Aim: The aim of this study is to examine roma women´s experiences of health professionals’ attitudes towards them in Swedish health care. Method: Exploratory qualitative study with individual interviews was used. Semi-structured interviews were conducted with eight women of Roma origin. Data were analyzed using a qualitative content analysis. Results: Many of the Roma women have experienced a good response when they were in contact with the Swedish health care. A good response involves commitment and respect for the individual and the cultural group. However, half of respondents have experienced prejudiced behavior from health professionals. These women associate this behavior by health professionals with their traditional clothes. When health professionals do not possess enough knowledge it is esay to experiance irritation and misunderstanding say several of the women. Conclusion: Half of the Roma women have experienced a good response from professionals in the Swedish health care. Women dressed in traditional clothes felt that they been treated worse and more discriminated against than women without these clothes.

Bakgrund: Till följd av sjukdom, rutinkontroll eller skada söker barn vård i olika former såsom akutsjukvård eller via vårdcentral. Mötet med sjukvården ha en avgörande betydelse för barnens upplevelse av sjukvård. Därför är det viktigt som sjuksköterska att känna till omvårdnadsåtgärder som kan minska rädsla och smärta vid undersökning eller behandling utav barnen, för att tillsammans kunna skapa en positiv upplevelse. Syfte: Att belysa omvårdnadsåtgärder som sjuksköterskan kan använda för att minska upplevelse av smärta och rädsla hos barn i samband med undersökning och behandling. Metod: Vald metod blev en allmän litteraturöversikt, vilken beskrivs likt ett strukturerat arbetssätt med avsikt att skapa en överblick av ett avgränsat område, en beskrivande presentation. Resultat: Omvårdnadsåtgärder som kan minska barns upplevelse av rädsla och smärta i samband med undersökning eller behandling i sjukvården kan exempelvis vara med hjälp av distraktion, olika sätt att bemöta barnen eller farmakologiska åtgärder. Sjuksköterskan kan på detta sätt hjälpa barnen att få en positiv upplevelse och minne från sjukvården. Slutsats: Många barn upplever rädsla inför kommande sjukhusbesök, men också smärta från de besök som redan passerat. Viktigt för barnen är förälders närvaro, att inte bli lämnade ensamma men också få tid till förståelse för varför sjukhusbesöket måste ske, samt individanpassad information.

No description available.

Svensk ambulanssjukvård har genomgått stora förändringar de senaste decennierna vilket har lett till att kraven på sjuksköterskans kompetens för att säkerställa en god vård och patientsäkerhet har ökat markant. Generellt saknas det inom svensk ambulanssjukvård väl fungerande system för uppföljning av patienter som vårdats prehospitalt vilket leder till att denna viktiga möjlighet till professionell och organisatorisk utveckling riskerar att falla bort. I den kartlagda ambulansorganisationen infördes i början av 2015 ett nytt system för uppföljning av patienter som vårdats prehospitalt vilket skapade nya möjligheter för sjuksköterskan att följa upp sina bedömningar och behandlingar. Syftet var att kartlägga systemet för uppföljning av patienter som vårdats prehospitalt inom en specifik ambulansorganisation utifrån följande frågeställningar: I vilken utsträckning användes möjligheten till uppföljning, vad påverkade sjuksköterskans uppföljning och hur upplevdes effekterna av uppföljning. Metoden som ändvändes var en singel case studie metod vilket innebar att både kvantitativ och kvalitativa data användes. Unikt för case studie metoden är att data samlas in i olika faser för att sedan analyseras innan nästa datainsamlingsfas startar. I den första fasen genomfördes en sökning efter dokument inom ambulansorganisationen som berörde uppföljning. I fas två utfördes en enkätundersökning som även låg till grund för de intervjuer som gjordes i fas tre. Resultaten visade att uppföljning av patienter som vårdats prehospitalt ökade efter införandet av det nya systemet och att de nuvarande rutinerna var otydliga. Vanliga orsaker till att sjuksköterskan i ambulans följde upp sina patienter var osäkerhet i bedömningar, egen kompetensutveckling och en vilja att bidra till ökad patientsäkerhet. Uppföljningen hade positiva effekter för sjuksköterskornas trygghet och kompetens. Däremot förelåg ett behov att förtydliga rutinerna om hur systemet skulle användas för att säkerställa återförandet av kunskapen som inhämtats genom uppföljning till verksamheten. Detta var en önskan både från arbetsgivarhåll och från sjuksköterskor i ambulans. En ökad systematik i uppföljningsarbetet kan leda till att uppföljningen inte begränsas till patientfall som den enskilda sjuksköterskan ansåg vara relevant. Detta kan främja patientsäkerheten och i förlängningen minska onödigt lidande för patienten.

Denna rapport är en jämförande studie av sjukvårdsutbildningen MedicalCare och hur den fungerar i verkligheten. Till sjöss är ”läkaren” en sjöman, med endast ett fåtal veckors sjukvårds-utbildning bakom sig och en erfarenhet som inte går att jämföra med den samlade sakkunskap som finns på ett sjukhus iland. Det ställs snarlika krav på sjömannen ombord som på läkaren iland vad gäller omhändertagande av den skadade. Internationellt sett finns det en konvention som styr hur MedicalCare-utbildningen skall vara konstruerad. Dessa direktiv är satta för att sjömän världen över skall ha samma riktlinjer att utbilda sig efter och få en likvärdig kompetens när kursen är genomförd. Studien har använt sig av en kvalitativ intervjustudie för att samla in information. Resultatet av denna undersökning visar att MedicalCare-kursen skiljer sig åt mellan skolorna, trots att alla arbetar efter samma regler. / This study is a comparison of how the MedicalCare-education works in reality. At sea the “Doctor” is a sailor with only a few weeks of medical training, with an experience not comparable with the expertise found in a hospital ashore. However he or she is faced with almost the same demands and responsibilities when it comes to nurse for the wounded person. Internationally there is a convention that states how the MedicalCare-education shall be constructed. These directions are set because all the sailors’ world wide shall have an equivalent education and the same guidelines to the structure of their training, for them to reach equal competence when the education is fulfilled. This study has collected information by conducting qualitative interviews This survey shows that although the demands are the same world wide, the education differs between the countries.

Bakgrund Endometrios är en kronisk gynekologisk sjukdom med en prevalens på upp till 15 procent. Den uppstår när vävnad som liknar livmoderslemhinnan fäster utanför livmodern och orsakar inflammation. Det främsta symtomet är smärta i bäcken och buk. Symtomen kan vara diffusa. Den säkraste metoden för att ställa diagnos är laparoskopi. Det är svårt att ställa diagnos enbart med ultraljud. Differentialdiagnoser är gynekologiska sjukdomar som orsakar smärta och menstruationssmärta. Symtomen behandlas med hormonpreparat, smärtlindring och kirurgi. Upp till 50 procent har nedsatt fertilitet till följd av sjukdomen. Endometrios kan påverka kvinnorna negativt, både fysiskt och psykiskt. Att få diagnos kan ta flera år, delvis på grund av okunskap inom hälso- och sjukvården, men även bland allmänheten och kvinnorna själva. Syfte Syftet var att beskriva hur kvinnor upplever bemötande från hälso- och sjukvårdpersonal i samband med vårdbesök före och efter att de erhållit diagnosen endometrios. Metod En kvalitativ deskriptiv intervjustudie med semistrukturerade intervjuer har genomförts. Åtta intervjuer genomfördes och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat Kvinnorna upplevde att deras smärtor inte blev tagna på allvar då de avfärdades som normala menstruationssmärtor eller att smärtan var psykosomatisk. Bristande kompetens var ett återkommande problem då det bland annat resulterade i fördröjd diagnos och att kvinnorna fick fel eller bristfällig information och behandling. Kvinnorna upplevde att uppföljning och tillgänglighet var ett problem efter diagnos. Tidsbrist och ett okänsligt bemötande påverkade vårdkontakten negativt. De kvinnor som hade barnlängtan upplevde att de fick snabb hjälp med att få kontakt med en fertilitetsklinik. En önskan om att få psykologiskt stöd samt utbildning om hur det är att leva med en kronisk sjukdom uttrycktes. Genom att vårdpersonalen visade förståelse för kvinnans problem eller bekräftade symtomen genom att undersökningar gjordes, upplevdes bemötandet bra trots inadekvat behandling.Slutsats Det framkom att det inte var själva bemötandet som var dåligt utan omständigheterna kring mötet. I studien belyses bristen på kompetens bland vårdpersonalen som den omständighet som främst inverkade på hur bemötandet upplevdes. Även personliga förutsättningar hos kvinnorna påverkade upplevelsen av bemötandet. De kvinnor i studien som upplevt ett positivt bemötande menar att det främst berodde på att vårdpersonalen besatt kunskap om ämnet samt kunde förmedla och tillämpa den på ett professionellt och empatiskt sätt.

En kombination av fyra friska levnadsvanor såsom att vara rök- och alkoholfri, fysiskt aktiv samt ha en hälsosam kosthållning minskar risken för dödlighet med 66 procent. Medarbetare inom hälso- och sjukvården ska idag lägga större vikt vid patienternas levnadsvanor då Socialstyrelsens nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder tillkommit. Kompetens inom samtalsteknik och levnadsvanorna krävs för att rekommendationerna ska utföras.Under hösten 2012 och våren 2013 har 22 personer deltagit i utbildningen ”Att arbeta med sjukdomsförebyggande metoder i praktiken”. Syftet med denna studie var att undersöka deltagarnas upplevelse av uppdragsutbildningen, på vilket sätt kunskapen kommit till användning samt hur implementeringsprocessen på vårdcentralerna fungerat. Både kvantitativ och kvalitativ metod har använts i form av en enkät med slutna och öppna frågor.Deltagarnas förväntningar inför utbildningen var främst att få ökad kunskap vilket har uppfyllts ganska bra. De flesta har fått tillräckligt med stöd från chef/arbetsledare. Det största hindret vid införandet av riktlinjerna är tidsbrist. Motiverande samtal är den kunskap som deltagarna haft mest nytta av och det används mer idag än före utbildningen. Utbildningen har bidragit till en liten ökad säkerhet i arbetet kring levnadsvanorna. Det som saknas i utbildningen är främst kunskap kring stress och sömn och det behövs mer fördjupning inom levnadsvanorna.

Bakgrund: Då patienter förflyttas från sluten somatisk sjukhusvård till att vårdas inom kommunal hemsjukvård händer det att patientinformation inte når fram till sjukvårdspersonal i hemsjukvården. Samtliga sjukvårdsprofessioner har i uppgift att bidra med den information som krävs för att, på ett patientsäkert sätt, tillgodose de insatser som patienter är i behov utav. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av hur kommunikation fungerar i övergången från sluten somatisk sjukhusvård till kommunal hemsjukvård. Metod: Kvalitativ intervjustudie baserad på fem intervjuer med sjuksköterskor inom kommunal hemsjukvård med manifest innehållsanalys som analysmetod. Resultat: Kommunikationsmedel som sjuksköterskor använder är elektroniska kommunikationssystem, samordnade vårdplaneringar och kommunikation med närstående. Sjuksköterskors arbetssituation är mångfacetterad och kräver samarbete mellan vårdprofessioner, tidseffektivitet och kommunikation baserad på ett patientperspektiv. Brister i kommunikationen beskrivs bero på sjukhusmiljön och vårdprofessionernas språkbruk. Idéer finns för förbättringar men åtgärder uteblir. Slutsats: Brister i kommunikationen leder till merarbete för sjuksköterskor i deras förfarande att tillhandahålla korrekt information. Förseningar i vårdarbetet kan leda till stress för sjuksköterskor verksamma inom kommunal hemsjukvård. Kommunikation är grundläggande för att upprätthålla optimal patientsäkerhet. Däremot beskriver sjuksköterskor att de inte vet hur de ska omsätta och kommunicera idéer med förslag till förändring till klinisk praxis.

Bakgrund: Under de senaste decennierna har den offentliga svenska sjukvården genomgått stora förändringar. Ett av de begrepp som implementeras är Lean Healthcare. Begreppet bör ses som en filosofi och strategi. Verksamhetsstyrningen bör anpassas efter vald stra-tegi, som exempelvis Lean Healthcare. Det finns dock inte en universell metod för hur styrningen bör anpassas efter Lean Healthcare, utan styrningen bör vara individuellt anpas-sad. Syfte: Syftet med denna studie är att genom att studera sex sjukhus utreda hur sjukhusens verksamhetsstyrning stödjer strategin Lean Healthcare. Metod: Vi uppfyllde vårt syfte genom att göra en multipel fallstudie på sex sjukhus tillhö-rande två landsting, Skåne och Jönköping Vi har intervjuat personer med olika befattningar på sjukhusen för att skapa oss en uppfattning om hur Lean Healthcare stöds i sjukhusens verksamhetsstyrning. Datainsamlingen skedde med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Resultat/Slutsats: Vi har med utgångspunkt i den teori som sammanställts och den empiri som insamlats kommit fram till att olika delar av verksamhetsstyrning i olika stor utsträck-ning stödjer Lean Healthcare. I analysen av de fem kategorierna framgår det att de olika delarna på olika sätt stödjer Lean Healthcare.

Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors upplevelser av att arbeta med motiverande samtal som arbetsverktyg. Studien hade en kvalitativ ansats med beskrivande design. Nio distriktssköterskor från fyra hälsocentraler i ett landsting i Mellansverige deltog. Data samlades in med semistrukturerade intervjuer och analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Tre huvudkategorier framkom (användningsområde, arbetsverktyg, och förändrat arbetssätt) och dessa bildade temat "Att förändra fokus i mötet och aktivera patienten". Huvudkategorin Användningsområde visade att motiverande samtal oftast användes i mottagningsarbetet. Vidare ansåg distriktssköterskorna att motiverande samtal fungerade bra inom barn – och skolhälsovården men att motiverande samtal var svårt att använda i palliativ vård. Huvudkategorin Arbetsverktyg visade hur distriktssköterskorna använde sig av motiverande samtal samt vilka delar de ansåg var viktiga för att utöva motiverande samtal. Viktigast var ett respektfullt bemötande av patienten och distriktssköterskorna visade detta genom att ställa öppna frågor. Distriktssköterskorna frågade patienterna om lov för att ge information och identifierade vart i förändringsprocessen som patienterna befann sig. En annan viktig del var att tydliggöra patientens egenansvar. I huvudkategorin Förändrat arbetssätt beskrev distriktssköterskorna hur arbetet hade förändrats sedan utbildningen i motiverande samtal. Den största skillnaden var att patienterna hade ett utökat ansvar nu jämfört med tidigare och att distriktssköterskorna nu fungerade som coach.