Denna uppsats syftar till att undersöka diskursen om urbanitet i tidskrift Arkitektur mellan åren 1989-1994. Relevant för undersökningen är planeringsmodellen kvarterstad och begreppsparen privat-offentligt, vilka belyser olika sätt som diskursen om urbanitet gestaltade sig på i stadsbyggnadsdiskussionen. Analysen visar hur historiska idealbilder och problembilder var central för konstruktionen av urbanitet. Förorten och modernismen fick funktionen av motbilder till samtidens ideal, inramade av en kontext om den ”upplösta staden”. Traditionella stadsplaneringsideal gjordes till lösningen på denna problemformulering, där kvartersstaden framstod som ett självklart medel för att nå målet om en urban stad. Föreställningen om den historiska innerstaden som organisk eller naturligt framvuxen är ytterligare en viktig komponent för diskursen. Effekten av denna föreställning var bland annat att det framstod som givet hur staden borde utformas, samt vad som sågs som det urbanas förutsättningar.

Syftet med det här arbetet är att undersöka förtätning som hållbar stadsplaneringsmetod och i det här arbetet kommer staden Örebro att undersökas. Vikten ligger vid att ta reda på hur Örebro kommun arbetar med förtätning i Örebro stad, samt vilka fördelar och nackdelar som förtätning kan ha på Örebro som stad. Exemplet Örebro har valts eftersom att Örebro är en växande stad som fokuserar väldigt mycket på förtätning. Metoden som har används under arbetet är kvalitativ metod, där  semistrukturerade intervjuer genomfördes med planerare i Örebro samt en analys av styrdokument, program och planer från Örebro Kommun. Örebro arbetar frekvent med förtätning i stadskärnan, de byggs på lucktomter och vissa hus har höjts några våningar. Det har även byggts i utsidan av parker i staden men även parkeringsplatser har byggts bort till förmån för byggnader. En förtätning av Örebro stad kan medföra en rad fördelar, till exempel så hälper det till att krympa avstånden i staden och invånarna får bättre tillgång till service. Sker förtätningen på ett sådant sätt så att inte parker och grönytor byggs bort så kan förtätningen bidra till att Örebro blir en mer hållbar stad.

Denna uppsats syftar till att undersöka initiativen bakom planerna för det kommande Tellus Tower, vars planområde är beläget vid Telefonplan i Stockholm. Därutöver granskas de effekter som sedan 2000-talets början har skapat platsens kreativa miljö. Studiens frågeställningar lyder (1) Vilka är de bakomliggande orsakerna till att Telefonplan idag kan liknas vid ett kreativt rum? (2) Varför planeras Tellus Tower att anläggas just på denna plats? Till grund för arbetes empiriska material har ett kvalitativt metodsätt använts, i form av djupintervjuer. Telefonplan som lokalitet har på kort tid genomgått en gentrifieringsprocess, från ett tidigare industrikluster till att idag främst förenas av ledorden kreativitet och nyskapande. Uppsatsens teoretiska ramverk behandlar följaktligen, med överskådlig karaktär, olika typer av gentrifiering. Uppsatsen visar på att det är de sociala processerna som har förändrat rummet och hur vi idag uppfattar platsen som kreativ. Vidare kan Tellus Tower liknas vid ett tilltänkt landmärke för Stockholm och den symboliska funktion en skyskrapa innebär.

Diss. Uppsala : Uppsala universitet, 2008.

No description available.

Bebyggelsens täthet i städerna har sedan 1800-talets andra hälft varit en omdiskuterad fråga inom stadsplaneringen både i Sverige och internationellt. Med sina olika åsikter om bebyggelsetätheten har arkitekter och stadsplanerare påverkat planeringen och byggnationen av världens städer. Idag förespråkas en förtätning av städer på många håll och denna utveckling går hand i hand med miljö- och hållbarhetsarbetet med argument om att tätare städer bland annat minskar transportbehovet. Framtidens byggnation av städer förväntas också följa samma linje med förtätning som mål. Städerna blir alltså tätare och tätare, men frågan är då var i städerna som framtidens förtätande byggnation ska ske. För att utreda detta är ett sätt att ta hjälp av den analysmodell som kallas för förtätningsrosen som ger en överblick av förtätningspotentialen i ett utvalt område utifrån temana förtätningsbehov, förtätningstryck, förtätningsutrymme och förtätningsfrihet. I Sverige finns det flera städer som kan antas ha ett särskilt stort förtätningsbehov varav Örebro är ett exempel utifrån att kommunens befolkningsökning mellan 2010 och 2015 var den femte största i landet mätt i antal personer. Utifrån det antagna förtätningsbehovet i Örebro är syftet med denna studie att med förtätningsrosen som metod ta fram ett möjligt underlag för stadsplaneringen och undersöka vilken potential det finns för förtätning i två av Örebros områden, närmare bestämt i Norrby och Tybble. Att testa förtätningsrosens användbarhet i en stad av Örebros storlek utgör ett delsyfte eftersom analysmodellen ursprungligen togs fram för att användas i Stockholm. Studien visar att förtätningsrosen, efter vissa modifieringar, är användbar i en stad som Örebro med slutsatsen att det i de båda analyserade områdena finns potential för förtätning, men att den är större i Norrby än i Tybble.

Under efterkrigstiden växte personbilismen fram som en stadsomvandlande kraft. Den påverkade hur städer byggdes i kombination med att den funktionalistiska planeringsregimen tog allt större plats. Stadens ursprungliga syfte och form ombildades helt och gav upphov till de fysiskt osammanhängande ytterstäder som präglar svenska städer idag. Den stora frågan är om detta fokus på mobilitet som bilen krävde kan bidra till byggandet av hållbara städer. Det visar sig att det finns en skillnad mellan tillgänglighet och mobilitet och det krävs långsiktig planering för att åstadkomma förändringar på den glesa staden. Personbilismens krav på mobilitet är idag ifrågasatt inom planeringen då det är svårt att kombinera mobilitet och tillgänglighet. Finns det några tendenser inom översiksplaneringen att påverka mobiliteten genom begränsningar eller ökad utbyggnad? Arbetet besvarar hur Stockholms stad ser på denna fråga och hur denna skiljer sig åt mellan olika myndigheter.

Academica är ett stadsbyggnadsförslag för området längs Valhallavägens östra del mellan Roslagstull och korsningen Valhallavägen/Odengatan. Bakom förslaget står Stockholmsbyggmästarna och Utopia Arkitekter. Platsen har identifierats av Stockholmsstad som ställer sig positiva till att utvecklaområdet. I samband med NorraLänkens färdigställande år 2015 förväntas trafikmängden minska och transport av farligt gods kommer inte längre att tillåtas på Valhallavägen. Detta kommer att göra det möjligt att utveckla området och inte minst att bebygga det med bostäder. Målet med arbetet har varit att ta fram en tydlig idé för utvecklingen av platsen. Förslaget ger svar på frågor om vad området bör innehålla och varför, samt ger också en tydlig bild av hur förslagsställarna tänker sig att området kan utformas med hänseende på så väl stadsbyggnad som på arkitektur. / Academica is a urban planning proposals for the area along the east side of Valhallavägen between Roslagtull and  the intersection of  Valhallavägen  and Odengatan. The area has been identified by the City of Stockholm who are in favor of developing the site. The completion of Norra Länken in 2015 will reduce the amount of traffic and transportation of dangerous goods will no longer be allowed on Valhallavägen . Hence the area will be possible to develop with a much-needed addition of public spaces, services and housing. The goal of the proposal has been to create a clear idea regarding the development of the site. It provides answers about what the area should include and why and it also gives a picture of the design of the area as whole and the individual buildings.

Städer och deras möjligheter till kontakt och möten mellan människor fortsätter att locka folk och vara en viktig anledning till en allt mer accelererande urbanisering i många delar världen över. Att ha välplanerade mötesplatser i ett område är inte längre bara viktigt för ett samhälles sociala sammanhållning, utan i en allt mer globaliserad värld utgör de även en avgörande beståndsdel i städernas konkurrerande om potentiella boende och företagsetableringar. Syftet med denna uppsats är att öka förståelsen för hur planeringen för mötesplatser kan ske i nybyggda urbana områden. Flertalet teorier kring exempelvis vad en mötesplats är, hur detta begrepp har förändrats över tiden, hur planering kan ske för att få som resultat mötesplatser som är flexibla och fungera över lång tid sammanställs och tillämpas därefter på ett fallstudieområde. Fallstudien av Annedal visar att man från planerar-håll genom ett ambitiöst informations-insamlande från boende och ett aktivt planerande under processens gång fått som resultat ett brett spektrum av potentiella mötesplatser i området. På vissa platser har medborgarinflytandet tagit väl stor plats. Planeringen för områdets mötesplatser har påverkats av så skilda aspekter som ett koloniområdes bevarande och Astrid Lindgrens död. Vissa av de planerade mötesplatserna har potential att fungera bra när området är färdigställt, medan andra tycks vara byggda för i huvudsak andra anledningar än att fungera som just mötesplatser.

Undersökning i hur en stad med hög densitet kan genereras utifrån sociala premisser. Att utnyttja luftrummet och utrymmen under jord för att skapa en ny typ av tredimensionell typologi. En irrationell planering för att skapa en flexibilitet som ligger närmare människan som social varelse.