrom inkluderar arbetsskador som upprepad och repetitiv användning av handen och handleden, men även andra orsaker som graviditet, kön, eventuella frakturer med mera. Elektroneurografi (neurografi) är en klinisk undersökningsmetod som används för att diagnostisera och gradera nervskadan av karpaltunnelsyndrom. Syftet med studien var att jämföra motorisk och sensorisk nervledningshastighet och amplitud mellan arbetsrelaterade skador och andra orsaker vid bekräftad karpaltunnelsyndrom. Patienter rekryterades från avledningen för klinisk neurofysiologi på Gävle sjukhus som var kallade för en neurografiundersökning med frågeställning karpaltunnelsyndrom. Inklusionskriterier i studien var patienter, kvinnor och män i åldern 18–65 år med bekräftad karpaltunnelsyndrom. Neurografi utfördes motorisk och sensoriskt på n. medianus och n. ulnaris bilateralt. Vidare undersöktes n. medianus bilateralt med 14–7 metoden. Ingen signifikant skillnad hittades mellan arbetsskador och andra orsaker för karpaltunnelsyndrom vid jämförelse mellan motorisk och sensorisk nervledningshastighet samt amplitud. Ingen skillnad hittades i 14–7 metoden vid registrering av n. medianus mellan grupperna. Inget samband hittades mellan kroppslängd och motorisk nervledningshastighet. / Carpal tunnel syndrome is the most common form of entrapment neuropathy in the adult population. Known risk factors for carpal tunnel syndrome include work related injuries such as repeated and repetitive use of hand and wrist, but also other causes such as pregnancy, gender, possible fractures and more. Electroneurography (neurography) is a clinical examination method used to diagnose and grade the nerve damage of carpal tunnel syndrome. The purpose of this study is to compare motor and sensory nerve conduction velocity and amplitude between work related injuries and other causes when confirmed carpal tunnel syndrome. Patients were recruited from the neurophysiology department at Gävle hospital who were called for a neurography examination with a question of carpal tunnel syndrome. Inclusion criteria in the study were patients, women, and men between the age 18-65 years with confirmed carpal tunnel syndrome. Neurography were performed bilaterally for both motor and sensory function of the median and ulnar nerve. The median nerve was also examined bilaterally with the 14-7 method. No difference was found between work related injuries and other causes in carpal tunnel syndrome when comparing motor and sensory nerve conduction velocity and amplitude. No difference was found in the 14-7 method when registering the n. medianus between the groups. No correlation was found between body height and motor nerve conduction velocity.

Glioblastoma (GBM) is the most common primary brain tumor in adults and represents one of the most aggressive tumor types. Despite treatment GBM remains incurable and when treated the tumor recurs more aggressive and treatment resistant than before. The understanding of the underlying pathophysiology of GBM has increased in recent years, yet the high mortality with a 5-year survival rate of less than 10% remains. Previous studies from the research group, have shown that complement protein C3 is upregulated in stromal and glioma cells in lower oxygen tensions, and this indicates that C3 might play a role in certain GBM tumor microenvironment (TME) niches. For this reason, it is of great interest to investigate how glioma cells are affected when stimulated with C3. With cell proliferation-, migration assays and gene expression analysis with real time quantitative polymerase chain reaction (qPCR) it was possible to investigate how glioma cells respond to treatment with C3 and C3a-receptor antagonist. By optimizing an antibody panel for detection of macrophages/microglia, astrocytes and tumor cells we made it possible to study the modulation of immune parameters during treatment with C3A-receptor antagonist in mice. / Glioblastom (GBM) är den vanligaste primära hjärntumören hos vuxna och representerar en av de mest aggressiva tumörtyperna. Trots behandling förblir GBM obotlig och efter behandling återkommer tumören mer aggressiv och behandlingsresistent än tidigare. Förståelsen för den underliggande patofysiologin för GBM har ökat de senaste åren, trots detta kvarstår den höga dödligheten med en 5-årig överlevnadsprognos under 10%. Tidigare studier från forskningsgruppen har också visat att komplementprotein C3 är uppreglerat i gliomceller under lågt syretryck, vilket indikerar att C3 kan spela en roll i olika miljöer som finns i GBM. Av denna anledning är det av stort intresse att undersöka hur gliomceller påverkas när de stimuleras med C3. Med cellproliferation-, migrerings analyser och genuttrycksanalys med real time quantitative polymerase chain reaction (qPCR) var det möjligt att undersöka hur gliomceller, men även andra komponenter av tumor microenvironment (TME) svarar på behandling av C3 och C3A-receptor antagonist. Genom att optimera en antikroppspanel, med detektion av makrofager/ mikroglia, astrocyter och tumörceller har vi nu gjort det möjligt att studera moduleringen av immun parametrar vid behandling av C3A-receptor antagonist i möss.

Matrix-assisted laser desorption ionization time-of-flight mass spectrometry (MALDI-TOF MS) är en viktig metod för artidentifiering av mikroorganismer på kliniska mikrobiologiska laboratorier. Enligt rekommendationer från Bruker Daltonics skall matrixapplicering ske relativt omedelbart efter att mikroorganismer har applicerats. Syftet med studien var att utvärdera effekter på artidentifiering vid förlängda tidsintervall mellan applicering av mikroorganismer och matrix med MALDI-TOF MS. Målet var att optimera arbetsflödet på mikrobiologilaboratoriet, laboratoriemedicin, Region Jönköping län (RJL). I studien undersöktes hur identifieringen av mikroorganismer påverkades av applicering avbakterie- och jästsvampstammar (n = 267) och α-Cyano-4-hydroxycinnaminsyra (HCCA)-matrix på en MALDI-provplatta vid varierande tidsintervall upp till tre timmar. Analys med MALDI-TOF MS genomfördes med masspektrometrarna MALDI Biotyper Sirius IVD System och Bruker MicroFlex LT. Resultaten visade att förlängda tidsintervall mellan applicering av mikroorganismer och matrix upp till tre timmar inte hade någon signifikant effekt på scorevärden vid artidentifiering, vilket innebar att tidsintervallen är acceptabla för artidentifiering med MALDI-TOF MS. Detta ger värdefull information för att optimera arbetsflödet och öka effektiviteten på mikrobiologilaboratoriet. / Matrix-assisted laser desorption ionization time-of-flight mass spectrometry (MALDI-TOF MS) is an important method for species level identification in clinical microbiology laboratories. According to recommendations from Bruker Daltonics matrix application should occur relatively immediately after microorganisms have been applied. The aim of the study was to evaluate the effects on microbial identification at extended time intervals between microbial and matrix application using MALDI-TOF MS. The objective was to optimize the workflow at the microbiology laboratory, laboratory medicine, Region Jönköping län (RJL). The study investigated the impact on identification of microorganisms between the application of bacterial and yeast strains (n = 267) and α-Cyano-4-hydroxycinnamic acid (HCCA) matrix on a MALDI target plate of various time intervals up to three hours. MALDI-TOF MS was performed using MALDI Biotyper Sirius IVD System and Bruker MicroFlex LT mass spectrometers.The results showed that a delay of matrix application up to three hours had no significant effect on score values, indicating that time did not affect the accuracy of microbial identification using MALDI-TOF MS. Consequently, the study provided valuable information for optimizing the workflow and increasing the efficiency of the microbiology laboratory.

Tuberculosis is a fatal airborne disease caused by bacteria from the Mycobacterium tuberculosis complex (MTBC). The incidence of contracting tuberculosis is estimated to be around 10.6 million cases each year. Increased drug resistance among mycobacteria has led to the need to develop new treatments. The study's purpose was to determine the antimycobacterial ability of drug complexes and how toxic these complexes are against human cells. Drug complexes from "phage derived endolysins" and "A pyrazine amide-4 aminoquinoline hybrids" were studied to possibly be included as a treatment against tuberculosis in the future. The minimum inhibitory concentrations (MIC) of the drug complexes were analyzed by the method Resazurin microtiter assay (REMA), where the results were assessed visually. The toxicity of the drug complexes was studied by growing THP1-Blue™ NF-κB cells, which then were exposed to the drug complexes. The results could then be obtained by absorbance measurement with spectrophotometry. One-way ANOVA showed a non-significant value, as the P-value was 0.44 (P>0.05). However, more supplementary studies need to be carried out to obtain a significant result. All performed concentrations of the drug complexes were assessed as non-toxic against human THP1-Blue™ NF-κB cells. / Tuberkulos är en dödlig luftburen sjukdom som orsakas av bakterier från Mycobacterium tuberculosis complex (MTBC). Den årliga incidensen i världen för insjuknande i tuberkulos beräknas vara 10.6 miljoner. Ökad läkemedelsresistens bland mycobakterier har lett till att nya behandlingar behöver utvecklas. Syftet med studien var att studera två olika läkemedelskomplex antimycobakteriella förmåga samt hur toxiska dessa komplex är mot humana celler. Läkemedelskomplex från "phage derived endolysins" och "A pyrazine amide-4 aminoquinoline hybrids" studerades för att eventuellt kunna ingå som behandling mot tuberkulos framöver. Läkemedelskomplexens minsta inhibitoriska koncentration (MIC) analyserades genom metoden Resazurin microtiter assay (REMA) där resultaten bedömdes visuellt. Läkemedelskomplexens toxicitet studerades genom odling av THP1-Blue™ NF-κB celler som sedan exponerades för läkemedelskomplexen och resultaten  kunde sedan fås genom absorbansmätning med spektrofotometri. One-way ANOVA påvisade ett icke-signifikant värde,  då p-värdet blev 0,44 (P>0,05). Dock behövs fler kompletterande studier genomföras för att studera detta ytterligare. Alla studerade koncentrationer av läkemedelskomplexen bedömdes vara icke-toxiska mot humana THP1-Blue™ NF-κB celler.

Allt mer forskning kring digitala bildanalysplattformar sker då de har visat lika bra eller bättre prestation än existerande manuella och automatiserade metoder samt effektiviserat handläggningstiden för patientprov. Nyligen har företaget CellaVision utvecklat ett prototypprogram som via bildanalys kan räkna och klassificera retikulocyter. Syftet med studien var att jämföra noggrannheten och precisionen av CellaVisions prototypprogram för retikulocytnumrering med manuell mikroskopering och en automatiserad cellräknare. Totalt 40 blodutstryk tillverkades av 20 blodprov med abnormala värden retikulocyter (>2,5%) och 20 med normala värden retikulocyter (0,5-2,5%). Blodutstryken analyserades med prototypprogrammet, manuell mikroskopering och den automatiserade cellräknaren varpå retikulocytkoncentrationen för respektive resultat jämfördes med Pearsons korrelationstest och Bland-Altmananalys. Blodutstryk tillverkades av tre nivåer retikulocytkontroller och analyserades flertal gånger med prototypprogrammet vars retikulocytkoncentration jämfördes med andra metoders retikulocytkoncentrationer. Samma blodutstryk analyserades med olika antal inskannade celler för att utvärdera hur variationen påverkades. Resultaten från komparabilitetsstudien visade att prototypprogrammet erhöll en utmärkt korrelation och en god överensstämmelse med de andra metoderna. Precisionsstudien visade att prototypprogrammet erhöll konsekventa retikulocytkoncentrationer vid repeterade analyser och en låg variationskoefficient (0,25-10%) vid högre antal inskannade celler vid tre olika nivåer av retikulocytkontroller. Resultaten visar CellaVisions prototypprogram designat för retikulocyträkning erhåller en god noggrannhet och en hög precision vid jämförelse med manuell mikroskopering och en automatiserad cellräknare, dock behöver större studier utföras då antalet patientprov var begränsade. / More and more research on digital image analysis platforms is taking place as they have shown to have as good or better performance than existing manual and automated methods and have also streamlined the processing time for patient samples. Recently, the company CellaVision has developed a prototype program that can enumerate and classify reticulocytes via image analysis. The purpose of the study was to compare the accuracy and precision of CellaVision's prototype program for reticulocyte numbering with manual microscopy and an automated cell counter. A total of 40 blood smears were made from 20 blood samples with abnormal reticulocyte values (>2,5%) and 20 with normal reticulocyte values (0,5-2,5%). The blood smears were analysed with the prototype program, manual microscopy, and the automated cell counter, after which the reticulocyte concentration for each result was compared with Pearson's correlation test and Bland-Altman analysis. Blood smears were made by three levels of reticulocyte controls and analysed several times with the prototype program whose reticulocyte concentration was compared with the other methods' reticulocyte concentrations. The same blood smears were analysed with different numbers of scanned cells to evaluate how the variation was affected. The results of the comparability study showed that the prototype program obtained an excellent correlation and a good agreement with the other methods. The precision study showed that the prototype program obtained consistent reticulocyte concentrations in repeated assays and a low coefficient of variation (0,25-10%) in higher numbers of scanned cells at three different levels of reticulocyte controls. The results showed the CellaVision's prototype program designed for reticulocyte counting obtained good accuracy and high precision when compared with manual microscopy and an automated cell counter, however, larger studies need to be performed as the number of patient samples was limited.