Texen innehåller mina egna tankar om min arbetsprocess och mina målningar. Den är en sorts personlig betraktelse över mitt arbtete och sätt att förhålla mig till livet och min omvärld. Det kretsar kring läsningen av bilden utfrån olika parometrar. Hur perspektivet påverkar djupet i bilden och målningens uppenbararelse i rummet.

<p>Fokus i denna rapport ligger på att undersöka huruvida en hastighetsskylt som tänds upp har större effekt på hastighet än vad den vanliga typen av hastighetsskylt har. Det studeras även om orsaken till detta kan vara egenskaper hos människans uppmärksamhet. Detta undersöktes i ett kvasiexperiment där hastigheten hos de förbipasserande bilarna mättes upp. Resultaten i undersökningen visar att denna typ av hastighetsskylt har större effekt på hastighetshållning än vad som vanligtvis är fallet. Dock framkom inte om uppmärksamheten var den enda faktor som påverkade detta beteende.</p>

This is a study of how “birdwatching visions” are created through the relations between human and non-human actors in birdwatching, and what kind of representations of birds that are constituted within these visions. The aims have mainly been examined by participant observations of birdwatching in Sweden; participant observations of the work done by the NGO BirdLife Malta during the Spring hunting season of birds in Malta; and by interviewing birdwatchers in both contexts. The Actor-Network Theory serves as the theoretical perspective used to analyze how birdwatching visions are ordered and shaped in birdwatching, and how birds as “socio-material phenomenon” are constituted. The study shows how birdwatchers, through their relations to different devices, improve their abilities to determine species of birds, both by using equipment that extend their biological abilities, and equipment that offer a model of interpretation. The study also shows that the birdwatching visions are built upon a taxonomic and focused ways of thinking about birds, where the birds are given certain meanings depending on their occurrence in time and space and what kind of “species” they are identified as.

Fokus i denna rapport ligger på att undersöka huruvida en hastighetsskylt som tänds upp har större effekt på hastighet än vad den vanliga typen av hastighetsskylt har. Det studeras även om orsaken till detta kan vara egenskaper hos människans uppmärksamhet. Detta undersöktes i ett kvasiexperiment där hastigheten hos de förbipasserande bilarna mättes upp. Resultaten i undersökningen visar att denna typ av hastighetsskylt har större effekt på hastighetshållning än vad som vanligtvis är fallet. Dock framkom inte om uppmärksamheten var den enda faktor som påverkade detta beteende.

<p>Syftet med denna uppsats är att studera rumsligheten i två musikalfilmer, My fair lady (Cukor, 1964) och Moulin Rouge (Luhrmann, 2001), och undersöka huruvida den rumsliga estetiken har någon funktion för filmerna i deras egenskap av just musikaler. Analysen är uppbyggd främst kring Richard Dyers teori om musikalfilm som förmedlare av utopiska värden genom bland annat dess komposition som förmedlar glädje och energi, men också kring delar av Rick Altmans musikalgenreteori, Jacques Aumonts bok The Image som behandlar bildens rumsliga aspekter samt dessutom antaganden om ljudets betydelse i formandet av filmens rum, från texter av Michel Chion och Claudia Gorbman. Studien är begränsad till endast de nämnda två filmerna, uppsatsen gör inte anspråk på att visa varken något generaliserande mönster för musikaler i allmänhet eller någon historisk utveckling. Däremot görs en jämförelse mellan de två analysobjekten. Några nyckelbegrepp i analyserna är glädjekomposition, expansionsmotivet, kulturellt rum, haptiskt seende, plasticitet och utopisk representation. Uppsatsens huvuddiskussion behandlar genom dessa begrepp huruvida filmernas rumsliga utformning kan sägas förmedla utopiska lösningar till åskådaren på de problem som finns i det verkliga samhället. Detta kan göras på både en representerande nivå och en icke-representerande, där bildernas grundläggande element står som förmedlande tecken. Båda filmerna visar sig förmedla utopisk känsla på den sistnämnda nivån, medan My fair lady också gör det på den rent representerande nivån. Moulin Rouge visar däremot ett filmiskt rum som innehåller lika svåröverkomliga problem som verkligheten.</p>

Syftet med denna uppsats är att studera rumsligheten i två musikalfilmer, My fair lady (Cukor, 1964) och Moulin Rouge (Luhrmann, 2001), och undersöka huruvida den rumsliga estetiken har någon funktion för filmerna i deras egenskap av just musikaler. Analysen är uppbyggd främst kring Richard Dyers teori om musikalfilm som förmedlare av utopiska värden genom bland annat dess komposition som förmedlar glädje och energi, men också kring delar av Rick Altmans musikalgenreteori, Jacques Aumonts bok The Image som behandlar bildens rumsliga aspekter samt dessutom antaganden om ljudets betydelse i formandet av filmens rum, från texter av Michel Chion och Claudia Gorbman. Studien är begränsad till endast de nämnda två filmerna, uppsatsen gör inte anspråk på att visa varken något generaliserande mönster för musikaler i allmänhet eller någon historisk utveckling. Däremot görs en jämförelse mellan de två analysobjekten. Några nyckelbegrepp i analyserna är glädjekomposition, expansionsmotivet, kulturellt rum, haptiskt seende, plasticitet och utopisk representation. Uppsatsens huvuddiskussion behandlar genom dessa begrepp huruvida filmernas rumsliga utformning kan sägas förmedla utopiska lösningar till åskådaren på de problem som finns i det verkliga samhället. Detta kan göras på både en representerande nivå och en icke-representerande, där bildernas grundläggande element står som förmedlande tecken. Båda filmerna visar sig förmedla utopisk känsla på den sistnämnda nivån, medan My fair lady också gör det på den rent representerande nivån. Moulin Rouge visar däremot ett filmiskt rum som innehåller lika svåröverkomliga problem som verkligheten.

Denna uppsats är en studie av tre noveller skrivna av författare i den modernistiska grupp från Shanghai som brukar kallas nysensualisterna. Studien tar fasta på de olika sätt som författarna använder sig av blick och seende för att i de analyserade texterna uttrycka maktförhållanden, upphetsning och frustrationer i samband med den dramatiska materiella och intellektuella samhällsomvandling som 1920- och 1930-talets Shanghaibor ställdes inför och som bland annat kraftigt påverkade relationerna mellan män och kvinnor. I novellerna skildras hur de manliga huvudpersonerna – oavsett om de utsätts för andras blickar eller själva försöker sig på att använda blicken som ett maktinstrument – drivs till randen av ett sammanbrott på grund av den outhärdliga spänning som krocken mellan det nya och det gamla samhällets krav och förväntningar innebär. Blicken och seendet blir här ett tveeggat svärd som, när det används, tycks slå lika hårt mot den som svingar det som mot hans offer.

I nuläget finns det begränsat med forskning hur det går för de personer som opererar bort ett öga. Detta kan medföra att ögonsjuksköterskan ger otillräcklig information till patient och anhöriga i samband med att det är aktuellt att bära protes. Därför var det av intresse att undersöka den synrelaterade livskvaliteten hos personer som genomgått en ögonamputation. Syftet var att belysa synrelaterad livskvalitet hos personer som genomgått en ögonamputation och har en ögonprotes. Studien är en tvärsnittsstudie med deskriptiv design. Datainsamlingen omfattade frågeformuläret NEI-VFQ-25 med tilläggsfrågor, där deltagarna var vuxna personer som genomgått en ögonamputation de senaste fem åren. Resultatet visade att deltagarna hade lägre synrelaterad livskvalitet än personer i kontrollgruppen från H70-studien 2014/2015 med och utan påverkan på synförmågan. Mest besvär hade deltagarna med sidoseende och aktiviteter både på nära och långt håll. Resultatet av studien kan ge ögonsjuksköterskan fördjupad kunskap som kan användas i personcentrerad vård som stöd för att uppmuntra personen som genomgått en ögon amputation och att på bästa sätt hantera sin nya livssituation. Forskning omfattande synrelaterad livskvalitet hos samtliga vuxna personer i Sverige som genomgått en ögonamputation och har ögonprotes vore av intresse, eftersom resultatet baseras på en grupp patienter vid en ögonklinik. / At the moment there is little research about the outcome of people who have had an eye surgically removed. This may result in an ophthalmic nurse giving insufficient information to patients and relatives. Therefore, it would be interesting to investigate the vision related quality of life in relation to the eyesight of persons who have undergone an eye amputation. The purpose was to illustrate the vision related quality of life of people who have been subject to an eye amputation and have an eye prothesis. The study is a cross-sectional study with a descriptive design. The data collection was conducted using the questionnaire NEI-VFQ-25 together with supplementary questions which was sent to adults who have undergone an eye amputation in the last five years. The results showed that eye amputees had lower vision-related quality of life than participants in a control group from the H70 study 2014/2015 with and without visual symptoms. The biggest inconvenience for the participants was peripheral vision and both near activities and distance activities. The results of the study can provide the ophthalmic nurse with a deeper knowledge to be used working with personcentered care and provide thourough information to support persons how has went through an eye amputation to manage their new life situation. Further research on eye amputees vision-related quality of life nationally is needed because the result is based on a limited study group.

Syftet med den här avhandlingen är att studera de roller bilder har i skapandet av dominerande föreställningar om en plats. Exemplen är hämtade från Visby, en stad med välkända medeltida lämningar på ön Gotland i Östersjön. Teoretiska verktyg kommer från kulturarvspolitik, som belyser kulturarv som konstruktioner med objekt värdeladdade av specifika aktörer i särskilda syften och från visuella kulturstudier som fokuserar hur vi betraktar vår omvärld. Bilder och berättelser skapar socialt konstruerade seenden och bortseenden. Dessa seenden, skapar i sin tur mindscapes tillsammans med upplevelser, drömmar, minnen, medierade budskap och ”före-bilder”. Det är Visbys mindscapes som fokuseras här. Med utgångspunkt i Visbys tio-i-topp-motiv diskuteras bilder hämtade från tre grupper av aktörer, kulturarvsbilder, konstbilder och turismbilder. Begrepp som autenticitet, tilltal och modus är viktiga i förståelsen av hur Visbys ikoner tillkommer bland annat genom upprepning av ett litet antal bildmotiv. Då medeltida lämningar och Visbys guldålder som Hansestad ofta ingår i människors mindscapes döljs och överskuggas andra tidsperioder, sociala kontexter och miljöer i Visby. Fotografier, målningar, teckningar, tryck och souvenirer är kraftfulla redskap i den processen. Detta resulterar i att 9/10 av Visby hamnar i skymundan genom stadens status som en medeltida ikon. Den historiska innerstaden har också fått anpassa sig efter föreställningarna om densamma. / This thesis deals with the roles pictures play when collective imaginations of a city are constructed. The examples comes from Visby, a city with famous medieval remains, on the island Gotland in the Baltic. Cultural heritage politics points out heritage as a mode of cultural production. Heritage is constructed when values are added to specific objects by specific actors for specific purposes. Visual cultural studies underline the practices of looking. We are always looking from specific positions. Images and narratives create socially constructed gazes. Gazes together with experiences, dreams, memories, mediated messages and “fore-sights” creates mindscapes. The urban mindscapes of Visby are at focus here. Starting in a Visby top-ten-image-list, images produced and frequently used within the three domains; heritage and tourist industries and the art world are discussed. The images characteristic marks are defined and discussed in terms of authenticity, emotive modes and ways of address. This study also deals with four socially emergent Visby icons and the consequences of the mono-thematic in Visby. When the medieval remains and Hanseatic traders are dominating people’s mindscapes, other periods, social contexts and Visby settings are hidden or overshadowed. The agency of display, a few repeated views in all sorts of media, produces gazes, ways of seeing and unseeing. Photographs, paintings, drawings, prints and souvenirs with Visby motifs are powerful tools in this process. The result is hierarchical orders hard to change. It has not only had the effect that 9/10 of the contemporary city of Visby is being shaded by its status as a medieval icon. The historical centre has also been adjusted in order to fit with the conceptions of the place.

Two-stream convolutional neural networks are currently one of the most successful approaches for human action recognition. The two-stream convolutional networks separates spatial and temporal information into a spatial stream and a temporal stream. The spatial stream accepts a single RGB frame, while the temporal stream accepts a sequence of optical flow. There have been attempts to further extend the work of the two-stream convolutional network framework. For instance there have been attempts to extend with a third network for auxiliary information, which this thesis mainly focuses on. We seek to extend the two-stream convolutional neural network by introducing a semantic stream by using object detection systems. Two contributions are made in thesis: First we show that this semantic stream can provide slight improvements over two-stream convolutional neural networks for human action recognition on standard benchmarks. Secondly, we attempt to seek divergence enhancements techniques to force our new semantic stream to complement the spatial and the temporal streams by modifying the loss function during training. Slight gains are seen using these divergence enhancement techniques. / Faltningsnätverk i två strömmar är just nu den mest lyckade tillvägagångsmetoden för mänsklig aktivitetsigenkänning, vilket delar upp rumslig och timlig information i en rumslig ström och en timlig ström. Den rumsliga strömmen tar emot individella RGB bildrutor för igenkänning, medan den timliga strömmen tar emot en sekvens av optisk flöde. Försök i att utöka ramverket för faltningsnätverk i två strömmar har gjorts i tidigare arbete. Till exempel har försök gjorts i att komplementera dessa två nätverk med ett tredje nätverk som tar emot extra information. I detta examensarbete söker vi metoder för att utöka faltningsnätverk i två strömmar genom att introducera en semantisk ström med objektdetektion. Vi gör i huvudsak två bidrag i detta examensarbete: Först visar vi att den semantiska strömmen tillsammans med den rumsliga strömmen och den timliga strömmen kan bidra till små förbättringar för mänsklig aktivitetsigenkänning i video på riktmärkesstandarder. För det andra söker vi efter divergensutökningstekniker som tvingar den semantiska strömme att komplementera de andra två strömmarna genom att modifiera förlustfunktionen under träning. Vi ser små förbättringar med att använda dessa tekniker för att öka divergens.