Bakgrund: En viktig del av diabetessjuksköterskans arbete innefattar att stödja och utbilda patienten angående diabetesegenvård. Att stödja patienten i egenvården kan medföra förbättrad glykemisk och metabol kontroll med bibehållen livskvalitet. Det finns viss evidens för att en skriftlig individuell behandlingsplan kan vara en personcentrerad metod för att främja god egenvård hos patienter med diabetes typ 2 i primärvården. Det finns idag ingen sådan nationellt framtagen behandlingsplan. Syfte: Syftet med studien var att utvärdera om en skriftlig individuell behandlingsplan kan påverka HbA1c eller empowerment hos patienter med typ 2 diabetes. Metod: 50 patienter deltog i en kvantitativ randomiserad kontrollerad studie. Hälften av patienterna randomiserades till interventionsgrupp och erhöll en skriftlig individuell behandlingsplan i samband med besöket. Patienterna fick besvara frågeformuläret Swe-DES 23 samt lämna HbA1c. Uppföljande data samlades in efter tre månader (n=36). Data analyserades med icke-parametriska metoder. Resultat: Patienterna som erhöll en skiftlig individuell behandlingsplan sänkte sitt HbA1c, mätt efter tre månader. Det fanns dock inga signifikanta skillnader gällande HbA1c-förändring mellan interventions och kontrollgrupp. Inga förändringar gällande empowerment kunde uppmätas. Slutsats: Sjukvården behöver utveckla enkla kostnadseffektiva arbetsmetoder för att kunna erbjuda personcentrerad vård till det ökande antalet patienter med diabetes som behandlas i primärvården. Studiens urval var för litet för att kunna dra några signifikanta slutsatser. Vidare studier behövs för att undersöka om den individuella skriftliga behandlingsplanen kan påverka HbA1c samt empowerment.

Bakgrund: Typ 2 diabetes ökar hos befolkningen globalt och även i Sverige. Den debuterar i allt yngre åldrar och det beror på mer ohälsosamma matvanor och minskad fysisk aktivitet. Typ 2 diabetes är en kronisk sjukdom som medför behandling livet ut med förändrade kostvanor och medicinering. Sjukdomen är allvarlig och förkortar livslängden. Syfte: Syftet är att beskriva och sammanställa vilka olika omvårdnadsåtgärder distriktssköterskan kan använda sig av för att motivera och hjälpa patienter att förebygga insjuknandet i typ 2 diabetes. Metod: Litteraturöversikt där 16 artiklar med kvalitativ ansats inkluderades och analyserades med manifest innehållsanalys. Resultat: Det framkom två kategorier i resultatet: Stödjande insatser för en hälsosam livsstil och Omständigheter som påverkar livsstilsförändringar. Resultatet visade olika omvårdnadsåtgärder som kan hjälpa patienten till livsstilsförändringar, som till exempel undervisning, motivation, familjestöd och teknologi. Det framkom också att kultur och ekonomisk situation har stor betydelse vid livsstilsförändringar. Slutsats: Distriktssköterskan bör involvera hela familjen, ge evidensbaserad undervisning gällande kost och motion samt stödja och följa den enskilde patienten vid livsstilsförändringar. Det möjliggör bibehållen hälsa och livskvalitet för patienten. Typ 2 diabetes är ett folkhälsoproblem, därför är det förebyggande arbetet viktigt både för patienten och samhället.

No description available.

Bakgrund: Diabetes typ 2 är den vanligast förekommande formen av diabetes. Sjukdomens etiologi kan vara stigande livslängd, ärftlighet, obesitas, inaktiv livsstil, tobaksrökning, ökad stress samt felaktiga matvanor. Den grundläggande behandlingen för diabetes typ 2 är förändring av levnadsvanor. Tidigare forskning visar att diagnostisering av diabetes kan framkalla en ständig rädsla över komplikationer i relation till sjukdomen och att det därav blir svårt att känna livskvalitet.  Syfte: Syftet var att belysa personers upplevelser av att förändra sina levnadsvanor vid diabetes typ 2.  Metod:Studien har genomförts som en litteraturstudie med tio vetenskapliga artiklar. Samtliga artiklar är kvalitativa och kvalitetsgranskade. En integrerad analys utfördes enligt Kristensson (2014) beskrivning.   Resultat:Resultatet redovisas med utgångspunkt från två huvudkategorier; “Hindrande faktorerochunderlättande faktorer” samt sex underkategorier; “Känslomässiga utmaningar”, “Hindrande föreställningar”, “Begränsningar och krav”, “Motivation”, “Underlättande föreställningar” och “Stöd”.  Slutsats: Majoriteten av personerna med diabetes typ 2 upplever förändring av levnadsvanor som ett hinder i livet. Personerna upplever flera känslomässiga utmaningar och viljan att förändra sina levnadsvanor påverkas av att de känner sig begränsade till följd av för höga krav. Personers föreställningar har en betydande roll vid en förändring, där “dålig” attityd är den största implikationen. Resultatet belyser också att motivation och stöd är betydande faktorer för att lyckas genomgå en förändring av levnadsvanor. En minoritet av personerna känner en tacksamhet och ser diabetes som en möjlighet att utveckla en mer hälsosam livsstil.

Bakgrund: I Sverige har cirka 500 000 personer diabetes mellitus, varav 85–90 procent har diabetes typ 2. Ytterligare 150 000 personer har sjukdomen utan att veta om det. Diabetes typ 2 är den vanligaste formen av diabetes som ökar mest i hela världen. Anledningen tros vara inaktivitet och förändrade kostvanor som leder till övervikt samt naturliga åldersförändringar vilket sker successivt, oftast 10-15 år innan sjukdomsdebuten. Symtomen på diabetes typ 2 är ökad törst, trötthet, stora urinmängder, viktminskning och försämrad syn. Vid diabetes typ 2 förlorar kroppscellerna sin insulinkänslighet eller så bildar kroppen fortfarande insulin fast för liten mängd vilket leder till förhöjt glukosvärde i blodet. Fysisk aktivitet i kombination med rätt kost förbättrar glukosbalansen samt påverkar och förbättrar riskfaktorer så som övervikt, högt blodtryck samt insulinresistens. Sjuksköterskan har som viktig uppgift att främja hälsa och förebygga hälsorisker samt att motivera personer till förändrad livsstil genom att stödja och undervisa personer med diabetes samt deras anhöriga. Syfte: Syftet med studien var att belysa personers upplevelser av egenvård vid diabetes typ 2. Metod: En litteratursammanställning gjordes av tio valda vetenskapliga artiklar av kvalitativ metod med sökningar i databaserna CINAHL och PUBMED. Resultat: Två huvudteman skapas utifrån analysen av datainsamlingen: Livsstilsförändring samt Stöd. Resultatet presenterar nya perspektiv gällande upplevelsen av egenvård vid diabetes typ 2. Diskussion: Styrkor och svagheter diskuterades kring den valda metoden samt huvudfynden: Individens motivation och Sjuksköterskans betydelse relaterades till Orems egenvårdsteori.

Introduktion: Enligt Världshälsoorganisationen var diabetes en av de större kroniska sjukdomarna globalt år 2014. Ungefär 1.6 miljoner dödsfall relaterades till diabetes under 2016. Kost- och motionsförändringar är en central del i behandlingen av diabetes, vilket kan innebära svåra situationer för patienten. Det är därför av vikt att sjuksköterskan har kunskap om hur patienten kan uppleva kost- och motionsförändringar i samband med diabetes typ 2.  Syfte: Syftet med litteraturstudien var att undersöka patientens upplevelse av kost- och motionsförändringar vid diabetes typ 2. Metod: Litteraturstudien utgick från Polit och Becks nio steg. Databaserna Cinahl och PsycINFO användes för databassökning. Efter urval och kvalitetsgranskning av artiklarna återstod tio kvalitativa artiklar. Resultat: Efter dataanalysen framstod fyra övergripande teman: ’känslor vid kostförändringar’, ’familj och närstående’, ’sociala och kulturella sammanhang’ samt ’upplevelsen av motionsförändringar’. Kostförändringar diskuterades under de tre första teman, medan motionsförändringar tilldelades en egen rubrik. Slutsats: Litteraturstudien beskrev upplevelsen av kost- och motionsförändringar hos patienter med DM2. I resultatet framkom det att patienterna i de flesta fall hade en negativ upplevelse av förändringarna. I de fall där patienten upplevde det som positivt hade de lyckats integrera kost- och motionsförändringen i det vardagliga livet.

Diabetes typ 2 är vanligaste diabetesformen och en kronisk sjukdom som påverkar kroppen upptagningsförmåga av glukos i vävnader. Sjuksköterskan har en nyckelroll att bedöma patientens behov, ge stöd genom enkla råd i levnadsvanor vilket visar sig hindra framtida komplikationer och att problem uppkommer i patientens egenvård. Syftet med studien är att beskriva patienters med diabetes typ 2 upplevelser av sjuksköterskans stöd i egenvård. En litteraturstudie med nio vetenskapliga artiklar med kvalitativa och kvantitativa design gjordes. Analys av artiklarna utgick ifrån Fribergs design. I Resultatet framkom fem huvudkategorier som besvarade studiens syfte: Stöd i förståelse av egenvårdens betydelse, Stöd i egenvårdshantering, Delaktighet i egenvård, Trygghet i mötet och Stöd genom utbildningsprogram. I diskussionen belystes studiens resultat att patienter med diabetes typ 2 upplever sjuksköterskans stöd som en viktig resurs i patienters egenvård. Information, trygghet och delaktighet är återkommande begrepp som patienterna upplevde var stärkande vilket bidrog till ökat självförtroende och känsla av att vara delaktig i sin vård. Patienterna uppskattade sjuksköterskans stöd när vårdplanen var individuellt anpassad.

Bakgrund: Förekomsten av diabetes mellitus typ 2 ökar globalt. DMT2 har olika riskfaktorer som kan leda till sjukdomen såsom övervikt, rökning och ärftlighet. En viktig del av behandlingen vid DMT2 är egenvårdsåtgärder och dessa är de hälso- och sjukvårdsåtgärder som personer kan utföra själv hemma eller med hjälp av en anhörig eller en personlig assistent. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva personers upplevelser av egenvård vid diabetes mellitus typ 2. Metod: En beskrivande litteraturstudie som innefattade 15 artiklar med kvalitativ ansats. Databassökningen utfördes i databaserna CINAHL och PubMed. Huvudresultat: Vårdpersonalen var en nyckelsten till upplevelsen av egenvården då deras inflytande skapade grunden för en fungerande egenvård. Digitala hjälpmedel kunde ha en positiv inverkan på upplevelsen av egenvården då den ökar tillgängligheten till information och vårdpersonal. Livsstilsförändring vid DMT2 kunde bidra till en upplevelse av isolering och hjälplöshet i sjukdomen. Familjen kunde agera som ett stöd och ett hinder i egenvården. Egenvården upplevdes som ett hinder till att delta i sociala sammanhang. Begränsningar i egenvårdskvalitén kunde orsakas av socioekonomiska aspekter. Slutsats: Professionella stödinsatser ansågs inverka på upplevelsen av egenvården. Diabetesanpassad kost kunde orsaka sociala hinder och försämra livskvalitén. Självtester av blodsocker samt fysisk aktivitet motiverade till fortsatt egenvård. Resultatet av litteraturstudien kan användas för att vårdpersonal ska få en ökad förståelse av personers upplevelser av egenvård.

Bakgrund: Diabetes är en kronisk sjukdom som uppskattas att ca 19 % av all jordens befolkning över 65 år har. Typ 2 diabetes brukar oftast upptäckas vid en komplikation såsom fotsår. Fotsår kan förebyggas tidigt och sjuksköterskan kan ha en stor betydelse i denna process. Kunskapsutvecklingen inom hälso- och sjukvården går snabbt och därför är det av betydelse att se över de senaste årens forskning om hur sjuksköterskan bäst kan bidra till att förebygga diabetsfotsår. Syfte: Att beskriva hur sjuksköterskan kan förebygga diabetesfotsår hos patienter med typ 2 diabetes. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturöversikt. Sökningarna utfördes i databaserna PubMed och Cinahl. Nio artiklar sorterades ut till resultatet. Analysen genomfördes enligt Fribergs (2017) definition.  Resultat: Studien resulterade i tre kategorier, att informera och utbilda, att screena fördiabetesfotsår och att samarbeta mellan professioner. Slutsats: Sjuksköterskan har en viktig roll i att informera och utbilda patienterna om diabetes för att förebygga komplikationer av diabetesfotsår hos patienter med typ 2 diabetes. Tidig upptäckt av neuropati och perifer artärsjukdom med hjälp av screeningsverktyg kan vara essentiell för att förebygga diabetesfotsår. Det är av betydelse att sjuksköterskan har ett gott samarbete med multidisciplinära team för att förebygga diabetesfotsår hos patienter med typ 2 diabetes.

Introduktion: Diabetes mellitus typ 2 är en folksjukdom där antalet patienter som insjuknar ständigt ökar. Komplikationerna är många men genom att förändra sin kost kan patienterna minska symtomen och risken för komplikationer. Syfte: Att belysa patienters upplevelser av kostförändring vid diabetes mellitus typ 2. Metod: En litteraturstudie utformad enligt Polit och Becks (2017) nio steg. Resultatet baserades på 14 vetenskapliga artiklar som samlades in genom sökningar i databaserna CINAHL och PubMed. Samtliga artiklar kvalitetsgranskades utifrån Polit och Becks (2017) granskningsmall. Resultat: Baserades på följande teman: relationella aspekter med subteman “Stöd och information från vårdpersonal”, “Att hantera kosten vid kulturella och religiösa sammanhang”, Att hantera kosten i sociala situationer, “Familjens och närståendes roll vid kostförändring”, “Tillgång till hälsosam mat” och “Media”, och individuella aspekter med subteman “Upplevda känslor vid kostförändring” och “Positiva upplevelser och effekter av kostförändringar”. Slutsats: Kostförändring vid DM2 ger upphov till både positiva och negativa känslor och upplevelser. Genom att sjuksköterskan har förståelse för hur patienter kan uppleva en kostförändring kan sjuksköterskan lättare individualisera vården och utföra en personcentrerad vård.