No description available.

Bakgrund: För några år sedan (2017) genomfördes de två första svenska konstruktionsgrammatiska klassrumsstudierna (Håkansson, Lyngfelt & Brasch, 2019). Resultaten talade för att använda ett konstruktionsperspektiv i andraspråksundervisning och att det fanns ett stort behov av ökad kunskap om konstruktionsbaserad språkundervisning. Artikelförfattarna hoppades att de två första klassrumsstudierna skulle följas av fler och det här är den tredje klassrumsstudien av praktisk tillämpning av konstruktionsgrammatik i andraspråksundervisning. Syfte: Uppsatsens syfte har varit att försöka fastslå om konstruktionsgrammatik i kombination med mönsterigenkänningsdidaktik kan vara ett effektivare sätt för andraspråksinlärare att lära sig grammatik än traditionell grammatik och didaktik där regler presenteras innan tillämpning. Metod: Studien genomfördes i form av en kvantitativ studie med en kvasiexperimentell design, där en experimentgrupp som undervisades med konstruktionsgrammatik och mönsterigenkänningsdidaktik jämfördes med en kontrollgrupp som undervisades med traditionell grammatik och didaktik. Innehållet i grammatikundervisningen bestod av två grammatiska konstruktioner: presentering respektive emfatisk omskrivning. Båda grupper fick göra ett identiskt test, och experimentfaktorerna, konstruktionsgrammatik och mönsterigenkänning, anses förklara skillnaderna mellan de båda undervisningsmetoderna.  Resultat: Resultatet talade till konstruktionsgrammatikens och mönsterigenkänningens fördel då elever som undervisats enligt den metoden uppvisade ett högre testresultat jämfört med kontrollgruppen som undervisats enligt traditionell grammatik. Skillnaderna var särskilt stora beträffande presenteringskonstruktionen, men fanns också beträffande emfatisk omskrivning. Slutsatsen är att konstruktionsgrammatik med mönsterigenkänning visade sig vara en effektivare metod för inlärning av presenteringskonstruktion och emfatisk omskrivning än traditionell grammatikundervisning och didaktik. Den här studiens resultat ligger i linje med de positiva resultaten i de två tidigare klassrumsstudiernaom praktiska tillämpningar av konstruktionsgrammatik genom mönsterigenkänning som genomförts med andraspråkselever.

El objetivo de este estudio es investigar cuáles son los factores que determinan el éxito de un falso anglicismo en España, y si estos coinciden con los relevantes a los anglicismos reales. A fin de identificar dichos factores se ha utilizado un corpus consistente en falsos anglicismos recogidos en diferentes diccionarios de anglicismos. A continuación se ha analizado el corpus, basándose en la literatura recogida en el marco teórico. El resultado muestra una tendencia similar entre los falsos anglicismos y anglicismos reales, destacando las lexicalizaciones de nuevos conceptos y los sustantivos como las categorías más frecuentes entre los falsos anglicismos exitosos. No obstante, también se ha observado en la investigación un factor exclusivo de los falsos anglicismos que parece ser determinante para su éxito, que sea reconociblemente inglés. Se ha constatado que la mayoría son palabras existentes en inglés pero utilizadas de diferente manera o palabras compuestas con morfemas ingleses. En resumen, se puede afirmar que el factor más decisivo es que el hablante español lo reconozca como una palabra inglesa, aunque no lo sea o que su uso difiera del inglés.

This study aims to find out how educators in preschool view the youngest preschool children's written production and literacy, the youngest children refer to those who are between 1 and 3 years old. To answer the purpose, I chose qualitative interviews as a method. The interviews were conducted with six educators working in preschool, of which four were preschool teachers and two were teacher assistants. The results show that the educators have not reflected as much on the younger children's written production as a separate activity. Focus has instead been on working with language development. They have, for example, read aloud and used other methods that help develop language skills. Even though the educators do not plan ahead very much for children's text work, it seems that such work still occurs among the children, with or without support from the educators.  This study concludes that in order for the younger children's literacy to develop even more, the educators need more knowledge in how literacy is manifested in younger children, to provide right support and challenge them to learn even more.

This study aims to draw and discuss parallels between the humour of kyōgen that is depicted in the play The Delicious Poison, and theories about humour as a behavioural mechanism.  Using existing theories about humour and Japanese dramatic aesthetics as a foundation, the research commences from the following questions: Based on the text and the stage directions, what possibilities do kyōgen actors in the play The Delicious Poison have to use dramaturgic comic devices to cause a humorous reaction among the audience? What are these devices and why do they work the way they do, theoretically? Based on a collection of qualitative data from both primary and secondary sources, the script of The Delicious Poison was translated and analysed using the theories presented. It was found that the most prominent humour devices used in the play were those of doxa (recognition or prior knowledge), exaggeration, and comprehension-elaboration (element of surprise), along with the escalating structural principle of jo-ha-kyū (introduction, development, climax).  Future research including analysis of kyōgen plays of other genres, is however needed to confirm the correct use of the theories and the findings. / Denna studie syftar till att dra och diskutera paralleller mellan den humor som uppstår i kyōgenpjäsen The Delicious Poison, och teori om humor som en beteendemekanism. Genom att använda existerande teorier om humor och japansk dramaestetik som grund, har studien utgått från följande frågor: Med manus och scenhänvisningar som utgångspunkt, vilka möjligheter har kyōgenskådespelare i pjäsen The Delicious Poison att använda sig av dramatiska komikgrepp för att framkalla en humorreaktion från åskådarna? Vilka är dessa komikgrepp och hur fungerar de teoretiskt sett? Av analysen framkom det att de mest framträdande komikgreppen som används i pjäsen är doxa (igenkänning och föreliggande kunskap), överdrift och uppskattning-elaboreringsmodellen, samt den eskalerande strukturella principen jo-ha-kyū (introduktion, utveckling, klimax). Det skulle emellertid vara nödvändigt med framtida studier inkluderande analys av kyōgenpjäser av andra genrer, för att bekräfta kredibiliteten hos de teorier som använts och de resultat som framkommit. / 拙稿では狂言の『附子』で発現するユーモアと態度的な機構としてのユーモアについて理論との類似点を比較し、論議を行う。存在している理論及び日本の伝統的な演劇美学を使用し、研究は以下の問題から開始する： 台本とト書きをもとにして、狂言の『附子』に登場する役者は演劇的なお笑い工夫でユーモア反応を引き起こす可能性はどこで表れるのか。 この工夫はどこでなされて、なぜ理論的に機構が働くのか。 一次資料と二次資料から集めた定性データをもとにして現れた理論を使用して、「附子」の台本は翻訳され、分析された。分析から明らかになった結果によるとユーモア工夫はドクサ（認める事）、誇張、理解力詳述モデル（意外性）である。その他、序破急という日本の伝統文化の構造的な概念も重要である。今後の研究に関しては、理論や分かった結果を確認するため、他種の狂言を分析する必要がある。

This essay presents a study of the late medieval translation into Old Swedish of the legend of Katarina ofVadstena, originally composed in Latin. The aim of this study is to analyse the syntactic composition ofthe two texts in order to examine to what measure the translator Jons Budde, known for his abundant useof Latinisms, in his version either preserved or converted the Latin structure of the original, and tocompare the result with previous studies. Three short sections of each text are analysed, regarding the useof some syntactic structures, all common in Latin texts. The study confirms earlier perceptions of the OldSwedish of Jons Budde as being heavily influenced by Latin, but in addition reveals some discrepancies,such as less use of the absolute construction. Also appearing is an unexpected tendency to use more of theLatinisms in the additions infixed by the translator himself.

No description available.

Syftet med arbetet är att undersöka läsvanor hos elever i år 3-5 och vad som påverkar dessa samt om närheten till ett skolbibliotek gör att de läser mer. Särskild vikt har lagts vid skolbibliotekens roll, Undersökningen har skett genom en enkätundersökning där eleverna har fått redogöra för sina läsvanor. Tre klasser i skolår 3, 4 och 5 fick 15 olika frågor omkring deras läsvanor. Eleverna fick veta att de skulle läsa och svara på frågor omkring deras läsvanor med hjälp av att använda datorn. Två skolbibliotekarier har intervjuats för att komplettera bilden. Undersökningen visar att förekomsten av skolbibliotek har betydelse, men att också andra faktorer spelar in.

Since they first emerged, young adult books have had five decades to come of age. During these five decades many sub-genres have developed, including, not least, the LGBTQ sub-genre. This particular sub-genre has undergone a lot of change and development over the years, but the narratives within the sub-genre are still critiqued for strengthening stereotypes, being too one dimensional and being controlled by heteronormative discourse.             This paper aims to look at how aspects of Simon vs. The Homo Sapiens Agenda (Albertalli 2015), an example of a coming out narrative in the young adult fiction genre, compares to defining features of conventional LGBTQ narratives. Paying attention particularly to narrative structure, agency, heteronormativity, the coming out process and central plot conflicts, this paper argues that Simon vs. The Homo Sapiens Agenda complicates features conventionally associated with young adult LGBTQ fiction.              Michael Cart and Christina A. Jenkins research in the book The Heart Has Its Reasons will act as a baseline for what will be described as conventional LGBTQ narratives in this essay. With an understanding of what is typically the narrative for LGBTQ young adult books I try to decipher how a fairly recent example of LGBTQ narrative differs or coincides with conventional LGBTQ narratives. Keywords: Queer narrative; young adult fiction; heteronormativity, Simon vs. The Homo Sapiens Agenda, Becky Albertalli, literature, young adult literature.

Studiens syfte var att undersöka lärares syn på flerspråkighet i grundskola, gymnasieskolan och vuxenutbildningen, utreda om det existerar enspråkiga och språkhierarkiska föreställningar kring lärarnas uppfattningar samt om det skilde sig mellan SVA/SFI-lärare och lärare i övriga ämnen. Studien undersökte 130 informanter om deras syn på flerspråkighet genom en webbaserad enkätstudie. Resultatet visade på att majoriteten av alla informanter ansåg flerspråkighet som en resurs för språkutveckling, identitet samt kunskapsinhämtning. Skillnaden mellan SVA/SFI-lärare och övriga lärare var inte så stor gällande positiv inställning till flerspråkighet och flerspråkig undervisning men skilde sig mer i förhållande till de negativa yttrandena, då flera övriga lärare ansåg att flerspråkighet inte var en resurs, samt att en större andel kände sig osäkra att arbeta med flerspråkighet som resurs i jämförelse med SVA/SFI-gruppen. Studien visade också på att 20% av alla informanter angav yttranden som förknippades med enspråkiga föreställningar där flerspråkighet ansågs hämma målspråksinlärning i flera fall samt 61% av alla informanter ansåg inte att europeiska högspråk räknades med i flerspråkighetsbegreppet gällande sin egen språkliga repertoar. Studiens viktigaste slutsats är att andraspråksdidaktik behövs av alla lärare oavsett ämne för att främja likvärdighet i skolan samt förebygga enspråkiga och etnocentriska föreställningar.