<p>Att lägga om sin livsstil är inte lätt, men i många fall kan det vara nödvändigt för att bibehålla en god hälsa. Ett exempel på ett sådant tillfälle är vid en diabetesdiagnos, där förstahandsbehandlingen består i livsstilsförändring, som främst innefattar kost, motion och rökstopp. Resultat från tidigare forskning visar att det är viktigt att patienten är motiverad att genomföra en livsstilsförändring, och även diabetessköterskorna i den här studien är av den uppfattningen. Det är viktigt att patienten själv tar ansvaret för sin sjukdom, det är bara han eller hon som kan förändra sin livsstil. Syftet med studien var att undersöka hur diabetessköterskorna hjälpte sina patienter att hitta motivation till livsstilsförändring. En kvalitativ intervjumetod användes för att samla material, fem diabetessköterskor intervjuades. Den efterföljande analysen är inspirerad av hermeneutisk metod. Resultatet av studien visar att patienten själv måste hitta sin motivation, det finns inget sätt för diabetessköterskan att konkret hjälpa sin patient att hitta den. Diabetessköterskans uppgift är att finnas där när patienten själv hittat sin motivation, och leda patienten rätt.</p> / <p>To change your way of living is not easy, but in many cases it might be necessary to sustain a good health. An example of this is when you get a diagnosis of diabetes and the first treatment is a change of lifestyle, especially concerning diet, exercise and no smoking. Former studies have shown that the patient has to be motivated to change their lifestyle and this is the opinion of diabetes nurses in this study as well. It is important that the patient takes the responsibility for the disease because it’s only himself who can change the lifestyle. The aim of this study was to look into how the diabetes nurses helped the patients to find motivation to a change of lifestyle. Five nurses were interviewed. A qualitative field survey has been used to gather the material and the following analysis is inspired of the hermeneutic method. Results of the study show that the patients have to find the motivation on their own and that the diabetes nurse doesn’t have a concrete way of helping him or her. The nurse’s task is to be there when the patient has found the motivation and lead them on to the right track.</p>

Bakgrund Det finns många olika varianter av diabetes men av alla personer som har diagnostiserats med sjukdomen så har 80-90% typ 2 diabetes (T2D). Sjukdomen kan uppstå av ärftliga faktorer och förekommer ofta i äldre åldrar men kan utvecklas i samband med en ohälsosam livsstil. Vid behandling av T2D är en livsstilsförändring viktigast och sker främst genom förändrade kost- och träningssvanor. Traditionellt har länge måttligt intensiv uthållighetsträning (MICT) i 150 min/vecka rekommenderats till målgruppen som träningsform. Syfte Syftet med studien är att undersöka effektiviteten av högintensiv intervallträning som behandling för vuxna människor med typ 2 diabetes eller prediabetes. Metod Studien är en deskriptiv systematisk litteraturöversikt som innebär att tillgänglig forskning sammanställs inom ett specifikt ämnesområde för att skapa förståelse för forskningsområdet. Sökningar har skett i databaserna PubMed och samlingsdatabasen Discovery där MeSH termer och friasökningar har kombinerats för att täcka en så stor del av forskningsfältet som möjligt. Resultat 11 artiklar valdes ut och resultatet delades upp i tre olika kategorier mellan glykemisk kontroll, högintensiv intervallträning (HIIT) i jämförelse med MICT och genomförbarheten av HIIT med self-efficiency theory som utgångspunkt. HIIT gav liknande eller bättre effekter på glykemisk kontroll (HbA1c) jämfört med MICT. I studier där genomförbarheten av ett HIIT protokoll nämns så visade samtliga positiva resultat oavsett interventionens längd. Slutsats Liknande eller bättre förbättringar på glykemisk kontroll går att uppnå genom en lägre träningsvolym än de traditionellt rekommenderade 150 min/vecka med måttlig intensitet och HIIT skulle kunna rekommenderas som behandlingsmetod för typ 2 diabetiker samt personer med prediabtes inom vården.

Bakgrund: Diabetes typ 2 är en kronisk sjukdom som obehandlad eller dåligt skött, kan leda till svåra komplikationer. Emellertid är det en av få sjukdomar som till viss mån, går att kontrollera och styra med livsstilsförändringar, däribland fysisk aktivitet. Sjuksköterskans roll är att stötta, informera och ge individen råd, dock ligger mycket på personens egna vilja, drivkraft och motivation till att genomföra en förändring till ökad motion. Syfte: Syftet var att belysa följsamheten till fysisk aktivitet hos personer med diabetes typ 2. Metod: En kvalitativ litteraturstudie baserad på 15 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Artiklarna analyserades med Graneheim och Lundmans tolkning av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom huvudkategorierna brist på motivation och egen drivkraft som motivation med tillhörande underkategorier hotande egenvårdskapacitet, avsaknad av socialt stöd, upplevelsen av att vara begränsad och miljöns betydelse respektive att förstå sin sjukdom, att leva med en rädsla för komplikationer, behov av stöd samt behov av kunskap. Slutsats: Det huvudsakliga fyndet som framkom i litteraturstudien berörde motivationens betydelse för följsamheten till fysisk aktivitet, hos personer med diabetes typ 2.

Bakgrund: Diabetes är en kronisk sjukdom som ökat de senaste decennierna och som spås fortsätta öka framöver. Behandlingen grundar sig på förändrade levnadsvanor och ställer krav på patienten att bedriva egenvård. För att sjuksköterskan ska kunna bemöta dessa personer på bästa sätt krävs kunskap om deras upplevelser. Syfte: Syftet med studien var att beskriva vuxna personers upplevelser av att leva med typ 2-diabetes samt att diskutera hur sjuksköterskan kan stödja dessa personer till god egenvård. Metod: Litteraturstudie baserad på 15 originalartiklar med kvalitativ ansats. Resultat: Formulerades i tre områden: Nytt vardagsliv, omgivningens påverkan samt kunskap och vårdrelationer. Personer med typ 2-diabetes kunde uppleva sjukdomen med dess krav på livsstilsförändringar krävande men även som en möjlighet till mer hälsosamma levnadsvanor. Det kunde vara svårt att acceptera sjukdomen och i dess spår beskrevs känslor som chock, ilska, oro och rädsla. Stöd från närstående kunde underlätta vardagen, men ibland upplevdes istället en bristande förståelse. Samtal med andra diabetiker om upplevelser gav kunskap, stöd och inspiration. Utbildning om diabetes värderades högt av många patienter, särskilt vid insjuknandet. Stöd, tydliga regler och information gällande prioritering av egenvårdsåtgärder efterfrågades. Viktigt vid kontakt med sjuksköterskan var ett personcentrerat bemötande med realistiska mål. Tillgänglighet och kontinuitet i vårdmötet ökade känslan av trygghet i egenvården. Slutsats: Litteraturstudien gav en fördjupad förståelse av upplevelserna hos personer med typ 2-diabetes. Med sjukdomen följer krav på egenvård och förändrade levnadsvanor som kunde upplevas utmanande. För att bedriva god egenvård behövde personerna stöd och utbildning från sjuksköterskan. / Background: Diabetes is a chronic disease that has become increasingly common and that is expected to continue increasing. The treatment is based on changes in life style and requires the patient to perform self-care. In order for the nurse to be able to support these people, an understanding of their experiences is vital. Aim: The purpose of this study was to describe adults' experiences of living with type 2 diabetes as well as to discuss how the nurse can support and encourage these people to a good self-care. Method: A literature review based on 15 original papers. Results: Formulated in three areas: New everyday life, impact from social surroundings, knowledge and healthcare relationships. People with type 2-diabetes could experience the disease with its requirements on lifestyle changes demanding, but also as a possibility to adopt healthier habits. It could be difficult for some to accept the disease and patients described feelings of shock, anger, anxiety and fear. Support from family and friends could facilitate everyday life, but not always. Sharing experiences with other diabetics provided knowledge, support and inspiration. Education about diabetes was highly valued, especially in the beginning of the disease. In the contact with the nurse it was important with a person-centred response and realistic goals. Patients wanted support, clear rules and information regarding the prioritization of self-care measures. Availability and continuity from the healthcare increased the patients sense of confidence in self-care. Conclusion: This literature study gave a deeper understanding of how people with type 2-diabetes experienced life with diabetes. The requirements of self-care and change of life style that comes with the disease could be challenging. In order to perform self-care, the patients needed support and education from the nurse.

No description available.

SAMMANFATTNING  Bakgrund Diabetes är en världsexpanderande sjukdom där diabetes typ 2 svarar för majoriteten av personer med diabetes i världen, vilken i huvudsak är resultatet av en global ökning av kroppsvikt och fysisk inaktivitet. Fysisk aktivitet är en viktig del i behandlingen av diabetes typ 2. Trots medvetenhet om fysisk aktivitets betydelse bland personer med diabetes är det vanligt att riktlinjer avseende detta inte uppnås. Syfte Syftet var att undersöka vilka metoder som studerats för att främja fysisk aktivitet för personer med diabetes typ 2 samt att utvärdera effekten av dessa. Metod En litteraturöversikt med systematisk ansats baserad på 16 experimentella studier från databaserna Cinahl och Pubmed. Resultat I resultatet framkom sex kategorier av motivationsmetoder; gruppinterventioner, motivation med utgångspunkt från Transtheoretical model (TTM), motiverande samtal, tekniska hjälpmedel, belöning samt mål. Studiens resultat visade att stöd av andra individer både i grupp och enskilt med övergångsperiod till eget initiativ hade effekt. Användning av tekniska hjälpmedel som webbaserade träningsprogram visade också effektivitet. En långsiktig effekt gick ej att fastslå. Slutsats Det finns flera metoder som motiverar personer med diabetes typ 2 att öka nivån av fysisk aktivitet. Svårigheten ligger i att fastställa vilka metoder som är effektiva i längden. Det behövs mer forskning kring vilka metoder som är effektiva i ett längre perspektiv. / ABSTRACT Background The prevalence of diabetes is increasing all over the world and type 2 diabetes mellitus is the most common one. The main reason for this expansion are increasing body weight and the lack of exercise. Exercise is a main part in treatment of type 2 diabetes mellitus. Despite awareness of the importance of physical activity among diabetic patients, the desired amount is not achieved. Aim This study examined which methods that have been studied with the aim to promote physical activity for people with type 2 diabetes mellitus and to evaluate the effect of these. Method A literature review with a systematic approach based on 16 scientific original articles from the database Cinahl and Pubmed. Results The interventions aiming to increase physical activity are presented in six categories; group interventions, motivation based on Transtheoretical model (TTM), motivational support discussion, technical aids, rewards and goals. There is some evidence that the support from other individuals in a group or individually, with an adapting period to self-management, is most effective in maintaining a lifestyle change. Use of technical aids like web-based interventions also seem effective, whether they are effective on a long term is still unknown. Conclusion The results shows that there are several methods to motivate people with type 2 diabetes to increase their levels of exercise. The difficulty lies in determining the long term effect of the methods, and thereby the methods that leads to continued training after the end of the intervention, which calls for further research in this area.

Bakgrund: Diabetes typ 2 är ett globalt växande hälsoproblem och antalet diagnostiserade fortsätter att öka. Sjukdomen kräver ett stort engagemang från personen på grund av de nya livsstilsförändringarna. Egenvården är därför en betydelsefull del för att kunna hantera sjukdomen. Förutsättningen för en fungerande egenvård är att personen är välinformerad samt upplever stöd från sin familj och omgivning. Hälso- och sjukvården har en betydelsefull roll i att informera, motivera och stödja personen i livsstilsförändringarna. Syfte: Var att beskriva personers upplevelse av egenvårdsmöjligheter vid diabetes typ 2. Metod: En litteraturstudie baserad på 14 kvalitativa vetenskapliga artiklar som analyserades utifrån Fribergs femstegsmodell. Ordet personer syftar på personer med diabetes typ 2. Resultat: Egenvårdshanteringen upplevdes som svår. Mat- och samhällskulturen sågs som ett hinder för att genomföra livsstilsförändringarna på grund av rädslan att hamna i utanförskap.  Stöd söktes från familj, religion eller samhället för att kunna hantera sjukdomen. Slutsats: Personen med diabetes typ 2 bär ansvaret att genomföra livsstilsförändringar. Motivationsfaktorer behövs för att personen ska kunna genomföra förändringarna.

Bakgrund: Diabetes typ 2 är en folksjukdom i Sverige och antalet drabbade ökar. Vid diabetes typ 2 utgör egenvård en betydande del av behandlingen och för att klara detta behövs kunskap om sjukdomen. Om behandlingen följs dåligt kan risken för framtida komplikationer öka. Tidigare forskning visar att både anhöriga och sjuksköterskor har bristande kunskap om sjukdomen samt hur de kan stödja patienten. Syfte: Att beskriva patienters upplevelser av att leva med diabetes typ 2. Metod: Detta examensarbete är utformat som en systematisk litteraturstudie och innefattar analys av 12 kvalitativa artiklar. Resultat: Dataanalysen resulterade i två teman. Det första temat var att uppleva svårigheter i vardagen och det mynnade ut i tre subteman; rädsla och oro, svårigheter med egenvården och bristfälligt bemötande. Det andra temat var att återfå stabilitet i vardagen som mynnade ut i tre subteman; att förstå sin sjukdom, stöd och gemenskap och en förändrad livsstil. Slutsats: Patienter som lever med diabetes typ 2 har både positiva och negativa upplevelser av att leva med sjukdomen. Anhöriga och sjukvårdspersonal upplevdes vara den främsta källan för att få stöd. För att kunna ge bra stöd krävs kunskap om vad det innebär att leva med sjukdomen.

Bakgrund: Diabetes är en sjukdom som ökar kraftigt över hela världen, 80-90 procent har diabetes mellitus typ 2 som är den vanligaste sorten. Egenvård är en viktig del av behandlingen som kan förebygga och fördröja att följdsjukdomar och komplikationer uppkommer. Syfte: Att beskriva upplevelser av sjukdom och egenvård hos personer med diabetes mellitus typ 2, samt att beskriva hur datainsamlingsmetoden gått till i de granskade artiklarna. Metod: En litteraturstudie med beskrivande design. Resultat: Personer upplevde det ofta svårt att leva med nya rutiner men med strategier blev det lättare att behålla följsamheten vid egenvården. Personerna upplevde rädsla och ångest över risken att drabbas av följdsjukdomar och komplikationer. Med stöd och information kunde motivationen till livsstilsförändringar öka. En del kände stort stöd av familj och vänner medan andra tyckte att det var jobbigt med pekpinnar eller kände stor besvikelse då hjälpen inte fanns. Sjukvården hade en stor påverkan på egenvården. Majoriteten av de granskade artiklarnas datainsamlingsmetod använde sig av individuella intervjuer. Slutsats: Med goda kunskaper om diabetes mellitus typ 2 och vikten av egenvård hos sjukvårdspersonal, kan det bidra till att på ett bra sätt ge information till personer med sjukdomen. Individanpassad vård är avgörande för att personer själv ska kunna påverka sin egenvård vilket gör att risken för komplikationer och följdsjukdomar minskar. / Background: Diabetes is a disease that is increasing strongly worldwide, 80-90 percent have type 2 diabetes mellitus which is the most common type. Self-care is an important part of treatment that can prevent and delay the occurrence of sequelae and complications. Aim: To describe experiences of the disease and self-care in people with diabetes mellitus type 2, as well as describe how the data collection method was used in the reviewed articles. Method: A literature study with descriptive design. Results: People often found it difficult to live with new routines, but with strategies it became easier to maintain compliance with self-care. The individuals experienced fear and anxiety over the risk to develop complications and sequelae. With support and information, the motivation for lifestyle changes could increase. Some felt great support from family and friends, while others felt it was difficult with pointers or felt disappointing when the help was not available. The health care had a major impact on self-care. The majority of the collected articles' data collection method used individual interviews. Conclusion: With good knowledge of diabetes mellitus type 2 and the importance of self-care in healthcare professionals, it can help to provide information to people with the disease. Individualized care is crucial for individuals to be able to influence their self-care, which reduces the risk for complications and sequelae.

Diabetes typ 2 är en kronisk sjukdom som innebär förhöjd blodsockerkoncentration i kroppen på grund av nedsatt insulinutsöndring i bukspottkörteln. Sjukdomen är vanligast förkommande bland vuxna men unga personer kan också drabbas. Bakomliggande orsaker för sjukdomen är inaktivitet, övervikt, ärftliga faktorer samt ökad stress. Många undersökningar visar att förekomsten av diabetes typ 2 ökar i världen vilket kan innebära ett stort lidande för den enskilde individen och kräva mycket eget ansvar och även öka belastningen på hälso- och sjukvården. Att förändra sin livsstil och följa upp rekommendationer om fysisk aktivitet kan upplevas frustrerande när patienter inte når sina mål. Syftet var att beskriva patienters upplevelser av att leva med diabetes typ 2. Detta resulterade i ett huvudtema; upplevelsen av att ta ett stort eget ansvar och sex subtema; upplevelsen av livsförändringar, upplevelsen av kunskapsbrist, upplevelsen av fysisk aktivitet, upplevelsen av goda kostvanor, upplevelsen av att kämpa för att förändra sin livsstil och upplevelsen av att integrera och växa med sjukdomen. Metoden som användes var litteraturundersökning som bygger på analys av kvalitativa och kvantitativa studier. Att förändra sin livsstil är en stor process som patienten behöver stöd och hjälp med. Sjuksköterskan viktigaste uppgift i den här processen är att bygga en vårdande relation och visa stöd och medkänsla gentemot patienten i sin sjukdomsprocess som möjliggör upplevelse av välbefinnande.