No description available.

No description available.

No description available.

Abstract The following study is about some of the factors that influence a correct using of the subjunctive mood and what type of clauses with subjunctive that Swedish students at university level find the hardest. The aim of this essay is to investigate some of the factors that affect the application of the subjunctive mood. This study also attempts to show a tendency of what kind of sentences that Swedish students have most problems with. This study is carried out with 97 students from three Swedish universities. They have all studied Spanish between six months and one year and a half at university level. This investigation contains a questionnaire in two parts. The first part is constructed with general questions about the ability of the informants regarding the subjunctive mood and the second part contains a test of knowledge of this grammatical phenomenon. The informants had to choose between verbs in the indicative or the subjunctive mood. The answers of this questionnaire were used to find out which factors were of greatest importance for the application of the subjunctive. With the help of the questionnaire, the most difficult clauses with subjunctive from the test could be distinguished. The results of the investigation show that the most significant factor that influences on the application of the subjunctive mood is the student’s own estimation of the ability to write Spanish. It was also clear that the subjunctive clauses formed by time conjunctions were considered the hardest ones by the students.   Keywords: Grammar, mood, subjunctive, factors, clauses with subjunctivePalabras clave: Gramática, modo, subjuntivo, factores, cláusulas construidas con el subjuntivo

No description available.

Den här uppsatsen handlar om tankar, åsikter och erfarenheter av det nationella minoritetsspråket jiddisch och den bygger på intervjuer med fyra personer i olika åldrar som bor på olika platser i Sverige. Deltagarna är två män och två kvinnor, en äldre och en yngre av varje kön. Alla fyra har någon form av koppling till jiddisch. Resultatet av studien analyseras mot bakgrund av två teoretiska modeller för att utvärdera hotade språk. Det är dels Fishmans GIDS-skala, dels de förutsättningar för att språk används som presenteras av Grin. Det som framkommer i resultatet är att de äldre intervjupersonerna kan prata jiddisch men läser och skriver väldigt begränsat. De har lärt sig språket i hemmet genom familj och släkt. En av de yngre talar, läser och skriver jiddisch. Han har lärt sig jiddisch på eget initiativ och har ingen judisk bakgrund. Den andra yngre intervjupersonen kan nästan ingen jiddisch alls, varken tala, skriva eller läsa. Hon kan bara förstå lite grand. Vidare framkommer det att de äldre inte fört vidare språket till sina barn. Detta beror på att det bara varit en av barnens föräldrar som kunnat språket men också att språket inte betraktats som nödvändigt eller viktigt att föra vidare. Alla informanter menar dock att språket behöver få hjälp för att klara sig och önskar mer ekonomiskt stöd. De känner i viss mån också ett ansvar för språket. Undersökningen, som är av kvalitativ art, kompletterar andra studier och visar ungefär samma tendenser men ur ett annat perspektiv. Till skillnad från exempelvis enkätundersökningar visar den här studien vilka tankar som ligger bakom åsikter eller sätt att agera.

Syftet med denna C-uppsats är att studera och analysera användningen av humor, ironi och parodi, och den så kallade ”maskerspel” i romanen Arráncame la vida av Ángeles Mastretta. För detta baserar vi på teorierna av Joan Riviere, Yolanda Montalvo, Alberto Bruzos, C. D Muecke och Linda Hutcheon, bland andra författare. Med vår forskning vill vi visa hur med en blandning av humor och masker, Mastretta lyckas att huvudpersonen i romanen förmår att kunna göra kritik av de orättvisa situationerna som hon ser eller lider, och därutöver detta möjliggör hennes uppror och hennes egen befrielse.

In a time where 'fake news' and 'alternative facts' are easily spread in an ever-expanding media landscape, confidence in science and the image of the independent researcher is decreasing. Printed newspapers, as a traditionally slow and accurate medium, can counteract this development and maintain confidence in evidence-based science. To illustrate how journalism uses science, one week's articles containing a reference to science are examined in Aftonbladet and Dagens Nyheter. The chosen methodological tools include a content analysis for mapping trends in the material as well as a two-part text analysis in which selected parts of the material are examined more closely. The first step of the text analysis is an analysis of legitimations that illustrates which credentials are used to assure the reader of the credibility and relevance of the scientific expertise. The second step is a modality analysis focusing mainly on modality metaphors to determine if the assessments made are subjective or objective. The content analysis shows that scientific expertise is used in three functions: 1) to communicate research; 2) to comment on a non-research-related event; 3) to justify an opinion. The analysis of legitimations indicates that the selection and number of credentials vary within the three functions. The largest number of credentials is mentioned in the commentary function, including most often the name and research area of the scientific expert. For the communication function, the institute is the only legitimizing credential next to the description ‘forskare’. The catchwords 'forskare' or 'forskning' are even considered sufficient for using research as an argument in the justification function. The modality analysis shows that researchers who act as commentators use most modality, usually in the form of subjective modality metaphors. When scientific experts act as science communicators, they appear to be most objective. The steady use of scientific expertise in all three functions indicates strong confidence in science, both in the newspaper editors and in the individual writers. However, the lack of relevant, clear credentials is striking for the communication function, though especially for the justification function. Writers with different backgrounds using 'forskning visar' as an empty argument exploit the existing trust in science, possibly damaging it in doing so. / I en tid där ’fejkade nyheter’ och ’alternativa fakta’ sprids allt snabbare i ett stadigt växande medielandskap minskar tilltron till vetenskap och bilden av den oberoende forskaren. Papperstidningar kan, som ett traditionellt långsamt och noggrant medium, motverka denna utveckling och upprätthålla tilltron till evidensbaserad vetenskap. För att belysa hur journalistiken använder sig av vetenskap undersöks en veckas alla artiklar med någon anknytning till vetenskap i Aftonbladet och Dagens Nyheter. De valda metodologiska redskapen omfattar en innehållsanalys för att kartlägga tendenser i materialet samt en tvådelad textanalys där utvalda delar av materialet undersöks närmare. Textanalysens första steg är en analys av legitimeringar som belyser vilka uppgifter som används för att försäkra läsaren om den vetenskapliga expertisens trovärdighet och relevans. Andra steget utgörs av en modalitetsanalys som fokuserar framför allt modalitetsmetaforer för att reda ut om de bedömningar som görs är subjektiva eller objektiva. Innehållsanalysen visar att vetenskaplig expertis används i tre funktioner: 1) att förmedla forskning, 2) att kommentera en icke-forskningsrelaterad händelse, 3) att motivera en åsikt. Analysen av legitimeringar pekar på att urval och antal uppgifter varierar inom de tre funktionerna. Största antalet uppgifter nämns vid kommentarsfunktionen, däribland oftast namn och forskningsområde. För förmedlingsfunktionen används mest institutet som enda legitimerande uppgift bredvid beteckningen som forskare. Just slagorden ’forskare’ eller ’forskning’ anses vara tillräckliga för att använda forskning som argument i motiveringsfunktionen. Modalitetsanalysen visar att forskare som uppträder som kommentatorer använder mest modalitet, oftast som subjektiva modalitetsmetaforer. När vetenskapliga experter fungerar som forskningsförmedlare framstår de som mest objektiva. Den stadiga användningen av vetenskaplig expertis i alla tre funktioner tyder på en stark tilltro till vetenskap, både hos tidningsredaktionerna och de enskilda skribenterna. Avsaknaden av relevanta, tydliga uppgifter är dock slående för förmedlingsfunktionen, men särskilt för motiveringsfunktionen. Att skribenter med olika bakgrunder likaväl använder ’forskning visar’ som ett tomt argument utnyttjar den befintliga tilltron till vetenskap samtidigt som det kan skada den.

In this essay, the focus is on the grammatical development of four Swedish as a second language learners and how the former can be explained by using Manfred Pienemanns processability theory. In the study, three questions are posed. Firstly, on what levels of the processability theory are the participants processing morphology and syntactical structures? Secondly, how automated are the processing of morphology and syntactical structures? Lastly, how can processability theory be used to outline the grammatical development in relation to the participants’ formal education in Swedish and how long time they have been exposed to the second language? The empiric material is based upon two sets of semi-structured interviews with the participants in pairs. Furthermore, as I am reusing the material collected in a previous study, the participants have given their written consent for me to do so. The results of the study indicate that Pienemann’s theory can be used to outline the grammatical development of the four participants. The emergence criterion can be used to measure whether the participants has acquired a level of grammatical processing, in regard to PT. In three cases of four, the criteria of 50 and 80 percent in correctness is used to analyse the extent of the participants’ grammatical development.

This study aims to understand in what way focused verbal exercises improve pupils’ overall expressive understanding of English together with their use of extramural English. The study took into consideration and demonstrated that learning and acquisition of an additional language appears to happen both consciously and subconsciously. The tasks carried out in this study strengthened pupils’ abilities and confidence for oracy in the classroom in conjunction with being modelled by their English teacher. This was achieved through short verbal exercises, with a focus on sentence structure. The study concluded that most pupils improved their oracy skills because of their progressive use of full sentences when answering questions and in other oral contexts. The persistent undertaking of striving towards completing sentences showed that they required a greater active use of English. Pupils understood to resource their latent vocabulary and comprehension. Moreover, the pupils achieved improved confidence in demonstrating an understanding to structure their speech.