This study is about how the parliamentary parties in Sweden has debated about the Armenian genocide 1915. The overall purpose is to increase the understanding of the underlying reasons why parties in the parliament, whose political program is both interested in immigrant groups but not, choose to argue for a recognition of the Armenian genocide over the years. The study uses two theories, ethnicity and nationalism where the focus is on nationalism which is about what is characterized as nationalism and whether the members of the Swedish parliament can relate to this. The second theory is the use of history, where the purpose is to find out how the members use history in different ways. It has also been analyzed how recurring the Armenian question is in the Swedish parliament. The interesting results are that politicians believe that nationalism was a contributing factor to the outbreak of the Armenian genocide. Nevertheless, they even use history in different ways when they are debating about this historical event. You also get an insight into how the recurring issue has been discussed in the parliament in more depth in the study.

This paper deals with how eight Syriac adolescents and young adults have experienced Swedish religious education (RE) in secondary and upper secondary school about Judaism, Christianity, and Islam. The study reveals that four of the eight respondents experienced tensions and conflicts between Syriac and Muslims students. Two of these respondents revealed experiences of witnessing Syriac students ostracising and subjecting Muslim students to offensive treatment (kränkande behandling). These tensions and conflicts must be understood in the light of the historical and yet ongoing conflicts in the Middle East and Turkey. For the Syriacs, these tensions culminated in Seyfo (the Assyrian genocide) in the midst of the First World War and the collapse of the Ottoman Empire. Furthermore, four respondents experienced a frustration that Seyfo was not addressed in neither RE nor history, while the Holocaust is an obligatory part of the Swedish syllabus. Seemingly, this fact furthered these respondents’ frustration. Therefore the respondents argued that Seyfo must be addressed in Swedish RE. The experiences of RE that adressed Judaism in part tell stories of how it triggered anti-Semitic speech, on part of Muslim students and one teacher. The RE on Christianity was partly experienced as having a liberal secular post-Christian perspective as its vantage point. The way Islam was taught was experienced as romanticised, and also proved at times to be essentialist in regards to its perspective.

<p>Syrianer saknar en egen stat och lever följaktligen idag i diasporan, bland annat i Sverige. De saknar en universell institution som tillvaratar deras egna intressen, såsom en egen stat. Syrianska organisationer har med åren utvecklat en diasporakultur. Organisationerna försöker tillvarata syrianernas intressen såsom historia, språk och kultur och ett tydligt historiemedvetande finns inom gruppen. Den kanske främsta beståndsdelen i detta historiemedvetande och som aktualiserats under det senaste årtiondet är minnen och berättelser om folkmordet på syrianer, Seyfo, som inträffade i det osmanska riket i skuggan av första världskriget. En stark identitet i sin egen historia är viktigt för att integreras i samhället och bli konstruktiva samhällsmedborgare. Men de syrianska ungdomarna har inte en riktig bra tillgång till detta och skolans historieundervisning saknar insyn på invandrargruppernas historia. Sverige är idag av ett mångkulturellt samhälle och det märks tydligt i den svenska skolan. Därför går det att fundera över vilken roll den svenska skolan har i dagens mångkulturella Sverige. Denna mångkulturella utveckling och skolans ambitioner att skapa en dialog mellan människor från olika kulturer har förändrat synen på historieämnet i den svenska skolan. Det svenska historieämnet har som mål att skapa och verka för att utveckla elevernas historiemedvetande, men vissa elever behöver också grundläggande fakta om sin egen historia. Syftet med denna uppsats är att se hur de syrianska organisationerna, Syrianska Riksförbundet i Sverige (SRF) och Syrianska Ungdomsförbundet i Sverige (SUF) försöker förmedla dessa grundläggande fakta och upprätthålla ett historiemedvetande bland de syrianska ungdomarna.</p><p>Resultatet visar att SRF och SUF arbetar febrilt med att stärka syrianska ungdomars identitet. Genom att bland annat anordna föreläsningar och kulturella tillställningar, ge ut musik, litteratur och film och uppmärksamma Seyfo upplyser förbunden de syrianska ungdomarna om syriansk/arameisk historia, kultur, språk och religion. SRF och SUF arbetade under de inledande åren arbetade med att skapa en grund för gemenskap och sammanhållning inom gruppen, arbetet koncentrerades till att skapa den specifika etniska identiteten. Under senare år arbetade SRF och SUF med att föra ut den etniska identiteten på ett politiskt sätt. Orsaken till denna aktivitet och skapandet av denna diasporakultur kan grunda sig i tillgången till det så kallade offentliga rummet i Sverige. I sina tidigare hemländer var uttryck för syriansk historia, kultur och språk i det offentliga rummet inte möjligt.</p>

Syrianer saknar en egen stat och lever följaktligen idag i diasporan, bland annat i Sverige. De saknar en universell institution som tillvaratar deras egna intressen, såsom en egen stat. Syrianska organisationer har med åren utvecklat en diasporakultur. Organisationerna försöker tillvarata syrianernas intressen såsom historia, språk och kultur och ett tydligt historiemedvetande finns inom gruppen. Den kanske främsta beståndsdelen i detta historiemedvetande och som aktualiserats under det senaste årtiondet är minnen och berättelser om folkmordet på syrianer, Seyfo, som inträffade i det osmanska riket i skuggan av första världskriget. En stark identitet i sin egen historia är viktigt för att integreras i samhället och bli konstruktiva samhällsmedborgare. Men de syrianska ungdomarna har inte en riktig bra tillgång till detta och skolans historieundervisning saknar insyn på invandrargruppernas historia. Sverige är idag av ett mångkulturellt samhälle och det märks tydligt i den svenska skolan. Därför går det att fundera över vilken roll den svenska skolan har i dagens mångkulturella Sverige. Denna mångkulturella utveckling och skolans ambitioner att skapa en dialog mellan människor från olika kulturer har förändrat synen på historieämnet i den svenska skolan. Det svenska historieämnet har som mål att skapa och verka för att utveckla elevernas historiemedvetande, men vissa elever behöver också grundläggande fakta om sin egen historia. Syftet med denna uppsats är att se hur de syrianska organisationerna, Syrianska Riksförbundet i Sverige (SRF) och Syrianska Ungdomsförbundet i Sverige (SUF) försöker förmedla dessa grundläggande fakta och upprätthålla ett historiemedvetande bland de syrianska ungdomarna. Resultatet visar att SRF och SUF arbetar febrilt med att stärka syrianska ungdomars identitet. Genom att bland annat anordna föreläsningar och kulturella tillställningar, ge ut musik, litteratur och film och uppmärksamma Seyfo upplyser förbunden de syrianska ungdomarna om syriansk/arameisk historia, kultur, språk och religion. SRF och SUF arbetade under de inledande åren arbetade med att skapa en grund för gemenskap och sammanhållning inom gruppen, arbetet koncentrerades till att skapa den specifika etniska identiteten. Under senare år arbetade SRF och SUF med att föra ut den etniska identiteten på ett politiskt sätt. Orsaken till denna aktivitet och skapandet av denna diasporakultur kan grunda sig i tillgången till det så kallade offentliga rummet i Sverige. I sina tidigare hemländer var uttryck för syriansk historia, kultur och språk i det offentliga rummet inte möjligt.

Uppsatsens syfte är att söka förklaring till varför den svenska regeringen valde att inte erkänna folkmordet på armenier/Seyfo samt undersöka på vilket sätt politiker använder sig av historia när de ska ta beslut i frågor som dels skett i en annan tid och som dels är obekväma att hantera. För att få svar på denna fråga har en kvalitativ metod använts. Argumentationsanalys samt kritisk diskursanalys har använts för att tolka de politiska argumentationerna och nyckelorden i den politiska debatten. Den utredning som regeringen beställde som underlag för sitt beslut har varit ett viktigt undersökningsmaterial. Vidare har intervjuer använts för att få en ökad förståelse av undersökningen. Syftet med uppsatsen har uppnåtts och förklaringen till varför den svenska regeringen valde att inte erkänna folkmordet på armenier/Seyfo är också en slutsats. Det fanns flera bakomliggande faktorer så som att inte stöta sig med en stor väljargrupp, inte riskera handelsrelationer dvs. ekonomiska intressen, dels flyktingfrågan mm. Dessa faktorer var dock inte de största utan den absolut största och även viktigaste orsaken var den som de inte tordes nämna. Denna faktor var att de var rädda för att ett erkännande skulle leda till påtryckningar och hot från Turkiet samt från olika intressenter i Sverige. / The purpose of the thesis is to seek an explanation as to why the Swedish government chose not to acknowledge the Armenian/Seyfo genocide and to investigate how politicians make use of history when making decisions on issues that have happened in another time and which are partly uncomfortable to manage. A qualitative method has been used to answer this question. Argumentation analysis and critical discourse analysis have been used to interpret the political arguments and keywords in the political debate. The investigation that the government ordered as a basis for its decision has been an important investigative material. Furthermore, interviews were used to gain a better understanding of the study. The purpose of the thesis has been achieved and the explanation as to why the Swedish government chose not to acknowledge the Armenian/Seyfo genocide is also a conclusion. There were several different underlying factors such as not clashing with a larger voter group, not risking trade relations i.e. financial interests, partly the refugee issue, etc. However, these factors were not the greatest, but the absolute greatest and also the most important reason was the one they did not dare mention. This factor was that they were afraid that recognition would lead to pressure and threats from Turkey as well as from various stakeholders in Sweden.

<p>Assyrier/syrianer är en folkgrupp med en oavbruten historia sedan 3000 år tillbaka. De härstammar från Mesopotamien där de även var först med jordbruk och skriftspråk. Språket är heligt och kommer från Jesu tid. I flera generationer har folkgruppens kulturarv gått vidare och bibehållits trots att de har upplevt motgångar såsom flera folkmord och diskriminering av det islamiska samhället och de förtryckande systemen i hemlandet. Folkmorden har reducerat folkgruppens antal och det senaste ”Seyfo” är det som folkgruppen idag vill ha erkänt och ligger nära dem i minne och hjärta.</p><p>På 1970-talet började folkgruppen successivt emigrera från Turabdin till Europa och Sverige kom att bli ett av många värdländer. Att komma till ett nytt land som har ett samhällssystem som är uppbyggt på ett helt annat sätt och har en helt annan världssyn har fått konsekvenser som resulterat i förändringar för folkgruppen. Assyrier/syrianer är en invandrargrupp som har integrerats bra men har sina stridigheter och konflikter inom gruppen, speciellt mellan de äldre och yngre. Den svenska sekulariseringen och moderniteten kan inte förstås av de äldre i folkgruppen och det skapar spänningar samt obalans hos de yngre. De äldre tyr sig till kyrkan och deras världsbild grundas utifrån kyrkan och religionen. Traditionerna är gamla och religiösa och blir för många assyriska/syrianska ungdomar svåra att tillämpa i sin vardag. De yngre i folkgruppen har en världsbild som grundar sig på samhällsfrågor och identitet. De försöker hitta en plats i samhället och identifierar sig inte med den ”syrisk-ortodoxa kyrkan” utan istället med nationalistiska symboler såsom ”assyr” och ”syrian”. De kyrkliga organisationerna och institutionerna väcker inget intresse eller tycke hos de yngre utan snarare en kritisk känsla som har växt fram med åren. Kritiken grundar sig på deras kunskap om de olika hierarkiska maktsystemen och falangerna som präglar kyrkan.</p><p>Föreningslivet prioriteras hellre och tillfredställer deras behov, frågor och tomrum när det gäller kultur och tradition. Fotboll är ett exempel som har blivit ett stort ”nyckelord” för många ungdomar. Många assyriska/syrianska ungdomar har kommit att forma en dubbelidentitet som de använder i olika situationer och sammanhang. När de är hemma och tillsammans med andra i folkgruppen så handlar de utifrån assyriska/syrianska värderingar och när de är bland vänner och ute i samhället så handlar de utifrån svenska värderingar. Trots att majoriteten känner sig mer svenska än assyriska/syrianska så använder de denna dubbelidentitet för att tillfredställa de äldre och deras föräldrar och de vet att deras utseende hindrar dem från att bli sedda som svenskar. Detta resulterar i en förvirring och en obalans. Sökandet efter en plats i samhället blir diffus och otydlig.</p>

Assyrier/syrianer är en folkgrupp med en oavbruten historia sedan 3000 år tillbaka. De härstammar från Mesopotamien där de även var först med jordbruk och skriftspråk. Språket är heligt och kommer från Jesu tid. I flera generationer har folkgruppens kulturarv gått vidare och bibehållits trots att de har upplevt motgångar såsom flera folkmord och diskriminering av det islamiska samhället och de förtryckande systemen i hemlandet. Folkmorden har reducerat folkgruppens antal och det senaste ”Seyfo” är det som folkgruppen idag vill ha erkänt och ligger nära dem i minne och hjärta. På 1970-talet började folkgruppen successivt emigrera från Turabdin till Europa och Sverige kom att bli ett av många värdländer. Att komma till ett nytt land som har ett samhällssystem som är uppbyggt på ett helt annat sätt och har en helt annan världssyn har fått konsekvenser som resulterat i förändringar för folkgruppen. Assyrier/syrianer är en invandrargrupp som har integrerats bra men har sina stridigheter och konflikter inom gruppen, speciellt mellan de äldre och yngre. Den svenska sekulariseringen och moderniteten kan inte förstås av de äldre i folkgruppen och det skapar spänningar samt obalans hos de yngre. De äldre tyr sig till kyrkan och deras världsbild grundas utifrån kyrkan och religionen. Traditionerna är gamla och religiösa och blir för många assyriska/syrianska ungdomar svåra att tillämpa i sin vardag. De yngre i folkgruppen har en världsbild som grundar sig på samhällsfrågor och identitet. De försöker hitta en plats i samhället och identifierar sig inte med den ”syrisk-ortodoxa kyrkan” utan istället med nationalistiska symboler såsom ”assyr” och ”syrian”. De kyrkliga organisationerna och institutionerna väcker inget intresse eller tycke hos de yngre utan snarare en kritisk känsla som har växt fram med åren. Kritiken grundar sig på deras kunskap om de olika hierarkiska maktsystemen och falangerna som präglar kyrkan. Föreningslivet prioriteras hellre och tillfredställer deras behov, frågor och tomrum när det gäller kultur och tradition. Fotboll är ett exempel som har blivit ett stort ”nyckelord” för många ungdomar. Många assyriska/syrianska ungdomar har kommit att forma en dubbelidentitet som de använder i olika situationer och sammanhang. När de är hemma och tillsammans med andra i folkgruppen så handlar de utifrån assyriska/syrianska värderingar och när de är bland vänner och ute i samhället så handlar de utifrån svenska värderingar. Trots att majoriteten känner sig mer svenska än assyriska/syrianska så använder de denna dubbelidentitet för att tillfredställa de äldre och deras föräldrar och de vet att deras utseende hindrar dem från att bli sedda som svenskar. Detta resulterar i en förvirring och en obalans. Sökandet efter en plats i samhället blir diffus och otydlig.