<p>Syftet med vårt examensarbete är att undersöka vilka förutsättningar som finns att arbeta med storboksmetoden och relatera dessa till hur storboken används på Nya Zeeland. Undersökningen är av kvalitativ karaktär och bygger på en kvalitativ enkätundersökning, intervjuer med fyra lärare samt en intervju med en förlagsredaktör på Bonnier Utbildning. Resultatet visar på de förutsättningar som finns för att arbeta med storboksmetoden i Sverige idag och dess ställning. Genom intervjuer med lärarna undersöker vi även varför eller varför inte de svenska lärarna skulle kunna tänka sig att undervisa utifrån storboksmetoden. Undersökningen pekar på de olika förutsättningar som finns att arbeta utifrån storboksmetoden beroende av skolans ekonomi, huruvida skolan är kommunal eller privat och skolans läge. Under intervjuerna märkte vi också att lärarnas pedagogiska arbetssätt påverkas mycket av skolans och samhällets kunskapssyn, skolans styrning samt lärarnas kännedom om olika läs- och skrivmetoder. Att storboksmetoden inte fått ett större genomslag i den svenska läs- och skrivinlärningen tror vi kan bero på lärarnas rädsla för att använda en metod de inte känner sig säkra på. Att metoden inte heller har fått framstående svenska forskare bakom sig kan även vara ett skäl till lärarnas skepticism. För att elever ska kunna lära sig läsa och skriva krävs en beredskap där läraren möter alla barn där de befinner sig i sin utveckling. Enligt oss är det också viktigt att ta i beaktande att alla barn lär sig på olika sätt och lärare måste vara beredda på att använda sig av olika läs- och skrivinlärningsmetoder, där de stora böckerna från Nya Zeeland kan vara en av dem.</p>

Syftet med vårt examensarbete är att undersöka vilka förutsättningar som finns att arbeta med storboksmetoden och relatera dessa till hur storboken används på Nya Zeeland. Undersökningen är av kvalitativ karaktär och bygger på en kvalitativ enkätundersökning, intervjuer med fyra lärare samt en intervju med en förlagsredaktör på Bonnier Utbildning. Resultatet visar på de förutsättningar som finns för att arbeta med storboksmetoden i Sverige idag och dess ställning. Genom intervjuer med lärarna undersöker vi även varför eller varför inte de svenska lärarna skulle kunna tänka sig att undervisa utifrån storboksmetoden. Undersökningen pekar på de olika förutsättningar som finns att arbeta utifrån storboksmetoden beroende av skolans ekonomi, huruvida skolan är kommunal eller privat och skolans läge. Under intervjuerna märkte vi också att lärarnas pedagogiska arbetssätt påverkas mycket av skolans och samhällets kunskapssyn, skolans styrning samt lärarnas kännedom om olika läs- och skrivmetoder. Att storboksmetoden inte fått ett större genomslag i den svenska läs- och skrivinlärningen tror vi kan bero på lärarnas rädsla för att använda en metod de inte känner sig säkra på. Att metoden inte heller har fått framstående svenska forskare bakom sig kan även vara ett skäl till lärarnas skepticism. För att elever ska kunna lära sig läsa och skriva krävs en beredskap där läraren möter alla barn där de befinner sig i sin utveckling. Enligt oss är det också viktigt att ta i beaktande att alla barn lär sig på olika sätt och lärare måste vara beredda på att använda sig av olika läs- och skrivinlärningsmetoder, där de stora böckerna från Nya Zeeland kan vara en av dem.

Studien syftade till att belysa gymnasieelevers upplevda bakomliggande orsaker till sin problematiska skolfrånvaro samt att med avstamp i upplevelserna undersöka hur gymnasieskolor kan arbeta främjande och förebyggande mot problematisk skolfrånvaro. I studien användes metoden livshistorieintervjuer, där tre respondenter skildrade sin skolfrånvaro och hur de upplevde skolans agerande i samband med denna. Berättelserna genomsyrades av upplevelser av att skolan höll dem innanför ramar som de inte förmådde befinna sig inom. Av resultatet framgick hur skolrelaterade faktorer såsom brister i lärmiljön, bristande trygghet i skolan och bristande bemötande från skolans personal ansågs vara avgörande för den problematiska frånvaron. Med utgångspunkt i respondenternas upplevelser blev en av studiens viktigaste slutsatser att varje enskilt fall måste betraktas såväl utifrån elevens unika behov som med hänsyn till specifik, omgivande kontext. Vidare underströks vikten av skolans beaktande av det kompensatoriska uppdraget inom likvärdighetsbegreppet, så att den frånvarande eleven kan ges tillräckligt med stöd för att kunna fullfölja närvarokravet och utifrån sina egna förutsättningar utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål.

Pianoundervisningen i kultur- och musikskolan formas i hög grad av pianolärarna. Syftet med föreliggande studie är att bidra med mer kunskap i skillnaden mellan två kultur- och musikskolsystem genom att jämföra pianolärarnas beskrivning av handställning och spelteknik i arbetet med nybörjarelever. Denna studie undersöker vilken undervisningsmetod som används i Sverige och Armenien avseende arbetet med nybörjarelever vad gäller handställning och speltekniska övningar. Semistrukturerade intervjuer, där informanterna fick diskutera kring ett antal frågeställningar angående sina metodiska val vid arbetet med nybörjarelever, analyserades kvalitativt. Resultatet visar att arbetet med handställning och speltekniska övningar med nybörjarelever är varierande. Arbetet med handställning och speltekniska övningar tycks vara utgångspunkt för pianolärarna i Armenien. Det vill säga att pianolärarna använder skalor och små etyder som speltekniska övningar. Pianolärarna i Sverige som deltog i studien prioriterade i stället andra moment, exempelvis elevens kreativitet och inflytande. Det visar sig att det finns skillnader i enskild pianoundervisning i dessa två länder utifrån intervjumaterialet som togs fram i studien. Detta gör att undervisningsmetoder är växlande från fall till fall. Det vill säga att informanterna har olika arbetsmetoder rörande handställning och speltekniska övningar. Däremot har de liknande metoder i arbetet med ergonomi. Pianolärarnas ambitioner verkar vara anslutna skolsystemets krav och målsättningar.

This essay compares the public debate in Sweden 1992 caused by the reforms introduced by the then government giving parents a free choice of schools for their children with the current debate in France about proposals for a similar law there. The study concentrates on the positions taken by the teachers trade unions, in Sweden Lärarförbundet and Lärarnas Riksförbund (LR) and in France SGEN-CFDT. To do so it is necessary also to study the arguments given for and against the proposals by the political parties. Some of the differences between the debates can be attributed to different circumstances. The Swedish reform was related to the opening up of possibilities to run private schools, which previously had been rare in Sweden. The French debate has no such connections. The private schools, mostly Catholic, have a very stable share of the students and no side is openly arguing for a change of any sort. Other differences depend on the French adversity to liberalism, almost always conflated with neo-liberalism which makes market-oriented arguments much less common in French public debate. Among the trade unions the big difference is between the two Swedish organisations, LR was overall positive to the proposals while Lärarförbundet opposed them. In France SGEN-CFDT takes a position strikingly similar to Lärarförbundets in Sweden 1992 seeing free choice as undermining the idea of a school system for all. In Sweden that idea is seen as a part of the welfare state, closely connected to the Social Democratic party. In France it is seen as a republican idea, connected to an idea of citizenship. The trade unions of the teachers in both France and Sweden are also in similar positions as their role has become merely reactive. There seems to be little room left for them to formulate policy and push the educational systems in their prefered directions.

In Sweden, an egalitarian ethos has long rendered it impossible even to consider the needs of gifted and talented (G&T) children. By interviewing English and Swedish educators and Swedish governmental officials, I compare the developments in the two countries and make recommenda-tions as to how Sweden could improve its provision. Over the last ten years, following a House of Commons report in 1997, a number of measures have been implemented in England. In Sweden, some changes have taken place, notably the establishment of the focus classes [spetsutbildningar] in 2008. Although there is official support for G&T children and signs of changing attitudes in Sweden, there are still concerns about the general acceptance of G&T students' need for support and help. Their social situation is often difficult and they do not always get challenged. One recommendation is that Sweden, in line with many other countries, should investigate the option of setting a clear, national policy for gifted and talented children.

This thesis will deal with the development of the situation of the Roma minority in the Swedish school system in the period between 1954 to 2010, based on two Swedish Government Official Reports of the group's situation in the Swedish schools. The study is done by the report Zigenarfrågan (SOU 1956:43) and with the report Romers rätt (SOU 2010:55). The report Romers rätt was written by the Delegation for Roma issues and gives an updated picture of the situation of Roma in the Swedish school system. The state investigation Zigenarfrågan, is also important as the latter resulted in the Roma children enrolled in Swedish schools. This work will look at the various governmental investigations by the theory used for analysis called ”structural discrimination theory”. Comparison of these two reports by structural discrimination as theory has shown that Zigenarfrågan good vision and belief in the assimilation proposals, did not lead to desired results. Instead of achieving a homogeneous school, it resulted in a discriminatory school that still lives by the principle of homogeneity. Many of the proposals made in the report Romers rätt shows that Swedish school much because of its international bonds, trying to counter the structural discrimination directed against Roma and other minorities. But the work becomes very difficult when the structural discrimination norms are deeply ingrained in society's various institutional bodies.