In addition to the tragedy they cause, major natural hazard and disaster events place a large cost on the governments and aid organizations who help people prepare for and recover from them. Such organizations are in constant need of strategies for distributing aid efficiently and comprehensively. The emergence of social media in everyday life has provided a platform for such organizations to coordinate relief efforts and communicate with people affected by disasters. It also has allowed affected individuals to communicate with one another on a large scale. The present thesis examines the dynamics of Twitter during extreme climate events and their aftermath in order to shed light on potential strategies for aid providers. We begin by looking at the five most expensive natural disasters in the United States between 2011 and 2016. We isolate Twitter users for each disaster who are likely tweeting about food security or other basic needs during the event and its aftermath. We examine the follower count distributions of these users for each event. We then narrow focus to Hurricane Sandy, and look at the relationship between follower counts and relative increase in tweeting rate during the event. We find that users with fewer than 100 followers were more likely to increase their rate of tweet publication than influentials with many followers. We also use a synthetic model of Twitter's communication network to mimic the way Twitter stores and samples tweet data. We quantify the sensitivity of three measures of network centrality to these mechanisms. This provides insight relevant to those who build network representations of Twitter communication using the data Twitter provides. We see differences in the sensitivity of the centrality measures studied, differences in sensitivity to the different mechanisms, and a dependence between measure and mechanism. Finally, we construct a network representation of Puerto Rican Twitter users surrounding Hurricane Mar\'ia and its aftermath. We examine the evolution of this network over time, and communities present within the aggregate network. Using information theoretic tools, we discern differences in the body of tweets between different communities in the network and different periods of time surrounding the hurricane's landfall. We observe many differences between communities, with more focus on Puerto Rico in the community containing most local government figures, whereas major celebrities tended to talk about more general Latin American issues. We also hand-categorize Twitter users in the network as news outlets, politicians, citizens, weather stations, meteorologists, or journalists, finding that the distribution of user type has a temporal dependence.

Social media has changed the way that we create, use, and disseminate information and presents an unparalleled opportunity to gather large-scale data on the networks, behaviors, and opinions of individuals. This dissertation focuses on the role of social media and social networks in recruitment, examining the complex interactions between offline recruiting activities, online social media, and recruiting outcomes. Specifically, it explores how the information college football recruits reveal about themselves online is related to their decisions as well as how this information can diffuse and influence the decisions of others. Recruitment occurs in many contexts, and this research draws comparisons between college football and personnel recruiting. This work is one of the first large-scale studies of social media in college football recruiting, and uses a unique dataset that is both broad and deep, capturing information about 2,644 recruits, 682 schools, 764 coaches, and 2,397 current college football players and tracking offline and online behavior over six months. This dissertation comprises three case studies corresponding to the major decisions in the football recruiting cycle—the coach’s decision to make a scholarship offer, the athlete’s decision to commit, and the athlete’s decision to decommit. The first study investigates the relationship between a recruit’s social media use and his recruiting success. Informed by previous work on impression management in personnel recruitment, I construct logistic classifiers to identify self-promotion and ingratiation in 5.5 million tweets and use regression analysis to model the relationship between tweets and scholarship offers over time. The results indicate that tweet content predicts whether an athlete will receive a new offer in the next month. Furthermore, the level of Twitter activity is strongly related to recruiting success, suggesting that simply possessing a social media account may offer a significant advantage in terms of attracting coaches’ attention and earning scholarship offers. These findings underscore the critical role of social media in athletic recruitment and may benefit recruits by informing their branding and communication strategies. The second study examines whether a recruit’s social media activity presages his college preferences. I combine data on recruits’ college options, recruiting activities, Twitter connections, and Twitter content to construct a logistic classifier predicting which school a recruit will select out of those that have offered him a scholarship. My results highlight the value of social media data—especially the hashtags posted by the athlete and his online social network connections—for predicting his commitment decision. These findings may prove useful for college coaches seeking innovative methods to compete for elite talent, as well as assisting them in allocating recruiting resources. The third study focuses on athletic turnover, i.e., decommitments. I construct a logistic classifier to predict the occurrence of decommitments over time based on recruits’ college choices, recruiting activities, online social networks, and the decommitment behavior of their peers. The results further underscore the power of online social networks for predicting offline recruiting outcomes, giving coaches the tools to better identify vulnerable commitments.

<p>Syftet med denna uppsats är att undersöka, beskriva, analysera hur internet användes som ett verktyg för att påverka statsmakten i Iran samt hur oppositionen använde sig av internet före, under och efter valet 2009. De teorierna som jag använt mig av i min undersökning är den som Strömbäck bygger i sin bok <em>”makt, medier och samhället”</em> om förtroende för internet och medialisering, publicitetsmodell och<em> </em>mediekonsumtion i förändring . Den andra teorin som jag utgår från är den som Sunsteins byggde fram i sin bok <em>” </em><em>Infotopia: how many minds produce knowledge</em><em>”</em> angående nya bloggar. Makt var min tredje och sista teori som jag använt mig av i min forskning utifrån det som Manuell Castells, Lukes och Ball Deggers beskrev i sina böcker. Huvudresultaten som jag kommit fram till är att statsmakten i Iran blev mycket påverkat av internet dvs. sedan internet utvecklade i landet. Oppositionen använde internet som ett medel under valet för att nå sitt mål. Samtidigt internet har varit en fördel som verktyg för oppositionerna medan en nackdel verktyg för statsmakten i Iran.</p><p> </p><p> </p>

<p>Uppsatsen syftar till att beskriva och analysera hur SJ använder Twitter som ett nytt kommunikationsverktyg. Den stora krisen under vintern 2009/2010 har tagits in som en variabel för att se hur SJ har jobbat för att bevara legitimitet och anseende. Utifrån teorier om anseendehantering, kommunikation och krishantering har en teoretisk bas skapats. Med denna bakgrund utfördes två kvalitativa intervjuer samt en insamling av sekundärdata i form av ett webinarium gällande SJ:s arbete med Twitter samt en kategorisering av Twitterinlägg.</p><p>Analysen visar att sociala medier kan upprätthålla ett gott anseende, dels genom att företaget verkar modernt gentemot sin omgivning, dels genom den optimala typen av kommunikation som kan föras i kanalen. Krissituationer måste i sociala medier mötas med flexibilitet, både när det gäller vilken typ av kommunikation som förs i kanalen samt vilken tillgänglighet kanalen har. Dessutom måste företag vara väl förberedda så att de kan leva upp till kundernas ökade förväntningar. Annars kan deras anseende skadas.</p><p> </p> / <p>This thesis aims at describing and analysing how SJ uses Twitter as a new communication tool. The big crisis during the winter of 2009/2010 has been brought in as a variable to see how SJ has worked to maintain their legitimacy and reputation. Through theories on reputation management, communication and crisis management, a theoretical base has been created. With this background two interviews have been made and secondary data, including both a webinar about SJ’s work with Twitter and a categorization of Twitter posts, has been collected.</p><p>The analysis shows that social media can be used to maintain a solid reputation both by making the organization look modern and also through the optimal type of communication within the channel. It is important that a crisis is met with flexibility in social media, both when it comes to type of communication and the availability it provides. The organisation also needs to be well prepared to meet a crisis so that it can live up to the raised expectations of the customers. If not the reputation can be harmed.</p>

Uppsatsen syftar till att beskriva och analysera hur SJ använder Twitter som ett nytt kommunikationsverktyg. Den stora krisen under vintern 2009/2010 har tagits in som en variabel för att se hur SJ har jobbat för att bevara legitimitet och anseende. Utifrån teorier om anseendehantering, kommunikation och krishantering har en teoretisk bas skapats. Med denna bakgrund utfördes två kvalitativa intervjuer samt en insamling av sekundärdata i form av ett webinarium gällande SJ:s arbete med Twitter samt en kategorisering av Twitterinlägg. Analysen visar att sociala medier kan upprätthålla ett gott anseende, dels genom att företaget verkar modernt gentemot sin omgivning, dels genom den optimala typen av kommunikation som kan föras i kanalen. Krissituationer måste i sociala medier mötas med flexibilitet, både när det gäller vilken typ av kommunikation som förs i kanalen samt vilken tillgänglighet kanalen har. Dessutom måste företag vara väl förberedda så att de kan leva upp till kundernas ökade förväntningar. Annars kan deras anseende skadas. / This thesis aims at describing and analysing how SJ uses Twitter as a new communication tool. The big crisis during the winter of 2009/2010 has been brought in as a variable to see how SJ has worked to maintain their legitimacy and reputation. Through theories on reputation management, communication and crisis management, a theoretical base has been created. With this background two interviews have been made and secondary data, including both a webinar about SJ’s work with Twitter and a categorization of Twitter posts, has been collected. The analysis shows that social media can be used to maintain a solid reputation both by making the organization look modern and also through the optimal type of communication within the channel. It is important that a crisis is met with flexibility in social media, both when it comes to type of communication and the availability it provides. The organisation also needs to be well prepared to meet a crisis so that it can live up to the raised expectations of the customers. If not the reputation can be harmed.

Social media on the internet allows both public and private actors to communicate with each other. The aim of this qualitative study is to explore the relationship between the public and the private in social media on the internet, specifically with emphasis on the identities which are shaped in this relationship. The social media explored in this study is the micro blog Twitter. Data was collected from the pages of three public and private actors on Twitter, specifically with concern to their interaction with public and/or private actors. The data was analysed with support in sociological theories on modernity, identity, self-identity, socialisation and Erving Goffman's theories on everyday expression. The results show that expressions of public identities from public actors are interwoven with expressions of private identities in the interaction with private actors. One of the study's main findings is the individualisation of public actors on Twitter in the interaction with private actors. Sometimes, the authority is shifted from the public actors to the private actors, which support the theory of the individualisation of public actors on the micro blog Twitter.

Det övergripande syftet med denna uppsats är att undersöka hur journalister utnyttjar de interaktiva möjligheterna med Twitter, och hur journalisters användning av Twitter förhåller sig till deras förhållningssätt till publiken. Med hjälp av både en kvantitativ innehållsanalys och kvalitativa intervjuer undersöks nio journalisters användande av Twitter, och samma nio journalisters förhållningssätt till sin publik. Resultatet analyseras sedan främst med hjälp av Anderssons (2009) teorier om svenska journalisters förhållningssätt till publiken och Karlssons (2007) teorier om interaktion i journalistiken. Resultatet från intervjuerna visar att journalisterna har en positiv syn på publiken och att de även är positiva till interaktion med publiken. I intervjuerna är publik och interaktion två nyckelord och journalisternas svar pekar på att de fokuserar både på uppdraget och på publiken. Däremot visar den kvantitativa undersökningen av journalisternas Twitter-inlägg att journalisterna inte i speciellt hög grad använder den interaktiva möjligheten som Twitter ger till att skapa kontakt med publiken. Endast tio procent av journalisternas inlägg är interaktion med publiken. Twitter används i stället främst för att hålla koll på vad som skrivs i andra medier och för att länka till egna och andra journalisters texter. Journalisternas interaktion sker vanligtvis med andra journalister och personer yrkesverksamma inom media och PR. Slutsatsen i studien är att journalisternas inte ”lever som de lär”. Journalisternas användning av Twitter ger inte en ökad interaktion mellan journalister och publik trots att journalisterna i intervjuerna ger uttryck för en positiv syn på publiken och interaktion.

This project aims to determine if and how the relatively new journalistic tool of Twitter is impacting journalistic decision-making and news production as a legitimate tool amongst sports writers. Using the methods of qualitative textual analysis and in-depth interviewing, this project analyzes the words and tweets of nine journalists at prominent U.S. newspapers in an attempt to fill a void in research among the topics of journalistic decision-making, sports journalism, and Twitter and to answer questions that arise from the marriage of a certain type of journalism and a particular new media platform.

Webb 2.0 och sociala medier har bidragit till nya sätt att integrera på webben. Transformeringen från webb 1.0 till webb 2.0 har lett till att även sociala medier och Twitter och sociala medier kommit att bli ett arbetsredskap för journalister. Det är lätt att förbise att journalisterna inte enbart är sändare av information utan även mottagare. Uppsatsen undersöker hur journalister använder sig av Twitter och sociala medier som verktyg för informationshämtning och vad det ger för effekt på journalistikens innehåll. Genom att knyta an till tidigare forskning av Michael Gullikssons rapport Elektroniska källor i dagspressjournalistik: tekniktillgång, teknikanvändning och attityder vid tre redaktioner 1993 och 1996, jämförs användningen av Twitter och Facebook på en landsortstidning, Söderhamns-Kuriren, med en rikstäckande nyhetstidning, Dagens Nyheter.  Kvalitativa intervjuer har genomförts skriftligt med tre journalister vardera på respektive nyhetsredaktion.  Uppsatsens resultat visar att journalisterna använder sociala medier som arbetsverktyg i allt större utsträckning. Journalisterna tillhör dock gruppen skeptiker som förhåller sig kritiska till sociala medier som arbetsverktyg. De källkritiska principerna är svåra att granska och journalisterna svarade att de inte använder Twitter och Facebook som källor, utan för att få uppslag på nyheter, skapa sig nyhetskoll och som ett slags kommunikations- eller chattverktyg. Resultatet visade även att journalisterna på Söderhamns-Kuriren använder sig av Twitter i något mindre utsträckning än journalisterna på Dagens Nyheter.

The internet and social media have had a significant impact on recipients’ media consumption. As the converging media environment recipients face today offers not only more media products but also new practices of using certain media products, this study focuses on how the social micro-blogging service Twitter impacts the watching of television series. The presented study aims at explaining a new form of media reception by employing a multi-method approach. A content analysis case study of tweets about the US-American series “Homeland” and the German series “Tatort” will give insight into the Twitter content on two different series. Further, qualitative semi-standardized interviews and a survey will shed light on the situational aspects and motivational factors to use Twitter while watching television series. The uses and gratification theory is used as a backdrop to study the motivations to use Twitter while watching television series. The results of the content analysis on the two series indicate that there is a strong focus on the series itself within the tweets. Nevertheless, both series provide somewhat differing Twitter content. While tweets on “Tatort” are more critical and realistic towards the series, tweets about “Homeland” are more likely to be referential. The situation of tweeting while watching television series seems to be characterized by the usage of a second screen. The major motivational factors identified in this study are socializing at a distance and exchanging social information. All in all this study presents a fascinating new form of media reception and furthermore offers description and explanation of its application. Additionally it provides suggestions as to how to approach such a fast-changing, new media environment.