Syftet med min studie var att ta del av och beskriva samt analysera socialpedagogers erfarenheter av att arbeta med barn i ungerska skolor genom en etnografisk undersökning. Studien var genomförd i Ungern i tre olika skolor. Deltagande observationer pågick i fyra veckor och semistrukturerade intervjuer har utfördes i tre olika verksamheter varav fyra intervjupersoner samt lärare också medverkade från universitetet. Studien grundar sig på en kvalitativ metodologi och intervjuer har tolkats ur en hermeneutisk forskningstradition. Resultatet visar att socialpedagogernas svårigheter i deras arbete grundar sig på de kulturella skillnader som finns mellan ungerska och romska barns uppväxt. Slutsatsen är att det är av stor vikt att uppmärksamma de kulturella skillnaderna i samhället för att kunna främja elevernas sociala och kunskapsmässiga utveckling.

Studiens syfte har varit att få en ökad insikt i hur verksamhetschefer, inom HVB, ser på socialpedagogers kompetens i arbetet och i relation till utbildning, arbetsuppgifter och kunskap. Studien tar sin metodologiska utgångspunkt i hermeneutiken och fenomenologin då avsikten varit att söka förståelse i hur den socialpedagogiska kompetensen förstås och tolkas av verksamhetschefer inom HVB. Studien är av kvalitativ ansats där semistrukturerade intervjuer har använts vid insamlandet av empirin. Fyra intervjuer har genomförts med fyra olika verksamhetschefer inom HVB-hem. I vår studie har vi utgått från Andrew Abbott och Thomas Brantes tolkning av professionsteorin. I studiens resultat går det att tyda att universitetsutbildade socialpedagoger besitter kompetens som folkhögskoleutbildade saknar, exempelvis högre teoretisk förankring, mer analytisk förmåga samt ett mer kritiskt tänkande. Resultatet framhåller att juridik är den kompetens som saknas för socialpedagoger oavsett utbildningsnivå. Majoriteten av verksamheterna i studien har krav på sig från IVO och Socialstyrelsen att en större andel av personalen ska inneha en minst treårig universitetsutbildning. Det framgår i resultatet att det finns en tro på att behandlingsinsatser kommer att öka i form av öppenvård. Detta framhålls som gynnsamt men att det också finns farhågor i relation till öppenvårdens öppettider. Slutsatser som kan dras är att det finns en god kunskap kring skillnaderna mellan en folkhögskoleutbildad socialpedagog och en universitetsutbildad. Avsaknaden av juridiken är av mindre relevans för socialpedagogers anställbarhet. En annan slutsats som kan tydas är att verksamhetschefer inom HVB värdesätter att ha en blandning av professioner i personalgruppen, detta ses som gynnsamt för verksamheten. En sista slutsats är att socialpedagogens mest betydande bidrag i sitt yrkesutförande inom HVB är det klientnära fokuset, oavsett utbildningsnivå.

Syftet med studien är att få en djupare förståelse för det socialpedagogiska arbetet i skolan och dess status utifrån socialpedagogens perspektiv. Den metodologiska utgångspunkten i studien är en kvalitativ ansats med ett hermeneutiskt synsätt där semistrukturerade intervjuer tillämpas. Studiens resultat visar att det finns en problematik kring den socialpedagogiska titeln i skolan. Studien visar även att professionens arbetsroll kan feltolkas samtidigt som de arbetar mot att bli sedda för den profession de är. Vidare visar resultatet att samarbetet mellan socialpedagogen och de andra professionella i skolan har en positiv påverkan på arbetet. Vi har utgått från professionsteorin utifrån Brante (2009; 2014) och Freidsons (1994) förklaring, som visar på att professioner är viktiga då de skapar en positiv påverkan på samhället genom att med sin kunskap bidra till ett välfungerande samhälle. Slutsatsen vi kommit fram till visar att den socialpedagogiska titeln är relativt ny i skolan och att det i vissa fall kan vara oklart vad en socialpedagogs uppgift är. Med ett gott samarbete och öppna dörrar kan man nå upp till målet, att göra professionen uppenbar.

Syftet med den här studien var att belysa socialpedagogens roll inom socialtjänsten. Vilka arbetsuppgifter har socialpedagogerna? Vilken roll har de i relation till andra yrkesgrupper? Och hur uppfattar de deras egna kompetens? Vi valde att avgränsa oss till individer som erhållit en filosofisk kandidatexamen inom ungdom- och missbruksvård vid Linnéuniversitetet i Växjö. Vi använde oss av en kvalitativ studie där resultatet visade på en intressant bild av respondenternas upplevelser av sin situation inom socialtjänsten. Studiens resultat visade på att det inte fanns någon förbestämd arbetssituation för personer som jobbar inom behandling då såväl titlar och arbetsuppgifter skilde sig, men att samtliga såg sin kompetens som ett välkommet inslag inom verksamheten. Arbetsuppgifterna var inte svart eller vit, det fanns med andra ord inga bestämda arbetsuppgifter utan de påverkades utav flera olika faktorer så som personliga, utbildning samt organisatoriska.

Denna kandidatuppsats är en kvalitativ intervjustudie som riktar in sig på professionella inom HVB-hem och deras upplevelser av arbetet med placerade barn och unga som har en NPF-diagnos. De diagnoser som studien innefattar är ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) och autismspektrumtillstånd.    Intervjustudien har utförts med semistrukturerade intervjuer med åtta yrkesverksamma socialpedagoger. Intervjuerna transkriberades ordagrant och sex teman identifierades för analys. De teoretiska utgångspunkterna för studien är KASAM (känsla av sammanhang) och kommunikations/-relationsteori.    Studien ledde fram till resultat som visade på vikten av kommunikation och relation i arbetet med barn och unga som har NPF samt vikten av barnens delaktighet. Många konflikter visade sig många gånger grundas i hur personalen kommunicerade med barnen. Lågaffektivt bemötande, tålamod och empati beskrevs som gemensamma nämnare. Tydlighet i arbetssättet i form av rutiner och struktur visade sig enligt informanterna vara oumbärligt i arbetet med dessa barn och unga. Det rådde samstämmighet i upplevelserna av skilda beteenden hos flickor och pojkar med NPF-diagnos, men att de ska bemötas av personalen på samma sätt.    Resultaten visade även på att de organisatoriska förutsättningarna i form av personaltäthet, utbud av insatser och rutiner vid studiens utförande var bristfälliga för att tillfredsställa dessa barn och ungas behov. Utbildning och kompetens var två viktiga grundpelare i arbetet med barn med diagnoser och det saknades tillräcklig vidareutbildning och spetskompetens för att utföra ett tillfredsställande arbete.

Varje grundskola i Sverige måste enligt skollagen ha ett elevhälsoteam som tillsammans med övrig personal ska arbeta hälsofrämjande. Socialpedagoger förekommer på vissa skolor i elevhälsoteamet utöver de lagstadgade professionerna. I denna studie undersöks hur socialpedagoger arbetar hälsofrämjande i grundskolan. Genom en kvalitativ undersökning i form av intervjuer har respondenterna själva fått berätta om sitt arbete med egna ord. Totalt fyra socialpedagoger som arbetar på olika grundskolor inom Västra Götalandsregionen har intervjuats. Intervjuerna har transkriberats till text och kodats ut till övergripande teman efter vad som har bedömts som relevant och intressant. Studiens teoretiska utgångspunkt är det salutogena perspektivet och KASAM-perspektivet vilket även framkommer i studiens resultat och analys. Resultat visar att socialpedagogerna arbetar hälsofrämjande genom att fokusera på det sociala i skolan och bygga relationer med eleverna. Skolans korridorer är socialpedagogernas främsta arena att vistas i för att vara närvarande bland eleverna. Genom att till exempel arbeta med DISA programmet främjas hälsa hos eleverna långsiktigt. I diskussionsdelen menar vi att socialpedagogernas arbete på grundskolorna för med sig många fördelar och gynnar elevernas allmänna hälsa och förbättrar deras skolmiljö. Vi ställer oss därför frågan om socialpedagogerna ska bli en lagstadgad profession inom skolvärlden.

Studien syftade till att erhålla en fördjupad förståelse för hur socialpedagogen beskrev sin yrkesroll och specifika kompetens inom det drogförebyggande arbetet i skolan i jämförelse med andra professioner. Studien avsåg även att få en ökad förståelse för hur socialpedagogen beskrev framgångsfaktorer och utmaningar inom yrkesrollen avseende frågan om att motverka droganvändning hos elever. Vid genomförandet av studien användes en kvalitativ metod med fokus på semistrukturerade intervjuer med sex informanter som hade olika yrkestitlar. Vid bearbetningen av den insamlade datan användes tematisk analys för att underlätta identifiering och analys av teman. För att analysera hur organisatoriska strukturer kan påverka socialpedagogens yrkesroll och specifika kompetens inom det drogförebyggande arbetet tillämpades Human Relations som teoretisk förankring. Det socialpedagogiska perspektivet tillämpades som teoretisk förankring för att synliggöra hur det socialpedagogiska bidraget kan berika det drogförebyggande arbetet. Resultatet i studien visade på skillnader i socialpedagogernas delaktighet och arbetsbelastning i det drogpreventiva arbetet. Resultatet indikerade att socialpedagogerna var i behov av tydligare riktlinjer och ökat handlingsutrymme för att kunna påverka det drogförebyggande arbetet ytterligare. Studien betonade även vikten av att socialpedagogen hade en fungerande samverkan med övriga professioner och utomstående samhällsaktörer för att kunna tillgodose barnets behov och önskemål. Slutsatserna kunde dras att socialpedagogens yrkesroll och specifika kompetens har en stor betydelse i att bidra till elevernas psykosociala utveckling, och detta genom att skapa tillitsfulla relationer. Avslutningsvis synliggjordes vikten av att tydliggöra socialpedagogens yrkesroll och arbetsuppgifter inom skolverksamheten för att samtliga socialpedagoger ska kunna arbeta utifrån likvärdiga riktlinjer och förutsättningar.

Studiens syfte är att undersöka och analysera kompetensbehov inom olika kommunala human service-organisationer, där bland annat socialpedagoger är verksamma i Västerviks kommun. Min studie vill även undersöka inom vilka verksamheter högskoleutbildade socialpedagoger arbetar idag samt vilka kompetenser de har och vilka kompetenser lämpar sig för att arbeta inom human service-organisationer i Västerviks kommun. Denna studie strävar efter att vara ett stöd för att förbereda human service-organisationer i Västerviks kommun inför eventuella utmaningar vid framtida rekrytering av befintlig och ny kompetens. Samtidigt vill jag med min studie stärka kunskapen kring socialpedagoger. Studien består av både en kvantitativ och kvalitativ undersökning. Det empiriska materialet har insamlats via en enkätundersökning och en gruppintervju med personer som har medarbetar- och verksamhetsansvar inom olika human service-organisationer i Västerviks kommun. Resultatet av min studie påvisar att det finns ett kompetensbehov inom human service-organisationer i Västerviks kommun som främst präglas av intellektuella och sociala kompetenser. De intellektuella kompetenser som personalen behöver för att behärska arbetsmoment och situationer i det dagliga arbetet var formell utbildning och olika specialkompetenser i relation till sitt yrkesområde. Sociala kompetenser om hur personal agerar i relation till andra. Bemötande är andra framträdande kompetenser som nämns. Framtida behov av kompetens följer dagens framställningar dock betonas behoven att påverkas av personal bortfall samt lag- och uppdragsförändringar. I studien framkommer det att högskoleutbildade socialpedagoger är mest förekommande inom verksamheter som främst bedriver förändringsarbete med arbetsuppgifter som handläggning och utbildning. Det visar sig att socialpedagoger och socialpedagogiken har en plats inom human service-organisationer eftersom socialpedagogiken i sig är till för att anpassas efter behovet som efterfrågas i samhället inom socialt arbete. / The study aims to investigate and analyze skills required within the various municipal human service organizations, including social pedagogues working in Västervik. My study would also examine the activities within college-educated social pedagogues working today and what skills they have and what skills are suitable for working in human service organizations in Västervik. This study strives to be a support to prepare human service organizations in Västervik facing any challenges in future recruitment of existing and new skills. At the same time, I want to strengthen the knowledge of social pedagogues. The study consists of both a quantitative and qualitative study. The empirical data were collected through a questionnaire and group interviews with people who have employee and operational responsibilities within various human service organizations in Västervik. The results of my study indicate that there is a skills needs in human service organizations in Västervik mainly characterized by intellectual and social skills. The intellectual skills that staff need to master tasks and situations in the daily work were formal education and various special competences in relation to their professional field. Social skills of how personnel act in relation to others. Responding is the second prominent competencies mentioned. Future skills demand follows today's petition, however, emphasized the need to be affected by staff losses and legal and mission changes. The study shows that college-educated social pedagogues are most abundant in activities primarily engaged in change management with duties in the management and training. It turns out that social pedagogues and social pedagogy has a place in human service organizations as social pedagogy in itself is to be adapted to the needs that society demands of social work.

Den aktuella studiens syfte har varit att undersöka hur socialpedagoger arbetar främjande för elevers psykiska samt psykosociala hälsa, vilka möjligheter, hinder och/eller begränsningar som understryks samt möjliga utvecklingsområden avseende deras arbete. Studiens metodologiska utgångspunkt var socialkonstruktionistiskt med en kvalitativ ansats, där semistrukturerade intervjuer genomfördes. Vi har genomfört sammanlagt fem intervjuer med socialpedagoger som är yrkesverksamma som heltidsmentorer. I studien har den teoretiska utgångspunkten varit Aspelin och Perssons (2011) relationistiska teori, där vi även valt att inkludera Cederlund och Berglunds (2017) pedagogiska teori om fyra olika kunskapsfält. Resultatet i studien visar att heltidsmentorernas hälsofrämjande arbete är mångsidigt och där fokus riktas mot ett relationsskapande, samtidigt som de arbetar utifrån varje enskild elevs behov och förutsättningar för främjandet av deras psykiska samt psykosociala hälsa. Vidare visar resultatet att en begränsande sekretess inom samverkan, samt tidsbrist ses som begränsningar för heltidsmentorernas hälsofrämjande arbete med eleverna. Resultatet indikerar även att de ovannämnda faktorerna inom begränsning även framställs som möjliga utvecklingsområden. I studiens resultat uppmärksammas flertalet olika faktorer har betydelse för elevers psykiska samt psykosociala hälsa vilket gör att heltidsmentorerna arbetar utifrån ett helhetsperspektiv, tillsammans med andra interna samt externa professioner. Vidare konstateras informanternas begränsningar och möjliga utvecklingsområden skildra sig beroende på vad för problematik som råder på skolan eller i kommunen. En sammantagen slutsats av studien är att heltidsmentorers främjande arbete med elevers psykiska samt psykosociala mående är av stor betydelse. Det behövs även fler heltidsmentorer på skolorna som kan arbeta med det hälsofrämjande arbetet.