Purpose: The aim of this degree project is to control the set-up for a longer period by means of the workplace at the use of the total station for then comparing calculated outcomes with real outcomes. Method: A combination of both quantitative and qualitative studies have been used in this degree project, consisting of literature studies and a case study including interviews, document analyzes, site visits and measurements. The case study is based on an ongoing project in the municipality of Nassjo, where a skate park is constructed and whose soil consists of peat. Preload in the form of overload has been applied. Findings: The result indicates the occurrence of a difference between calculated outcome and actual outcome regarding set rate and time course when using preload in the form of overload. The deviation is about 20 cm. Preload in the form of overload is a good method for peat land, but it is unlikely to be remarkably improved by vertical drainage. Implications: In view of the measurements produced by the authors, this shows that the method of loading in the form of overload on peat field works, however, gives the calculation model which has been used to be uncertain. The result described in more detail regarding vertical drainage on peat fields will not accelerate the process because the peat is already well drained. This means that it will cost extra without benefiting from the method. Limitations: The work has limited to two reinforcement methods on peat fields. A case study has been limited to only one area. There was preload in the form of overload, whose soil material consists of peat. Keywords: Peat, Permeability, Preloading in the form of overload, settlements, total station, vertical drainage, water quota. / Syfte: Syftet med detta examensarbete är att kontrollera sättningen under en längre period genom mätningar som skett på arbetsplatsen vid användning av totalstation för sedan kunna jämföra beräknat utfall med verkligt utfall. Metod: En kombination av både kvantitativa och kvalitativa studier har använts i detta examensarbete, bestående av litteraturstudier och en fallstudie inbegripande intervjuer, dokumentanalyser samt platsbesök och mätningar. Fallstudien grundar sig i ett pågående projekt i Nässjö kommun där det byggs en skatepark vars jordmaterial består av torv och där förbelastning i form av överlast har tillämpats. Resultat: Resultatet indikerar på förekomsten av en skillnad mellan beräknat utfall och verkligt utfall gällande sättningshastighet och tidsförlopp vid användning av förbelastning i form av överlast. Avvikelsen ligger på ungefär 20 cm. Förbelastning i form av överlast är en bra metod för torvmark men att det sannolikt inte anmärkningsvärt går att förbättra genom vertikaldränering. Konsekvenser: Med hänsyn till de mätresultat som rapportförfattarna har bringat fram visar detta att metoden förbelastning i form av överlast på torvmark fungerar, dock ger beräkningsmodellen som har använts osäkra resultat. Resultatet som beskrivs mer detaljerat gällande vertikaldränering på torvmark kommer inte påskynda processen eftersom torven redan är väl dränerad d.v.s. porerna är genomträngliga och vattnet kan lätt rinna ut vid användning av förbelastning i form av överlast. Detta innebär att det kommer medföra extra kostnader utan att få nytta av metoden. Begränsningar: Arbetet har begränsats till två förstärkningsmetoder på torvmark. En fallstudie har begränsats till endast ett område, där förbelastning i form av överlast utförs på jordmaterial som består av torv. Nyckelord: Förbelastning i form av överlast, permeabilitet, sättningar, Torv, totalstation, vertikaldränering, vattenkvot.

In the Heretaunga Plains area, New Zealand, parts of the low lying land adjacent to the Awanui Stream are flooded annually. The purpose of the study was to find out if the flooding water trapped in the field gets sealed off from infiltrating the soils in any way (and hence is unavailable to replenish the stream flow). What would be the effects on stream base flow if pumping of the flooding water would occur direct to the stream after wet periods and heavy rains? The method of this project was to investigate the infiltration, soil type and ground water conditions in the field. The infiltration was investigated with the help of a double ring infiltration test, a disc permeameter that measures hydraulic conductivity, and pvc-pipes with core samples were saturated for an extended period of time to find out if there was any kind of seal forming during saturated conditions. The soil in field was sampled and a soil fraction test was performed. The potential evaporation was measured with an evaporation pan and calculated with data from a climate station in field. With flow records from the outgoing drain, potential evaporation and precipitation data a rough water balance model could be created. The results showed that there is no seal formed in the top part of the soil profile preventing the water from infiltrating. The flooding water is the result of a rising groundwater table, on top of a thick clay layer seven meters down in the ground. Once the flooding water has drained and evaporated away there is nothing wrong with the infiltration rate in field. There are very fine particles of silt and clay in the top soil that decreases the infiltration rate and can cause a separation of the ground water and the water above land surface. When the project was finished two recommendations could be given to the landowner to solve the problem with the flooding. The recommendations were to either re-level the field to get the surface water to runoff towards the drains instead of being trapped in the current low parts of the field. Or to dig drains from Horonui Drain and Cambell Drain into the field's low parts and in that way drain the flooding water away. / I området Heretaunga Plain, Nya Zeeland, översvämmas årligen delar av det låglänta området kring floden Awanui Stream. Syftet med den här studien var att ta reda på om översvämningsvattnet i fält hindras från infiltration i jorden på något sätt (och kan där med inte bidra till basflödet till floden). Vad skulle effekterna på basflödet i floden bli om översvämningsvattnet pumpades direkt ut i floden efter våtare perioder och större regn? Metoden för att svara på detta var att undersöka infiltrationen, jordtyperna och grundvattenförhållandena i fält. Infiltrationen undersöktes med hjälp av dubbelring infiltrationstest, en s.k. disc permeameter användes för att undersöka den hydrauliska konduktiviteten och PVC-rör med borrkärnor ställdes under vattenmättadeförhållanden en längre tid för att ta reda på om infiltrationen då skulle förändras. Jorden i fält provtogs och ett kornstorlekstest utfördes. Den potentiella avdunstningen mättes med en evaporationspanna och beräknades med data från en klimatstation i fält. Med flödesdata från diket med utgående vatten, potentiell avdunstning och nederbördsdata kunde en grov uppskattning av vattenbalansen i fält göras. Resultaten visade att det inte bildas någon hinna som hindrar infiltrationen av vatten i den övre delen av jordprofilen. Översvämningen är ett resultat av en stigande grundvattenyta, som stiger från ett tjockt lager av lera 7 meter ner i marken. När vattnet har dräneras och avdunstat bort är det ingenting som hindrar infiltrationen i fält. Det är dock väldigt fina partiklar av silt och lera i den översta torvjorden som minskar infiltrationshastigheten och kan orsaka en separation av grundvatten över och under markytan. När projektet var avslutat kunde två rekommendationer ges till landägaren om hur man kan lösa problemet med översvämningen. Rekommendationerna var att antingen skulle landägaren kunna göra om marknivån i fält för att få ytvattnet att rinna av mot dikena istället för att vara fast i de lägre partierna av fältet. Eller att gräva diken in i fältet från Horonui Drain och Cambell Drain in till de lägre översvämmade områdena i fält för att dränera bort översvämningsvattnet.

Myrmarker har en stor roll i regleringen av den globala kolbalansen och koncentrationerna av koldioxid och metan i atmosfären, vilket gör dem till speciellt viktiga ekosystem ur ett klimatförandringsperspektiv. Förändringar av myrmarker genom naturlig utveckling eller antropogen påverkan kan därför få långtgående störningar av myrars klimatreglerande funktion. Mikroorganismer har en avgörande roll i biogeokemiska processer genom att t ex bryta ned organisk material i mark och därmed styra kolets kretslopp. För att förstå hur myrsystemen reagerar på störningar är det därför väsentligt att veta hur mikroorganismsamhällena reagerar genom förändringar i sammansättning och biogeokemisk aktivitet. Målet för studierna, som ligger till grund för denna avhandling, var att undersöka hur mikroorganismsamhällen i myrar reagerar på uppvärmning genom klimatförändring och ökade kväve- (N) och svavel- (S) halter i nederbörd. High through-put sekvensering användes för att studera taxonomiska och funktionella egenskaper hos mikroorganismerna i myrar och quantative PCR användes för att mer specifikt studera de metanbildande arkeorna. Två fältkampanjer vardera omfattande tre ombrotrofa myrar med olika klimatförhållanden och olika mängder N och S inederbörden användes för att undersöka lokala och storskaliga effekter på myrars mikrobiella samhällen. Resultaten visade att latudinell variation i geoklimatologiska förhållanden (temperatur ochnederbördsmängd) och deposition av näringsämnen hade en påverkan på sammansättningen av de mikrobiella samhällena och aktiva metanbildare förr än variationen i den kemiska miljön inom varje specifik myr. Myrväxtsamhällenas sammansättning för en specifik myr visades sig i stor utsträckning styra sammansättningen av motsvarande mikrobiella samhälle i torvprofilen. Detta framgick klart av i en analys av samexisterande nätverk av mikroorganismsamhällen och motsvarande växtsamhällen i en studie av tre geografiskt skilda myrar med olika kvävedeposition. Effekterna av klimatförändring och nederbörd med olika mängder av N och S studerades mer specifikt genom att analysera de mikrobiellasamhällena i  ett långliggande (18 år) försök. Påverkan av var och en av dessa manipulationer antingen förstärktes eller minskades, när de förekom i kombinationer. Ökad kvävedeposition var den faktor som hade starkast effekt. De långvariga störningarna medförde stora förändringar i den mikrobiella taxonomin inom samhällena. Detta återspeglades dock inte i den fysiologiska kapaciteten, vilket visar att det finns en stark buffring i myrarnas mikrobiella funktion. Detta tyder på att framtida utveckling av myrar i relation till olika störningar sannolikt inte kommer att påverka myrarnas roll för kolbalans och växthusgasutbyte med atmosfären. / Peatlands play a substantial role in regulating the global carbon balance and concentrations of the greenhouse gases CO2 and CH4 in the atmosphere, and are thus of utmost importance from a climate change perspective. Any changes of peatland functions due to natural or anthropogenic perturbations may result in changes in these ecosystem services. Soil microbial communities are essential drivers of biogeochemical processes, including the carbon cycle. In order to fully understand the effect of environmental perturbations on peatland functions, it is essential to understand how microbial communities are affected. The aim of the research presented in this thesis was to investigate the responses of the peat microbial communities to climate change and increased precipitation of nitrogen(N) and sulfur (S) compounds. High-throughput sequencing approaches were used to investigate the taxonomic and functional composition of microbial communities, and quantitative PCR was used to specifically target the methanogen community. Two field studies including three ombrotrophic peatlands each that differed in climatological conditions and atmospheric N and S depositions, were used to investigate and compare the effect of large- and local-scale environmental conditions on microbial communities. The results show that the variation in geo-climatological (temperature and precipitation) and atmospheric deposition conditions along the latitudinal gradient modulate the peat microbial community composition and the abundance of active methanogens to a greater extent thansite-related microhabitats. Furthermore, a tight coupling between the plant community composition of a site and the composition of its microbial community was observed, and was found to be mainly driven by plants rather than microorganisms. These co-occurrence networks are strongly affected by seasonal climate variability and the interactions between species in colder areas are more sensitive to climate change. The long-term effects of warming and increased N and S depositions on the peat microbial communities were further investigated using an 18-year in-situ peatland experiment simulating these perturbations. The impacts of each of these perturbations on the microbial community were found to either multiply or counteract one another, with enhanced N deposition being the most important factor. While the long-term perturbations resulted in a substantial shift in the taxonomic composition of microbial communities, only minor changes occurred in genome-encoded functional traits, indicating a functional redundancy. This could act as a buffer maintaining ecosystem functioning when challenged by multiple stressors, and could limit future changes in greenhouse gases and carbonexchange.

<p>Filtermaterial av 75 % torv och 25 % kolaska har använts under 2 respektive 4 år för rening av avloppsvatten från två biltvättar. Jämförelse med Kristianstads kommuns riktvärden för avloppsvatten från fordonstvättar visar att filtren fungerat. För avfallsklassning krävs kunskap om innehåll av miljöfarliga ämnen i produkter som använts i tvätthallarna. I brist på kunskap om innehåll av ej analyserade miljöfarliga ämnen i filtren anses förbränning vara ett bra omhändertagande ur miljösynpunkt, då energi och aska återvinns.</p> / <p>Sewage water from two car washes has been treated during 2 and 4 years respectively, using a filter made of 75 % peat and 25 % carbon-containing ash. A comparison with the guiding values for car wash sewage water in Kristianstad municipality shows that this type of filter works well. Classification of the filter as waste requires knowledge about the content of environmentally harmful substances in products used in the car washes. Because of the lack of knowledge about the content of non-analyzed substances in the filters, combustion must be regarded as an environmentally good way of disposing the filter material, as both energy and ashes are recycled.</p>

Filtermaterial av 75 % torv och 25 % kolaska har använts under 2 respektive 4 år för rening av avloppsvatten från två biltvättar. Jämförelse med Kristianstads kommuns riktvärden för avloppsvatten från fordonstvättar visar att filtren fungerat. För avfallsklassning krävs kunskap om innehåll av miljöfarliga ämnen i produkter som använts i tvätthallarna. I brist på kunskap om innehåll av ej analyserade miljöfarliga ämnen i filtren anses förbränning vara ett bra omhändertagande ur miljösynpunkt, då energi och aska återvinns. / Sewage water from two car washes has been treated during 2 and 4 years respectively, using a filter made of 75 % peat and 25 % carbon-containing ash. A comparison with the guiding values for car wash sewage water in Kristianstad municipality shows that this type of filter works well. Classification of the filter as waste requires knowledge about the content of environmentally harmful substances in products used in the car washes. Because of the lack of knowledge about the content of non-analyzed substances in the filters, combustion must be regarded as an environmentally good way of disposing the filter material, as both energy and ashes are recycled.

Skogsbränder utgör ett stort problem både lokalt, regionalt och globalt. De förstör stora värden, frigör stora mängder kol ut i atmosfären och är mycket resurskrävande att bekämpa. Under markytan kan glödbränder fortsätta långt efter att flambranden ovan mark är släckt. Glödbränder brinner mycket långsammare än de öppna flambränderna, men är istället svårare att upptäcka och ställer andra krav vid bekämpning. En typ av glödbrand som kan påträffas i skogsbränder är torvbränder. Det är glödbränder som uppstår i torvmarker som utsatts för torka. Branden äter sig sakta igenom torven och kan gå djupt ner i marken. Svårigheter med att lokalisera bränderna och att få ner tillräckligt med vatten i de djupare torvlagerna gör dem svåra att släcka. Idag används ofta dimspikar, även kallade jordspett, för att släcka bränder som gått ner under markytan. På vissa ställen har även skärsläckaren börjat användas. Detta arbete syftar till att ge en bättre förståelse för de två verktygens funktion och effektivitet vid släckarbete av torvbränder. För att göra det har två tester genomförts på Luleå räddningstjänsts övningsfält, ett för dimspik och ett för skärsläckare. En försöksuppställning byggdes upp med en invändig tvärsnittsarea på 80×80 cm och en höjd på 1,1 m. Den fylldes sedan med torv som packades lätt tills torvlagret var 1 m tjockt. Det som undersöktes var verktygens penetreringstid för vattnet att nå 1 m ner i torven samt hur stor spridning vattnet fick över tvärsnittsarean på djupet 1 m. Båda verktygen hade liknande flöden (56 l/min för skärsläckaren och 58 l/min för dimspiken) så de uppmätta skillnaderna i resultat berodde på hur vattnet transporterades, inte på mängden vatten. Skärsläckaren slog igenom på cirka 1 sekund och bildade ett utgångshål på cirka 1 dm2, där det var blött ytterliga någon centimeter runtomkring för en total våt area på cirka 2 dm2. Testet avslutades efter 30 sekunder då ingen förändring kunde ses i storleken på utgångshålet och den våta arean från efter de första få sekunderna. Vattnet sprutade rakt igenom torven. Dimspiken vätte igenom efter 26 sekunder och den våta arean växte kontinuerligt. Inget utgångshål bildades i detta fall. När dimspiken stängdes av efter 1 minut och 45 sekunder, så hade cirka 32 dm2 blivit blött; vilket motsvarar ungefär halva tvärsnittarean hos försöksuppställningen. Spridning fortsatte efter att dimspiken slagits av och nästan hela tvärsnittsarean var blöt efter ytterligare några minuter. Skärsläckaren hade en mycket snabb penetreringstid, men sprutade istället mycket vatten rakt igenom torven, vilket medförde att stora mängder vatten passerade genom torven utan att väta en stor yta eller volym. Dimspiken hade en mycket längre penetreringstid, i gengäld så sköts inte vattnet rakt igenom torven utan spred ut sig och vätte en större yta. Båda verktygen har sina för- och nackdelar. Vilket verktyg som är bäst är väldigt situationsberoende. Skärsläckaren har bland annat snabbare penetreringstid och möjliggör fler snabba ingrepp, medan dimspiken täcker en större area per angreppspunkt och är lättare och säkrare att hantera. / Wildfires are a major problem both locally, regionally and globally. They destroy large values, emit large quantities of carbon into the atmosphere and are very resource intensive to fight. Smoldering fires can continue under the ground surface long after the flaming fire above ground is put out. Smoldering fires burn much slower than the flaming fires, but in turn they are harder to discover and require different means to fight. Peat fire is one type of smoldering fire that can be found in wildfires. It is a smoldering fire that occur in peatlands exposed to drought. The fire slowly eats its way through the peat and can go deep into the ground. Difficulty locating them and getting enough water into the deeper peat layers makes them difficult to extinguish. Today, fognails are often used to extinguish smoldering fires in the ground. The cutting extinguisher is another tool that has been used to fight smoldering fires in the ground in some cases. This bachelor thesis aims to provide a better understanding of the function and efficiency of the two tools in extinguishing peat fires. To do this, two tests have been carried out on the fire department’s training field in Luleå, one with a fognail and one with a cutting extinguisher. A test stand was constructed with an internal cross-sectional area of ​​80×80 cm and a height of 1.1 m. It was then filled with peat which was lightly packed until the peat layer was 1 m thick. What was investigated was the tools’ penetration time for the water to reach 1 m down into the peat and the size of the water spread over the cross-sectional area at the depth of 1 m. Both tools had similar flows (56 l/min for the cutter extinguisher and 58 l/min for the fognail) so the differences arose in how that water was used, not the amount of water. The cutting extinguisher broke through in about 1 second and formed an exit hole of about 1 dm2 with additional wetness of a few centimeters around for a total wet area of ​​about 2 dm2. The test was terminated after 30 seconds when no change could be seen in the size of the output hole or the wet area from after the first few seconds. The water sprayed right through the peat. The water from the fognail got through after 26 seconds and the wet area grew continuously. No exit hole was formed in this case. When the fognail was turned off after 1 minute and 45 seconds, about 32 dm2 had become wet, which corresponds to about half the cross-sectional area of the test stand. However, spreading continued despite the fognail being turned off and almost the entire cross-sectional area was wet after a few more minutes. The cutting extinguisher had a very fast penetration time, but as a result it sprayed a lot of water right through the peat without wetting a large area or volume. The fognail had a much longer penetration time, but in return, the water was not shot straight through the peat, but spread out and wet a larger surface. Both tools have their advantages and disadvantages. Which tool is the best depends a lot on the situation. The cutting extinguisher has, among other things, a faster penetration time and allows for more rapid interventions, while the fog nail covers a larger area per attack point and is easier and safer to handle.

The direct variable costs for heat and electricity production based on solid biomass fuel combustion is approximately 3-5 times lower than the costs in a fossil fuel-oil based boiler in Sweden. In addition waste derived biomass fuels are typically much cheaper than biomass not classified as waste. The introduction of the waste derived fuels; wastewater treatment sludge, demolition wood, and animal waste in a 50MWth circulating fluidized bed (CFB) biomass boiler located in Perstorp, Sweden, led to rapid deposit buildup in superheaters, heavy ash accumulation in economizers and failing boiler tubes and vortex finders that forced frequent boiler shutdowns. This in turn increased the use of expensive oil (fossil fuel) in backup boilers and the CO2 footprint of the on-site energy conversion system. This work aims to increase the general mechanistic understanding of combustion systems using complex fuels, and includes: A mapping of the boiler failure and preventive maintenance statistics; elemental composition analysis of ash, deposits and fuel fractions; flue-gas composition measurements; chemical speciation analysis; an attempt to describe the overall ash transformation reactions and mass balance throughout the combustion process. Scanning electron microscope (SEM) equipped with energy dispersive X-ray spectroscopy (EDS) was used to analyze the elemental composition of ash and deposits. The SEM-EDS results were used together with data from X-ray powder diffraction (XRD) analysis, thermodynamic phase data, and equilibrium calculations in an attempt to quantify the crystalline phases and the overall ash transformation of the process. Based on the findings concerning ash transformation and the failure statistics, it has been possible to identify generic key parameters regarding boiler design and process parameters, enabling major improvements of the CFB boiler availability, a lower overall energy conversion cost and a reduced CO2 footprint. / Den direkta rörliga kostnaden för värme-och elproduktion baserad på fast biobränsle är ungefär 3-5 gånger lägre än kostnaden för fossiloljebaserad produktion. Avfallsklassade fasta biobränslen är vidare oftast betydligt billigare än fasta biobränslen som inte är klassade som avfall. Införandet av de avfallsklassade bränslena; reningsslam, rivningsvirke, och animaliskt avfall i en 50MWth cirkulerande fluidiserad bädd (CFB) -panna, ledde till kraftig beläggningstillväxt i överhettare och ackumulering av aska i ekonomisers, samt haveri av panntuber och centrumrör i cyklonerna, som tvingade fram frekventa pannstopp. Detta ökade i sin tur användningen aveldningsolja (fossilt bränsle) i reservkrafts-pannor vilket resulterade i ett större CO2 utsläpp och en högre kostnad för energiomvandlingen på siten. Detta arbete syftar till att öka den allmänna mekanistiska förståelsen av förbränningssystem som använder komplexa bränslen, och omfattar; haveri- och underhållsstatistik, elementarsammansättningsanalys av aska, beläggningar och bränslefraktioner, rökgasens sammansättning, kemisk specificering av askor och beläggningar, ett försök att beskriva de övergripande askomvandlingsreaktionerna, samt en massbalans för förbränningsprocessen. Svepelektronmikroskop (SEM) utrustat med energidispersiv röntgenspektroskopi (EDS) användes för att analysera den elementära sammansättningen av aska och beläggningar. SEM-EDS-resultaten användes tillsammans med pulverröntgendiffraktionsanalys (XRD), termodynamiska fasdata, och jämviktsberäkningar i ett försök att kvantifiera de kristallina faserna och de övergripande askomvandlingsreaktionerna i processen. Baserat på resultaten rörande askomvandling och haveristatistik, har det varit möjligt att identifiera generiska nyckelparametrar gällande panndesign och processparametrar, som möjliggjort stora förbättringar av CFB pannans tillgänglighet, en lägre totalkostnad för energiomvandlingen på siten samt ett minskat CO2-utsläpp.