Syftet med denna studie är att undersöka kvaliteten av den pedagogiska verksamheten vid utomhusvistelse samt vidare se om denna påverkas av olika avstånd till naturrummet. Studien gör en jämförelse mellan svaren från pedagoger vid olika förskolor som har valts ut efter sitt geografiska läge, nära eller långt avstånd till naturrummet. Studiens frågeställningar är: -          Hur angelägen anser pedagogerna att utomhusvistelsen i naturrum är samt hur ofta den bör ske i planerad regi? -          Hur reflekterar pedagogerna över hur denne kan utveckla sin kunskap om sin undervisningspraktik för verksamheten i naturrum? -          På vilket sätt påverkar förskolans olika avstånd till naturrum pedagogernas inställning till den planerade utomhusvistelsens betydelse samt vikten av att utveckla sin egen undervisningspraktik?   För att finna svar på syfte och frågeställningar genomfördes fyra samtalsintervjuer vid två olika förskolor. Resultatet visade att ett nära avstånd till naturrummet påverkade pedagogerna till att i mindre grad planera för verksamheten där samt att de inte heller såg behov att utveckla sin kunskapspraktik inom området, trots att detta omedvetet skedde. Den förskola med längre avstånd till naturrummet var mer mån om tiden där och hade i mycket hög grad ofta ett syfte samt en planering inför utevistelsen. Där förekom också ett mer aktivt insupande av kunskap om undervisningspraktiken. Slutsatsen som författaren drog av detta var att närheten till naturrummet kan bidra till en syn på utevistelsen som något vardagligt och tillåts inte räknas som lika angelägen att väva in i den annars förekommande planeringen.

InledningKällkritik är att område som lyfts i den svenska läroplanen redan från årskurs 1. Den härstudien berör därför en undervisningspraktik där källkritik i grundskolans tidigare år ligger ifokus. Genom studien synliggörs vad som hindrar och möjliggör praktiken genom att se vilkaaktiviteter, diskurser och relationer som manifesteras inom den.SyfteSyftet är att undersöka en undervisningspraktik där pedagogers mål är att öka eleverskällkritiska förmåga i svenskämnet i grundskolans tidigare år.MetodStudien baseras på tre semistrukturerade intervjuer med lärare som arbetar i grundskolanstidigare år och som är behöriga att undervisa i ämnet svenska.ResultatDet framgår av resultatet att praktiken är komplex och att den tidigare har varit ett åsidosattmoment i undervisningen, på grund av dess lilla omfattning i läroplanen. Dock verkar det somatt en ny läroplansreform, där digitala verktyg och den källkritiska förmågan blir alltviktigare, har fått stor betydelse för praktiken. Reformen har färgat praktiken märkbart dåintervjuade pedagoger uppger att de numera har uppmärksammat behovet genom att dels föramer diskussioner kring källkritik, dels ta fram konkret arbetsmaterial för att kunna utöva den.Detta från man att tidigare knappt berört området i undervisningen. Det framgår även attanställningen av en skolbibliotekarie på heltid har legat till grund för att göra pedagogernamer motiverade att arbeta med källkritik, eftersom bibliotekariens kunskaper har varit till stornytta i sökandet efter bra arbetsmaterial. I och med att praktiken befinner sig i enförändringsprocess har tre olika tidsperspektiv lyfts, där en tidigare, en aktuell men också enframtida praktik har varit centrala att synliggöra.

The aim of this study was to create further understanding of what conditions are offered for the development of the visual art subject and its relevance to society by reviewing and describing two visual arts teachers approach to their assignment, how students relate to the subject and what other conditions effect the visual art subject. The theoretical framework is based on a knowledge-theoretical and socio-cultural perspective as well as curriculum theory. Data was produced through interviews and observation in two classes of upper secondary school. Using discourse analysis, the results showed a complex relation of discourse and interdiscursive aspects in the didactic practice of visual art as well as traces of former knowledge conceptions. The analysis also shows that despite the art teachers’ stated intentions, both classroom practices tended to pause and act as a free space for self-fulfilling goals. Resistances and lack of understanding was also identified towards the visual art subject. The study concludes that the dominating discourses reveal what kind of knowledge constructions that are valued and that there’s a need of developing the collective body of knowledge about the visual art subject as well as resources for formal continuing development.

Inledning Estetiska lärprocesser finns med i den svenska läroplanen och är ett begrepp som lärarstudenter ofta möter på högskolan. Under min verksamhetsförlagda utbildning på högstadiet noterade jag att det inte förekom så mycket integrerade estetiska inslag i svenskämnet i denna åldersgrupp. Detta gjorde mig intresserad av denna specifika lärprocess och jag började undersöka om jag bara hade råkat vara på de skolor där det inte förkommer eller om det allmänt inte förkommer så mycket arbete med estetiska lärprocesser? Detta gjorde mig nyfiken och utgjorde grunden för mitt intresse för lärares användandet av estetiska lärprocesser i praktiken. Syfte Syftet med denna uppsats är att ta reda på hur lärarna resonerar kring förekomsten av estetiska lärprocesser i sin svenskundervisning. Metod I uppsatsen använder jag mig av semistrukturerade intervjuer som metod. Respondenterna är fem aktiva svensklärare som alla är från en och samma skola eftersom jag ville göra ensammanhangsbaserad studie och titta närmare på en specifik skola. Som teori använder jagpraktikarkitektur-teorin, där analysen inriktar sig på vad som hindrade och vad som möjliggjorde förekomsten. Med utgångspunkt i teorin är det i detta fall den aktuella skolanssvenskundervisning som utgör praktiken som undersöks. Resultat När respondenternas svar analyserades kunde det konstateras att lärarna i grunden var positiva till estetiska lärprocesser och till att integrera estetiska ämnen i sin undervisning men det framkom att bristen på tid var det som stod i vägen mest. Orsaker som blev synliga som också hindrade var avsaknad av material, de estetiska ämnens låga status samt bristen på stöd från kollegor.

Syftet med det här examensarbetet har varit att belysa en undervisningspraktik med särskilt fokus på arbete med skönlitteratur från andra delar av världen i svenskämnet årskurs 7-9. Idag lever elever i ett samhälle tillsammans med medborgare som har olika etnicitet och som kommer från olika kulturer. Eftersom eleverna möter olika kulturer är det viktigt för dem att utveckla en interkulturell medvetenhet kring andra livsförhållanden, inte bara i den västerländska delen av världen utan även övriga delar. För att kunna belysa studiens syfte genomförde vi en kvalitativ undersökning där vi intervjuade sex verksamma svensklärare i högstadiet. Intervjufrågorna var specifikt utformade för att undersöka lärarnas undervisningspraktik inom vårt forskningsområde. Efter en noggrant genomförd datainsamling och analys av data visade att det förekom skönlitteratur från skilda delar av världen dock med viss begränsning i den undersökta undervisningspraktiken. Detta var bland annat på grund av för lite kunskap hos lärarna och för lite resurser i verksamheten. Endast skönlitterära böcker av västerländskt ursprung där eleverna får ett andrahandsperspektiv på utom västerländska länder och dess levnadsvillkor, förekom i undervisningen.

Högläsning finns inte nämnd i kursplanen för svenska i Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (2011), men utgör en betydelsefull del ilärarstudenters utbildning. Syftet är att undersöka förekomsten av högläsning i svenskämnet i årskurs 7-9 och motiven för denna förekomst. De tre frågeställningar som vi ämnar besvara är: 1) Hur ofta sker högläsning i svenskämnet i årskurs 7-9? 2) Arbetar lärare medhögläsning i den utsträckning de önskar? 3) Vad möjliggör respektive hindrar mängden högläsning? Studien har sin grund i sex semistrukturerade intervjuer med lärare från tre olika skolor i samma län. Eftersom vi har använt oss av praktikarkitektur-teorin till denna studie så är det skolorna i länet som betraktas som praktiken. Alla lärare som vi har intervjuat är verksamma och utbildade lärare. Materialet analyseras med hjälp av teorin ompraktikarkitekturer där företeelserna ”möjliggörande” och ”hindrande” är betydelsefulla. Till hjälp använder vi oss av en tabell som analysverktyg där de centrala begreppen i teorin finns representerade. Med stöd i teorin analyserar vi insamlat material utifrån både de arrangemang som antingen hindrar eller möjliggör i undervisningspraktiken men också de tre dimensioner som hör ihop med och uttrycks i arrangemangen som benämns som sayings, doings och relatings. När resultatet analyseras framgår det att merparten av lärarna i studien vill läsa mer men de hindrande arrangemang i praktiken som påverkar förekomsten visar sig vara kollegors åsikter och tidsbrist medan möjliggörande arrangemang bland annat är lärarnas intresse för läsning avskönlitteratur. Det visar sig att läroplanen har stort inflytande över lärarnas planering men också är sammankopplad med lärarnas tidspress. Eftersom högläsning inte finns med i läroplanen så bortprioriteras den ofta till förmån för sådant som finns i kunskapskraven och det centrala innehållet.

InledningFörsöken till att skapa en lyckad skola har varit många och flera nationella kompetensutvecklingsinsatser har genomförts för att stärka pedagogers kunskaper gällande barns läs- och skrivinlärning. I detta arbete presenteras några pedagogers uttryck för de eventuella omformningar som har skett i undervisningspraktiken i samband med Läslyftet.SyfteSyftet med studien är att undersöka hur svensklärares undervisningspraktik i årskurs F-3 har förändrats via Skolverkets kompetensutvecklingsinsats Läslyftet genom det teoretiska perspektivet praktikarkitekturer.MetodArbetet består av en kvalitativ studie som baseras på fem semistrukturerade intervjuer med svensklärare i årskurs F-3.ResultatStudiens resultat visar att föreställningar gällande vilka förändringar som har skett i undervisningspraktiken i samband med Skolverkets kompetensutvecklingsinsats Läslyftet varierar. Den dominerande uppfattningen är att mycket har hänt och att en ökad gemensam förståelse och medvetenhet har utvecklats hos pedagogerna rörande barns läs- och skrivinlärning. Ett metaspråk och en samsyn har växt fram vilket möjliggör nya djupare samtal om lär-, utvecklings- och undervisningsprocesser och till skillnad från tidigare vilar ett unisont ansvar gällande elevernas läsning och skrivning på alla pedagoger. I och med kompetensutvecklingen har läsningen och skrivandet fått en mer central roll i alla ämnen och kritiskt textarbetet sägs vara mer förekommande nu än tidigare. I resultatet framkommer det även röster som menar att innehållet i Läslyftet är känt sen tidigare och att satsningen därmed inte har bidragit till stora förändringar i undervisningspraktiken.

Omfattande studier har gjorts inom kompositionsundervisning. Dock saknas en sammanställande forskning som undersöker lärarens undervisningspraktik med utgångspunkt i ett flertal pedagogiska förhållningssätt. Syftet med föreliggande studie är att skapa en överblick över kunskapsläget inom kompositionsundervisning genom att granska, analysera och jämföra forskning inom området. Studien försöker uppfylla detta syfte genom att besvara frågor om vilka pedagogiska förhållningssätt som framträder och vilka undervisningspraktiker som beskrivs i den granskade forskningen. Det teoretiska ramverket som använts utgår ifrån sex pedagogiska modeller av Alexander. Som metod har en systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats använts, och artiklarna har studerats med innehållsanalys. Resultatet visar att fem av Alexanders modeller framträder i forskningen och förespråkas i olika grad som pedagogiska förhållningssätt. Dessa pedagogiska modeller är 1) överföring av kunskap, 2) invigning i kunskapsdisciplinerna, 3) demokratiskt kunskapande, 4) underlätta och stimulera lärande samt 5) accelererat lärande. Teknisk, effektiv undervisning förespråkas inte av någon studie. Bland undervisningspraktikerna har tre huvudteman framträtt i materialet: i) kompositionsprocesser, ii) bedömning och iii) digital teknologi. Resultatet visar även på en överlappning mellan flera av Alexanders modeller i det studerade materialet. Denna överlappning ligger i linje med hur Alexander själv menar att dessa versioner av pedagogik ska ses, nämligen som ett ”continuum of tendencies” som motverkar förenklade dikotomier som traditionell/progressiv eller formell/informell.

The overall aim of the study is to investigate tutors’ understanding of a competence-based curriculum (CBC) and how they train the student-teachers to implement CBC in actual classroom situations in ordinary level (O-level) secondary schools in Tanzania. The study employed a qualitative research approach informed by the interpretive paradigm. It involved a total of 12 methodology tutors. The tutors were purposively and conveniently selected from four teachers’ colleges in Tanzania that offer the Diploma in Secondary Education. Data were generated through semi-structured interviews, classroom observations, and document review methods. Deductive and inductive approaches as well as the hermeneutic phenomenology tradition informed data analysis and interpretations, respectively. The findings, in brief, reveal that in certain respects tutors understand CBC in relatively different ways and thus give it different meanings. Two main understandings with regard to CBC’s meaning and intentions are identified: CBC as an application-oriented curriculum and CBC as an activity-based curriculum. In the former, CBC is understood as a curriculum emphasising the building of learners’ ability to become practical, creative, and applying the skills they receive to solving real problems in daily life and become functional in society. In the latter, CBC is understood as nothing but a curriculum emphasising learning through activities in the classroom. The key difference between the two categories of understanding is that, in the latter category, tutors are less sensitive to applying what is learned beyond classroom and subject contexts. As for reasons for the CBC introduction in Tanzania, five categories of understanding are identified, such as education being too theoretical, coping with global trends, the desire for a creative and independent generation, external influences, and poor academic performance. Interestingly, all tutors held an understanding that the teaching approaches relevant for CBC are learner-centred approaches. Moreover, the findings reveal that tutors’ instructional practices contradicted their understanding of CBC as a curriculum that basically emphasises invisible pedagogic practices. The tutors’ instructional practices could be described as more teacher-centred, theoretical, and maintaining instructions of an authoritarian, rather than a learner-centred character, as the new curricula seem to emphasise. Lecture-dominated instructions characterised by strong framing and classification are the norm. The findings of tutors’ understandings and their instructional practices can be attributed to the various contextual factors coined as administrative, pedagogical, and physical and ecological factors. The results show that contextual cues are possibly more powerful factors to explain tutors’ instructional practices and they may thus need to be accorded due attention. The tutors proposed some conditions to establish a long-term framework for tutor learning to support educational change. The tutors’ ideas are theorized in a framework constituting a combination of such conditions as reflection, community, conceptual inputs, action, and an institution dealing with education change. / Abstract (svenska) Avhandlingens övergripande syfte är att undersöka hur lärarutbildare uppfattar en kompetensbaserad läroplan (competence-based curriculum, CBC) och hur de utbildar sina lärarkandidater att realisera den i klassrumssituationer i grundskolan i Tanzania. I avhandlingen användes en kvalitativ forskningsansats grundad i ett tolkande paradigm.  Den omfattar totalt 12 metodiklärare. Urvalet av lärarutbildare gjordes medvetet från fyra lärarhögskolor i Tanzania som erbjuder ämneslärarexamen. Data genererades genom semistrukturerade intervjuer, klassrumsobservationer och metoder för dokumentgranskning. Deduktiva och induktiva tillvägagångssätt tillsammans med traditionell hermeneutisk fenomenologi har legat till grund för analys och tolkning.   Resultatet visar att lärarutbildarna i vissa avseenden skiljer sig åt i sina uppfattningar om CBC och att deras tolkning av dess innebörd skiftar. Två huvudsakliga uppfattningar om meningen och avsikterna med CBC har identifierats: dels CBC som tillämpningsinriktad läroplan, dels CBC som tillämpningsbaserad läroplan.  I den förra uppfattas CBC som en läroplan som betonar uppbyggnaden av studenternas förmåga att arbeta praktiskt och kreativt och att tillämpa de färdigheter de erhållit för att lösa verkliga problem i vardagen och fungera i samhället. Enligt den senare uppfattningen utgör CBC enbart en läroplan som betonar inlärning genom aktiviteter inom klassrummets ram. Den väsentliga skillnaden mellan de två kategorierna är att lärarutbildarna i den senare är mindre mottagliga för att tillämpa vad de lärt sig utanför klassrummets och ämnets kontexter. Vad beträffar motiven för införandet av CBC i Tanzania har fem skäl identifierats, nämligen att: utbildningen är för teoretisk, att den ska anknyta till globala trender, att den strävar efter att forma en kreativ och självständig generation, att den har påverkats utifrån, och att de akademiska prestationerna är för svaga. Intressant nog delade alla lärarutbildare uppfattningen att de undervisningsstrategier som är relevanta för CBC är de som är elevcentrerade. Dessutom visar resultaten att lärarutbildarnas undervisningspraktik motsäger deras uppfattning om CBC som en läroplan som främst betonar en osynlig pedagogisk praktik. Lärarutbildarnas undervisningspraktik kan beskrivas som mer lärarcentrerad och teoretisk med bibehållande av en auktoritativ hållning snarare än den mer elevcentrerade som de nya läroplanerna framhåller.   Normen i lärarutbildarnas praktik utgörs av en undervisning som domineras av föreläsningar inom fastställda ramar och klassifikationer. Slutsatsen beträffande lärarutbildarnas uppfattningar och undervisningspraktik kan tillskrivas olika kontextuella faktorer såsom administrativa, pedagogiska samt fysiska och ekologiska. Kontextuella aspekter förklarar eventuellt en större del av hur lärarutbildarnas undervisningspraktik ser ut, och dessa aspekter bör ges vederbörlig uppmärksamhet. Lärarutbildarna föreslog själva vissa förutsättningar för att upprätta långsiktiga ramar till stöd för deras eget lärande om att stödja förändringar i utbildningen.  Uppfattningarna hos lärarutbildarna har teoretiserats inom en ram som utgör en kombination av förutsättningar som reflektion, gemenskap, begreppstillskott, handlande, samt en organisation som kan handskas med förändringar i utbildningen.

Syftet med denna studie är att analysera en andraspråksundervisningspraktik där digitala verktyg ingår via hur lärare beskriver densamma. Två svenska som andraspråkslärare i grundskolans årskurs 7–9 har intervjuats och sedan har empirin analyserats med hjälp av praktikarkitekturteori. Ur empirin kunde tre frågor urskiljas 1) det dagliga användandet av digitala verktyg, 2) hur verktygen möjliggör och hindrar eleverna i lärarnas undervisningspraktik och 3) hur digitala verktyg möjliggör och hindrar lärarens undervisningspraktik. Dessa frågor besvaras av olika arrangemang: kulturellt-diskursiva arrangemang, materiellt-ekonomiska arrangemang och socialt-politiska arrangemang. Hindrande arrangemang inkluderade yttre faktorer som de intervjuade lärarna inte kan påverka, utbudet av digitala verktyg (stort utbud, vilket leder till frustration), tidsbrist för lärare att sätta sig in i nya digitala verktyg, men även de nationella proven i svenska som andraspråk i årskurs 9 som skrivs för hand på skolan. De möjliggörande arrangemangen inkluderar istället elevers positiva attityd gentemot digitala verktyg, utbudet av digitala verktyg (variation och repetition), den aktuella läroplanen utformad av Skolverket, samt huvudmannen som tillgodosett eleverna med digitala enheter. De båda lärarna i studien ser idag digitala verktyg som en naturlig, till och med nödvändig del i sin undervisningspraktik.