We conducted three experiments to better understand how mothers structure their input to young children for finding hidden objects and how young children use this input to guide their searches. We examined the reference frames and spatial terms mothers use to communicate with their 2.5-, 3.0-, and 3.5-year-old children about location by asking mothers to verbally disambiguate a target hiding container from an identical non-target hiding container for their child. We varied the relative proximity of the target and non-target containers to a landmark and to the mother and child. The target and non-target containers were on opposite sides of the landmark in Experiment 1 and on the same side of the landmark in Experiments 2 and 3. The absolute distance of the containers from the landmark was increased in Experiment 3, while the relative distance of the containers to the landmark and to the mother and child remained the same. In all of the experiments, mothers' reference frame use was governed by the relative proximity of the target and non-target containers to the landmark and themselves. Older children followed directions more successfully than did younger children. The Discussion focuses on how the age of the child and the characteristics of the task shape maternal spatial communication.

Det här är en studie i hur man utifrån förutsättningarna i en kulturminnesmärktoch blåklassad byggnad kan använda rumslig kommunikation för att främjaorienterbarhet och stödja ett önskat rörelsemönster. Att arbeta med ettkulturminnesmärkt och blåklassat hus innebär snäva ramar och kräver en storförsiktighet och respekt för byggnadens ursprungliga utformning. Arbetet utgårfrån Strindbergsmuseets verksamhet och syftar till att skapa ett bättre flöde utanoönskade stopp, samt att förenkla för museets besökare att hitta till och ibyggnaden.Museets lokaler är små och passagerna smala. Detta gör att det snabbt bildasstopp i rörelseflödet. Vad gäller orienterande skyltning är den ofta svårupptäcktoch svårläst. Inte heller finns ett genomgående formspråk i museets grafiskamaterial.Utifrån teoristudier och inhämtad empiri har ett designförslag tagits fram.Förslaget innefattar rumslig kommunikation i form av både explicitkommunikation så som skyltning, samt implicit kommunikation så som ljus ochformelement. Genom att ta ett helhetsgrepp från entrén fram till utställningarnahar orienterbarheten förbättrats och ett rörelseflöde utan större stoppmöjliggjorts. / This is a study on how spatial communication can be used to promoteorientability and support desired movement patterns, this in relation to thecircumstances in a heritage listed building. Working with a heritage listedbuilding means a narrow frame for the work that requires special care andrespect for the building's original design. The work is based on the Strindberg’smuseums (Strindbersmuseet) goal to create a better flow without unwantedstops that will make it easier for visitors to orientate both to and inside thebuilding.The rooms in Strindberg’s Museum are small with narrow passages in-between.This physical conditions are leading to stops in the flow. In addition to that thecurrent orientation signage is often difficult to detect and to read, and there areno consistency in the current graphic material.Based on both theoretical studies and empirical data, a new design has beendeveloped. The proposal includes spatial communication in the form of bothexplicit communication such as signage, as well as implicit communicationsuch as light and form elements. By taking a holistic approach from theentrance to the exhibitions, the orientability has been improved and there is nowa flow in the movement patterns, without major stops.

We live constantly within our surroundings, even if we're not consciously aware of them, our surroundings always affect our behavior. With our senses continually guiding us, we subconsciously make decisions and choose paths to reach our goals. There are a lot of factors which affect these decisions, spatial communication is one of them. The purpose of this study is not only to gain more knowledge of how a spatial designer can create something that we can understand, it also seeks to explain the fundamentals of creating event environments which is meaningful and comprehensive to an ordinary audience. In addition to that, it also attempts to explain how we can create congenial environments where the content reflects its purpose, role and context in order for us to achieve a relaxed and positive atmosphere for the audience. This in turn should help an audience to have a more positive experience, providing them with clear choices and an understanding of what's actually happening in the environment they're in, and what's to be expected of them at the event.   Through consideration of people's cognitive, functional and emotional needs right from the early planning stages, this study was able to bring forth suggestions of how to apply coherent solutions and congenial situations. With the abstract guidelines of the assignment in mind, it helped to achieve concrete design choices for the environmental design, i.e. which colors, shapes and materials were to be used. In using these guidelines from the start, it allowed the study to have clear rules to follow. Through qualityative methods it was possible to build a framework which ensures the event environment correlates with the audiences needs and expectations. Through studying different theories and using knowledge and experiences of my own, it was possible to use that framework to support concrete design choices. In doing so, it was then possible to achieve a coherent wayfinding solution and to improve the audience’s impression of the environment by allowing it to interplay meaningfully with the spatial course of the event, which in turn should lead to the desired relaxed and positive atmosphere. / Människor rör sig och lever i sin omvärld hela tiden och både medvetet och omedveten blir vi påverkade av det. Genom våra sinnen läser vi av vår omgivning och tar beslut/ vägar för att nå våra mål. Det finns många faktorer som kan påverka dessa beslut, där den rumsliga kommunikationen är ett av dem. Syftet med den här undersökningen är att ge kunskap om hur rumsliga formgivare kan skapa begripliga, hanterbara och meningsfulla evenemangsmiljöer utifrån människors behov och förväntningar. Samt ge kunskap om hur vi kan skapa kongeniala miljöer där innehållet speglar dess syfte, funktion och sammanhang till en önskad sinnesstämning. Detta för att i sin tur ge besökarna ökade upplevelser med tydliga valmöjligheter och förståelse över vad som händer i rummet samt vad som förväntas av dem där.   Genom att redan i planeringen ta hänsyn till människors kognitiva-, funktionella-  och emotionella behov kunde studien skapa förslag på kongeniala lösningar, sammanhållande situationer. Där formgivningen inom miljön fick konkreta designval, färg- form- och materialval m.m., från uppdragets abstrakta riktlinjer. Genom att gå ifrån abstrakta riktlinjer redan från början i processen, kunde det hjälpa studien att få ett ramverk att förhålla sig till. Och via de kvalitativa metoderna kunde uppdraget ytterligare få struktur ifrån miljön samt behov och förväntningar från målgruppen att förhålla sig till. Där teorierna och mina tidigare erfarenheter sedan kunde översätta dem till konkreta designval. På så sätt kunde miljöns struktur få en sammanhållen orienterbarhet och miljöns känsla en genomgående design där de sedan tillsammans kunde samspela till rummets händelseförlopp och få den önskade sinnesstämningen.

Rumsliga sammankoppling är ett examensarbete i informationsdesign med inriktning mot rumslig gestaltning. I detta arbete studeras hur visuell och fysisk kontakt kan skapas och länka samman ett grannskapstorgs olika delar och på så sätt understödja orienterbarheten och skapa ett bra flöde mellan dessa delar.   Arbetet utgår ifrån Kärrtorpsplan i Stockholm där problematiken består i otydliga entréer och bristande visuell och fysisk kontakt mellan Kärrtorpsplans olika delar som försvårar orienterbarheten på platsen. Syftet med arbetet är att ta fram ett gestaltningsförslag som länkar samman Kärrtorpsplans olika delar till en sammanhängande plats för att understödja möjligheten till att lättare hitta och orientera sig på platsen. Förslaget har tagits fram som kompletterande design till det nya gestaltningsförslag för Kärrtorpsplan som utarbetats av Stockholms stad tillsammans med Nyréns arkitekter.   Utifrån teorier och insamlad empiri ifrån notationer av rörelsemönster, observationer och platsanalys visar resultatet på att torgets utformning har ett bra cirkulationsmönster men att platsen präglas av starka barriärer och bristfällig wayshowing i form av skyltar och rumsliga element, som försvårar orienterbarheten och försämrar den visuella och fysiska kontakten mellan Kärrtorpsplans olika delar. Detta visar tydligt på att placeringen och formen av informationsartefakter och rumsliga element påverkar hur människor rör sig och orienterar sig i en viss miljö.    Vid vägledning och planeringen av miljöer är det viktigt att uppmärksamma besökaren på den information hen behöver, vilket enligt teorier kan ske med hjälp av pop – out – effekter och kontraster i syfte att främja orienterbarheten. Ett sammanhängande formspråk och pop-out effekt har bidragit till att Kärrtorpsplans olika delar och entréer har blivit tydligare och bidragit till att den visuella och fysiska kontakten har förstärkts. Ur ett hållbarhetsperspektiv och strävan efter att förstärka, lyfta fram och knyta samman Kärrtorpsplans femtiotals karaktär har form, färg och materialval varit en stor del av framtagandet av gestaltningsförslaget. / Spatial connection is a study in information design with orientation to-wards spatial design. This study elaborates how the visiual and physical contact can create and tie together a neighborhood town square`s different parts and in such a way support orientability and create a good flow between these parts. The study eminates from Kärrtorpsplan in Stockholm Stad where the complex of  problems consist of unclear entries and a lack of visual and physical contact between Kärrtorpsplan´s different parts, which complicates the orientation on the spot. The purpose with this study is to develop a designed proposal, which links Kärrtorpsplan`s different parts to a homogene place and to simplify orientation in the square. This project is a complement  to the new design proposal for Kärrtorpsplan, which originated from Stockholm Stad, in collaboration with the architecs at  Nyréns architects. Based on theories and gathered empirical data from notations of movement pattern, observations and analyses at the location, the result shows, that the design of the square has a good cirkulation pattern, but the place is characterized with different barriers and inadequate wayshowing and in the shape of signs and spatial design, which reduces the orientability and worsen the visual and physical contact between Kärrtorpsplan´s different parts. This clearly indicates that the place and form of the information artefacts and spatial design affect how people move and orientate in a certain environment. By guiding and planning an environment, it is important to make the visitor pay attention to the information he/she needs, which according to theories can be pop-out effects and contrasts, in order to improve orientability. A collective type of artform and  pop-out effect have contributed to the effect that Kärrtorpsplan´s different parts and entries have become more distinct and that the visual and physical contact have strengthen. From a sustainability perspective and a strive to strengthen, emphazise and string together Kärrtorpsplan´s character of the fifties, form, colour and material have been a big part of the design proposal.

Made available in DSpace on 2014-12-17T14:55:58Z (GMT). No. of bitstreams: 1 TiagoCA_DISSERT.pdf: 3801367 bytes, checksum: 9225a3c3c8dc4d02582f66bec6b853a7 (MD5) Previous issue date: 2012-05-07 / This work shows a theoretical analysis together with numerical and experimental results of transmission characteristics from the microstrip bandpass filters with different geometries. These filters are built over isotropic dielectric substrates. The numerical analysis is made by specifical commercial softwares, like Ansoft Designer and Agilent Advanced Design System (ADS). In addition to these tools, a Matlab Script was built to analyze the filters through the Finite-Difference Time-Domain (FDTD) method. The filters project focused the development of the first stage of filtering in the ITASAT s Transponder receptor, and its integration with the others systems. Some microstrip filters architectures have been studied, aiming the viability of implementation and suitable practical application for the purposes of the ITASAT Project due to its lowspace occupation in the lower UHF frequencies. The ITASAT project is a Universityexperimental project which will build a satellite to integrate the Brazilian Data Collect System s satellite constellation, with efforts of many Brazilian institutes, like for example AEB (Brazilian Spatial Agency), ITA (Technological Institute of Aeronautics), INPE/CRN (National Institute of Spatial Researches/Northeastern Regional Center) and UFRN (Federal University of Rio Grande do Norte). Comparisons were made between numerical and experimental results of all filters, where good agreements could be noticed, reaching the most of the objectives. Also, post-work improvements were suggested. / Esse trabalho apresenta uma an?lise te?rica e resultados num?ricos e experimentais das caracter?sticas de transmiss?o de filtros passa-faixa de microfita, que usam diferentes geometrias. Os filtros s?o constru?dos sobre substratos diel?tricos isotr?picos. A an?lise ? efetuada utilizando-se diferentes programas computacionais comerciais como o Ansoft Designer e o Advanced Design System (ADS). Al?m dessas ferramentas, foram desenvolvidas rotinas computacionais que analisam os filtros atrav?s do m?todo das diferen?as finitas no dom?nio do tempo (FDTD). O projeto dos filtros teve foco no desenvolvimento do primeiro est?gio de filtragem do sistema de recep??o do Transponder do Sat?lite ITASAT e sua integra??o com os demais sistemas. Foram estudadas algumas arquiteturas de filtro passa-faixa de microfita para viabilizar sua aplica??o no Transponder, por sua economia de espa?o na frequ?ncia de opera??o (faixa UHF inferior). O ITASAT ? um projeto que visa a constru??o de um sat?lite de car?ter experimental universit?rio para integrar a constela??o de sat?lites do Sistema Brasileiro de Coleta de Dados, reunindo esfor?os de diversas institui??es do Brasil, incluindo a AEB, o ITA, o INPE/CRN e a UFRN. Foram efetuadas compara??es entre os resultados num?ricos e experimentais para todos os filtros, onde observou-se uma boa concord?ncia, atingindo boa parte dos objetivos. Sugest?es de continuidade do trabalho s?o apresentadas.

Olika kontorstrender kommer och går och den flexibla arbetsplatsen har blivit allt vanligare i samhället. Idén om att varje individ själv ska ha möjlighet att välja sin arbetsplats efter olika arbetsuppgifter är grundtanken i det aktivitetsbaserade arbetssättet, en kontrast till de klassiska cellkontoren. Konceptet aktivitetsbaserade flexkontor bygger på att arbetsmiljön utformas i olika zoner efter verksamhetens olika aktiviteter, men tidigare forskning visar på att kontorsformen inte alltid används som den är tänkt eller att arbetsmiljön inte stödjer de behov som finns hos medarbetarna. Den här studien handlar om att undersöka de lugna zonerna i ett aktivitetsbaserat flexkontor. Studien är i samarbete med Försäkringskassans huvudkontor i Stockholm som sedan 2016 arbetat aktivitetsbaserat, men där de anställda idag ofta väljer att sitta på samma plats varje dag. Det har resulterarat i att lugna zonerna idag inte används i någon större utsträckning. Syftet med studien är att undersöka vilka rumsliga behov som användare av ett aktivitetsbaserat flexkontor har i en lugn zon och hur en lugn zon kan kommunicerar dess användande och funktioner.  Intervjuer, frågeformulär och rumsanalys har tillämpats för att få en djupare förståelse om problematiken och för att besvara frågeställningarna för denna studie. Tillsammans litteraturstudier om visuell retorik, visuella element i rummet, zonindelning samt deltagande och inkluderande design så presenteras ett gestaltningsförslag på hur ett rums funktioner kan kommuniceras genom visuella element som form, färg och material och en utformning av en lugn zon som stödjer användares behov.

Då Stockholm Stad växer, ökar också behovet av att effektivisera och rusta upp offentliga platser för att bibehålla en hållbar och attraktiv stad (Stockholm Stad 2018). Ombyggnationer förändrar inte bara stadsbilden fysiskt, utan påverkar även den mentala bilden av en plats. I takt med att mark grävs upp, byggmaterial som staplas och temporärt uppsatta stängsel avskärmar byggarbetsplatserna, skapas inte bara fysiska barriärer. Ombyggnationerna leder till avgränsningar i den offentliga miljön vilket leder till brister i orienterbarheten. Syftet med studien är att undersöka hur den rumsliga miljön påverkar orienterbarheten för besökare av Järnvägsparken, som genom sin direkta anslutning till Stockholm Centralstation utgör en central och betydelsefull mötesplats för människor. Genom ombyggnationer begränsas rörelseflödet och aktiviteten på platsen. Med stöd i teorier bakom wayshowing och kognitiva aspekter på design och stadsplanering, har data från designmetoderna resulterat i ett gestaltningsförslag som genom form, färg och funktion i en temporär konstruktion kan verka som ett utökat orienteringsverktyg som svarar till Stockholm stads vision om en hållbar och attraktiv stad – även när platser genomgår förändringar. Förslaget har bearbetats genom ett Human Centered Designperspektiv (HCD), vilket inkluderar användarna i utvecklingen av gestaltningen. / As Stockholm City grows, the need to streamline and equip public places to maintain a sustainable and attractive city also increases (Stockholm City 2018). Redevelopment not only physically changes the cityscape, but also affects the mental image of a place. Construction sites create not only physical barriers, but also visual barriers that affects the movement and orientation in the city. The purpose of the study is to investigate how the spatial environment affects the orientation of visitors at Järnvägsparken, which, through its direct connection to Stockholm Central Station, constitutes a central and important meeting place for people. Due to construction work, the flow of traffic and activity is limited on the site. With the support of theories behind wayshowing and cognitive aspects of design and urban planning, data from the design methods has resulted in a design proposal that, through form, color and function in a temporary construction, can act as an extended orientation tool that corresponds to Stockholm's vision of a sustainable and attractive city ​​- even when places are subject to change. The proposal has been processed through a Human Centered Design Perspective (HCD), which includes the users in the development of the design.

The city of Isfahan, one of the most historic urban settlements in Iran, has undergone dramatic socio-spatial transformations during the recent decades, beginning with the modernization programs of the 1920s. While the urban structure of Isfahan was the outcome of a process over centuries of incremental evolution, a new mode of place making and street patterns was imposed on the historic fabric of the city within the space of only a few decades. From a design methodological perspective, this dissertation analyzes how the socio-spatial interactions have influenced the formation of Isfahan over the course of its history. In this respect, some of the crucial periods of Isfahan’s urban development history are discussed. It is argued how the contemporary urban renewal doctrines have affected the existing socio-spatial communications of the city along its transformation path. Therefore, the essence of this study is to illustrate the mutual relations between physical transformations and social communications through the city of Isfahan. However, this research has no intention to criticize the modernization of cities, since they are often unavoidable and necessary. But it targets the rigidity of urban design strategies as were implemented in the historic cities of Iran. In this thesis, the information-rich case of Isfahan is discussed through a descriptive analysis combined with the deployment of mixed method strategies. The ultimate goal is to develop alternative ideas which can support revitalization of cities with respect to their socio-spatial communications as well as their architectural heritage. / QC 20110128

This project outlines the design proposal for an alternative public high school in Toronto, Ontario. For this project the school is re-imagined as a Community Learning Centre. The goal of the Community Centre model is to foster life-long learning in young people which can occur when space emphasizes social interaction, citizenship, and life long learning. The design of the Community Learning Centre is an attempt to align educational priorities with design, to create learning environments that best suit the needs of the users. The focus of the project, is on places between the classrooms where there is opportunity for informal learning to take place. The term schoolscapes is use to describe these spaces. They include all of the places between classrooms and are a way of reimaging the corridors as active, lively and engaging spaces. To support and expand on the idea of schoolscapes, how the environment impacts people and learning, the shifting values in education, and how public space can be related to school interiors, have been investigated. The work of Prakash Nair, Annalise Gehling and Herman Hertzberger, on school design and its correlation to public space have been extremely influential for this project, as has the work of Jan Ghel on lively city spaces. Jan Ghel identifies key features of good public space that can provide the foundation for the design of informal learning spaces. The writing of Nair, Gehling and Hertzberger will be used to support how these characteristics can be applied to the learning environment. The design of the Community Learning Centre explores how the ideals imbedded in public space can be carried over to the interior of a learning environment.

This project outlines the design proposal for an alternative public high school in Toronto, Ontario. For this project the school is re-imagined as a Community Learning Centre. The goal of the Community Centre model is to foster life-long learning in young people which can occur when space emphasizes social interaction, citizenship, and life long learning. The design of the Community Learning Centre is an attempt to align educational priorities with design, to create learning environments that best suit the needs of the users. The focus of the project, is on places between the classrooms where there is opportunity for informal learning to take place. The term schoolscapes is use to describe these spaces. They include all of the places between classrooms and are a way of reimaging the corridors as active, lively and engaging spaces. To support and expand on the idea of schoolscapes, how the environment impacts people and learning, the shifting values in education, and how public space can be related to school interiors, have been investigated. The work of Prakash Nair, Annalise Gehling and Herman Hertzberger, on school design and its correlation to public space have been extremely influential for this project, as has the work of Jan Ghel on lively city spaces. Jan Ghel identifies key features of good public space that can provide the foundation for the design of informal learning spaces. The writing of Nair, Gehling and Hertzberger will be used to support how these characteristics can be applied to the learning environment. The design of the Community Learning Centre explores how the ideals imbedded in public space can be carried over to the interior of a learning environment.