Bakgrund: Diabetes Mellitus Typ 2 (DMT2) är en kronisk systemsjukdom med metabola störningar. Sjukdomen orsakar hyperglykemi på grund av utvecklad insulinresistens och ß-cells   dysfunktion. Okontrollerad DMT2 kan förorsaka komplikationer hos patienten exempelvis hjärt- och kärlsjukdom. Behandlingen inkluderar livsstilsförändringar och läkemedel. Trots att livsstilsförändringar har påvisad god effekt mot sjukdomen är följsamheten till icke-farmakologiska egenvårdsåtgärder lägre än för medicinordinationer. Det är därför nödvändigt att veta vilka faktorer som påverkar följsamheten till icke-farmakologiska egenvårdsåtgärder. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa faktorer som påverkar följsamheten till icke-farmakologiska egenvårdsåtgärder hos vuxna med Diabetes Mellitus Typ 2. Metod: Litteraturstudiens metod utgick från Polit och Becks (2016) nio steg. Databassökningen genomfördes i databaserna PubMed och CINAHL. Efter urvalsprocessen och kvalitetsgranskning bestod resultat av elva (N= 11) artiklar. Resultat: Resultatet presenteras i sex (N=6) kategorier: Patienters kunskap om diabetes och egenvård, Patienters attityder och beteenden mot diabetes och egenvård, Patienters stöd från familj och närstående i egenvård, Patienters samsjuklighet som en hämmande faktor, Demografiska faktorer och Behandlingsrelaterade faktorer. Slutsats: I litteraturstudien belyses faktorer som stödjer eller hindrar följsamheten till icke-farmakologiska egenvårdåtgärder. Resultatet påvisade vikten av patientens kunskaper i egenvård, patientens attityd och beteende till egenvård, närståendes stöd, patientens samsjuklighet och demografiska- och behandlingsrelaterade faktorer.

Bakgrund: Allt fler människor i världen diagnostiseras med diabetes. I Sverige beräknas över en halv miljon människor ha diabetes, där diabetes typ 2 är överrepresenterat med över 85 procent av diabetesdiagnoserna. Stillasittande sägs vara den främsta anledningen till att allt fler drabbas av diabetes typ 2. Den fysiska aktiviteten minskar inte bara risken att drabbas av hjärt-och kärlsjukdomar utan förbättrar också den allmänna hälsan. Sjuksköterskan har därför en viktig roll i egenvården där råd och stödjande samtal kan hjälpa personer att bli mer fysisk aktiva i sin vardag. Syfte: Syftet var att beskriva upplevda hinder för att utöva fysisk aktivitet för personer med diabetes typ 2. Metod: En litteraturöversikt har genomförts där tio kvalitativa artiklar har granskats från databaserna Cinahl Complete och PubMed. De vetenskapliga artiklarna har analyserats utifrån Fribergs femanalyssteg. Resultat: Tre huvudkategorier med underkategorier presenterades i resultatet. Huvudkategorierna bestod av personrelaterade hinder, hinder i närmiljön och kroppsliga hinder. Några exempel på barriärer för fysisk aktivitet var brist på motivation, okunskap, otrygghet eller fysiska begränsningar på grund av smärta. Sammanfattning: Litteraturöversikten visar att hindren för fysisk aktivitet är många. Egenvård utgör en viktig del i behandlingen av diabetes typ 2. Genom att sjuksköterskan erbjuder stödjande insatser och en personcentrerad omvårdnad kan motivationen att leva en mer hälsosam och aktiv livsstil öka. / Background: More and more people in the world are being diagnosed with diabetes. In Sweden, it is estimated that more than half a million people have diabetes, where type 2 diabetes is overrepresented by over 85 percent. The main reason why more and more people are diagnosed with type 2 diabetes is said to be the sedentary lifestyle. Physical activity not only reduces the risk of cardiovascular disease but also improves overall health. Therefore the nurse has an important role in self-care where advice and supportive conversations can help people become more physically active in their everyday lives. Aim: The aim was to describe perceived barriers in performing physical activity for people with type 2 diabetes. Method: A literature review has been implemented where ten qualitative articles have been reviewed from the databases Cinahl Complete and PubMed. The articles have been analyzed based on Friberg's five analysis steps. Results: Three main categories with subcategories were presented in the results. The main categories consisted of person-related obstacles, obstacles in the local environment and physical obstacles. Examples of barriers tophysical activity were lack of motivation, ignorance, insecurity orphysical limitations due to pain. Summary: The literature review shows that there are many obstacles to physical activity. An important part of the treatment of type 2 diabetes is self-care. By the nurse offering supportive interventions and a person-centered care, the motivation to live a healthier and active lifestyle can increase.

Bakgrund: Diabetes typ 2 är i dagens samhälle en av de vanligaste diagnoserna. Diagnosen är en följd av ohälsosamma vanor som kan leda till allvarliga komplikationer och följdsjukdomar. Diabetes typ 2 kan man till skillnad från diabetes typ 1 bli frisk från genom en livsstilsförändring. Att leva med diagnosen kan orsaka känslor som oro och rädsla, sjuksköterskan har därmed en stor roll genom att ge ett gott stöd till patienten genom sjukdomens toppar och dalar. Syfte: Syftet var att beskriva personers upplevelser av livsstilsförändringar vid diabetes typ 2. Metod: Studien är en kvalitativ litteratursammanställning Resultat: Analysen resulterade i två huvudteman och 3 subteman; (1) Svårigheter för förändring (Att ändra kosten, Hinder vid fysisk aktivitet, Förnekelse av sjukdom), temat berör olika faktorer som av personer kan upplevas som svårigheter till att genomföra en livsstilsförändring. (2) En inre kamp (Att känna oro, Att känna skuld och skam, Känna hopp för framtiden), temat berör de olika känslorna som kan uppstå när man lever med diabetes typ 2. Slutsatser: Att få diabetes typ 2 innebär att man är i behov av en livsstilsförändring, en förändring som kräver ett gott stöd från både sjuksköterskan och anhöriga. Att genomgå en förändring kan leda till upplevelse av olika känslor. Sjuksköterskans roll är därmed viktig för att stödja och vara lyhörd för patientens livsvärld vilket kan leda till lindrat lidande och upplevelse av hälsa.

No description available.

Bakgrund: En viktig del av diabetessjuksköterskans arbete innefattar att stödja och utbilda patienten angående diabetesegenvård. Att stödja patienten i egenvården kan medföra förbättrad glykemisk och metabol kontroll med bibehållen livskvalitet. Det finns viss evidens för att en skriftlig individuell behandlingsplan kan vara en personcentrerad metod för att främja god egenvård hos patienter med diabetes typ 2 i primärvården. Det finns idag ingen sådan nationellt framtagen behandlingsplan. Syfte: Syftet med studien var att utvärdera om en skriftlig individuell behandlingsplan kan påverka HbA1c eller empowerment hos patienter med typ 2 diabetes. Metod: 50 patienter deltog i en kvantitativ randomiserad kontrollerad studie. Hälften av patienterna randomiserades till interventionsgrupp och erhöll en skriftlig individuell behandlingsplan i samband med besöket. Patienterna fick besvara frågeformuläret Swe-DES 23 samt lämna HbA1c. Uppföljande data samlades in efter tre månader (n=36). Data analyserades med icke-parametriska metoder. Resultat: Patienterna som erhöll en skiftlig individuell behandlingsplan sänkte sitt HbA1c, mätt efter tre månader. Det fanns dock inga signifikanta skillnader gällande HbA1c-förändring mellan interventions och kontrollgrupp. Inga förändringar gällande empowerment kunde uppmätas. Slutsats: Sjukvården behöver utveckla enkla kostnadseffektiva arbetsmetoder för att kunna erbjuda personcentrerad vård till det ökande antalet patienter med diabetes som behandlas i primärvården. Studiens urval var för litet för att kunna dra några signifikanta slutsatser. Vidare studier behövs för att undersöka om den individuella skriftliga behandlingsplanen kan påverka HbA1c samt empowerment. / Background: An important part of the work as a diabetes nurse is to support and educate the patient in diabetes self-care. This can lead to improved glycemic and metabolic control,without affecting the quality of life. There is evidence supporting that an written care-plan can be a person-centered method that promote good self-care through increased empowerment, within the group of patients diagnosed with diabetes type 2. There is currently no such nationally developed care-plan. Aim: The aim of this study was to evaluate if a written care-plan can affect HbA1c or empowerment in a group of patients diagnosed with diabetes type 2. Method: A quantitative randomized controlled trial. A total of 50 patients participated, of with 25 were randomized to the interventions group and received the written care-plan. Empowerment was measured with Swe-DES 23 and the participating patients HbA1c were collected. This data was then compared with data after three months (n=36). Non-parametric methods were used for the analysis.Results: The participating patients in the intervention group had a significant decrease in HbA1c after three months. There were no significant differences in HbA1c decrease in-between the groups. No significant differences were found regarding empowerment. Conclusion: The healthcare need to develop simple and cost effective work methods to be able to offer person-centered care to the increasing number of patients with diabetes in the primary care. The sample size was small and no significant conclusions could be drawn. Further studies are required to evaluate if the written care plan can have an effect on HbA1c or empowerment in patients with diabetes type 2.

Introduktion/Bakgrund: Diabetes mellitus typ 2 (DMT2) är den vanligaste formen av diabetes och den sjukdom som ökar mest i världen. En central del är att patienten själv tar ansvar för behandlingen genom egenvård. Egenvården kan däremot vara svår och komplex för många patienter och de kan vara i behov av stöd för att hantera sin sjukdom. Syfte: Belysa hur patienter med Diabetes mellitus typ 2 erfar stöd från närstående vid utförandet av egenvård. Metod: Litteraturstudien utformades utifrån Polit och Becks (2017) nio steg. Vid databearbetning tillämpades ett induktivt förhållningssätt. Studien är systematiskt utformad och baserades på 15 vetenskapliga artiklar, varav 5 kvantitativa artiklar, 9 kvalitativa artiklar och 1 mixad-metod. Resultat: Fem kategorier identifierades, kosthållning, fysisk aktivitet, läkemedelshantering, glukosövervakning och emotionellt stöd. Slutsats: Studiens resultat visade att patienters erfarenheter tyder på att stöd från närstående hade betydelse för utförandet av egenvården. Företrädesvis underlättade stöd från närstående utförandet av egenvård vid främst kosthållning, fysisk aktivitet och läkemedelshantering. Det framgick även att ett otillräckligt stöd från närstående försvårade utförandet av egenvård.

Bakgrund: Diabetes Mellitus typ 2 är den vanligaste typen av sjukdomen Diabetes Mellitus och utgör cirka 80 procent av denna. Det är även den typ som ökar kraftigast i världen, vilket beror på ett flertal riskfaktorer såsom övervikt och fysisk inaktivitet. Behandlingen av sjukdomen är i första hand livsstilsförändringar, men att ändra levnadsvanor kan upplevas som en utmaning för många personer och behovet av stöd från sjuksköterskan i form av motivation, utbildning, information och vägledning är stort.  Syfte: Att beskriva sjuksköterskans roll för att främja goda levnadsvanor hos personer medDiabetes typ 2. Metod: Metoden var en allmän litteraturöversikt med kvalitativ ansats och grundades på tiokvalitativa vetenskapliga artiklar som analyserades med Fribergs analysmodell ochkvalitetsgranskades utifrån en mall av Willman et al. Resultat: Från resultatet framkom tre kategorier som beskriver sjuksköterskan roll attfrämja goda levnadsvanorna hos personer med diabetes typ 2: Stödjande och motiveranderoll, Pedagogisk roll och Relationsskapande roll. Slutsats: Sjuksköterskan kan bidra med flera insatser för att främja goda levnadsvanor hospersoner med diabetes typ 2. Den roll som krävs för detta kan skifta mellan att vara stödjande och motiverande, att fylla en pedagogisk och informerande funktion samt att verka relationsskapande. Med en ökad medvetenhet kring sjuksköterskans roll i omvårdnaden av dessa personer kan hälsa och välbefinnande främjas.

Bakgrund: Diabetes typ 2 är en kronisk sjukdom som kan drabba alla människor där orsakerna kan vara otillräcklig insulinproduktion eller nedsatt insulinkänslighet. I Sverige är ca 300 000 personer diagnostiserade med diabetes typ 2. Sjukdomen förekommer främst hos medelålders och äldre personer, men unga kan också drabbas. Det är viktigt med egenvård vid diabetes typ 2 men samtidigt förekommer förändringar i det dagliga livet som kan påverka egenvården. Inom det dagliga livet är det viktigt att kunna anpassa kost, fysisk aktivitet och glukosnivån för att bättre kunna hantera sjukdomen. För att som sjuksköterska kunna stödja personer med diabetes typ 2 är kunskap om personernas upplevelser av sjukdomen betydelsefullt. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att belysa personers upplevelser av diabetes typ 2 i dagliga livet. Metod: Metoden som användes var en litteraturstudie baserad på artiklar med kvalitativa ansats. Sökningar genomfördes via databaserna CINAHL och PubMed och elva artiklar valdes ut. Artiklarna kvalitetsgranskades utifrån SBU:s granskningsmall och analyserades med stöd av innehållsanalys. Resultat: Resultatet sammanställdes utifrån två huvudrubriker med respektive underrubriker. Huvudrubrikerna var: Förändringar i dagliga livet och Upplevelser av egenvård. Personerna har individuella upplevelser av diabetes typ 2 och är i behov av olika stöd, vilket kan vara relaterat till om personer är nydiagnostiserad eller har haft diabetes typ 2 en längre tid. Det är angeläget att personerna ges möjlighet att bearbeta sina känslor för att kunna genomföra egenvården. Konklusion: Sjuksköterskans roll är att stödja personer inom egenvård utifrån ett personcentrerat perspektiv, där kunskap och förståelse om personernas upplevelser av sjukdomen är av stor betydelse.

Cirka 500000 människor bor i Sverige med diabetessjukdom varav 80–90% med diabetes typ 2. Diabetes typ 2 utvecklas långsamt och många människor lever med sjukdomen utan att veta om det. Orsaker till sjukdomen är både genetiska och livsstilsfaktorer som ohälsosamma kostvanor, inaktivitet, rökning med mera. Förutom specifika diabetessymtom som blodglukosrubbningar, synförsämring och diabetessår kan sjukdomen orsaka flera andra följdsjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar och njursjukdomar. Sjuksköterskor kommer att möta patienter med diabetes typ 2 inom vilken instans än hen arbetar och då har hen en viktig roll att fylla för att stödja patienten i det nya sammanhanget. Syftet med litteraturöversikten var att beskriva patienters upplevelse av att leva med diabetes typ 2. Litteraturöversikten bygger på tio kvalitativa artiklar varav en artikel med blandade metoder bestående av både kvalitativ och kvantitativ karaktär. Dataanalysen utmynnade i två huvudteman och sex subteman. Resultatet visar att patienter med diabetes typ 2 drabbas av både kroppsliga begränsningar som exempelvis fysisk nedsatt förmåga, trötthet och energibrist, smärta, svullnad och vissa sexuella problem samt mentala och känslomässiga begränsningar som stress, oro, ångest och depression vilket leder till minskad livsglädje. Under diskussionen problematiseras och diskuteras utmärkande fynd från resultatet. Upplevelse av kroppen och hälsan förändras vid en sjukdom vilket kan orsaka lidande. Sjukdomslidandet kan påverka hela existensen och sätta negativa spår på livskvaliteten. Sjuksköterskan har viktiga uppgifter i förbättringen av patienternas hälsa och välbefinnande bland annat att främja hälsan genom att stödja patienterna införskaffa sig relevanta kunskaper samt besitta sig goda självhanteringsstrategier. En central insats är att delaktiggöra patienterna i den egna vården.

Bakgrund: Typ 2-diabetes är ett stort och ökande folkhälsoproblem över hela världen. Livsstilsfaktorer spelar stor roll när det gäller att drabbas av sjukdomen. På liknande sätt spelar en god behandling samt livsstilsförändringar in i att reversera sjukdomen. Hälsosamma matvanor samt fysisk aktivitet leder till att främja en god hälsa under hela livet och därmed förhindra ohälsa och sjukdom. Det hälsofrämjande arbetet spelar stor roll i att stödja individen till att stärka sin hälsa. Sjuksköterskan kan i sitt hälsofrämjande arbete hjälpa personen med typ 2-diabetes genom att delge information om kost och vikten av fysisk aktivitet . Syfte: Att beskriva sjuksköterskans hälsofrämjande arbetet med personer som lever med typ 2-diabetes . Metod: För att hitta relevanta artiklar användes ett flertal kombinationer av sökord. Sökning i databaserna Medline, PubMed och CINAHL bidrog till ett stort utbud av artiklar. Till slut inkluderades 10 artiklar av både kvantitativ och kvalitativ karaktär. Resultat: Presenterade av sjuksköterskans perspektiv i tre olika kategorier Vikten av utbildning och ge god information för personer med typ 2-diabetes och sjuksköterskor, Egenvård och Sjuksköterskans informerade roll vid livsstilsförändring för personer med typ 2 diabetes. Resultatet visade att utbildning är viktig för både sjuksköterskor och personer med typ 2 diabetes. Utbildningen hjälper sjuksköterskan att på bästa sätt stödja och ge rätt råd. Personer med typ 2-diabetes behöver informationen och kunskapen om kost och fysisk aktivitet , för att kunna uppleva empowerment och därmed själva kunna göra de nödvändiga egna livsstilsförändringarna.