Snabblån är en tilltagande kreditform på konsumentkreditmarknaden, antalet företag som erbjuder snabblån i Sverige ökar konstant. Överskuldsättning, vilket uppstår då konsumenter tecknar snabblån och brister i återbetalning, är i dagsläget ett stort problem på konsumentkreditmarknaden. Tillsyn av kreditgivare vid snabblån är delad mellan Konsumentverket (KSV) och Finansinspektionen (FI). Den delade tillsynen innebär att KSV tillsammans med FI utövar tillsyn av kreditgivare vid snabblån. KSV ser till att snabblåneföretagen i sin verksamhet följer konsumentkreditlagens (KKrL:s) bestämmelser, FI utövar en begränsad tillsyn över kreditgivare vid snabblån vilket omfattar en kontroll och tillsyn av snabblåneföretagens verksamhetsledning. En delad tillsyn medför problem i form av situationer där oklarhet råder avseende vilken myndighet som ska utöva tillsyn. Tillsynsmyndigheterna har en lagstadgad rätt att inom respektive tillsynsområde dela ut sanktioner gentemot kreditgivare vid snabblån när denne brister i sin verksamhet. Proposition 2013/14:34 kom till som en åtgärd för att ytterligare reglera tillsyn och sanktioner av kreditgivare vid snabblån då brister i tillsynen av kreditgivare vid snabblån uppdagats enligt regeringen. Propositionen syftade till att få bukt med överskuld-sättningsproblemet. Efter att propositionen röstats igenom och godkänts av Riksdagen trädde lagändringen, Konsumentkreditlag 2014:83, i kraft den första april år 2014. Lagändringen innebär att KSV i samband med en varning gentemot en kreditgivare ska förena varningen med en sanktionsavgift om överträdelsen inte är ringa. Vidare innebär lagändringen att beslut om sanktionsavgiften och dess belopp fattas av KSV. Sanktionsavgiften, minst femtusen kronor och högst tio miljoner kronor, ska enligt den nya lagstiftningen drivas in av KSV. Lagändringen stadgar när KSV kan förelägga kreditgivare vid snabblån förbud att lämna krediter. Konsumentkreditlag 2014:83 förväntas leda till en bättre tillsyn av kreditgivare vid snabblån. Regeringen bedömer vidare att de nya bestämmelserna i KKrL får en positiv effekt på överskuldsättningsproblemet. / The payday loan is rapidly growing on the Swedish credit market, the number of companies providing payday loans in Sweden is constantly rising. Severe debt problems, which occurs when a consumer (borrower) takes a payday loan without the ability to repay it, is an increas-ing problem. Lenders of payday loans are supervised by the government agencies Konsumentverket (KSV) and Finansinspektionen (FI). The shared supervision means that KSV in consent with FI shall supervise lenders of payday loans. KSV oversees that payday loan-companies act in order with consumer credit-related legislation. FI:s supervision is limited, which means that it only inspects the management of the payday loan-companies. A shared supervision creates glitches and complications. Situations where uncertainty arises between KSV and FI regard-ing which agency shall supervise the particular case often occurs. The supervising agencies have a legislated right to impose sanctions against payday loan lenders. Proposition 2013/14:34, a bill which gave rise to Konsumentkreditlag 2014:83, was created as an action to further legislate the supervision and sanctions towards lenders of payday loans, since the Swedish government had discovered flaws in the supervision. Another pur-pose of the bill was to eradicate the growing consumer debt problem. The bill was approved by the parliament which made Konsumentkreditlag 2014:83 applicable the 1st of April 2014. The law amendment means that KSV, in connection with a warning towards the lender of payday loans, shall hand out a sanction fee. An action which shall be decided by KSV them-selves. The amendment further signifies when KSV may submit the payday loan-company to cease with their credit-lending operations. Konsumentkreditlag 2014:83 is expected to have a positive impact on the mounting debt problems and is also expected to improve the supervision of payday loan-companies.

Den snabba utvecklingen på Sveriges kreditmarknad har under årens lopp frambringat nya kreditformer varav snabblån är en av dem. Antalet aktörer inom snabblånebranschen ökar kontinuerligt och lånen erbjuds till höga räntor. Vid en jämförelse av räntor för olika lån och kreditgivare blev ränteskillnaden tydlig dem emellan. Storbanken Swedbank erbjuder privatlån till en årlig ränta från 3,68-13 %, medan snabblåneföretaget Ferratums effektiva ränta ligger från 172-480 %. Snabblånen har varit omdebatterade ända sedan de infördes i Sverige år 2006, detta på grund av de problem som dessa orsakat. Lånevillkor med höga räntor och korta återbetalningstider som snabblånen ofta innebär, medför en risk för kredittagaren att bli skuldsatt, genom att denne ingår ett snabblåneavtal men sedan inte förmår att återbetala skulden. Kronofogdens halvårsmätningar över antalet till dem inkomna ärenden, gällande obetalda snabblån var 29 134 stycken år 2014. Konsekvenser som ökad överskuldsättning och fler betalningsanmärkningar hos konsumenterna till följd av snabblånens tillkomst, har medfört en del lagändringar inom området. Syftet med uppsatsen är att utreda och belysa kvarstående problematik efter de lagändringar som skett sedan snabblånets inträde på kreditmarknaden. Därtill är syftet även att få kunskap om vilka konsumenter som tar snabblån, varför de gör det, samt vad följderna kan bli därav. Flera lagändringar har skett i konsumentkreditlagen (2010:1846) sedan snabblånets inträde på marknaden i syfte att stärka konsumentskyddet på kreditmarknaden. I konsumentkreditlagen finns det idag bland annat bestämmelser om att kreditprövningar ska genomföras men kraven är otydliga och det är ofta förekommande att kreditgivarna brister i sin kreditprövning vid snabblån. Bristande kreditprövningar bidrar liksom snabblån som sådant till att kredittagaren löper större risk att överskuldsättas då lånet beviljas trots att det inte borde det. Statistik som förts under årens lopp avseende snabblån visar på att personer som tar snabblån är låginkomsttagare med låg kreditvärdighet och många gånger finns inga andra utvägar att få en kredit än att vända sig till kreditgivare med dyra snabblån. Därav vänder sig tillsynes en del av kreditgivarna på snabblånemarknaden till personer som redan har en ostadig ekonomi vilket vittnar om oseriösa företag inom branschen. Snabblåneföretagens marknadsföring av krediter förekommer därtill ofta lockande och aggressiv vilket enligt marknadsföringslagen är otillbörligt. Sedan juli 2016 kan konsumentverket stoppa kreditgivare direkt som missköter sin marknadsföring. Ytterligare en förändring sedan snabblånens tillkomst är införandet av lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter(LVK), som lagstadgades år 2014 för att stärka säkerheten för konsumenter vid konsumentkrediter. Vidare sköts tillsynen över kreditgivare av snabblån både av Konsumentverket och Finansinspektionen sedan dess. En väg till att minska överskuldsättningen kan vara genom de lagförslag som tagits fram i SOU 2016:68 vilka har till syfte att ytterligare stärka konsumentskyddet på kreditmarknaden. Om förslagen antas förväntas de träda i kraft i juli 2018.

Snabblånen har sedan de infördes, år 2005 i Finland och år 2006 i Sverige, varit omdebatterade på grund av de problem de orsakat. I båda länderna ökade problem med överskuldsättning och betalningsanmärkningar i och med snabblånen, och det har gjorts ett flertal lagregleringar i syfte att stärka konsumentskyddet och minska skuldsättningen. Sverige och Finland har valt att reglera snabblåneverksamheten på olika sätt och syftet med uppsatsen är att ta reda på vilken reglering som i högre grad stärkt konsumentskyddet. Finland införde år 2013 en bestämmelse om räntetak, vilken innebär att en kreditgivare får ta ut en ränta på maximalt 50,5%1 för lån under 2 000 euro. Införande av räntetak har länge diskuterats i Sverige, men har ännu inte införts. Sverige ställde snabblåneföretag under Finansinspektionens tillsyn år 2014 i och med införandet av lag (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter. I Finland ledde införandet av räntetak till stora förändringar på kreditmarknaden och både verksamma företag och antal personer som tar snabblån har minskat. I Sverige är det fortfarande för tidigt för att se några resultat av den nya lagen, men Finansinspektionen ser positivt på att inspektionen har fått befogenhet att ingripa i en misskött verksamhet. Sveriges regering har under tiden för skrivandet av denna uppsats tillsatt en utredning för att undersöka om räntetak även bör införas i Sverige.

Denna uppsats skildrar det omdebatterade och relativt nya institutet SMS-lån. Texten skall ses som en diskussion kring huruvida tjänsten är att betrakta som ocker eller ej samt till vilken grad kreditgivarna efterlever de regler och riktlinjer som finns. Syftet med uppsatsen är att påvisa föreliggande och potentiella problem, dels vad gäller tjänstens utformning och dels vad åtagandet till följd av tjänsten kan leda till för kredittagaren. I takt med att marknaden för SMS-lånen vuxit sig stor, har verksamheten kommit att bli mycket omdiskuterad i massmedia. Kritik har riktats mot låneföretagens verksamhet eftersom affärsidén på många sätt bygger på möjliggörandet för personer med dålig ekonomi, tidigare skuldsättningar, låg inkomst eller betalningsanmärkningar att fortsätta kunna låna pengar, samtidigt som kreditgivaren profiterar. Eftersom kreditgivarna till ett SMS-lån således tar en stor risk genom att låna ut pengar till personer med svag ekonomi utan att någon säkerhet ställs, väljer de att kompensera detta med en hög kreditkostnad. I uppsatsen diskuteras således huruvida risken att låna ut pengar är att anse vara tillräckligt stor för att stå i proportion till dessa höga kreditkostnader eller om ett ockerförhållande föreligger mellan kreditgivaren och kredittagaren. Ämnesbehandlingen sker genom en inledande beskrivning av SMS-lån och hur marknaden ser ut, varpå vissa uttryck och definitioner förklaras i syfte att hjälpa läsaren att tillgodogöra sig innehållet. Därefter studeras nu gällande lagstiftning där de rättsregler som är aktuella för detta område avhandlas. Ämnesbehandlingen avslutas med en sammanfattande diskussion där bland annat de tidigare ställda frågorna diskuteras och besvaras i enlighet med den tidigare avhandlade lagstiftningen.

Det har riktats mycket kritik mot snabblåneföretagens tillvägagångssätt att låna ut pengar. Antalet obetalda snabblån har ökat och allt fler personer skuldsätter sig. Enligt Kronofogdemyndighetens statistik från år 2012 har antalet betalningsföreläggande angående snabblån ökat till 53 709 ärenden, vilket är en ökning med 62 % jämfört med år 2011. Trots att det har införts krav på att genomföra kreditprövning har 16 av 22 snabblåneföretag varnats av Konsumentverket för bristfälliga kreditprövningar. Studiens syfte är att undersöka hur kreditprocessen genomförs vid snabblån. För att skapa en helhetsbild av bristfälliga kreditprövningar och återbetalningsproblem har snabblåneföretag, Konsumentverket, Kronofogden och Svea inkassos perspektiv undersökts. Resultatet visar att de undersökta företagens kreditprövning skiljer sig en aning från varandra för att de tillämpar olika kreditscoringmodeller och inhämtar information från kunden på olika sätt. Företagen har utvecklat och förbättrat sin kreditprövning vilket har medfört att återbetalningsproblem minskat bland deras kunder. Konsumentverket har endast granskat 22 av 50 snabblåneföretag men kan konstatera att de företag som varnats har förbättrat sin kreditprövning. Kronofogdens statistik har inte beräknats i relation till hur mycket branschen ökat, hur många lån varje snabblåneföretag beviljat samt hur många skulder företagen lämnat över till inkassobolag för indrivning. En slutsats som kan dras är att samtliga intressenter saknar en helhetsbild av snabblånemarknaden. Kronofogdens statistik saknar relationstal, Konsumentverket har inte granskat hela branschen och snabblåneföretagen har inget gemensamt kundregister. Slutligen kan författarna se att det finns ett samband mellan bristfälliga kreditprövningar och återbetalningsproblem. Samtidigt är bristfälliga kreditprövningar inte den enda orsaken till återbetalningsproblem.

Through certain exceptions in the Swedish regulation on credit agreements for consumers, a new form of instrument for credits has arisen on the national market. The instrument, which is most commonly known as easy credits and was first seen on the Swedish market for consumer credits in 2006, has developed to become part of a vast problem with excessive debt incursion. In order to counteract this development and to harmonise the internal market within the EU, directive 2008/48 EC on credit agreements for consumers was introduced in 2008. In Sweden, the implementation of the directive has led to a proposition for a new regulation on credit agreements for consumers (SFS 2009/10:242 Ny konsumentkreditlag) coming into effect on the 1 January 2011. The proposition puts up stricter rules on creditors granting consumer credits in their course of business, and revokes the former exemption on information and practices preliminary to the conclusion of the credit agreement for minor credits. The purpose of this thesis has been to make clear whether or not the Swedish proposition will counteract the problem with excessive debt incursion that exists on the Swedish market for consumer credits. In order to reach the purpose and to be able to see the differences that the proposition can be expected to bring, a comparison between the effects of current regulation and expected effects of coming regulations must be made. The gathered conclusion of the thesis, after such a comparison, is that the proposition can be expected to counteract excessive debt incursion but also that a series of following consequences must be taken into account. / Genom förekomsten av undantag för mindre krediter i nu gällande konsumentkreditlag (1992:830) har nya kreditinstrument i form av snabblån kunnat etablera sig på den svenska marknaden. Snabblånen, som i handeln har flera namn och benämns både korttidskrediter, sms-lån och snabbkrediter och som sågs först i Sverige under 2006, har bidraget till en överskuldsättning bland konsumenter som inte kunnat förutses. På initiativ från EU skedde, genom direktiv 2008/48 EG om konsumentkreditavtal, en harmoniseringsåtgärd för att gemenskapsinternt reglera marknaden för krediter och motverka överskuldsättningsproblematiken. Sveriges genomförande av direktivet har mynnat ut i proposition 2009/10:242 Ny konsumentkreditlag som avses träda ikraft den 1 januari 2011. Lagförslaget innebär för snabblånens vidkommande att tidigare undantag för mindre krediter, rörande kreditprövning av konsumenten och tillhandahållande av information från kreditgivaren, framledes slopas och att strängare krav således införs för kreditgivare som erbjuder snabblån. Syftet för denna framställning har varit att utreda huruvida det svenska lagförslaget kommer att motverka den skuldsättningsproblematik som föreligger på marknaden för snabblån. För att frambringa de skillnader som lagförslaget kan förväntas medföra och på så vis komma till en rättvisande slutsats har jag sökt jämföra effekterna av befintliga bestämmelser och förväntade effekter av kommande bestämmelser. Den samlade bedömning som framställningen leder till är att ett visst motverkande kommer uppnås men att lagförslaget även kan förväntas medföra en del komplikationer av mindre önskat slag.

Short-term loan lenders have been criticized for their fees and aggressive marketing but in spite ofnegative attention in media we have a significant number of short-term loan lenders in Sweden. This study examines communicative strategies of short-term lenders online, focusing on verbal languageand pictures. The method is a combination of discoursetheory and semiotic theory. The empiricalmaterial consists of selected parts from five corporate websites. Words as “quickly and simple”permeates the entire material. It can almost be regarded as a corporate trademark and business concept.The concept of "quick and simple" includes a radical approach to credit assessment and credit historywhich is also used to position themselves against traditional banks. Customers are portrayed asunlucky figures with urgent bills and a salary that is not enough. It is emphasized that the loan is smalland therefore should not be linked with security, credit review by the UC or non-payment records.Loan application is a rapid process in three steps which are completed within minutes. The customer isoffered to assume certain identities which includes positions of disadvantage and innocence.A common denominator is responsibility, which the customer is disclaimed from. Possible conflictsoccurs when identities collide with each other, such as when the customer is encouraged to think twicebut as soon as possible hit the button of the colorful loan offer on the website's front page. Companiesstrives to maintain a certain "story" about themselves, the customers and the loans. Some signs areconnected and some excluded to create clarity in the discourse.

The Swedish financial market for instant loan companies (paydayloan companies), has like in other countries gained a lot of criticism from media. Criticism is mainly due to reports of the number of increased claims for payment orders and due to increasing numbers of people getting into debts, but also as a basis for unfair costs. In Finland, a new law was introduced to improve consumer protection in 2013. The act has inspired the Swedish government to appoint the investigation SOU 2016:68, which, like the law introduced in Finland, has proposed, an interest rate limit for instant loans. The purpose of the paper is to provide a broader picture on how stakeholders of the instant loan credit market views and are expected to be affected by the law change suggestion from investigation SOU 2016:68. The method that has been used is of a qualitative approach, with interviews as a primary source and quantitative data as a secondary source. A survey was sent out to companies from a branch organization on the market of instant loans as well as interviews with concerned authorities. / Bakgrund: På den svenska marknaden för högkostnadskrediter har det sedan införandet av krediten riktats kritik i media. Kritiken har främst sin grund i rapporter om antalet ökade ansökningar om betalningsförelägganden hos Kronofogdemyndigheten, till följd av obetalda snabblån. Men även som grund i oskäliga kostnader och ockeranglagelser mot företag på marknaden. I Finland infördes en ny lag för att förbättra konsumentskyddet under 2013. Lagen har inspirerat den svenska regeringen att tillsätta utredningen SOU 2016:68 som har precis som lagen som infördes i Finland bland annat föreslagit ett ränte-och avgiftstak. Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur intressenter på snabblånemarknaden ser på, och påverkas av, förväntade effekter från framlagda lagförslag från utredning SOU 2016:68. Genomförande: Studien har använt en kvalitativ forskningsmetod men använt kvantitativ sekundärdata. Fokus i empiriinsamlingen har varit av kvalitativ karaktär med semi- strukturerade telefonintervjuer. Intervjuer har gjorts med Konsumentverket och Finansinspektionen. En enkät skickades ut till företag på marknaden. Slutsats: Denna studie har visat att Konsumentverket och Finansinspektionen delar uppfattningen om att ränte- och avgiftstaket bör antas då det anses som en viktig reglering för ett stärkt konsumentskydd. Resultaten visar att enbart lite kritik har riktats mot utredningens förslag. C-Finance ansåg att räntetaket inte kommer påverka deras produkter eller kreditprocess i någon större utsträckning. Intressentmodellen har använts för att analysera branschen som helhet och både negativa och positiva effekter har identifierats.

Utveckling på kreditmarknaden har gett upphov till nya kreditformer. Ett exempel på en sådan kredit är snabblån. Snabblån utmärks av att det är kortfristiga lån på låga belopp som konsumenterna erhåller inom en kort tidsperiod. Vidare är låneprocessen enkel. Statistik från Kronofogdemyndigheten visar att antalet betalningsförelägganden med grund i snabblån har ökat (se bilaga) och regeringen hävdar på basis av statistiken att samband mellan snabblån och överskuldsättning föreligger. Lag om viss kreditgivning till konsumenter har därmed blivit antagen och ska införas. Lagen innebär att snabblångivares verksamhet blir tillståndspliktig samt omfattas av Finansinspektionens tillsyn. Förändringen innebär även att ytterligare krav ställs på snabblångivares bolagsordning, ägare och ledning samt att verksamheten bedrivs på ett sätt som är sunt. Avsikten med denna uppsats är att fastställa gällande rätt beträffande snabblångivares verksamhet. Vidare diskuteras huruvida konsumentskyddet på snabblånemarknaden är bristfälligt och om snabblångivares verksamhet därmed bör bli tillståndspliktig samt omfattas av Finansinspektionens tillsyn. Snabblångivare är finansiella institut och omfattas därmed av AnmL. Detta innebär att snabblångivare ska anmäla sin verksamhet till Finansinspektionen innan verksamhet får börja bedrivas. Finansinspektionen har begränsade ingripandemöjligheter och utför endast en kontroll över snabblångivarnas ägare och ledning. Snabblångivare omfattas även av skyldigheter som följer av KkrL såsom kravet på god kreditgivningssed, information om effektiv ränta, avgifternas utformning och kreditprövning. Snabblångivare har brustit i sina skyldigheter i KkrL vilket följer av domar från MD och flertalet viten och förelägganden från Konsumentverket. I analysen fastställs att Kronofogdemyndighetens statistik inte enskilt kan användas som grund till en förändring men i kombination med gällande rätts bristfällighet, snabblånets egenskaper och samhällets utveckling påvisas att konsumentskyddet är bristfälligt och att en förändring behövs. Vidare fastställs att systemstabiliserande regler har en indirekt inverkan på konsumentskyddet och kan införas för att förbättra denna. Efter en avvägning mellan förändringens betungande verkan för snabblångivarna och det skydd som konsumenterna erhåller ska förändringen i fråga ses som proportionerlig. Snabblångivares verksamhet bör således vara tillståndspliktig och omfattas av Finansinspektionens tillsyn. / Evolvement on the credit market has caused the rise of new forms of credits. An example of a credit of such is the payday loan. The payday loan is distinguished by its short-term, low amount and that the customers obtain the loan in a short matter of time. Furthermore, the process of obtaining the loan is simple. Statistics from the Swedish Enforcement Authority shows that the amount of injunctions to pay based on payday loans has increased (see attachment) and that the Government claims on the basis of the statistics that a connection between payday loans and overindebtness exists. A new act regarding some credits to consumers has therefore been adopted and is to be introduced. The new act means that the payday lender´s business becomes licensed and are subject to the supervision of the Swedish Financial Service Authority. The change also means additional demands on the payday lender´s articles of associtation, owners and management, and that the business is conducted in a healthy manner. The purpose of this essay is to determine the law as it exists regarding payday lender´s business. Further discussed is whether the consumer protection on the payday market is inadequate and if the payday lender´s business, thus, should be licensed and be subject to the supervision of the Swedish Financial Service Authority. Payday lenders are financial institutions and are therefore subject to the Act regarding the notification duty for some financial businesses. This means that the payday lenders shall report their business to the Swedish Financial Service Authority before operations may start. The Swedish Financial Service Authority has limited intervention possibilities and performs only a control of the owners and management. Payday lenders are also subject to obligations arising from the Consumer Credit Act such as the requirement of good creditors, information about the annual percentage rate, fees designing and credit review. Payday lenders has failed to fulfill its obligations in the Consumer Credit Act which follows from judgements from the market court and several penalties and injunctions from the Consumer Agency. In the analysis it is established that the statitistics from the Swedish Enforcement Authority alone can not be used as the basis for a change, but in combination with the existing legal deficiency, the characteristics of the payday loan and the development of the society it demonstrates that the consumer protection is inadequate and that a change is needed. Further, it is established that rules of system stabilising nature has an indirect effect on consumer protection and can be used to improve it. After striking a balance between the burdens the payday lenders suffer from the change with the increased consumer protection that the change will result in, the change in question is to be seen as proportionate. Payday lender´s business should therefore be subject to license and supervision of the Swedish Financial Service Authority.