Bokstaveringar i teckenspråk är lån från skrivna språk, vilka skapas genom användande av ett handalfabet, där varje bokstav representeras av en specifik handform. Det svenska handalfabetet skapades av Pär Aron Borg i början av 1800-talet och sedan dess har det varit möjligt att låna ord från det svenska skriftspråket. Syftet med denna studie är att undersöka vilka typer av lån, i form av bokstaveringar, som görs från skriven svenska till svenskt teckenspråk och från vilka ordklasser inom det svenska språket dessa lån härstammar. Det material som används i studien kommer från Svensk teckenspråkskorpus, vilket den 5 november 2012 innehöll totalt 1 975 förekomster och 304 olika typer av bokstaveringar. De bokstaveringar som analyseras inom ramen för denna uppsats är sådana som förekommer mer än två gånger i korpusmaterialet. Analysresultatet jämförs sedan med liknande forskning inom främst amerikanskt teckenspråk. Sammantaget visar resultaten från studien att de bokstaverade lånen härstammar från nästintill samtliga ordklasser inom det svenska språket, men att majoriteten, ca 63 % av samtliga bokstaveringar, härstammar från ordklassen substantiv inklusive underkategorin egennamn. Detta stämmer väl överens med forskning inom amerikanskt teckenspråk. Utöver substantiven har interjektionerna, som bland annat innehåller bokstaveringen JA@b, vars funktion främst tycks vara en uppbackningssignal, ha flest förekomster med ca 40 % av det sammantagna materialet.

Detta arbete undersöker hur virtuellt teckenspråk uppfattas av svenska teckenspråksanvändare i en datorspelsmiljö. I en studie testades olika hanteringar av tredjepersonsperspektiv. Bakgrunden behandlar nutida användningsområden för virtuellt teckenspråk, avatarer, inkludering, animation, spelperspektiv och svenskt teckenspråk. Frågeställningen som undersökningen sökt besvara är vilket perspektiv svenska teckenspråksanvändare föredrar vid hanteringen av teckenspråk i spel. Artefakten består av tre 3D-animerade spelsimulationer i videoform, där testpersonen fick rangordna dem efter tydlighet i teckenspråket och vilket perspektiv de helst hade sett i ett teckenspråksspel. Urvalsgruppen bestod av svenska teckenspråksanvändare, varav 51 testpersoner svarade på enkäten. 27 respondenter svarade att de hade funktionsvariation, 16 personer hade närstående med funktionsvariation, och övriga var intresseanvändare. Framtida studier inom ämnet kan vidareutvecklas för att förbättra inkluderande speldesign, och ge ytterligare tillgänglighet för teckenspråksanvändare.

Bokstavering i svenskt teckenspråk (STS) är ett intressant fenomen som fyller en viktig funktion i språket. Bokstavering, eller handalfabetisering som den här uppsatsen har valt att kalla det, har en lång och brokig historia men framför allt är det ett tämligen outforskat forskningsfält inom svenskt teckenspråk. Att termen handalfabetisering förekommer i denna uppsats framför andra begrepp är för att ordet närmast ligger den handling vilket det rör sig om – att nyttja handalfabetet som en del av kommunikationen. Detta förekommer i olika sammanhang i STS, inte minst i skolan där det givetvis blir en del av den språkliga verklighet som utgör elevernas vardag. Den här uppsatsen har tittat på vilken inverkan handalfabetisering har i tecknade satser i STS och väl mottagaren lyckas att avläsa den handalfabetiserade sekvensen. För att möjliggöra denna undersökning har det varit centralt för uppsatsen att försöka kategorisera olika former av handalfabetisering i STS – ett utmanande område då det tidigare forskningsunderlaget är tämligen tunt. Utifrån de kategorier som fastställts i den här uppsatsen har jag sedan utformat ett eliciteringsmaterial i två delar. Första delen testade det som i den här uppsatsen kallas för handalfabetiserade ord och dessa var 39 till antalet. Den andra delen testade tecken med handalfabetisering och dessa var 31 till antalet. Eliciteringsmaterialet innefattade en videoinspelning av tecknade satser som byggde på dessa två olika kategorier av handalfabetiseringar. För att se hur väl (och möjligen korrekt) man kan avläsa dessa sekvenser har jag involverat upp till 20 informanter i eliciteringen. Dessa utgörs av högstadieelever på en av Sveriges specialskolor, en grupp som möter teckenspråk varje dag på grund av att detta är det primära undervisningsspråket i specialskolan. Den här uppsatsen kunnat se intresseväckande samband och tendenser kopplat till vilka utmaningar som är kopplat till handalfabetisering och hur det bör användas i undervisnings-sammanhang. Den här uppsatsen har genom data som eliciteringen gett, kunnat visa på att olika typer av handalfabetisering samt dess position i en sats kan ha en inverkan på hur väl en elev kan avläsa en handalfabetiserad sekvens. Data visar också på att elevers förmåga att lyckas avläsa och tolka en sådan sekvens beror mycket på deras språkliga bakgrund som präglat förutsättningarna för varje individ. / Fingerspelling in Swedish Sign Language (SSL) is an interesting phenomenon that plays an important role within the language. Fingerspelling is often called 'bokstavering' in Swedish, a term that does not thoroughly correspond to the actual linguistic action of fingerspelling. Therefore, it has been important in this thesis to use the term 'handalfabetisering' (which can be translated to 'spelling with hands') as it more accurately describes the linguistic action on a semantic level. This lingustic action has a long and complex history, but above all, it is a relatively unexplored research field within SSL. Fingerspelling occurs in various contexts in SSL, not least in schools for the deaf and hard-of-hearing where it naturally becomes part of the linguistic reality that constitutes the students' everyday life. This thesis has explored the usage of manual alphabet (fingerspelling) in signed sentences in SSL and the recipient's ability to perceive the manually alphabetized sequences. To facilitate this investigation, it was crucial to categorize different forms of fingerspelling in SSL – a challenging task due to the limited previous research. Based on the categories established in this thesis, I designed an elicitation divided in two parts. The first part tested what this thesis refers to as 'handalfabetiserade ord' (fingerspelled words), of which there were 39. The second part tested 'tecken med handalfabetisering' (lexicalized signs with fingerspelling), of which there were 31. The elicitation material included a video recording of signed sentences based on these two different categories of fingerspelling. To see how well (and possibly correctly) these sequences can be perceived, I involved up to 20 informants in the elicitation. These consisted of pupils in the upper grades at one of Sweden's special schools, a group that encounters sign language daily as it is the primary language used there. This thesis has identified intriguing correlations and tendencies related to the challenges associated with fingerspelling and how it should be used in educational contexts. Through data gathered from the elicitation, this thesis has shown that different types of fingerspelling and their position in a sentence can impact how well a student can perceive a manually alphabetized sequence. The data also shows that students' ability to successfully perceive and interpret such a sequence greatly depends on their language background, which shapes the conditions for each individual.

The aim of this two years master thesis is to explore the relationship between public libraries and deaf adults. I want to know if deaf adults are a prioritized group in Swedish public libraries. Deaf adults use Swedish sign language witch is a visual language and differs from Swedish. I discuss the difference in Swedish Sign Language and Swedish and the importance of Sign Language literature. I also explore what methods can be used for mak-ing the library service towards the deaf group more customer centered and service oriented.The lack of sign language knowledge among the library personnel can lead to communication barriers. I want to illustrate these communication barriers, both psychological and semantic barriers, with Richard Dimble-by and Graeme Burton´s interpersonal communication theory. The psychological barriers consist of negative attitudes and prejudices. In this case these psychological barriers prevent the libraries from further proceedings with the marketing of their service, all based on the notion of deaf being uninterested in library service. This, on the other hand, leads to deaf people not knowing what public libraries can offer and therefor has become some-what of an invisible group in the libraries today.I performed ten surveys on ten public libraries in Sweden and a more detailed questioner to Teckenhörnan in Örebro public library. Thees surveys was done based on the IFLA Guidelines for Service for Deaf People. The result of this survey shows that deaf adults are not a prioritized group in public libraries. The lack of knowledge among library personnel about deafness, sign language and an understanding of the situation of deaf people is an obstacle. It is important to separate deaf from other disabled groups since deaf is more a linguistic minority then a disabled group.

Det finns endast ett fåtal dokumenterade förekomster av temabojen i svenskt teckenspråk. Dessa förekomster har observerats i deskriptiva texter av monologtyp med en och samma informant. Målet med studien är att, för det första, undersöka om det tecken som kallas temaboj förekommer mer utbrett i svenskt teckenspråk. För det andra, i så fall beskriva temabojens form och användning i dessa förekomster och jämföra dessa med de tidigare beskrivningar som finns gällande temabojen i amerikanskt, norskt och svenskt teckenspråk. Bojar är tecken som utförs med den icke-dominanta handen och hålls kvar medan den dominanta handen samtidigt fortsätter att producera tecken. Bojarnas funktion är att vägleda lyssnaren i texten, att lyfta fram det centrala, att ge struktur och stöd i förståelsen av texten. Det finns ett antal olika bojtyper beskrivna, med olika egenskaper och användningssätt. Temabojen är ett tecken som markerar ett viktigt tema i texten. Det kan till exempel vara en händelse, företeelse eller person som är central i sammanhanget. Temabojen är self-blending vilket innebär att när den utförs blir den en fysisk representation av det som den samtidigt markerar i texten. Pekboj och punktboj beskrivs också eftersom formlikheten ibland kan göra att det svårt att avgöra vilken bojtyp som utförs. Svensk teckenspråkskorpus används som material för studien. I sju av de fyrtiotre publicerade texterna förekommer tecken som efter analys bedöms vara exempel på temabojen. Dessa sju texter är dialoger. Av de tio informanter som deltar i dialogerna är det sex stycken som vid ett eller flera tillfällen, i en eller flera texter, använder temabojen. Detta resulterar i totalt tretton förekomster som dokumenteras och beskrivs i studien. Slutsatsen är att temabojen används i svenskt teckenspråk på ett sätt som överensstämmer med tidigare beskrivningar. Vissa användningssätt som tidigare inte dokumenterats i svenskt teckenspråk har identifierats här.  Gällande blickriktningens betydelse och gränsdragning mellan olika bojtyper skulle fördjupade studier behövas.

I den här studien har den syntaktiska strukturen hos två grupper L2-inlärare med olika teckenspråkskunskaper undersökts. Deras resultat har jämförts med en kontrollgrupp döva förstamålstalare. Resultatet visar att L2-grupperna i stort sett använder samma ordföljd (SVO) som kontrollgruppen vilket kan bero på facilitering (positiv transfer) från svenskan som också är ett SVO-språk. Vidare verkar L2-grupperna vilja uttrycka ett verb två gånger i en sats – en så kallad verb-sandwich. Användningen av verb-sandwich minskar med tiden, och istället ökar de seriella verben – flera semantiska verb efter varandra. Resultatet visar också att ju större teckenspråkskunskaper man har, desto fler subjektlösa satser uttrycks. Med tiden blir många av referenterna i återberättelserna implicita i takt med att L2-deltagarna lär sig behärska constructed action. Vad gäller bisatserna tycks de adverbiella bisatserna utvecklas först hos L2-inlärarna, men användningen av dem minskar efterhand. Med tiden utvecklas även objektsbisatserna. Till sist utvecklas de relativa satserna som är svåra för L2-gruppen att lära sig eftersom man måste behärska de icke-manuella signalerna. Gruppernas bisatsutveckling jämfördes slutligen med en annan undersökning som studerade L2-inlärare av talad modalitet. Även här var ordningen av bisatsutvecklingen adverbiella bisatser>objektsbisatser>relativa satser.

No description available.

<p>Denna uppsats behandlar läsförståelse i svenskundervisningen för döva. Syftet har varit att få en uppfattning om lärares syn på läsförståelse, deras erfarenheter kring döva läsare och deras arbete med läsförståelse i svenskundervisningen för döva. Mina informanter är lärare och de undervisar på riksgymnasiet för döva. Metoden har varit kvalitativa intervjuer. Jag har varit intresserad av lärarnas kunskaper och erfarenheter samt åsikter och därför har jag valt denna metod.</p><p>Läsförståelse innebär enligt informanterna utvunna upplevelser utifrån texten kopplade till läsarens tidigare erfarenheter. Enligt merparten av informanterna är det inte så stora skillnader mellan vana döva läsare och vana hörande läsare. När det gäller ovana döva läsare kan element i texten som fraser, homonymer, synonymer, referensbindningar och verbpartiklar vålla problem. De har ofta svårt att uppfatta kontexten i texten. I fråga om undervisningen handlar mycket om elevernas redan förvärvade kunskaper och erfarenheter samt intressen, enligt informanterna. Det gäller för läraren att börja där eleven befinner sig. Informanterna betonar bland annat texter med rimlig nivå. En stor del av texten skall eleverna kunna känna till och resten skall vara nytt. På så sätt blir läsningen träning. Annat som informanterna betonar är samtal mellan lärare och elev kring texten. Sålunda kan mycket bli klargörande för eleven. Högläsning, vilken sker på svenskt teckenspråk, kan ge förståelse av textens innebörd men fungerar framförallt som ett redskap för att framkalla läsintresse och nyfikenhet hos eleverna.</p><p>När det gäller lärarens förkunskaper betonar informanterna kunskaper i och om svenskt teckenspråk och svenska språket. Kunskaper om andraspråksinlärning och om svenskundervisningen för hörande kan vara viktiga.</p><p>Nyckelord: Läsning, Läsförståelse, Svenskt teckenspråk, Svenska som andraspråk, Döva</p>

<p>The aim of this study is to establish an understanding of how the concept educational materials can be interpreted, as well as to investigate how teachers describe their use of educational materials. The focus of this study is the subject “Sign Language for the hearing”, at the upper secondary level. We, the authors of this essay, both have a great personal interest in this language. Swedish Sign Language is the sign language mainly used in Sweden. In colloquial conversation, Swedish Sign Language is often called “Sign Language”, as American Sign Language is often called Sign Language in the USA. Swedish Sign Language is referred to as Sign Language in the current curriculum for the compulsory school and the non-compulsory school, which explains the title of this essay. Although this essay does not focus on research concerning the linguistic qualities of Swedish Sign Language, but we still wish to emphasize that sign language is not one, international, language.</p><p>The results presented in this study are derived from the collected knowledge mediated through a field study, in which eight teachers, with experience of working with the subject Sign Language for the hearing, have described their thoughts and experiences of the meaning of the concept educational materials, and how they explain that they use educational materials. These results are put in relation to curriculums, past and present, as well as previous litterature about educational materials.</p><p>By analysing the answers given by the teachers, who particiated in this study field, the curriculums are said to affect how they work with educational materials. The results of the field study comfirm the historical interpretation of educational materials as synonymous with a text-book. This being said, the participants in this study state that they have a wider understanding of the concept in relation to the subject Sign Language for the hearing. They explain that this is due to the fact that there is no text-book to work with, within the subject. They further describe that they work with different forms of experiences, such as theater, educational visits and interviews, in order to induce their students’ interest to want to learn and commuicate by using the language.</p>

The aim of this study is to establish an understanding of how the concept educational materials can be interpreted, as well as to investigate how teachers describe their use of educational materials. The focus of this study is the subject “Sign Language for the hearing”, at the upper secondary level. We, the authors of this essay, both have a great personal interest in this language. Swedish Sign Language is the sign language mainly used in Sweden. In colloquial conversation, Swedish Sign Language is often called “Sign Language”, as American Sign Language is often called Sign Language in the USA. Swedish Sign Language is referred to as Sign Language in the current curriculum for the compulsory school and the non-compulsory school, which explains the title of this essay. Although this essay does not focus on research concerning the linguistic qualities of Swedish Sign Language, but we still wish to emphasize that sign language is not one, international, language. The results presented in this study are derived from the collected knowledge mediated through a field study, in which eight teachers, with experience of working with the subject Sign Language for the hearing, have described their thoughts and experiences of the meaning of the concept educational materials, and how they explain that they use educational materials. These results are put in relation to curriculums, past and present, as well as previous litterature about educational materials. By analysing the answers given by the teachers, who particiated in this study field, the curriculums are said to affect how they work with educational materials. The results of the field study comfirm the historical interpretation of educational materials as synonymous with a text-book. This being said, the participants in this study state that they have a wider understanding of the concept in relation to the subject Sign Language for the hearing. They explain that this is due to the fact that there is no text-book to work with, within the subject. They further describe that they work with different forms of experiences, such as theater, educational visits and interviews, in order to induce their students’ interest to want to learn and commuicate by using the language.