This paper examines the non-profit organization Friskis&Svettis in order to gain insight into whether governmentality is used and if it is being used in what way. Furthermore we analyzed the requirements and consequences that that may have developed out of this governance structure. To get answers to the questions asked in this paper, a qualitative approach has been taken by the use of interviews with officials at Friskis&Svettis Uppsala. The conclusions drawn from the survey is that there are factors that indicate that governmentality is used within the organization by way of the use of guidelines which can be seen as a technique to control individuals and point them in the desired direction, and the follow-ups that can verify that the guidelines are being followed by the officials. The guidelines and the follow-up have also been an organizational requirement. A subsequent impact that was found is that certain leadership styles may be rewarded and that certain criteria on the personal level in terms of which individuals fit within the organization can be created. / I denna uppsats undersöks den ideella organisationen Friskis&Svettis med syfte att få insikt i huruvida självstyrning finns, vilken är vår teoretiska utgångspunkt, samt hur den i sådana fall tar form.  Ett vidare intresse har varit att analysera vilka krav och konsekvenser som kan komma att utvecklas ur denna styrningsform. För att få svar på undersökningens frågeställningar har en kvalitativ ansats använts genom intervjuer med funktionärer vid Friskis&Svettis Uppsala. De slutsatser som dragits från undersökningen är att det finns faktorer som pekar på självstyrning inom organisationen, dels passens riktlinjer som kan ses som en teknik för att styra individerna i önskad riktning, och dels uppföljningar som kan kontrollera att riktlinjerna efterföljs av funktionärerna. Riktlinjerna och uppföljningarna har även funnits som organisatoriska krav. En efterföljande konsekvens som funnits gäller hur vissa ledarstilar kan komma att premieras samt hur kriterier på det personliga planet vad gäller vilka individer som platsar inom organisationen kan skapas.

This essay will analyse how Asperger’s syndrome and autism spectrum disorder is made in two municipal high schools. I have interviewed school personnel and analysed the schools’ policy documents and diagnostic manuals. In this essay AS and ASD are being deconstructed as political and ideological object and I analyse techniques in school, that makes these objects to subjects. The school’s mission is to foster and educate pupils to become desirable citizens and at the same time its aim is to provide an equivalent school. The diagnostics function as explanatory models for behaviors’ that are made problematic in school, in the interaction of the aims of the school. The diagnostics are used as explanatory models that enable efficiency in the disciplining of the pupil, based on political interests. The medical discourse, the school’s compensatory discourse and the discourse of "a school for everybody" is manifested by a therapeutical ideology which directs thoughts about problems, such as illness, away from structures and towards individuals. The individuals will be directed to activation so that they strive to develop a behavior that is desired by the dominating order.

Detta examensarbete undersöker hur eftermiddagsverksamheten på två fritidshemsavdelningarorganiseras utifrån aktörer, regler, rutiner, rum och tid. Utgångspunkten tas i hur vardagslivetpå fritidshemmet skapas av aktörernas interagerande. Fokus läggs på hur barnen styrs och reglerasi tid och rum. Studien är aktuell i och med den debatt där det tvistas om de dåliga resultateni olika kunskapsmätningar ska förknippas med oordningen i skolan. I kölvattnet av dennadebatt har regeringen utlovat en utredning om ordning och reda i skolan. Sedan 90-talet dåfritidshemmet placerades i skolans lokaler har fritidshemmet på olika sätt skolifierats. Fritidshemmetska enligt styrdokumenten komplettera skolan.Vi har valt att göra en kvalitativ studie med en etnografisk ansats för att komma åt såvälaktörs- som institutionsperspektivet i vardagen. Kulturanalyser används för att se det välbekantamed nya ögon. Empirin placeras in i olika analytiska sammanhang med hjälp av kulturanalytiskaverktyg för att hitta nya perspektiv och underliggande motiv för verksamheten påfritids som sedan problematiseras. Empirin är insamlad i huvudsak genom observationer menockså via läsning av dokument och informella samtal med aktörerna.Goffman är en central utgångspunkt för att se på fritidshemmet ur en institutionell synvinkel.Foucault är betydande då vi ser hur verksamheten styrs och regleras via hans teorier om maktoch styrningsstrategier.Resultaten för studien är komplexa. Fritidshemmet lägger stor vikt vid att verksamheten skafungera smidigt utan hinder. Därför passar regler, rutiner och fördefinierade rum institutionenslogik. Kollektivet prioriteras och individen kommer på så sätt ofta i skymundan trots styrdokumentenstydliga linje som pekar i motsatt riktning. För övrigt skapar institutionen egna reglersom överskuggar styrdokumentens. Det ideala är när barnen blir en del av institutionen och styrsig själv. Strategier för styrning används för att nå dit. Samtidigt händer det att barn inte villinordna sig i verksamheten. Konflikter uppstår. Det förhandlas. Regler och rutiner modifieraseller frångås av olika anledningar. Det visade sig också att den undersökta verksamheten i huvudsakbestod av ”oorganiserad” verksamhet. Samtidigt pågår denna ”fria” verksamhet i predefinierademiljöer och mellan på förhand angivna tidpunkter medan personalen övervakar barnen.Barnet har heller inte själv valt att vistas på fritids.

Syftet med denna studie har varit att öka kunskapen om anhörigstöd genom att kritisk granska hur anhöriga till närstående med beroendeproblem konstrueras i lagstiftning och styrdokument för anhörigstöd och hur detta påverkar rätten till, och utformningen av, anhörigstöd. Studien har genomförts med en deduktiv governmentalityansats, ett perspektiv som kännetecknas av ett intresse för hur statens styrningsmentalitet, rationalitet och tekniker för styrning medieras via olika former av lagstiftning, policydokument och operativa riktlinjer. Studien har genomförts med en komparativ ambition som syftat till att jämföra föreställningar om medberoende som en problemkategori med statliga förväntningar på anhöriga som resurs i omsorgen av närstående. Frågeställningarna har behandlat hur och när en anhörig är att förstå som ett problem och resurs, hur råd, stöd och rekommendationer, samt professionella förhållningssätt, skiljer sig mellan anhöriga som vårdar och de som kategoriseras som medberoende och huruvida detta kan förstås i relation till styrningstekniker. Studiens frågeställningar har operationaliserats kring ett teoretiskt grundat analysschema, som väglett textanalys och tolkning av empiri. Analysschemat systematiserades i komponenter för att kritiskt granska empirins diskursiva formationer. Resultaten är presenterade i tre kapitel: Karaktär och förklaringar, Orsaker, aktörer och strategier och Subjektiviteter, auktoriteter och tekniker förstyrning samt i en illustrerande resultatfigur. Resultaten har visat att lagstiftning och policy kategoriserar anhöriga genom att systematiskt tillskriva dem olika egenskaper samt problem och behov, därtill varierande normativa föreställningar om anhörig-närståenderelationen i förhållande till omsorg och utsatthet. Empirin medierar en styrningsmentalitet som isärhåller anhörigkategorier som skilda fenomen, mottagliga för olika former av anhörigstöd, styrningstekniker och professionella förhållningssätt. Missbrukets medikalisering placerar anhörigstödet inom beroendevårdens ansvar. Anhöriga till närstående med beroendeproblem ska därför erbjudas stöd som antingen involverar dem i behandlingsfrämjande beroendevård eller behandlar egna medberoendebeteenden. Råd, stöd och rekommendationer riktade till anhöriga som vårdar kontrasterar ett tydligare omsorgsperspektiv. Anhöriga som vårdar närstående ska erbjudas stöd som underlättar den frivilliga omsorgen genom olika praktiska och administrativa avlastningspaket. Governmentalityanalysen har lett till slutsatsen att idealsubjektet är en autonom och ansvarstagande anhörig som aktivt förhåller sig till anhörigskapets risker genom att efterfråga anhörigstöd i enlighet med den medierade problem- och behovsbilden som tillskrivits tillhörande anhörigkategori. Studien har relevans för det sociala arbetet eftersom lag och policy ger upphov till olika program, åtgärder och insatser på den praktiknära nivån.