Syftet med denna uppsats är att belysa fenomenet spelberoende utifrån tre områden, vilka är omfattning, karaktär och behov av behandling. Vi undersöker överensstämmelsen mellan forskning och behandling kring spelberoende. De metoder som använts är litteraturöversikt samt halvstrukturerade intervjuer med personal på Folkhälsoinstitutets Spelberoendeprojekt i Malmö och i Göteborg. Den forskning som projektet grundats på gjordes innan den digitala spridningen av spel slog igenom. Därför täcker inte forskningen alla målgrupper för behandling och behandlingen måste ha stöd i forskningen för att få legitimitet. Den internationella forskningen som finns om spelberoende rör framförallt karaktären, medan omfattningen och behovet av behandling inte berörs i samma utsträckning. Spelberoendeproblematiken har stor vikt för socialt arbete, då det är ett beroende som alla andra och drabbar alla samhällsgrupper och alla åldrar. Kunskaper i ämnet är viktigt för att upptäcka och komma åt problemet i ett tidigt stadium.

Syftet med denna uppsats var att undersöka om det förelåg skillnader, vid kris och sorgearbete utifrån kristeorins faser, samt utsagorna från sörjande vuxna personer vid ett väntat respektive oväntat dödsfall. Utifrån syftet ställdes följande frågeställningar: Finns det skillnader i reaktioner hos de sörjande vid ett väntat respektive oväntat dödsfall? Kan dessa eventuella skillnader förstås med hjälp av kristeorins faser? För att besvara frågeställningarna användes en kvalitativ metod med intervjuer av totalt fyra personer, två som upplevt ett väntat dödsfall och två som upplevt ett oväntat dödsfall. Intervjuerna låg sedan till grund för uppsatsens resultat. Tolkning av resultatet skedde utifrån referensramen psykodynamiska kristeoris fasindelningar: chock, reaktion, bearbetning och nyorientering. I studien redogörs för skillnader i reaktioner vid ett väntat respektive oväntat dödsfall. Resultatet visar att det föreligger skillnader vid reaktionsfaserna. De personer som upplevt ett väntat dödsfall genomgick faserna under kortare tid till skillnad från anhöriga som upplevt ett oväntat dödsfall. Slutsatsen är därmed att det föreligger skillnader vid reaktion mellan ett väntat respektive ett oväntat dödsfall. Resultatet visade även att kristeoris fasindelningar inte är applicerbart utifrån ett väntat dödsfall, eftersom det inte ger ett rättvisande resultat, då personer som upplevt ett väntat dödsfall redan påbörjat sitt sorgearbete under den anhörigas sjukdomstid och därigenom redan genomgått faserna.

Abstract Title: The signification of the traditional gender roles in misuse treatment – the experiences of eight addicts Author: Andersson Malin, Gunnarsson Annelie Supervisor: Lindberg Odd The purpose with this essay is to study if the staff in two LVM treatment facilities do strengthen the traditional gender roles in their daily work and interactions with the clients. The aim was also to study if the staff reconstruct traditional gender roles and if this can be seen as an advantage or disadvantage in the treatment. Finally the aim was to investigate if the staff encouraged the clients to break loose from the traditional gender roles. A qualitative approach using face to face interviews was used. The interview guide was based upon the study’s aim and theoretical frame. Four men and four women between 22 and 60 years were interviewed. The results show that the staff do strengthen traditional gender roles through the activities that is offered to the clients in treatment. Furthermore the male clients did get some encouragement to break loose from traditional gender roles but the women did not. By reconstructing traditional gender roles it makes it easier for the clients to adapt to the norms and values of the conventional society. However there are problems when the staff focuses on gender instead of the clients drug problems in the daily activities in treatment. Another problem is that the staff confirms the structure of society by reconstructing traditional gender roles. Keywords: misuse treatment, gender perspective, gender roles

Syftet med denna studie har varit att undersöka huruvida det i barn- och ungdomspsykiatrins journaler förekommer dokumentation som visar på symtom som förekommer hos flickor som diagnostiserats med ADHD. Frågeställningarna är: Vilka symtom beskrivs hos flickor som diagnostiserats med ADHD? Vilka symtom beskrivs hos de flickor som har en tilläggsdiagnos utöver ADHD? I vilka ålderskategorier beskrivs symtomen som mest framträdande? I vilka miljöer framträder symtomen som beskrivs hos flickorna? Studiens tolkningsram är tidigare forskning och Erik H Eriksons modell över den psykosociala utvecklingen människans åtta åldrar. Metodvalet är kvalitativt med deduktiv ansats. Studien bygger på ett urval journaler, totalt 34 stycken, på flickor mellan 7 och 18 år som diagnostiserats med ADHD och som varit aktuella för utredning och behandling mellan 2005-03-01 och 2006-03-01 på en barn- och ungdomspsykiatrisk klinik i en mellansvensk stad. Resultatet visar att det finns tolv symtom som som beskrivits och dokumenterats i journalerna. Av dessa är sju symtom betydligt vanligare hos flickor mellan 13 och 18 år och ett symtom betydligt vanligare hos flickor mellan 7 och 12 år. Resultatet visar även att en tilläggsdiagnos kan påverka symtombilden för flickorna men den behöver inte göra det. Studien visar dessutom att symtomen är mest framträdande i skol- och hemmiljön. I diskussionen betonas att det är angeläget att uppmärksamma dessa flickor och då gärna så tidigt som möjligt för att förebygga utvecklingen av symtom. Utifrån resultatet är en viktig slutsats att flickorna bör få adekvat stöd i de miljöer där symtomen är mest framträdande. Studien efterfrågar vidare forskning om huruvida fler symtom innebär större svårigheter för dem som diagnostiserats samt om en ökad anpassning utifrån deras behov skulle kunna underlätta tillvaron för dem.

The purpose was to describe the significance of participation concerning leisure time and household duties for persons with mild intellectual disability living in a group home with some support from caretakers. Interviews were performed with five persons, two men and three women, living in such a group home. The questions in the interview guide had an open character and were divided into four different areas, leisure time, economy, cooking, cleaning and laundry. The results indicate that all informants felt they participated in all four areas. Further on, the results show there was participation of three different kinds. Firstly, there was full participation concerning leisure time. Secondly, there was “participation with help”. The informants felt they had full participation, though they received support to manage dealing with their own money. Thirdly, there was less participation concerning cooking, cleaning and laundry. The informants did not have to do such things. The caretakers did it for them. The informants had the opportunity, they also had the capacity, but they seemed to be influenced by caretakers not to want, or need, to do it. It was a so-called constructed helplessness.

ÖREBRO UNIVERSITY Department of behaviour, social and legal science Social works C-essay 41-60 p Autumn term 2006 Title: Obstacle to employment on the labour market. Grown-up people with mentally retardation. Authors: Hansen Mikael & Sjöberg Marita Instructor of study: Antonson Sivert ABSTRACT The purpose of this paper is to try tofind out how persons with mentally retardation, working in the municipally daily activities develop and participate in everyday life. We especially want to find explanations for why there are so few among the retarded persons who are taking part in the regularly labour market. What will the instructor within the municipally activities achieve with his/her work? In what way will a retarded person have a possibility to participate in society and to take part in daily activities? Trough observations and semi structured interviews havr information and experience been collected. The analysis model has been constituted by legal rules and the concept of participation. Our results show that an instructor within the municipally activities wants a retarded person to develop towards an independent life. To grow towards an independent life the person should use their ability to self-determination. To help the retarded person the instructor, staff and relatives work together. The mentally retardation person should have the opportunity for involvement and growth in a relaxing environment. You grow and feel involved when doing things together. The social companionship is an important part of the daily activities. However we, as inquirers can not see that the instructors work with the goal that retarded persons are prepared for a place in the regularly labour market. The conclusion of this work is that the step from daily activities to a work in the open labour market is long. It seams to be far from life inside the daily activities to a working life outside. There is no bridge for people within the daily activities out on regular labour market. Supported employment might be an alternative for retarded individuals to attain a position within the regularly working market. Language: Swedish Key words: work, working life, mentally retardation, daily activities, LSS (Swedish law), participation

Syftet med denna uppsats är att ge en ökad förståelse för diakonins funktion, diakoners roll och diakonins betydelse för det sociala arbetet. Detta utifrån diakoners och diakoniassistenters upplevelse av kyrkans sociala arbete idag. Fungerar det diakonala arbetet som komplement till eller ersättning för statlig social verksamhet i dagens rådande välfärdsstruktur? Studien är kvalitativ och bygger på intervjuer med diakoner och diakoniassistenter omkring deras upplevelser av diakonins roll i en specifik stad. Resultatet i uppsatsen visar på att diakonerna upplever sig ha en viktig kompletterande roll i det sociala arbetet. De anser sig med sin kristna utgångspunkt ha en specifik profilering av själavårdande, stödjande samt gemenskapsbyggande karaktär. Diakonin ses som ett alternativ till och inte en ersättning för kommunal välfärdsservice och diakonerna/diakoniassistenterna vill inte ta över andra aktörers sociala ansvar.

SAMMANFATTNING: Syftet med denna studie var att belysa två systrars relation i förhållande till den ena systerns tidigare självskadebeteende, hur självskadehandlingarna påverkat relationen och hur omgivningen såg på systrarnas respektive situation under denna tid. Självskadebeteende definieras som ”avsiktlig förstörelse eller förändring av den egna kroppsvävnaden utan medveten självmordavsikt.”. Studiens primärdata utgjordes av separata intervjuer med två systrar där den ena av dem tidigare har haft ett självskadebeteende. Sekundärdata erhölls via sökningar i vetenskapliga databaser såsom SCA Social Sciences, PubMed (Medline), och Artikelsök och sökord som användes var; självskadebeteende, self-harm, syskon, syskonrelation, syskon till självskadare, sibling relations och anhörig. Övrigt material söktes via den nationella biblioteksdatabasen LIBRIS. Intervjuerna transkriberades och sammanställdes efter följande teman; systrarnas relation under tiden för den enas självskadebeteende, systrarnas upplevelse av hur omgivningen såg på deras respektive situation och systrarnas relation idag. Resultatet visade att intervjupersonerna var mycket överens om hur deras relation såg ut, och de visade båda på en hög medvetenhet om hur den andre kände och såg på den egna personen. Studien visade att den icke självdestruktiva systern hade känt en skyldighet att hjälpa sin självskadande syster och axlat ett mycket stort ansvar för hennes mående. Intervjupersonerna talade även om en viss avundssjuka för den andres situation, då de hade en bild av hur de trodde att den andre levde sitt liv. Resultatet visade på att intervjupersonerna upplever att omgivningens reaktioner på deras situation kantats av rädsla. Frågor som lyftes var att denna rädsla eventuellt beror på en allmän rädsla för psykisk ohälsa och därigenom en osäkerhet inför att ställa frågor om detsamma. Intervjupersonerna upplever att deras relation har påverkats av den enas självskadebeteende. Relationen har växlat mellan att vara nästintill obefintlig till att vara mycket intensiv. Intervjupersonerna uppgav att de idag mår bra och att deras relation är på en nivå som passar dem båda.

Homosexuellas rättigheter i samhället är ett omdebatterat ämne och en viktig rättighetsfråga av relevans för socialt arbete. Denna studie syftar till att genom narrativ analys undersöka hur svenska textmedier rapporterar om homosexuella föräldrar. Studien bygger på artiklar rörande homosexuella föräldrar i svensk dagspress. Frågorna som studien fokuserar på är; Hur ser mediernas framställning av homosexuella föräldrar ut? Vilka ges möjlighet att uttala sig i rapporteringen vi studerat? Hur upplever homosexuella föräldrar, i mediernas rapportering, kontakten med människovårdande yrken? I studien framträder bland annat tre olika aktörer, som ges möjlighet att uttrycka sig i medierna när det rör homosexuella föräldrar, där den politiska och religiösa debatten är den som får störst utrymme.

Syftet med denna undersökning har varit att få en ökad kunskap om de behandlingsmetoder för våldsamma män i nära relationer som används i två mellanstora kommuner samt hur man i dessa kommuner mer övergripande ser på männens våld. Tidigare forskning visar att den dominerande behandlingsformen internationellt för denna problematik är KBT och att trenden är liknande i Sverige. Detta utifrån området våld i nära relationer. Våra teoretiska utgångspunkter har varit kognitiva personlighetsteorier och strukturell-teori med kulturell och feministisk syn. Vi har använt oss utav en kvalitativ studie där vi intervjuat myndigheter såsom Polisen, Socialtjänst, Brottsofferjouren, Frivården, Kvinnojour och Länsstyrelsen i Östersund och Luleå kommun. Genom detta har vi undersökt hur de tillgodoser dessa mäns behov av behandling. Vårt resultat visar på stora brister av insatser och åtgärder i båda kommunerna. Endast i en av de båda kommunerna fanns någon egentlig behandling för männen och den var dessutom begränsad. Det krävs dessutom en helhetssyn där även mannen uppmärksammas. Våld i nära relationer är ett stort och kostsamt samhällsproblem och det är kommuner och myndigheter som bär ansvaret för alla samhällsborgare. Förstår man och ser mannens behov av behandling är det lättare att komma åt problemet och minska risk för återfall, vilket också gynnar kvinnorna och barnen. Studien har också visat på ett behov av vidareutveckling av behandlingsmetoder och att man inte enbart bör använda sig utav den dominerande KBT behandlingen, man behöver bredda perspektiven.