Uppsats om de skiftande representationer av nationalism, provinsialism, och genus som skildrats i Östgöta nations i Uppsala sångböcker, 1913–2012. Fokus ligger på urvalet av sånger, och hur de i sin tur speglar sin tids värderingar och den interna kulturen vid Nationen under sångböckernas första hundra år. Materialet består av de utgåvor av Nationens officiella sångbok som utgivits fram till år 2012. Uppsatsens teoretiska grepp är grundat i verk av professor Yvonne Hirdmans teori om genuskontraktet, samt Michael Billigs och Benedict Andersons teorier om nationalismens sociala mekanismer. Resultatet ställs slutligen i en kulturarvskontext, för att belysa hur sångböckernas inneboende konservativa format förhållit sig i relation till Östgöta nation som en progressiv organisation, och vilken av dessa aspekter som väger tyngst i förvaltningen av ett immateriellt kulturarv.

The focus of this research aims to target feelings, tendencies, and perceptions of community belonging in order to highlight current challenges in negotiating urban social relationships. The mixed-methods empirical study deployed attempted to identify the multiple and intersecting perspectives contributing to the conceived representations of community in each city. Applying theoretical constructs taken from studies on social cohesion, intersectionality, and metamodernism, this thesis looks to multidimensionality in forming a new theoretical model for achieving cohesive community and social belonging; the purpose of which is to uncover how planning can be conceived as a solution to ethnoracial division and lack of community and social belonging. As individuals, respondents found that meeting on the same premises, taking the perspectives of others into account, and actively acknowledging the presence of unity in difference were all conceived as constructive measures to take. Developing approaches to incorporating these desiderata into planning strategy therefore becomes a logical implication of my research.

Social hållbarhet är ett aktuellt ämne i dagens stadsutvecklingsdebatter och mänskliga värderingar, handlingar samt känslor spelar en central roll för vad som anses socialt hållbart. Det finns en mängd strategier för att främja en socialt hållbar stadsutveckling och denna studie syftar till att undersöka hur Uppsala kommun förhåller sig till begreppet när de planerar Gottsundaområdets framtid. Studien syftar även till att undersöka hur boende i området upplever förändringen och huruvida de känner sig delaktiga i processen. Gottsunda anses vara ett socialt utsatt område och fokus på den sociala hållbarheten kan tänkas vara än viktigare i den pågående stadsutvecklingen där än i andra områden. I studiens genomförande har kvalitativ forskningsmetod använts genom semistrukturerade intervjuer med boende samt innehållsanalys av kommunens planprogram för området. Studien har påvisat att begreppet social hållbarhet är komplext men att kommunen förhåller sig till begreppet på ett enligt forskningen relevant sätt. De boende upplever förändringen både som positiv och negativ. På ett sätt är det bra med utveckling men det skapar också oro kring hur omfattande förändringarna kommer att vara och om de kommer kunna bo kvar. De boende och Uppsala kommun kan generellt sägas ha olika framtidsvisioner för området.

I uppsatsen undersöks förtätningsdiskursen på ett kvalitativt sätt utifrån ett folkhälsoperspektiv i Uppsalakommuns stadsplanering. Studien är konstruerad efter forskningsdesignen fallstudie för att i ett jämförande syftenärmare studera två stadsutvecklingsprojekt innehållandes förtätning. De två utvalda fallen är Gottsundaområdetoch Östra Sala backe. För att besvara uppsatsens syfte och frågeställningar har en kritisk diskursanalys använtssom metod. Det analytiska ramverket har utgjorts av Faircloughs tredimensionella modell. Det empiriskamaterialet har bestått av intervjuer med tjänstepersoner på Uppsala kommun och ett antal plandokument som berörde valda områdenas utvecklingsprojekt. Resultatet visar på en stark förtätningsdiskurs som ger begränsat utrymmetill frågor som rör folkhälsoperspektivet i planering. Förtätningen är främst kopplad till frågor som rör ett ökatbostadsbestånd, men formuleras till viss del olika utifrån områdets förutsättningar och demografi. Den socialahållbarheten beskrivs som ett brett begrepp medan folkhälsa begränsas till en aspekt av den sociala hållbarheten.Förtätningsdiskursen kan komma att tydligare kopplas an till folkhälsa i framtiden, beroende på hur den större samhälleliga diskursen förändras kring förtätning och folkhälsa.

Studien ämnar undersöka hur Uppsala kommun i plandokument skildrar människor som ska bo och verka i Södra staden i Uppsala. Kommunens beskrivningar liknas i studien vid platsmarknadsföring. För att besvara syftet utförs en kritisk diskursanalys utifrån Faircloughs tredimensionella analysmodell på fyra plandokument från Uppsala kommun som på något sätt kan relateras till utvecklingen av Södra staden. Citat plockas ut från plandokumenten och analyseras utifrån de tre nivåerna text, diskursiv praktik och social praktik som den tredimensionella modellen bygger på. Tidigare forskning om definitionen av platsmarknadsföring, dess framväxt och kritik mot platsmarknadsföring jämförs sedan med diskursanalysen för att undersöka hur platsmarknadsföringsdiskurser återkommer i plandokumenten. Kritiken mot platsmarknadsföring handlar till stor del om att platsmarkandsföring gynnar specifika målgrupper, ofta människor från högre klasser och företagseliter och vad det sedan kan bidra till.  Studien visar att kommunens diskurser framhäver kreativa, idérika och innovativa människor och företag som bidrar till platsens konkurrenskraft i Sverige och internationellt. Aktiviteter som bidrar till Södra stadens attraktivitet genom dessa egenskaper framställs genom plandokumenten som önskvärda. Analysen visar således att plandokumenten bidrar till att reproducera platsmarknadsföringsdiskurser och att det platsmarknadsföring har blivit kritiserad för även återfinns i kommunens diskurser.

Denna uppsats undersöker Uppsala kommuns arbete med blandning av upplåtelseformer vid nyproduktion av bostäder. Flera metoder används i studien: en kvalitativ textanalys av policydokument, en intervju med en tjänsteman samt en kvantitativ metod som ligger till grund för deskriptiva kartor över upplåtelseblandningen i Uppsala centralort. Resultaten visar på att upplåtelseblandning är en aktiv policy i Uppsala kommun, tongivande motiveringar för blandningen är social sammanhållning och hållbarhet. Det finns mål för att minst 30 procent av nyproduktion samt 37 procent av bostadsbeståndet i kommunen ska utgöras av hyresrätter. Kommunens medel för upplåtelseblandning är främst prisdifferentiering vid markanvisning. Hos tjänstemän finns en viss tveksamhet mot upplåtelseblandning som ett mål, då det snarare anses vara ett medel för social blandning och mer jämlik bostadsmarknad än ett mål i sig. Studien kommer även fram till att förändringar av andelen upplåtelseformer i olika delar av Uppsala centralort och kringliggande områden lett till både ökad blandning och homogenisering. Nyproduktion kan sägas vara en av de bakomliggande orsakerna till förändringarna, men även ombildning av upplåtelseformer kan antas vara orsaken till förändrad blandningsgrad.

Syftet är att utifrån Uppsala studera vad det är som gör att en byggd miljö upplevs som estetiskt tilltalande och trivsam utifrån aktörer som är engagerade i byggnadsfrågor och jämföra med vad som byggs idag. Undersökningen syftar också till att belysa hur utformning– och gestaltningsfrågor behandlas i det dokument som är vägledande inom detta område. Studien grundas på en kvalitativ forskningsansats genom semi-strukturerade intervjuer med representanter från tre lokala grupper: Föreningen Vårda Uppsala, Uppsala Arkitekturuppror och YIMBY Uppsala samt två tjänstepersoner från Uppsala kommun. Vidare genomfördes en kvalitativ textanalys Uppsala kommuns Arkitekturpolicy(2017) och analys av de bilder som förekom i dokumentet. Sammanfattningsvis visar studien att det finns en någorlunda enad syn bland respondenterna angående vad som kännetecknar en estetiskt tilltalande och trivsam bebyggelse utifrån Uppsala som kontext. Det kan tolkas som att det finns en medvetenhet (utifrån Arkitekturpolicyn) kring vilka kvaliteter som bidrar till att skapa en estetiskt tilltalande bebyggelse men att slutresultatet i nybyggnationer inte helt uppfyller det som efterfrågas för att det ska upplevas som estetiskt tilltalande och trivsamt.

Ett konstmuseum på 3000 m² i Uppsala vid Fyrisån. En utmejsling i det kulturella och historiska stadslandskapet i Uppsala där besökaren kan vandra längs museumet alla tider på dygnet. Genom att ge små glimtar lockas besökaren att besöka de samlingar av modern och klassisk konst samt den samling av grafiska tryck som finns på utställning. Formen tillåter rörelse i alla riktningar och förlänger kajen. Byggnaden är utformad i trä som är konturskuren på ytterskiktet med en stomme av ett rymdfackverk i stål. Platsen vid fyrisån blir en viktig knutpunkt som förankrar stenstaden på den norra sidan av ån med stadsparken på den södra sidan. Museumet innehåller förutom utställningar även café, bibliotek, verkstad samt magasin. / An art museum, 3000 m² in size, located in the swedish town of Uppsala by the river Fyrisån. Chiseled into the cultural and historical landscape in Uppsala where the visitor can move along the museum during all times of the day and night. By giving the visitor small glimpses from the outside in, the visitor is made curious to explore the interior. The interior houses modern and classical art exhibitions as well as a collection of graphical prints. The shape of the building allows movement on all axis. The building is clad with wood which has been contourmilled, laid on a space steel framework. The location becomes an important part of Uppsala where it connects the urban area north of the river with the city park on the southern side. Besides the exhibitions, the museum also offers a café, workshops a library and a storage hall.

Många konstmuseum vänder världen ryggen, och deltar inte i stadslivet. Så är inte fallet med nya Uppsala Konstmuseum, som både tar plats i staden, och låter staden ta plats i museet. Uppsala är rikt på symboler - sen gammalt finns det domkyrkan, slottet och universitetet, men är det verkligen vad dagens Uppsalabor identifierar sig med? Svaret ligger i Fyrisån, som dominerar stadsrummet, och Uppsalas sinne. Omhuldad men samtidigt värdebefriad förenar den det kyrkliga, det borgerliga och det studentikosa Uppsala. Årummet delar staden, men ger en unik stadskaraktär i utbyte. Museet spelar på denna karaktär, men lämnar också plats för de andra monumenten, och ger utrymme för egen tolkning av vad Uppsalas själ består av, och hur ett museum kan bidra till denna. På platsen fanns tidigare endast parkering. Genom att flytta den ett stenkast österut skapas en förlängning av strandpromenaden, och Stadsträdgården tar numera plats på båda sidor av ån, med museets skulpturpark. Museet har ett yttre skal av betongelement, medan de inre utställningsrummen omgärdas av translucenta glasväggar. Rörelsen mellan utställningsplanen och husets andra funktioner sker mot ån till, då besökarna vandrar mellan utblickar mot staden och ån och museets moderna konstinriktning. / All over the world, art museums have a tendency to turn their backs towards the surrounding society. Sure, they may claim their place, but are they really letting the city come inside? Uppsala has a rich symbolic and cultural heritage. There’s the cathedral, the castle and the university, but do they represent the identy of today’s Uppsala? To me, the answer is found in the Fyrisån, the small body of water dominating the cityscape. Cherished but at the same time void of values, it unites the secular, religious, academic and the blue-collar Uppsala. It divides the city physically, but in exchange for an unique urban character. Uppsala Art Museum is a part of this Fyris-centered character. While acknowledging the monuments of old, it leaves room for the beholder to interpret the city, and how the museum interacts with it. The parking lot that was the site is moved east to make room for an extension of the existing boardwalk, enabling the beloved City Garden to take place on both sides of the river. The museum is made from prefabricated concrete elements, while the inner exhibitionspaces are enclosed in semi-translucent glass walls. The vertical movement is conducted facing the water, as the visitors alternate their focus from the art towards the symbols of the city.

Konstmuseum i Uppsala är delvis ett transformationsprojekt men också ett tillägg i form av en ny byggnad. Arbetet med museet utgick ifrån en övergripande frågeställning:  Hur kan ett nytt konstmuseum informeras av platsen Katalin­området, tydligt samverka med den befintliga bebyggelsen och samtidigt bidra med ett nytt lager till helheten? Vidare har frågor kring framtidens rum för konst väckts och behandlats. Målet har varit att skapa ett museum med en variationsrik rumslig upplevesle genom utställningen där besökaren rör sig ­genom platsens lager.   En analys av platsens historia, material och rumssamband informerade projektets gestaltning, tektonik och om­arbetningen av det offentliga rummet kring byggnaden. ­Konstmuseet tar hela platsen i anspråk. För att skapa ­harmoni i skalan på platsen föreslås en ny byggnad med samma volym och riktning som det befintliga godsmagasinet från det förra sekelskiftet. Mellan de två byggnaderna bildas en gågata, ett offentligt rum som bidrar till en upplevelse av en mindre stadsskala. Museet inhyses i godsmagasinet och tillägget. En koppling mellan byggnaderna sker genom utställningslokaler under mark. De båda byggnaderna har också varsin karaktäristisk utställningslokal. Mark­beläggningen, grus, binder samman stadsrummet kring museet och nya trädrader dämpar bullret från järnvägen och definierar platsens gränser i staden. / The project “Art museum in Uppsala” is intended to investigate the possibility of transformation and addition of an old railway storage building into an Art museum. The key question of the project is: How ca a new art museum be informed by it’s surroundings and at the same time contribute with a new layer to the city? An investigation of the development of art spaces within museums has also been part of the analysis. The project strives to create a museum characterized by diverse exhibition spaces where the visitor can experience the shifting layers of the site.  The existing structure, a 100 meter long and 6 meter high brick storage building, informs the design of the addition regarding scale, constructive pattern and proportion. Both buildings accommodate characteristic exhibition spaces that are connected under ground. The buildings contribute to form a smoother transition towards the surrounding buildings meanwhile constituting a place of their own dedicated to the museum. A public place similar to a street takes form between the two very long and low buildings. Gravel paving and establishment of trees around the museum marks the space of the museum, welcomes pedestrians and operates as noise protection towards the railway.