Studiens syfte är att få fördjupad kunskap om några förskollärares, grundskollärares och speciallärares upplevelser och erfarenheter i arbetet med att motverka och förhindra att elever hamnar i matematiksvårigheter. Vi är även intresserade av att se variationer i lärares arbete kring elever i svårigheter. För att undersöka hur det ser ut på fältet använder vi oss av den kvalitativa metoden. I studien genomförs enskilda intervjuer och där ingår 12 informanter bestående av förskollärare, grundskollärare och speciallärare verksamma i förskoleklass samt på låg- och mellanstadiet. Resultatet kan förstås utifrån ett kategoriskt perspektiv där eleven ses som bärare av problemet och åtgärderna således blir kompenserande, eller ur ett relationellt perspektiv där förklaringar till hinder söks i omgivningen och skolmiljön och där åtgärderna handlar om att göra förändringar i skolmiljön. Studiens resultat visar att det finns en komplexitet kring både identifiering och arbete med elever i matematiksvårigheter. Speciallärarens roll är betydelsefull, men inte enkel då de båda specialpedagogiska perspektiven, mer eller mindre, finns representerade hos studiens samtliga lärare.

No description available.

Syftet med följande studie är att bidra med specialpedagogers tolkningar och innebörder av stöd och särskilt stöd samt deras funktion i arbetet med att skapa en tillgänglig lärmiljö. Forskning visar att det föreligger ett utvecklingsbehov inom området specialpedagogik för förskolan. Vidare tyder forskning på att specialpedagogens roll är viktig för att stödja arbetet med barn i behov av stöd och höja kvalitén i förskolan. Skolinspektionens granskning (2017) visar att framgångsfaktorer i arbetet med barn i behov av särskilt stöd är en gemensam förståelse för uppdraget och ett systematiskt kvalitetsarbete för att identifiera och följa upp arbetet. I studien sätts specialpedagogernas tolkningar in i två specialpedagogiska perspektiv, det kategoriska samt det relationella synsättet i syfte att synliggöra synen på barnet i behov av stöd och särskilt stöd. Därutöver används inkludering som begrepp för att förstå specialpedagogens funktion i skapandet av tillgänglig lärmiljö samt de stödinsatser som ges. Studien utgår från en kvalitativ metod med åtta semistrukturerade intervjuer av specialpedagoger verksamma i olika kommuner i Sverige. Forskningsansatsen är inspirerad av fenomenografin. Resultatet visar att det råder stora skillnader i tillhandahållande av stöd och särskilt stöd samt att den specialpedagogiska kompetensen är nödvändig för att implementera det relationella perspektivet och möjliggöra inkludering i förskolan. Skollagen anger endast att barn har rätt till det stöd de behöver och orsak härleds till fysiska, psykiska eller andra skäl. Styrdokumenten däremot förordar organisationens anpassning till att möta barnens behov och att svårigheterna alltid ska ses i relation till kontext. I diskussionen problematiseras att den specialpedagogiska kompetensen i förskolan inte utgör en självklar roll i skollag såsom för skolan. Trots att förskolan räknas som en skolform saknas tydlighet och struktur kring arbetet med särskilt stöd.

En betydelsefull faktor för att kunna förebygga eller minska elevers svårigheter i matematik är att de upptäcks tidigt. Det är viktigt att ha kunskap om vilka signaler som ska betraktas som avvikande och kräver en särskild utredning (Butterworth, 2011; Malmer, 2006). Syftet med denna rapport är att undersöka och analysera lärares,speciallärares och specialpedagogers strategier att identifiera SUM-elever, årskurs 1-3 via deras beskrivningar. Studien har en kvalitativ ansats med vissa kvantitativa delar. Metoderna har varit dels semistrukturerade intervjuer med specialpedagoger och speciallärare och dels enkäter med många öppna frågor till lärarna. Undersökningen visar bland annat att pedagogerna ofta använder sig av olika kartläggningsmaterial för att upptäcka SUM-elever. De upptäcker även SUM-eleverna i det dagliga arbetet och i olika former av dialoger med andra pedagoger, elever och vårdnadshavare. Kartläggningsmaterial används olika, på vissa skolor genomförs kartläggning regelbundet efter en viss plan och på andra skolor används kartläggning vid behov. Vidare varierar det hur specialpedagogen och specialläraren använder sin tid för att hitta SUM-elever. Vissa bedömer det som betydelsefullt att observera och vara i klassen, andra bedömer det som mer verkningsfullt att handleda personal och jobba enskilt med elever för att upptäcka elever i behov av särskilt stöd i matematik. I undersökningen framkom att pedagogerna inte är konsekventa i sina åsikter när det gäller hur de är grundade de specialpedagogiska perspektiven. De olika tankar som pedagogerna ger uttryck för kan sägas spegla hela skalan av specialpedagogiska perspektiv. Avslutningsvis kan man säga att pedagogerna anser att lärarnas behörighet och kompetens är det mest avgörande för om SUM-eleverna ska upptäckas. Även klasstorleken har viss betydelse för möjligheter att upptäcka SUM-elever. Speciallärarna och specialpedagogerna anser utöver detta att ett bra kartläggningsmaterial och att erfarenhet har betydelse då det gäller att upptäcka SUM-elever. Det framkom även att pedagogerna tyckte att det saknades tydlig ledning och engagemang från rektor i arbetet att upptäcka SUM-elever. Nyckelord: dialog, kartläggning, specialpedagogiska perspektiv, SUM-elev, särskilt undervisningsbehov i matematik.

En fullföljd skolgång där barn och unga känner trygghet och trivsel är gynnsamt för det psykiska välbefinnandet. Det är även viktigt att barn och unga upplever att de ingår i ett sammanhang och en helhet, samt har inflytande över sin egen tillvaro. Utbildning ses som en mänsklig rättighet, där alla barn har rätt till stöd genom likvärdig och tillgänglig utbildning i en inkluderande miljö. Trots välreglerade stödfunktioner för barn och unga i behov av stöd, ökar både antalet diagnostiseringar av neuropsykiatriska tillstånd och den psykiska ohälsan bland barn och unga. Ökningen sker framförallt i gruppen av barn och unga med någon form av funktionsnedsättning. Det innebär att efterfrågan på verksamheter som Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) och Habiliteringen ökar i dagens samhälle. I verksamheternas arbete blir specialpedagogiska uppdrag en viktig pusselbit tillsammans med övriga medicinska, psykologiska och behandlande professioner. Detta då specialpedagogiskt arbete har som mål att säkerställa elevers rätt till en inkluderande lärmiljö. Denna studie syftar till att beskriva och få en fördjupad förståelse för det specialpedagogiska uppdraget inom BUP och Habiliteringen. Studien har en kvalitativ forskningsansats, där 12 respondenter med specialpedagogiska uppdrag inom verksamheterna har intervjuats. Resultatet har visat att specialpedagogerna i sina uppdrag bidrar med en helhetssyn på barn och ungas utveckling och förutsättningar i hem, förskola och skola. Specialpedagogerna bidrar även med den pedagogiska kompetensen och kunskapen om förskolans och skolans organisation i teamet. I uppdragen är de länken mellan hem, förskola/skola och andra samhällsfunktioner och den som ser hela individen utifrån inlärning, beteende och miljöpåverkan. I den samverkan fungerar specialpedagogerna som talespersoner för barnets rättigheter kring tillgänglig och inkluderande undervisning. Av detta resultat dras slutsatserna att specialpedagogerna i sina uppdrag arbetar för att lösa komplex problematik, och att de verkar i andra verksamheter än där insatser och stöd ska ske i barnet vardag. Specialpedagogerna fungerar som en länk i gränslandet mellan olika verksamheter, som i samverkan ska vara ett stöd för barn och unga som riskerar att fara illa. I och med denna studie har nya frågor väckts kring vilka förväntningar elevhälsoteam i förskola och skola har på specialpedagogernas uppdrag inom BUP och Habiliteringen, samt hur samverkan däremellan kan förbättras. För att på så sätt möta alla barns rätt till utbildning och stöd, och därigenom minska risken för att barn och unga far illa.

Förskolan är det första steget i skolans utbildningssystem och det är viktigt att barnet får rätt verktyg för att kunna lyckas. För med rätt verktyg kan det skapas individer som blir goda samhällsmedborgare. Det kan upplevas i verksamheten att barn utan funktionsnedsättningar ofta hamnar i en gråzon, och att förskollärarna inte uppmärksammar dessa barn i förskolan. Barn i gråzonen är inte formellt identifierade som barn i behov av särskilt stöd, utan omgivningen anser att barnet har en utvecklingsförsening (Sandberg & Norling, 2014, s. 45). Förskollärarna är en viktig del i verksamheten som har möjlighet att påverka barnets vistelse i förskolan. Syftet med denna studie är att undersöka förskollärarens perspektiv på vad barn i behov av särskilt stöd innebär, samt vilka stödåtgärder som tillsätts och hur uppföljningen genomförs. Metoden i denna studie är en kvalitativ studie som utgår ifrån en intervjuenkät. Tolv kommunalanställda förskollärare inom samma region svarade på intervjuenkäten. Respondenternas svar analyseras med hjälp av tre specialpedagogiska perspektiv, det traditionella perspektivet, det alternativa perspektivet, samt dilemmaperspektivet.  Studien visar att förskollärarnas värderingar om begreppet barn i behov av särskilt stöd präglas av vad förskollärarna väljer att sätta in för stödåtgärder. Resultatet visar även att specialpedagoger och vårdnadshavare beskrivs som viktiga verktyg i förskollärarnas arbete med att stödja barn i behov av särskilt stöd. Genom att förskolläraren och vårdnadshavarna har ett bra samarbete finns alla möjligheter till framgång för barnet, för med bra verktyg och rätt stöd skapas det goda förutsättningar för barnet i verksamheten.

Sammanfattning Syftet med studien är att ge ökade kunskaper om nyanlända elever med läs- och skrivsvårigheter. Genom tio kvalitativa intervjuer med speciallärare, specialpedagoger och sva-lärare är syftet att skapa kunskap kring hur arbetet med nyanlända elever ser ut. Hur upptäcks elever med läs- och skrivsvårigheter och vilket stöd får dessa elever? Studien fokuserar på de elever som kommer till Sverige under sin högstadietid då det under den perioden, jämfört med låg- och mellanstadiet, tar längre tid att förvärva ett skolspråk. Skolspråket är mer utvecklat och fyllt av ämnesspecifika begrepp.  Resultatet visar att studiens samtliga skolor genomför Skolverkets obligatoriska kartläggningsmaterial och att informanterna vid behov gör kompletterande tester. De elever som uppvisar läs- och skrivsvårigheter får stöd vilket kan vara att tillbringa sin första tid i en förberedelseklass eller att få hjälp av studiehandledare och modersmålslärare. Translanguing, cirkelmodellen och ett språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt nämns också som stöd. Samtidigt saknar informanterna fasta rutiner kring kartläggningen och dess efterarbete. Åsikterna kring förberedelseklass och direktinkludering går isär. Det handlar mycket om inkludering och exkludering och samtliga informanter betonar att alla elever måste få möjlighet att känna sig inkluderade. Informanterna menar att en samsyn på skolan och långsiktiga pedagogiska lösningar är avgörande faktorer. Av resultatet framgår även att endast en skola har specialpedagogisk hjälp kopplad till de nyanlända eleverna.

Sammanfattning/Abstract Nord, Anna (2022). Inkludering av barn med koncentrationssvårigheter i montessoriförskolor. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Mitt examensarbete belyser uppfattningar om på vilket sätt montessoripedagogiken kan främja barn med koncentrationssvårigheter. Syftet med denna studie är att få syn på hur några montessorilärare uppfattar inkludering av barn med koncentrationssvårigheter inom montessoripedagogiken. Frågeställningarna är följande: Vilka uppfattningar bland några montessorilärare framträder då det gäller barn med koncentrationssvårigheter?Hur menar dessa montessorilärare att montessoripedagogiken fungerar för barn med koncentrationssvårigheter?Vilket stöd hade montessorilärare önskat i form av specialpedagogiska insatser vad gäller barn med koncentrationssvårigheter?De teoretiska utgångspunkterna är inkluderingsperspektivet, de specialpedagogiska perspektiven (se Nilholm 2020) och KASAM (se Antonovsky 2009). Det var främst inkluderingsperspektivet som hjälpte mig att kunna jämföra montessoriverksamheterna med Anderssons (2015) inkluderingskriterier. KASAM var intressant eftersom där framkom att tillvaron bör vara begriplig, hanterbar och meningsfull för att fungera för barn med koncentrationssvårigheter. Däremot de specialpedagogiska perspektiven anser jag inte tillförde studien något väsentligt. Metoden har varit att genomföra semistrukturerade intervjuer med fem montessorilärare. Resultatet visar att informanterna önskar alla att kunna möta barn med koncentrationssvårigheter utifrån deras förutsättningar och behov. De anser att montessoripedagogiken lämpar sig väl för barn med koncentrationssvårigheter på grund av det individanpassade arbetssättet, den förberedda miljön och det konkreta arbetsmaterialet. Den enda negativa aspekten som framkom var valfriheten som ibland kan orsaka svårigheter för barn med koncentrationssvårigheter. Det som framkommit som kompletterar tidigare forskning är att informanterna var pålästa kring barn med koncentrationssvårigheter och villiga att anpassa både förhållningssätt och arbetssätt för dessa barn. Montessorilärarna hade helst önskat specialpedagogiska insatser i form av tillgång till eget resursteam inriktat på de privata förskolorna. Det är en fördel som specialpedagog att ha kunskap om barn med koncentrationssvårigheter som är vanligt förekommande på förskolor. Det är även en fördel att ha viss kännedom om montessoripedagogiken eftersom det är en relativt vanlig förskoleform i Sverige. Den specialpedagogiska implikationen är att specialpedagoger ska få upp ögonen för montessoripedagogiken och att många barn med koncentrationssvårigheter återfinns i dessa verksamheter. Det är därför viktigt att se hur dessa barns situation ser ut på montessoriförskolor.

Studiens syfte var att undersöka hur speciallärare, specialpedagog och lärare beskriver att de arbetar med elever från årskurs 5 till årskurs 9 för att främja elevernas läsfärdigheter. I studien intervjuades fyra speciallärare, en specialpedagog och fem lärare om sitt arbete med äldre grundskoleelever som har svag ordavkodning. Intervjuerna var semistrukturerade och genomfördes digitalt. I metodavsnittet fördes en diskussion om studiens tillförlitlighet. I studien tillämpades de forskningsetiska principerna enligt Vetenskapsrådet (2002). Resultatet analyserades utifrån sociokulturell teori, relationellt perspektiv och dilemmaperspektiv men även det kategoriska perspektivet beaktades i teoretiska utgångspunkter. I resultatet redovisades vad som framkom vara framgångar och utmaningar enligt studiens informanter. Framgångsfaktorer och utmaningar beskrevs både utifrån undervisningens utformning och innehåll och utifrån psykologiska aspekter såsom elevens motivation, självbild och relationen mellan pedagog och elev samt vikten av kollegialt samarbete. Studiens resultat visade att ett gemensamt kännetecken som beskrevs utifrån professionernas svar var deras uppfattning att alla elever ska ges möjlighet att lära sig att läsa. Undervisningen byggde på beprövad erfarenhet och vetenskaplig grund där pedagogiska metoder var underordnat speciallärarnas och specialpedagogens teoretiska kunskap som omsattes i praktiskt handlande. Dock efterfrågade lärarna i studien kompetens i läsinlärning.

Studiens syfte är att beskriva och klargöra hur fritidspersonal arbetar med inkludering, relationsarbete och specialpedagogiska anpassningar i fritidshemmet. Studien synliggör fritidspersonalens attityder om anpassningar och elevernas syn på deras lärares inkluderings- och relationsarbete. Datainsamlingen skedde via semistrukturerade intervjuer med fritidspersonal med relevant pedagogisk utbildning, i tre olika fritidshem i södra Sverige, samt med elever via enkäter. Intervjuerna och enkäterna genomfördes för att få veta hur lärare respektive elever talar och uttrycker sig om inkludering, anpassningar och relationer i fritidshemmet. Studiens resultat visar att fritidshemmets strukturer, såsom personaltäthet, resurser och samverkan, anpassningar och tillgänglig lärmiljö samt relationellt arbete är viktiga ramfaktorer för inkluderingsarbetet i fritidshemmet. Detta diskuteras genom att resultatet analyseras utifrån Nilholms och von Wrights specialpedagogiska perspektiv.