Bakgrund: Smärterfarenheter är subjektiva, enskilda upplevelser, som kan framträda varierande och är vanligt förekommande vid långt gångna cancersjukdomar. Palliativ vård månar om patientens välbefinnande genom att se den hela människan och bland annat tidigt identifiera och behandla olika typer av smärta. I begreppet smärta ingår de olika dimensionerna av fysisk, psykisk, social och andlig/existentiell smärta. Dessa olika smärttillstånd kan samverka med varandra och förstärka den upplevda smärtan. Detta är smärtor som påverkar den cancersjuke patientens välbefinnande och välmående i dennes sista dagar. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva patienters erfarenheter av cancerrelaterad smärta i palliativ vård. Metod: Litteraturöversikten är grundad på elva vårdvetenskapliga artiklar: sju kvalitativa, två kvantitativa och två med både kvalitativ och kvantitativ ansats. Artiklarnas innehåll analyserades och resultat presenterades med fyra teman. Resultat: Resultat av denna litteraturöversikt presenterades med fyra huvudkategorier: smärtans olika uttryck, smärtlindringsstrategier, smärtans inflytande på livssituationen och vårdens hantering och bemötande av patienters smärta. Resultatet visade att patienter erfor fysisk, psykologisk, social och existentiell/andlig cancerrelaterad smärta i palliativ vård. Det framkom att både farmakologiska och icke-farmakologiska smärtlindringsmetoder användes av patienter. Rädsla för biverkningar av opioider belystes av patienter. Det visade sig att smärtan påverkade negativt patienters vardagliga liv, möjligheter att utföra aktiviteter samt bibehålla nära relationer. Patienters rädsla för stigande smärta visade sig ibland vara större än rädsla för döden. Patienter betonade betydelsen av att förbättrad kommunikation, förståelse, förtroende, kompetens och engagemang från vårdpersonal när det gällde patienters smärtbehandling. Diskussion: Katie Erikssons vårdteori användes vid resultatdiskussionen. Resultatet visade att patienter med cancerrelaterad smärta i palliativ vård hade liknande erfarenheter, tankar och problem gällande sin smärta, samt sjuksköterskornas sätt att möta smärta. Det framkom ett behov av kompetensutveckling angående sjuksköterskors ansvar och förhållningssätt gentemot patienters smärta i palliativ vård.

SAMMANFATTNING Undertrycksbehandling eller den internationella benämningen NPWT (Negative pressure wound therapy) har under de senaste åren snabb ökat i användande då den har visat sig vara effektiv som behandlingsmetod vid svårläkta sår. Då det saknas kunskaper och erfarenheter kring patientens smärtupplevelse och undertrycksbehandling har syftet med denna studie varit att undersöka förekomsten av smärta hos dessa patienter. Utgångspunkten var fyra frågeställningar: patientens egna upplevelser av smärta, patientens smärtupplevelser utifrån vårdpersonalens perspektiv, vid vilka moment i sårbehandlingsprocessen upplever patienten smärta och hur smärtan påverkar livskvalitén och den psykiska hälsan. Som metod i den här studien har använts litteraturöversikt där datainsamlingen gjorts på ett systematiskt vis utifrån genomtänkta sökord med hjälp av PICO modellen. Femton artiklar valdes ut och analyserades för att samla in ett resultat som svarar på syftet. Dataanalysen genomfördes i sex olika steg. Där det plockades ut olika kodord som sedan kategoriserades. Huvudtema skapades utifrån dessa kategorier som sedan låg till grund för rubrikerna i resultatet vilka överensstämde med frågeställningarna i syftet. Till sist sammanställdes resultatet utifrån dessa rubriker. Resultatet visade på att patienter upplevde smärta i samband med NPWT. Vissa moment i behandlingen var dock mer smärtsamma än andra. Vid svampbaserad behandling mättes, med hjälp av VAS mer smärta än vid gasvävsbaserad. Nyanläggningen av förbandet upplevdes mer som ett pirrande obehag utifrån patienterna medan en del vårdpersonalen uppfattade det som ett smärtsamt moment. När det gällde applicering och borttagande av ytterförband var borttagandet mer smärtsamt än appliceringen utifrån patienternas uppfattning. Vid fysisk aktivitet eller vid infektioner kunde smärta också förekomma. Det var dock inte alltid smärtan som var det mest besvärliga för patienterna. Utan en del studier hade kommit fram till att det var smärtans påverkan på livskvalitén och den psykiska hälsan som gjorde patienterna stressade och begränsade dem mest. Slutsatsen som kunde dras utifrån denna studie var att trots förekomsten av smärta var patienternas inställning till NPWT positiv. De trodde att behandlingen hjälpte dem att läka deras sår både snabbare och effektivare. Patienterna upplevde dock ofta någon form av smärta under behandlingen. Det har framkommit i resultatet att bristande teknik vid förbandsbytet och nyanläggningen var en av orsakerna till smärta. Smärtan kunde också bidra till en begränsning av patientens sociala liv.

Bakgrund Postoperativ smärta är ett återkommande fenomen trots mängden av tillgängliga behandlingsmetoder. Otillräcklig eller utebliven postoperativ smärtbehandling orsakar ett lindande för patienten och kan leda till komplikationer som gör vårdtiden längre än nödvändigt för patienten. Den förlängda vårdtiden orsakar ytterligare lidande för patienten. Syfte Att belysa sjuksköterskors erfarenheter av postoperativ smärtbehandling av patienter som vårdas på sjukhus. Metod En systematisk litteraturöversikt där 11 artiklar om sjuksköterskors erfarenheter om postoperativ smärtbehandling sammanställts. Sökningen utfördes i databaserna Cinahl, PubMed och PsycInfo. Resultat Två teman med två kategorier vardera framkom om sjuksköterskors erfarenheter av postoperativ smärtbehandling: Hindrande faktorer med kategorier Tidsperspektivets betydelse samt Hierarki i organisationen. Underlättande faktorer med kategorier Vårdrelation och Kunskap och Kompetens. Slutsats Tidsaspekten upplevdes som den mest övergripande hindrande faktorn för sjuksköterskor i den postoperativa smärtbehandlingen då det fanns flera orsaker som gjorde att tid försvann från själva behandlingen. En god mellanmänskligrelation mellan sjuksköterskor och patient upplevdes som den mest övergripande underlättande faktorn för sjuksköterskor arbete.

Det finns många olika typer av smärta och smärta är en subjektiv upplevelse, men det är upp till varje sjuksköterska att göra sin egen bedömning, oavsett om patienten kan beskriva smärtan eller inte. Studiens syfte var att ta reda på hur intensivvårdssjuksköterskor gjorde sin bedömning på smärta hos icke - verbala, intuberade patienter, om de använde någon smärtskala och även försöka ta reda på om arbetslivserfarenhet och/eller utbildning gjorde skillnad på sjuksköterskornas bedömning. Vald metod blev en deskriptiv och jämförande tvärsnittsstudie. En grupp intensivvårdssjuksköterskor (N = 60, svarsfrekvens 63 %) vid en thoraxintensivvårdsavdelning i Sverige besvarade ett frågeformulär som innehöll både påståenden och frågor med öppna svar. Både vitala tecken och patientens beteende var en del av observationerna för att avgöra om patienten hade smärta. Det var 27 % av sjuksköterskorna som använde någon form av smärtskala. De som hade någon form av arbetslivserfarenhet skattade förändringar i patientens puls som mindre viktig än de som inte hade någon arbetslivserfarenhet. En statistiskt signifikant skillnad hittades. Sjuksköterskor med någon form av utbildning i smärta skattade en lägre medianpoäng för om svettning var ett tecken på smärta än sjuksköterskor utan utbildning. Sammanfattningsvis behöver avdelningen tydligare rutiner för hur smärtskattning ska utföras samt en lämplig smärtskala för icke kommunicerbara patienter. För att kunna tillämpa dessa rutiner behövs även utbildning för personalen.

SAMMANFATTNING Postoperativ smärta uppstår genom vävnadsskador i samband med operation. Numerisk Rankningsskala (NRS) är ett smärtskattningsinstrument. Postoperativ smärta behandlas oftast med analgetika, ibland ges även någon form av opioid, till exempel Fentanyl. En annan smärtlindringsmetod som används är nervblockader där lokalbedövningsmedel bedövar nerver. Smärtlindringen ska utgå ifrån patientens unika livsvärld. En vanlig ortopedisk operation är en rekonstruktion av det främre korsbandet i knäet. Hamstringmetoden är en operationsmetod för att utföra detta ingrepp. Detta ingrepp innefattar bland annat borrningar och fixering av implantat och därför är denna operation ofta starkt associerad med postoperativ smärta. Efter en främre korsbandsrekonstruktion ställs det höga förväntningar på tidig mobilisering och snabb rehabilitering och dessa fenomen ställer högre krav på bättre postoperativ smärtlindring. Studier har gjorts för att försöka få konsensus kring den bästa metoden att lindra denna smärta, dock är inte forskarna eniga. Postoperativ smärta är ett komplext fenomen som kan bidra till lidande, det är därför viktigt att anestesisjuksköterskan har kännedom om hur denne kan på bästa sätt lindra patientens lidande och öka patientens välbefinnande. Syftet: var att jämföra smärta enligt Numerisk Rankningsskala, NRS, de två första timmarna postoperativt efter en främre korsbandsrekonstruktion med hamstringmetod; saphenusnervblockad versus en grupp där saphenusnervblockaden inte lades. Syftet var dessutom att jämföra förbrukningen av Fentanyl de två första postoperativa timmarna i vardera grupp. Metod: En kvantitativ ansats antogs och designen som användes var en prospektiv enkätundersökning. Studien hade även en kvasiexprimentell design då en jämförelsegrupp användes. En enkätundersökning med deskriptiv och analytisk statistik valdes då syftet kunde belysas och undersökas. Resultat: Det var 40 stycken patienter som medverkade i studien. Saphenusnervblockaden lades på 20 stycken patienter och det var 20 stycken patienter som ej erhöll nervblockaden. Gruppen med saphenusnervblockad rapporterade signifikant mindre smärta än gruppen utan saphenusnervblockad, NRS på 2,5 vs NRS 3,9, p< 0,003. Gruppen med saphenusnervblockad hade även en mindre postoperativ förbrukning av Fentanyl än gruppen utan saphenusnervblockad, förbrukning av Fentanyl 46,8 μg vs förbrukning av Fentanyl 101,3 μg, p< 0,003. Slutsats: En saphenusnervblockad bör vara en del av den multimodala smärtlindringen efter en främre korsbandsrekonstruktion på det deltagande sjukhuset. Denna smärtlindringsmetod leder till mindre förbrukning av Fentanyl och därmed färre biverkningar ifrån opioider. Mindre förbrukning av Fentanyl tyder även på mindre smärta hos patienterna. Färre biverkningar och mindre smärta kan i sin tur minska vårdlidande hos denna patientgrupp. Vidare forskning behövs för att denna studie ska kunna överföras på andra sjukhus. Nyckelord: främre korbandsrekonstruktion, postoperativ smärta, NRS, livsvärld, saphenusnervblockad

Bakgrund Endometrios är en kronisk gynekologisk sjukdom som drabbar fem till tio procent av alla kvinnor i fertil ålder. Symtombilden innefattar kronisk buk- och bäckensmärta, kraftiga menstruationssmärtor orsakade av endometrios (sekundär dysmenorré), samlagssmärtor (dyspareuni) samt infertilitet. Tidigare forskning visar att endometrios påverkar kvinnornas livskvalitet. Trots att det är en av de vanligaste gynekologiska sjukdomarna idag råder en generell okunskap om endometrios. Syfte Syftet med denna studie var att beskriva kvinnors upplevelse av att leva med endometrios och hur det påverkar deras livskvalitet. Metod Kvalitativ semistrukturerad intervjustudie valdes som metod. Sammanlagt intervjuades sex kvinnor i åldern 21-36 med diagnosen endometrios. Vid analysen av det insamlade materialet användes en induktiv kvalitativ innehållsanalys. Resultat Huvudfyndet var att kvinnornas livskvalitet påverkades negativt av de begränsningar symtomen medför. Smärtan upplevdes göra inskränkningar både i deras vardag och på relationer. De ansåg att bemötandet från vården ej tillgodosåg deras förväntningar och behov. Tiden mellan debutsymtom och diagnos var fördröjd och information om sjukdomen upplevdes vara bristfällig. Det framkom vidare att bristen i bemötandet från vården och övrig omgivning upplevdes leda till en försämrad livskvalitet. En smärtfri vardag till följd av god behandling bedömdes däremot höja livskvaliteten för kvinnorna. Slutsats Det råder okunskap kring endometrios, vilket är en bidragande faktor till fördröjd diagnos, bristande behandling samt oförståelse från vård och omgivning. Dessa faktorer i samband med symtombilden leder till en försämrad livskvalitet för kvinnor med sjukdomen. Nyckelord Endometrios, Upplevelse, Livskvalitet, Kronisk smärta, Bemötande, Okunskap.

I Sverige är besvär i rörelseorganen en av de största orsakerna till sjukskrivning och många personer lever med långvarig smärta. Många patienter som har långvarig smärta vill gärna prova på alternativ till medicinering och provar därför massage och olika typer av avslappningstekniker för att reducera smärtan. Forskningen kring dessa är ofta begränsad och utförd enligt kvantitativ metod. Syftet med denna uppsats är att kvalitativt undersöka hur massage och avslappning upplevs för personer med muskulära smärttillstånd. I studien ingick fyra kvinnor, som alla går regelbundet på massage, samt utövar någon form av avslappningsteknik. Kvalitativ innehållsanalys användes som analysmetod. Ur analysen framkom fem kategorier: Fysiska och psykiska effekter, fysisk aktivitet som smärtlindring, kombination av olika metoder, vikten av trygghet och tilltro samt resurskrävande. Resultatet visade att massage, avslappning och fysisk aktivitet är de tre viktigaste metoderna för smärtreducering. Deltagarna tycker att alla tre metoder är lika viktiga och att kombinera dem ger bäst resultat. Slutsatser som kan dras av studien är att avslappning, massage och fysisk aktivitet upplevs smärtreducerande och allra bäst effekt uppnås om dessa kombineras. Studiens resultat kan vara av betydelse för personer med långvarig smärta. Studien kan också vara intressant att ta del av för personer som arbetar med behandling av långvarig smärta, för att få kunskap om hur olika behandlingsmetoder upplevs.

Bakgrund: Studier har visat på ett samband mellan otillräcklig information preoperativt och upplevelser av höga nivåer postoperativ smärta hos kirurgpatienter. Även oro preoperativt har visats påverka postoperativ smärta i negativ riktning. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka hur patientgruppen skattade oro, smärta, information och smärtlindring vid kirurgi. Samt undersöka om det fanns samband mellan preoperativ information, oro och upplevelsen av smärta efter operation för patienter som genomgår laparotomisk bukkirurgi. Metod: En tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats baserad på ett konsekutivt urval. Data samlades in genom enkäter, deltagarna var kirurgiska patienter som genomgått laparotomisk bukkirurgi. Tjugo patienter deltog i studien i åldrarna 22-75 år, hälften kvinnor och hälften män. Sjuttio procent av patienterna opererades för cancerdiagnoser och 30 % för andra kolorektala diagnoser. Det externa bortfallet var stort, därför kan resultatet inte generaliseras. Resultat: Resultatet i studien visar på ett signifikant samband mellan höga nivåer av preoperativ oro och upplevelsen av postoperativ smärta. Patienter med stark oro preoperativt löper större risk att uppleva oro postoperativt och därmed även smärta. Information vid inskrivningssamtalet kan minska den preoperativa oron. Inget signifikant samband för att preoperativ information direkt kan påverka den postoperativa smärtupplevelsen kunde påvisas i undersökningsgruppen. Slutsats: Genom att i ett tidigt skede identifiera oroliga patienter kan postoperativ smärta mildras med icke-farmakologiska metoder som tillägg till den medicinska smärtbehandlingen. Det preoperativa informationssamtalet är ett viktigt verktyg för att minska oro och därmed även smärta för att kunna ge en bättre omvårdnad, återhämtning och välbefinnande för patienten. / Background: Previous studies indicate a relationship between insufficient preoperative information and experiences of high postoperative pain among surgical patients. Also, preoperative anxiety has been shown to affect postoperative pain in a negative direction. Aim: The aim of this study was to investigate how the patient group rated anxiety, pain, information and pain-management after surgery. Also, to investigate if there was an association between preoperative information, level of anxiety and experience of postoperative pain in patients undergoing laparotomic abdominal surgery. Method: A cross-sectional study with quantitative approach based on a consecutive sample. Data was collected through questionnaires; the participants were surgical patients undergoing laparotomy abdominal surgery. 20 patients participated in the study, aging 22-75 years, 10 women and 10 men. Seventy percent of the patients underwent surgery for cancer diagnoses and 30% for other colorectal diagnoses. The external loss of data was large; therefor the results cannot be generalized. Results: The results of the study show a significant association between high levels of preoperative anxiety and the experience of postoperative pain. Patients with serious preoperative anxiety are more likely to experience postoperative anxiety and thus more pain. Information from a nurse during the preoperative meeting seems to be able to reduce the preoperative anxiety. No significant correlation regarding preoperative information reducing the experience of postoperative pain could be demonstrated in the investigated group. Conclusion: By an early identification of patients with high levels of anxiety, postoperative pain can be abated with non-pharmacological methods as a complement to the medical pain management. The preoperative information is a central tool to decrease anxiety and pain, and therefore give the patients an enhanced care, recovery and well being.

Bakgrund: Många människor lider idag både psykiskt och fysiskt av svårläkta bensår och smärta är det mest påtagliga problemet. Tidigare genomförda studier vittnar om patienters svårigheter och påverkan på dagligt liv. För att få en helhetsbild av patienters livssituation ställs höga krav på sjuksköterskor och många gånger saknar personal rätt kunskap. Syfte: Syftet med denna studie var att belysa patienters perspektiv på att leva med svårläkta bensår.Metod: En litteraturstudie utfördes utifrån 12 kvalitativa empiriska studier. Studier som motsvarade syftet valdes ut, kvalitetsgranskades, analyserades och sammanställdes. Utgångspunkten var att få fram patienters upplevelser och erfarenheter. Resultat: Fem kategorier med underkategorier formulerades: Smärta (att vara styrd och att härda ut), begränsningar (att vara ensam och en inskränkt vardag), skam (att skämmas för sin kropp och att drabbas av låg självkänsla), kamp (lidande och hopp i läkningsprocessen och frustration över att inte veta) samt stöd (känna tillit och förtroende och känna brist på tillit och förtroende). Slutsats: Mer kunskap och utbildning krävs för att patienters lidande ska minskas samt att vårdpersonalen bättre ska kunna bemöta patienters behov.

Bakgrund Smärta är en subjektiv och personlig upplevelse som varken kan bevisas eller motbevisas. Barn har inte samma kognitiva och språkliga förmåga som en vuxen person vilket gör dem till en riskgrupp för att bli underbehandlade eller ignorerade i sin smärta. I ljuset av detta är sjuksköterskans roll av yttersta vikt för en optimal smärtskattning och behandling för att på så sätt undvika de konsekvenser en obehandlad smärta kan föra med sig. Syfte Syftet var att beskriva faktorer som påverkar sjuksköterskans bedömning och behandling av smärta hos barn. Metod Den valda metoden är litteraturöversikt då författarna ansåg att det på bästa sätt skulle beskriva kunskapsläget inom det valda området samt belysa eventuella kunskapsluckor som kan ligga till grund för vidare forskning. I resultatet inluderades 16 vetenskapliga artiklar som hittades via sökning med hjälp av vedertagna söktermer i databaserna PubMed och CINAHL samt via manuell sökning. Resultat De faktorer som inverkar på sjuksköterskans smärtskattning och smärtbehandling av barn delades upp i tre kategorier. Dessa är: barnet, sjuksköterskans egenskaper samt organisation. Sjuksköterskans begränsade kunskap identifierades som ett hinder i samband med smärthanteringen. Dock påvisades inget belägg för att kunskapen ökade i samband med erfarenhet eller om det berodde på andra faktorer såsom attityd och utbildning.Enligt sjuksköterskorna var ett av de mest pålitliga tecknen på smärta hos barnet, dess verbala och orala uttryck. Kombinationen av barnets beteendemässiga och verbala indikationer på smärta ökade tron på att barnet upplevde smärta. Uteblev någon av dessa indikatorer skapade det en misstro hos sjuksköterskorna gentemot graden av barnets smärta.Läkemedelsordinationer identifierades som ett hinder för en adekvat smärthantering då sjuksköterskor beskrev problem rörande otillräckliga ordinationer.Otillräcklig dokumentation var en viktig faktor som påverkade smärthanteringen negativt. Slutsats Sjuksköterskans smärtskattning och behandling av barns smärta påverkas av flera faktorer såsom barnets ålder, diagnos och föräldrar men även sjuksköterskans kunskap, erfarenhet och attityd samt organisatoriska faktorer såsom dokumentation och läkemedelsordinationer.