Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva om det fanns ett samband mellan skiftarbetande sjuksköterskor och fysisk och psykisk trötthet samt sömnsvårigheter. Metod: Examensarbetet utfördes som en deskriptiv litteraturstudie där 13 vetenskapliga artiklar inkluderades. Datainsamling gjordes via databasen CINAHL. Huvudresultat: Studierna visade att skiftarbetande sjuksköterskor kunde drabbas av fysisk och psykisk trötthet relaterat till skiftarbete. Tolv av tretton studier beskrev att skiftarbete är ett negativt arbetssätt där fysisk och psykisk trötthet och sömnsvårigheter är vanligt förekommande bland sjuksköterskor. Majoriteten av de medverkande skiftarbetande sjuksköterskorna led av sömnstörningar relaterat till arbetet. Övriga återkommande problem var huvudvärk, sviktande cirkulation, hormonrubbningar, depression och ångest. Slutsats: På grund av de vanligt förekommande sömnsvårigheterna vid skiftarbete hos sjuksköterskor behövs längre återhämtningstid mellan arbetspassen. Detta för att minska den fysiska och psykiska tröttheten som annars kan drabba sjuksköterskan vid skiftarbete.

Sjuksköterskan bör vid omvårdnad av patienter med avancerad demenssjukdom tänka holistiskt så att smärttecken kan ses och tolkas utifrån patientens behov. Med kunskap och ett empatiskt arbetssätt kan sjuksköterskan identifiera smärta hos patienter med avancerad demenssjukdom som saknar verbal förmåga. Syfte: Syftet var att beskriva hur sjuksköterskan identifierar fysisk smärta hos patienter med avancerad demenssjukdom. Metod: Studien är en systematisk litteraturstudie, där databaserna Cinahl och Pubmed använts. Sökningarna resulterade i elva artiklar som kvalitétsgranskades i analysprocessen. Analysprocessen indelades texterna i meningsenheter som därefter kondenserades och kategoriserades. Detta resulterade i sex olika kategorier: beteendeförändringar, ansiktsuttryck, rapportering, kroppsspråk, kommunikation och kunskap. Resultat: Studieresultatet visade att sjuksköterskan kunde observera flera olika smärtuttryck hos patienterna med demenssjukdom. Sjuksköterskor upplevde ofta att de hade behov av mer kunskap i sitt arbete med gravt dementa patienter. Resultatet visade att det är viktigt att sjuksköterskan var tydlig i både talesätt och kroppsspråk vid omvårdnad av dessa patienter. De vanligaste uttrycken var ansiktsuttryck och kroppsspråk. Slutsats: Det är möjligt för sjuksköterskan att identifiera smärta hos patienten med avancerad demenssjukdom, men det är en svår situation som innebär att sjuksköterskan behöver god kunskap, lyhördhet och erfarenhet av att bedöma smärtproblematik hos patienter med demenssjukdom.

Sjuksköterskans arbete innebär att vårda svårt sjuka patienter, se till varje individs behov samt fungera väl i relation till anhöriga, kollegor och andra yrkeskategorier. I denna krävande arbetsmiljö, där det ofta är stressigt och många etiska och moraliska frågor uppstår, kan det kännas övermäktigt. Ett behov av handledning finns. Syftet med studien var att belysa värdet av handledning för sjuksköterskor. Studien genomfördes som en litteraturstudie och den baseras på 13 vetenskapliga artiklar som granskats och bearbetats. Resultatet redovisas i följande huvudrubriker: värdet av struktur som skapas vid handledning, värdet av handledning för gruppen och värdet av handledning för enskilda sjuksköterskan. Det gemensamma resultatet var att handledningen innebar en stärkt individuell yrkesprofession samt en ökad kompetens, vilket medförde en större känsla av tillfredställelse och ökad kontroll i arbetet. Även på det personliga planet medförde handledningen förbättrad självkänsla och ökat självförtroende. Handledningen gav även deltagarna en starkare gruppsammanhållning och ett förbättrat samarbete. Gemenskapen ökade sinsemellan och deltagarna vågade därmed dela med sig av sina erfarenheter, kunskaper och känslor. Tack vare trygghet i handledningsprocessen så skapades det en känsla av sammanhang. Vårdverksamheter bör säkerställa att handledning genomförs kontinuerligt och fortsatta studier bör genomföras för att belysa handledningens effekter för sjuksköterskan.

No description available.

No description available.

No description available.

Bakgrund Inom sjukvården är det grundläggande med en fungerande kommunikation, då det ger förutsättningar för en god omvårdnad. Kommunikation innebär bland annat överföring av information. Alla patienter har rätt till information om procedurer och åtgärder, vilket även gäller då patienterna är barn. Genom information kan barnet göras delaktigt i vården och ges möjlighet till medbestämmande, vilket kan leda till ökad trygghet och att barnet får en bättre förståelse för sin sjukdom. Vidare ska den information som ges vara individanpassad. Detta innebär vid samtal med barn bland annat att språket bör anpassas utifrån barnets ålder och mognadsnivå, både sett till vad som sägs samt hur det sägs. Glädje, humor och lek har lyfts fram som betydelsefulla delar av kommunikation med barn, samt ärlighet. Vidare är det för ett barn inte sällan förknippat med rädsla att besöka sjukhus. Rädsla kan påverka hur villigt barnet är att prata och lyssna, vilket är något som bör beaktas. Om besöket dessutom sker under stressade former, som på en akutmottagning, kan situationen te sig än mer skrämmande. Under ett akut sjukhusbesök är dessutom barnets föräldrar ofta närvarande, vilket ibland kan vara till hjälp i kommunikationen med barnet men i somliga fall även påverka den negativt. Genom att ta hänsyn till nämnda faktorer och att uppmärksamma att kommunikation med barn skiljer sig från att kommunicera med vuxna kan barnets behov tillgodoses på bästa sätt.   Syfte Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av att kommunicera med barn på akutmottagning.   Metod Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie och sju sjuksköterskor på olika barnakutmottagningar i Stockholms län intervjuades. Samtliga sjuksköterskor arbetade under studien på en barnakutmottagning och hade minst två års erfarenhet av barnsjukvård.   Resultat Under intervjuerna framkom ett antal yttre faktorer som påverkar kommunikationen med barn, däribland barnets hälsotillstånd, ålder och mognadsnivå, sinnesstämning och mottagningens arbetsbelastning. Då informanterna beskrev hur de kommunicerar med barn framkom bland annat att de anpassar språket, väljer vilka ord de använder, är ärliga, involverar barnet, är medvetna om kroppsspråk och ibland använder hjälpmedel. Föräldrar är nästan alltid med i vårdsituationen vilket upplevdes viktigt att ta hänsyn till. Föräldrarna kan verka både som en resurs och som ett hinder för sjuksköterskan i kommunikationen med barnet.   Slutsats Kommunikation i vårdsituationer med barn är grundläggande. I studien framkom vikten av att anpassa språket till barnets mognadsnivå, både med avseende på vad som sägs och hur det sägs. Sådant som kan skrämma barnet bör undvikas. Sjuksköterskan bör i alla lägen vara ärlig i sin kommunikation med barnet. Det visade sig även att barn som är rädda i många fall är mindre kommunikativa. Av denna anledning är det viktigt att uppmärksamma och hantera barns rädsla på akutmottagningen, och där kan föräldrarna vara en resurs.

Bakgrund: Från det att hälso- sjukvårdlagen antogs i Sverige år 1982 har patientsäkerheten varit en aktuell och omdiskuterad fråga. En viktig del i arbetet för ökad patientsäkerhet är att vårdpersonalen rapporterar avvikelser. Inom sjukvården finns det alltid en risk för att misstag begås på grund av interaktionen mellan olika system och faktorer, samt på grund av komplexiteten i själva vårdandet. Forskning har kunnat visa att återkoppling är ett centralt element i förbättrandet av patientsäkerheten. Det har visat sig att vårdpersonal lär sig genom egna och andras misstag och därmed har risken minskat för att samma misstag skall upprepas. Syfte: Syftet med studien var att belysa situationer där sjuksköterskan varit inblandad i avvikande händelser av allvarlig art. Metod: Datamaterialet består av händelseanalyser som genomförts av det aktuella landstinget. Socialstyrelsens handbok för riskanalys och händelseanalys har använts för att utreda händelseförlopp och faktorer som kan ha påverkat händelseförloppet. Av de tillgängliga händelseanalyserna gjorda under åren 2007-2011 inkluderades 47 stycken i studien. Datan har genomgått en manifest kvalitativ innehållsanalys i enlighet med Granheim och Lundman (2008).  Resultat: Resultatet visar att kommunikationen mellan sjuksköterskor och medarbetare eller patienter har brustit på olika sätt. Det har även framkommit att sjuksköterskan inte har uppmärksammat viktiga symtom vilket har lett till fördröjd vård. Situationer där roll- och ansvarsfördelningen varit otydlig har lett till att patienters behov inte blivit tillgodosedda. I händelser där sjuksköterskan har frångått existerande rutiner eller där sjuksköterskan har handlat utan att efterfråga rutiner har fått konsekvenser för patienter. Problem har visats uppkomma då sjuksköterskan har varit inriktad på en del av patienten eller på ett symtom utan att se till helheten. Slutsats: Ett antal faktorer som rör sjuksköterskors roll i allvarliga incidenter har framkommit. Ytterligare forskning inom området skulle kunna bidra till en ökad medvetenhet rörande ämnet och på sikt förbättra patientsäkerheten.

Bakgrund: Stroke drabbar 30000 personer årligen och cirka 12000 får afasi till följd av stroke. Vid afasi blir den verbala kommunikationen bristfällig. Detta kan leda till försvårad kommunikationsmöjlighet mellan patienten och sjuksköterskan. Syfte: Syftet med studien var att belysa olika sätt att underlätta kommunikationen i vårdsituationer för patienter som har drabbats av expressiv afasi till följd av en stroke. Metod: En systematisk litteraturstudie baserad på åtta vetenskapliga artiklar, där sökningar gjordes i Cinahl, PubMed och PsycINFO. Artiklarna var etiskt granskade och kvalitetsgranskades utifrån en modifierad granskningsmall av Forsberg & Wengström (2008). Analysen gjordes utifrån Lundman och Hällgren- Graneheims (2008) kvalitativa innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre teman; kontaktskapande, trygghet och språkrehabilitering. I temat kontaktskapande framkom det att beröring, kroppsspråk, avsätta tid, och accepterande inställning var av stor vikt. I temat trygghet visade sig uppmuntran, stärka självkänsla, utveckla förtroende vara av betydelse, och i temat språkrehabilitering framkom att melodisk sång, rytmiskt tal samt familjens delaktighet i träningen. Slutsats: Studien visar på flera olika sätt att skapa en god kommunikation och förståelse mellan patient och sjuksköterska. På grund av afasin kan det vara svårt att få reda på patientens vilja och det gäller att ge patienten tid att kommunicera så att vården inte bedrivs mot patientens vilja, med risk att skapa ett onödigt lidande. Det är av stor vikt att sjuksköterskan kan hjälpa patienten med rehabiliteringen och hitta sätt som underlättar patientens kommunikationsförmåga.

Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) är en folkhälsosjukdom, som förutsägs vara en av de tre vanligaste dödsorsakerna i världen år 2020. De symptom som följer är många och kan påverka patienten, både fysiskt och psykiskt. Oro/ångest är karaktäristiska symptom vid KOL och denna studies syfte var att beskriva icke-farmakologiska åtgärder vid detta tillstånd. En litteraturstudie inom ämnet genomfördes, utifrån Polit och Beck’s nio steg, där resultatet grundades på vetenskapligt granskade artiklar. Utifrån artiklarna bildades kategorier baserade på de interventioner som påträffades. Resultatet visade på en stark prevalens av oro/ångest hos patienter med KOL, där icke-farmakologiska interventioner som lungrehabilitering, kognitiv beteendeterapi, progressiv muskelrelaxering, sång och musik, humor samt akupressur visade på förbättring hos de som upplever dessa besvär. För att stärka detta resultat krävs dock att ytterligare studier görs inom området. Förhoppningen är att studien kan bidra med ökad kunskap för oro/ångest i samband med KOL, men även att den kan fungera som ett verktyg för sjuksköterskor i mötet med oroliga och ångestfyllda patienter. Via ökad kunskap ökas förståelsen.