Tidigare studier indikerar att elever uppvisar bristande kunskaper inom matematik och att många elever har problem med platsvärde. Forskning belyser vikten av att elever får kunskaper om att talsorterna har olika värde beroende på dess position. Syftet med den här uppsatsen är att undersöka vad elever baserar sina resonemang på när de löser matematiska problem inom positionssystemet. Vilka resonemang för eleverna och vilka begreppsbilder uppvisar de? Genom en kvalitativ metod där sex elever enskilt har observerats med hjälp av videokamera har vi gjort två delstudier. Resultatet visar att eleverna använder sig av algoritmer och kreativa resonemang utifrån individuella belägg i sina argumentationer och att elevernas begreppsbilder i många fall brister då de inte har en full förståelse för definitioner. De sammanlagda resultaten från de båda studierna indikerar att i de fall eleverna inte skapar resonemang baserade i matematiska egenskaper, uppvisar de i sin argumentation en begränsad begreppsbild.

Syftet med denna studie är att granska lärares uppfattningar om och tolkningar av begreppet god lärandemiljö med fokus på de fysiska faktorerna samt att undersöka hur lärarna i sin yrkesroll omvandlar sina kunskaper och erfarenhetertill att skapa en god fysisk lärandemiljö i sina klassrum. Studien bygger på åtta kvalitativa intervjuer med lärare i årskurs 1 ochårskurs 3 på två olika skolor. Skolorna valdes ut genom så kallat bekvämlighetsurval. Aktuell litteratur och forskning inom ämnet har studerats. Studien redovisar några av lärarnas mest framträdande tankar och åsikter om lärandemiljöer men även likheter och olikheter i svaren vad gäller tolkningen av begreppet. Studien slår fast att på grund av befintliga byggnader, brist på tid och rådande ekonomi kan lärarna endast påverka lärandemiljön vad gäller möblering och material. Om inte dessa hinder fanns skulle lärarna bättre kunna använda sina kunskaper till en positiv förändringav lärandemiljön.

En studie som tar stöd av utvecklingspsykologiska teorier och är baserad på intervjuer på en F-5 skola. Syftet med undersökningen är att ta reda på hur pedagoger förhåller sig till traditionella könsmönster och hur de arbetar för att bryta dessa mönster. Lgr11 säger att skolan ska arbeta för att motverka traditionella könsmönster och detta är undersökningens bakgrund. Det empiriska materialet består av intervjuer med fem pedagoger som har olika utbildningar – förskollärare, grundskollärare och fritidspedagoger, men samtliga arbetar på samma skola. Vår slutsats är att arbete mot traditionella könsmönster sker varje dag och det är de små utmaningarna för barnens föreställningar som spelar stor roll i deras utveckling. Resultatet visar även att pedagoger som vi har intervjuat gärna skulle vilja bli observerade i sin yrkesroll för att kunna utveckla sina arbetsmetoder kring traditionella könsmönster.

Tidigare studier inom elevers matematiska resonemang visar att de imitativa resonemangen dominerar inom matematisk problemlösning. Syftet med denna kvalitativa studie är att se vad för matematiska resonemang elever i årskurs 4 för inom området ”likheter” och ”lika med”. Undersökningen visade att eleverna använde kreativa matematiska resonemang i 19 problemsituationer av totalt 32. Det uppkom ett resonemang som inte finns med i det ramverk som studien utgår ifrån. De resterande 12 problemsituationerna var rent imitativa resonemang. Det visade sig att elever använde sig av kreativt matematiska resonemang i större utsträckning än de imitativa resonemangen. Vid de problemsituationer som var av kreativt resonerande löste eleverna problemsituationerna på ett korrekt sätt medan de situationer som eleverna löste uppgifterna med ett imitativt resonemang blev samtliga slutsatser felaktiga.

Den föreliggande studien syftar till att undersöka lärares förhållningssätt till individualisering i matematikundervisning. Utifrån detta syfte formulerades frågeställningar berörande lärares definition av begreppet individualisering, individualiseringsätt i undervisning, vilka faktorer som styr detta samt möjligheter och begräsningar med individualisering. Vår insamlade data grundar sig på intervjuer med verksamma lärare i grundskolans tidigare år. Materialet tematiserades och analyserades utifrån våra teoretiska utgångspunkter; ramfaktorteorin samt Bernsteins begrepp klassifikation, inramning och kod. Resultatet påvisar en variation i definitionen av begreppet individualisering, men generellt kopplar lärarna samman begreppet med att möta elevers olika kunskapsnivå och inlärningssätt i undervisningen. Enligt lärarnas utsagor införlivas den rådande definitionen av begreppet i genomgångar, läromedel, val av arbetssätt och material. En slutsats är att lärarna anser att tidstillgången är den faktor som främst påverkar individualiseringsmöjligheterna. Tidsfaktorn är nära sammanknuten med lärarnas val av undervisningssätt, vilket ofta innebär att eleverna får ett ökat ansvar för sin inlärning. I och med ett ökat elevansvar utgör elevernas inställning en viktig faktor för undervisningen.

Internationell forskning visar att svenska elever presterar sämre i matematik i jämförelse med genomsnittet av elever i andra länder, där en förklaring tycks vara att eleverna inte har en full förståelse för begreppet lika med vid ekvationslösning. En annan förklaringsmodell kan vara att elevers resonemang tenderar att vara imitativa istället för baserade på matematisk grund. Kreativa resonemang däremot, som behövs för att skapa duktiga problemlösare, kräver att eleven verkligen använder den matematiska grunden. Denna studie undersöker elevers matematiska resonemang vid lösning av problem baserade på begreppet lika med. Elever i årskurs 2 har genom kvalitativ metod studerats med hjälp av videoobservationer när de enskilt i en laborationsliknande situation löst problemuppgifter om lika med. Resultaten visar på en ovanligt stor mängd kreativa resonemang. Tidigare studier avseende elevers matematiska resonemang har gjorts på äldre elever, vilket kan vara en av förklaringarna till detta avvikande resultat.

Syftet med arbetet var att undersöka hur pedagogen i förskola och grundskolans tidigare år resonerar om genus. I arbetet undersöktes det om vad pedagogen vet om genus och om tidigare utbildning spelar roll i arbetet om genus. Det har även undersökts om pedagogernas olika könsroller påverkar verksamheten i förskolan och grundskolans tidigare år. Studien är gjord genom en kvalitativ undersökningsmetod där tio olika pedagoger har intervjuats och observerats. Intervjuerna är gjorda med semistrukturerad inriktning och allt material har analyserats och bearbetats. Resultatet visar att pedagogerna har ett medvetet tänk om genus och att de tillämpar det till viss del i den pedagogiska verksamheten. Undersökningen visade även att förskolan har satsat mer på utbildning om genus av sina pedagoger än vad grundskolans tidigare år har gjort. Det har även visat sig att pedagogerna i förskolan och grundskolans tidigare år känner av bristen på manliga pedagoger när de talar om sina könsroller. Slutsatsen av studien var att pedagogerna har en relativt god kunskap om genus och att verksamhetens arbete med genus påverkas av den kvinnliga dominansen inom förskolan och grundskolans tidigare år.

Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka positiva effekter en pedagogisk spårkmiljö med utgångspunkt i elevers sociala och kulturella erfarenheter och förutsättningar kan ge samt att undersöka hur verksamma pedagoger och lärare i grundskolans tidiga år tar tillvara på detta. Vi hoppas att vi med denna uppsats kan lyfta fram den positiva effekt ett pedagogiskt arbete grundat i elevers sociala och kulturella erfarenheter och förutsättningar kan ge.

Forskning visar att matematikundervisningen i skolan är för stillasittande och läroboksbunden. Utomhusmatematik som ämne har potential att överbrygga dessa brister i den ordinarie matematikundervisningen samtidigt som elevernas kunskaper i matematik utvecklas. Detta tillsammans med att forskning visar att elevers lust att lära i matematik påverkas positivt av konkreta upplevelser och praktisk tillämpning ledde fram till syftet med studien. Syftet är att beskriva elevers perspektiv på utomhusmatematik. De frågeställningar som besvaras i undersökningen handlar om elevers uppfattningar om utomhusmatematik och deras antaganden om varför de har utomhusmatematik. Studien är förankrad i ett sociokulturellt perspektiv och för att uppnå syftet och besvara frågeställningarna har en fenomenografisk ansats valts där eleverna har besvarat en enkät samt att sex elever har intervjuats enskilt. Det utgör huvudresultatet i undersökningen. För att få en kontext till detta har en lärare intervjuats samt att fyra matematiklektioner utomhus har observerats. Samtliga lektioner har genomförts av den intervjuade läraren. Resultatet visar att ingen elev är negativ till att ha utomhusmatematik. Eleverna kan se både positiva och negativa delar med pedagogiken. Några av de positiva delar de kan se är att de får frisk luft och får lära sig saker, medan kyla och avsaknad av lekar nämns som negativa delar. De ser sitt eget lärande under lektionerna och kan ge antaganden om varför de har utomhusmatematik. Alla eleverna är eniga om att de vill fortsätta att ha utomhusmatematik även i fortsättningen.

<p>Syftet med denna studie är att belysa och analysera hur pedagoger i år tre resonerar kring begreppet individualisering, hur de anser att individualiseringen kommer till uttryck i sin undervisning och hur de motiverar sina val av arbetssätt. Vi har valt att undersöka detta med hjälp av kvalitativa intervjuer där urvalet består av sex lärare i år tre. Teoretiskt knyter studien an till sociokulturella och konstruktivistiska lärandeteorier. Resultatet i vår studie visar att tolkningsvariationen av begreppet individualisering är stor bland lärarna. Respondenternas föreställningar om individualisering innefattar bland annat ett arbetssätt där undervisningsformen varieras, där enskild handledning har en viktig roll samt att eleverna arbetar i egen takt. I sin praktiska organisation av matematikundervisningen beskriver lärarna hur de främst använder sig av en arbetsform där eleverna arbetar enskilt i ett läromedel. Eleverna tillåts ofta arbeta i eget tempo, så kallad hastighetsindividualisering, och nästan lika vanligt förekommande är omfångsindividualisering där läraren anpassar mängden uppgifter efter elevernas förutsättningar och behov. Alla respondenterna i vår studie är positivt inställda till individualisering och till den individualisering de bedriver i sin undervisning. Dock menar samtliga att de skulle behöva individualisera i ännu högre grad. Respondenterna uttrycker att många av de goda idéer och intentioner som de har inte går att verkställa till fullo på grund av en mängd begränsande faktorer, där tid, lokaltillgång, ekonomi och personalresurser/specialpedagog är de främsta.</p>