No description available.

Jag har länge skrivit låtar, så länge jag kan minnas. När jag var liten var det mer en del av leken, som vuxen blev det ett sätt att uttrycka sig. På musikhögskolan upplevde jag att jag tappade glädjen till låtskrivandet, det som varit anledningen till att jag sökte mig dit. Jag ville hitta lusten igen och samtidigt hitta verktyg som kunde hjälpa mig i liknande situationer i framtiden. Mitt examensarbete blev då att under våren 2020 skriva musik där musiken i sig inte var målet, utan jag försökte hitta tillbaka till glädjen och samtidigt undersöka hur jag kunde skapa så goda kreativa förutsättningar för mig själv som möjligt. Jag började undersöka hur andra låtskrivare gör, hur de går tillväga innan de sätter sig och skriver en låt. Har de kanske några tips på hur de kommer i ett bra kreativt flöde? Jag sökte upp böcker om kreativitet och låtskrivande och började läsa. Så småningom hade jag en del tips som jag kunde testa i min låtskrivarprocess. Den konstnärliga delen av arbetet resulterade senare i 8 låtar och den skriftliga delen i 10 strategier som kan tänkas främja kreativitet. Bland de 10 strategierna finns både rent praktiska tips såsom fysisk aktivitet och hur den fysiska platsen ser ut, men också mer själsliga såsom vilket mindset du befinner dig i och dina tankar om dig själv och ditt skapande.

Syftet med denna uppsats är att utforska ett annat sätt än vad jag är är van vid att skriva en låt på, vad gäller låttext samt komposition av musik. I arbetet togs fram och användes grundläggande regler och råd för själva låtskrivandet och berättelsen för låten fick jag av en informant. Syftet är att även kunna svara på frågeställningar om hur låtskrivningsprocesser påverkas när låtskrivaren utgår från någon annans berättelse: blir slutprodukten då känslomässigt väldigt annorlunda och går det att relatera till slutprodukten på samma sätt när man arbetar utifrån någon annans känslor och tankar? Denna studie är byggd i två olika delar, förarbete och huvudstudie. För att dokumentera arbetet fördes en loggbok. Att skaffa en större inre förståelse genom litteratur och forskning har vidgat min bild av låtskrivningsprocessen, som resulterade i en låt. Jag kom fram till att utgå från någon annans berättelse är ett för mig väldigt bra sätt att skriva låtar. Att utgå från någon annans berättelse minskade mitt prestationsångest väldigt mycket till skillnad om jag hade använt min egen berättelse som bas. Att första gången utgå från en hel berättelse visade sig att fungera bättre för mig än sättet jag använt tidigare.

Slutord Nå, Rektorns ord den gången i gymnasiet åstadkom att jag nästan tvångsmässigt ägnar mig åt ställningstaganden där jag väljer med baktanken att inte låta Rektorn få rätt när han menar att eftersom jag inte anpassar mig kommer jag att få ångra det i hela mitt liv. Han tycker jag var feg som smet från lektionerna. Själv tycker jag att jag tar strid för min sak och lyckas hantera min omdömesförmåga och att jag växer med det, men det är lite jobbigt att inte få vara lite feg ibland för då kommer han fram den där Rektorn, som gubben i lådan, med sin sura min och överlägsna attityd. Kanske bör jag träna på att fly och vara lite feg. För ett tag sedan ställde jag in tre möten som jag skulle hålla i och som jag varken orkar eller vill vara med om. Det gick bra men Rektorn ser så opassande glad ut och det gillar jag inte, men det är kanske något som jag behöver lära mig att leva med… Jag har med denna essä velat undersöka praktisk kunskap så som den ter sig för mig, och jag har genom att identifiera ett dilemma använt detta som en forskarfråga och applicerat denna på några situationer för att studera hur min egen tysta praktiska kunskap hanterar dilemmat i fråga. I min berättelse finns dilemmat på flera plan. Dels att inte kunna skriva får sin lösning i just skrivandets förlösande praktik. Jag har velat åskådliggöra detta genom den egna skrivarprocessen och vad den behöver i form av näring för att tankegods ska transporteras från hjärna till händer och fingrar för att sedan landa på ett stycke papper. Dels i den tysta kunskap som processen att skriva ska utmynna i en berättelse om. Eller annorlunda uttryckt – processen att skriva blir en tyst kunskap och grunden för den berättelse den är resultatet av. Dilemmat att välja rätt väg får inte sin lösning men väl sin förklaring genom en händelses starka påverkan där rätt väg speglas i ljuset av att inte vilja vara feg och att rättfärdiga det val jag gjort för att gå stärkt ur denna händelse. Utkomsten av detta dilemma har bildat en kunskap som jag har med mig varthän jag går. Om denna kunskap används på rätt sätt låter jag vara osagt men den är en viktig del vid valet av åtgärd och där jag står med viljan att göra rätt och att göra upp med ett gammalt dilemma. / <p>Stockholms dramatiska högskola</p>

”Jag visste alltid saker, strax innan de hände, vilka personer som skulle dyka upp bakom ett hörn, eller vad en person skulle säga. Det var ett sorts vetande som långt ifrån alltid var angenämt eller ens användbart, det bara var där. Men det var egentligen en bieffekt av något annat. Jag levde på en sorts gräns, mellan bråddjup och fast mark, med ena foten i ett fullständigt oförutsägbart dimlandskap där rökridåer endast tillfälligtvis tunnades ut varpå något kunde skönjas, och andra foten i ett byråkratiskt arkivsystem där jag sorterade och sorterade. Jag hade vant mig vid att alltid bara gå rakt fram och rätt in när ett okänt hav öppnade sig framför mig, och att själv öppna alla ingångar i mig. Att alltid pröva skillnaden mellan det som jag trodde att jag ville säga och göra, och det som valde att visa sig starkast, bara jag tittade efter. Det jag ständigt undersökte var mitt eget tänkande, och genom olika former sökte jag få syn på det. Jag var tvungen, för att göra mig verkligare för mig själv, än de andras bild av mig. Allt detta var jag, det var genuint jag. Men livet självt kom emellan med kriser och katastrofer och så stängde jag av mitt genuina jag utan att förstå att denna självbevarelsedrift paradoxalt nog skulle innebära en sorts död. Konsten har alltid varit mitt livs följeslagare, mer sällan som försörjare, istället som en sorts motsvarighet till barndomens osynliga låtsaskamrat bakom barnkammarväggen. Ett väsen som hela tiden försvinner bakom hörnet så man aldrig ser dess ansikte, och man kan aldrig så noga veta om den är snäll eller elak. Men det är något som dröjer i dunklet…som söker mig. Det var bara det att jag slutade lyssna…”

Denna text är den skrivna delen av ett kontnärligt masterprojekt vid KMH, Kungliga Musikhögskolan, Stockholm. Arbetets syfte är att utforska perspektiv och ingångar för att främja en kompositionsprocess av text och ton i kreativt flöde och att ringa in dessa i ett slags metod. Perspektiven reorientering, härmning, lek och risk, genererade ur Csikszentmihalyis teorier om förutsättningar för flow-tillstånd, liksom improvisationsteaterns grepp bejakande, tillämpas på komposition och konstnärlig gestaltning. Ett annat mål med projektet är att framhäva texten i musikstyckena genom kompositoriska och gestaltande metoder, och att skapa förutsättningar för musikalisk improvisation som förhåller sig till texternas tema och dramaturgi och förstärker dem. I reflektioner över de konstnärliga resultaten- kompositionerna och deras gestaltning under en konsert- dras slutsatser om hur och när flowtillståndet uppstår och avtar under kompositionsprocesser, om vilka verktyg som kan få det kreativa flödet att återkomma när det upphört, och om vad som krävs för att undvika det absorberande flowtillståndets risker. / This text is the written part of an artistic master’s project at KMH, Royal College of Music in Stockholm, Sweden. The purpose of this work is to explore perspectives and inputs to promote a composition process of text and tone in creative flow and to make them into some kind of method. The perspectives of reorientation, mimicry, play and risk, generated from Csikszentmihalyi's theories about conditions for the rise of flow state, as well as the improvisation theater's affirmative concept of Yes-and…, are applied to musical composition and artistic interpretation. Another objective of the project is to emphasize the role of the text in the pieces of music through compositional and interpretative methods, and to create conditions for musical improvisation that relate to the theme and drama of the texts reinforcing them. In reflections on the artistic results – the compositions and the performance of those in a concert - conclusions are drawn about how and when the flow state arises and decreases in composition processes, and about which tools can bring creative flow back after ceasing and about what is needed to avoid the risks of the absorbent flow state. / <p>Repertoar:</p><p>1. Hemligt</p><p>2. Ett lillfinger att hålla i</p><p>3. En God förälder</p><p>4. Alma-unge</p><p>5. Valentine's Day</p><p>6. Fripassagerare</p><p>7. Sommarens sista humla</p><p>8. These Treetops</p><p>9. The Dream</p><p>10. El pescado no sabe que está mojado</p><p>11. Beautiful F*ck</p><p></p><p>Musik och text i samtliga verk är komponerade av Maria Carlman</p>