Skollagen är tydlig i sitt budskap, att det inte ska spela någon roll om du har en dokumenterad diagnos eller inte, som elev har du rätt att få extra anpassning eller särskilt stöd så att du når kunskapskraven i skolan. Studien syftar till att ta reda på hur skolmiljön är utformad på två skolor för att vara en tillgänglig lärmiljö för alla elever, vidare syftar studien till att ta reda på hur ansvaret för att kartlägga behovet av extra anpassningar och särskilt stöd är fördelat. Syftet kan konkretiseras i följande frågeställningar:Hur arbetar respektive skola för att vara tillgänglig för alla elever? Hur är ansvaret fördelat på de två skolorna rörande att kartlägga behovet av extra anpassningar och särskilt stöd? Metoddvalet i denna studie är kvalitativ, semistrukturerade intervjuer har genomförts med sex personer med tre olika professioner. Frågorna är tolkade och analyserade med utgångspunkt inom fenomenologin.      Skolorna i denna studie har olika arbetssätt för att vara en tillgänglig lärmiljö och i denna studie finns inget svar på vilket arbetssätt som är det bästa. Däremot kan man se att struktur i alla led skola- grupp och individ är gynnsamt för eleverna.       Enligt de intervjuade i denna studie skulle skolorna förändrats väldigt mycket, om de skulle få möjlighet att förändra skolorna utifrån miljö, grupper och arbetssätt. Specialpedagogens roll är inte självklar ur ett tillgänglighetsperspektiv, inte heller ur ett inkluderingsperspektiv,. Tydliga roller samt tydliga visioner för hur den tillgängliga lärmiljön ska fungera måste finnas, för att alla ska förstå innebörden och vinningen med det.

The purpose of this paper has been to highlight how discourses on disability are portrayed in two different applications for additional funding for students with special educational needs (SEN) of hearing impairment, and two regarding neuropsychiatry. The paper studies a total of 328 applications for additional funding and chosen four of these for a further in depth analysis. The aim of the paper has been to highlight and pinpoint how the four different applications, describes different discourses and perspectives on disability from a perspective of ableism and audism. This ergo in turn creates different fields of transferred discourses from each individual application. The paper has also analyzed what discourses results in granted additional funding from the two municipalities. The paper has used an applied method of Sara Ahmed’s perspective on discourse analysis (2012) and Sara Ahmed’s Queer phenomenology (2006) as a theoretical framework. The purpose of this has been to distinguish use of governmentality and documentality, in order to highlight discourses on ableism and audism. The conclusions drawn from this paper are that the categorical perspective dominates applications regarding neuropsychiatry while the compensatory perspective dominates applications regarding hearing impairment. This in turn points to that the Swedish state should take control of assessing applications for SEN needs from the municipalities. This would possibly lead to increased equivalence and allocation of resources regarding decisions on additional funding for SEN needs. The results show that ableism, audism, governmentality and documentality are predominant discourses in the written applications for additional funding, which works to construct and whole fully connect the SEN need to being the identity of the student.

Studiens syfte är att undersöka hur barn i behov av särskilt stöd prioriteras i förskolan. Vi har utgått ifrån en kvalitativ studie där vi genomfört åtta semistrukturerade intervjuer med verksamma inom olika besluts- och verksamhetsnivåer i förskolans verksamhet. Vårt teoretiska perspektiv utgår ifrån aktivitetsteorin. Det mest framträdande i resultatet är att prioriteringar kring barn i behov av särskilt stöd ser olika ut i olika förskolor och ekonomin visar sig vara en bidragande faktor till detta. Studiens slutsats är att många barn i dagens förskola inte får det stöd de är i behov av. Ansvaren läggs över på förskolepersonalen som måste finna lösningar för att anpassa verksamheten så att den tillgodoser alla barns behov.

Denna studie syftar till att undersöka hur specialpedagoger och speciallärare i kommunal verksamhet på högstadiet och gymnasiet upplever arbetsprocessen med att ansöka om tilläggsbelopp. Vi valde detta område för att vi har uppmärksammat och ifrågasatt hur omfattande särskilt stöd beviljas och tillgodoses. Vi har gjort en kvalitativ studie som omfattar åtta intervjuer med specialpedagoger och speciallärare i olika kommuner i Sverige. Studien utgår från John Rawls teori om rättvisa för att undersöka om tilläggsbelopp som finansieringsmodell bidrar till en likvärdig skola och om det är en rättvis och likvärdig process som säkerställer att elever i behov av omfattande särskilt stöd ges den stöttning de behöver. För att bearbeta och analysera insamlad data har tematisk analys använts. Resultatet visar att specialpedagoger och speciallärare som ansöker om tilläggsbelopp upplever processen som svårarbetad, tidskrävande och otydlig. Det råder inte samsyn mellan skolor och kommuner i landet kring vad som anses vara omfattande stödbehov och det finns inga nationella riktlinjer kring ansökningsförfarandet. Gällande formuleringarna i tilläggsbeloppsansökan anger respondenterna att de använder ett särskilt språk och specifika begrepp för att öka chansen att ansökan beviljas. De uppger att de förstärker beskrivningen av elevernas problematik för att handläggarna ska se att det föreligger ett omfattande stödbehov. De beskriver att de hamnar i ett etiskt dilemma när de tvingas skriva fram elevens alla tillkortakommanden och svårigheter för att skolan ska få mer pengar. Handläggningen och bedömningen upplevs som otydlig och godtycklig. Detta är stort problem när vi gemensamt arbetar för att skapa en likvärdig skola. Det är de mest utsatta eleverna som drabbas när specialpedagogen på deras skola inte har bemästrat konsten att söka tilläggsbelopp.

Förväntat kunskapsbidragStudien avser att öka kunskapen om de uppfattningar om barn i behov av särskilt stöd som finns bland chefer och personal på förskolor, för att skapa förutsättningar för ett förebyggande arbete. Studien gör också en ansats att diskutera de resurser som kommu-nen kan erbjuda barn i behov av särskilt stöd och hur de kan användas.Syfte och frågeställningarStudien syftar till att jämföra olika uppfattningar om barn i behov av särskilt stöd och de resurser som finns för dessa barn. Syftet är också att undersöka om det finns samband mellan uppfattningarna om barns stödbehov, det särskilda stöd som kan erbjudas, samt den ansvarsfördelning som finns på förskolorna.Studien söker svar på följande frågeställningar: Hur definieras ”barn i behov av särskilt stöd” av tre förskollärare respektive tre förskolechefer? Hur organiseras arbetet kring barn i behov av särskilt stöd på dessa förskolor? Hur ser ansvarsfördelningen ut? Hur ser tre förskollärare och tre förskolechefer på tilläggsbeloppet och det faktum att möjligheten att beviljas tilläggsbelopp begränsats?TeoriStudien utgår från ett systemteoretiskt perspektiv och tar stöd i specialpedagogiska per-spektiv i tolkningen av det empiriska materialet.MetodDet empiriska materialet bygger på kvalitativa intervjuer med tre förskolechefer och tre förskollärare.4ResultatI resultatet framkom att det finns skillnader i hur informanterna beskriver barn i behov av särskilt stöd. Tre uppfattningar kunde urskiljas; ”Barn som avviker, ”Alla barns rätt till stöd”, samt ”Alla barn är i behov av särskilt stöd, men några avviker”. I resultatet syns också skillnader i synsätt kring de resurser som finns inom och utom förskolan. Dels handlade det om att ändra förhållningssätt mot barn i behov av särskilt stöd och anpassa miljöerna efter den situation man befinner sig i, och dels beskrivs de resurser utanför förskolan som finns att tillgå, så som stöd från specialpedagog eller avlastning från en resursperson finansierat av tilläggsbelopp från kommunen. En del informanter anser tilläggsbeloppet vara onödigt, att de genom att anpassa sina miljöer och att arbeta med sitt förhållningssätt kan hantera barn i behov av särskilt stöd, medan den andra de-len informanter menar att barnet eller barngruppen är i behov av en assistent. Resultatet visade också att förskolecheferna förlitade sig på att förskollärarna skulle identifiera barnen i behov av särskilt stöd, trots att både deras egen och förskollärarnas syn på barn i behov av särskilt stöd varierade.ImplikationerStudien visar på skillnader gällande synen på barn i behov av särskilt stöd, tilläggsbe-lopp och det arbete som finns runt barn i behov av särskilt stöd. En slutsats är att det i materialet finns ett mönster i att de informanter som beskriver barn i behov av särskilt stöd på ett visst sätt, sedan följs åt i sina beskrivningar av betydelsen av tilläggsbelopp och sin syn på ansvarsfördelningen kring barn i behov av stöd. Detta kan indikera att synen på barn i behov av särskilt stöd påverkar både synen på behov av tilläggsbelopp och ansvarsfördelningen. Studien visar också att förskolecheferna befinner sig i ett gränsland mellan formulerings- transformerings- och realiseringsarenorna och att de ur ett systemteoretiskt perspektiv befinner sig i ett system mellan meso- och exosystemet.

Studiens syfte är att undersöka om pedagoger i förskolan söker tilläggsbelopp för barn i behov av särskilt stöd på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet enligt svensk skollag 2010:800 som berör all utbildningsverksamhet och alla som deltar inom utbildning och undervisningssammanhang. För att få svar på studiens frågeställningar har studien haft tillgång till ett underlag från två kommuner. Från den ena kommunen har underlag varit ansökningshandlingar, svar av enkät- och andra frågor samt pedagogiskt material från utbildningsnämndens enhet som arbetar med barn i behov av särskilt stöd för att stödja pedagogerna i sin kartläggning. Från den andra kommunen har underlaget varit en intervju med två personer med anknytning till en övergripande roll i pedagogisk ledning- en förskolechef och en t.f. biträdande utbildningschef som har arbetat som samordnare för barn och elevhälsa och handläggare för barn i behov av särskilt stöd. Undersökningen har använt sig av både kvantitativa och kvalitativa metoder. Studiens har använt sig av Bronfenbrenners ekologiska systemteori och resultatet redovisas i tre kategorier - barn i behov av särskilt stöd, vetenskapligt förhållningsätt och special-pedagogiska perspektiv. Resultatet visar att barn i behov av särskilt stöd är en fråga som grundar sig i vilken pedagogisk grundsyn som råder i makro, exo och mikrosystem. Otydlighet på makrosystemnivå främjar olika modeller för att möta barn i sitt lärande på exo systemnivå. Grundsynen på ett mikrosystem återspeglar den pedagogiska grundsynen på exosystemet som är ett resultat av de material och de processer som finns för att barn ska få sin rätt till stöd. Ett vetenskapligt förhållningsätt som använder sig av faktakunskaper kan förebygga tolkningen att det är barnen som är i behov av särskilt stöd då det istället kan vara verksamheten som är i behov av att höja sin kvalité.