I argue that common beliefs regarding mathematics originate in the practices of elementary mathematics instruction rather than in science. While learning how to solve mathematical problems in school, we come to believe that mathematics has a set of properties in itself, for instance that it is useful in everyday life, even though this is not necessarily so. I call this object of belief the mathematics of schooling (skolans matematik), while the system of practices by which the belief is produced is called mathematics education (skolmatematik). I introduce a terminology inspired by psychoanalytic theory to describe the peculiar properties of the mathematics of schooling and suggest that it can be understood as a sublime object of an ideology propagated by the system of education. To substantiate this claim I give an overview of the history of Swedish mathematics education, based on curricula, textbooks, discussions in teacher magazines, and other published material – covering in general terms the eighteenth to the twenty-first century. The historical narrative moves between social factors determining the practices of mathematics education, the changing ideas about mathematics expressed in these contexts, and the interplay between external social factors and internal “ideological” meaning. My conclusion is that while elementary arithmetics is, and should be, a part of common knowledge, the mathematics of schooling is something quite different. This object is thoroughly ideological and plays a central part in society mainly by making the social effects of mathematics education – keeping children away from production while sorting them – to appear as something else, namely as most often failed attempts to give children a necessary knowledge of mathematics.

I detta examensarbete användes en enkätundersökning som undersökningsmetod. I enkätundersökningen medverkade 110 stycken respondenter ifrån Lundellska skolan i Uppsala. Skolans ekonomi- och samhällselever var de som omfattades av studien. Syftet var att studera vilket samband som fanns mellan föräldrarnas yrke och utbildningsnivå och elevernas prestationer i grundskolan och deras vidare val under skolkarriären. Uppsatsens syfte studerades både ur ett köns- och ett segregationsperspektiv för att undersöka hur de olika ovanstående faktorerna fördelade sig geografiskt och könsmässigt. Resultaten analyserades med hjälp av Bourdieus utbildningssociologiska perspektiv och hans begrepp; habitus och kapital. I undersökningen framkommer det att Lundellska skolans elever är en grupp med ett mycket stort nedärvt kapital. De flesta eleverna på skolan med ett högt nedärvt utbildningskapital hade också lyckats konvertera detta till ett stort egenförvärvat kapital inom skolans fält. Anmärkningsvärt var att hela 93 procent av eleverna på skolan ville studera vidare efter avslutade gymnasiestudier. Detta trots att över hälften ansåg att de lärde sig nya saker lättare om dessa inte var skolrelaterade. Eleverna som sökte till Lundellska skolan hade överlag ett habitus med sig hemifrån som förmedlade goda attityder till utbildning. I elevgruppen på skolan skapades ett habitus som uppmuntrade dess elever till att studera vidare, även om elevernas egna förmågor inte alltid överensstämde med de uppställda förväntningarna. Tjejerna hade högre förväntningar på sig själva än killarna, fler tjejer ansåg att de hade svårt att lära sig i skolan trots att deras resultat i allmänhet var bättre än killarnas. För att killarna skulle lyckas i skolan var de i högre utsträckning än tjejerna beroende av ett stort nedärvt utbildningskapital. Desto högre utbildningskapital desto mer jämlikt presterade tjejerna och killarna i skolan.

Det övergripande syftet med denna studie var att undersöka hur kön och idrottstillhörighet påverkar valet av studieprogram på en gymnasieskola med tydlig idrottsprofil. Och samtidigt att se om skolan på något strukturellt sett också påverkas av detta val av idrottsinriktning. I fokus för studien stod Sveriges Största Idrottsgymnasium – Celsiusskolan i Uppsala. Där det empiriska materialet bestått av 730 elever från 20 olika idrotter och hur de under de senaste fem åren fördelat sig på skolans studieprogram. På Celsiusskolan har det under perioden varit möjligt att kombinera denna elitidrottssatsning med Handelsprogrammet, Samhällsvetenskaps-programmet, Ekonomiprogrammet och det Naturvetenskapliga programmet. Metoden för att analysera materialet har inledningsvis bestått i statistiska analyser för att synliggöra skillnader och finna samband, mellan idrottstillhörighet, kön och programval. Även statistik på lagidrotter i jämförelse med individuella idrotter har gjorts. I flera fall har även jämförelser gjorts utifrån olika former av rikssnitt, i avsikt att finna på vilka sätt skolan skiljer sig jämfört med skolor utan denna idrottsinriktning. Efter att de statistiska sambanden tydliggjorts har begrepp från Pierre Bourdieu anlagts där man har försökt att utifrån ett mer sociologiskt perspektiv finna troliga sätt att förklara de samband som framkommit. Resultatet har visat att strukturer från idrotternas värld bärs med in i skolmiljön, där stora idrotter i Sverige också blir stora sett till antal elever på skolan. I de idrotter som i Sverige har många eller få utövare som exempelvis är tjejer/kvinnor blir således könsfördelningen för samma idrott densamma på skolan. Detta gör att skolans könsfördelning i stor utsträckning påverkats av vilka idrotter man har valt att ha. Tilldelningen av antal platser för de respektive idrotterna bestäms av varje idrotts specialidrottsförbund, vilket gör att skolan i praktiken inte kan påverka sin könsfördelning efter att de valt vilka idrotter de vill bedriva verksamhet inom. Här har vi funnit en förklaring som ligger utanför skolans påverkansgrad, frågan om varför skolans könsfördelning avviker från rikssnittet. Utifrån de val av studieprogram eleverna gjort, har det också varit möjligt att konstatera att kön inte är en predikator för programvalet i någon större omfattning. Däremot har det påvisats tydliga kopplingar mellan vissa idrotter i kombination med vissa studieprogram. Samband med hög grad av positiv signifikans har exempelvis gått att finna för följande kombinationer: orienterare, simmare, friidrottare och basketspelare är överrepresenterade på Naturvetenskapsprogrammet, golfspelare och bandyspelare är på samma sätt överrepresenterade på Ekonomiprogrammet, fotbollsspelare på Samhällsvetenskapsprogrammet och amerikansk fotboll på Handels-programmet. Vidare synliggörs olika tendenser beträffande programval utifrån en uppdelning mellan elever från lagidrotter i jämförelse med individuella idrotter. Materialet har påvisat flertalet starka statistiska samband, dock utan att ha kunnat bevisa vilken del som är den oberoende och därmed den utlösande faktorn. Dock talar resultatet för att orsaken rimligtvis går att finna i utövarnas bakgrund. Både vad det gäller val av idrott, men även resultat och resonemang om valet av studievägar hos familjerna. Där föräldrarnas utbildningsnivå och grad av kulturellt och ekonomiskt kapital kan vara vägledande i sökandet efter troliga förklaringsmodeller för de samband som här blivit synliga. Samtidigt kan konstateras att då en idrottslig selektering görs först, för att en idrottare ska kunna bli antagen, vilket sedan följs av en ansökan till studieprogram blir ansökningsförfarandet till studieprogrammet långt ifrån normalt i den bemärkelsen att personen endast har fyra studieprogram att välja på, vilket gör att valet kanske inte alla gånger speglar ens första önskan, utan det som passar bäst av det begränsade utbudet. Resultatet väcker frågor om vad i en sådan här miljö som går att påverka eller som är någon vits att försöka förändra utifrån gymnasieskolans ansvarsområde eller om skolan ska acceptera konsekvenserna och rikta sin energi till att göra bästa tänkbara verksamhet för eleverna på plats. Dessutom är det rimligt att fråga sig om dessa samband är ett problem eller inte, då andelen som avslutar sina gymnasiestudier i förtid på Celsiusskolan är långt under det normala, vilket rimligtvis kan tolkas som att eleverna är nöjda.

Avhandlingen, baserad på intervjuer med 58 studenter vid tre olika program vid Högskolan i Halmstad, behandlar de skäl olika studentgrupper beskriver för att börja studera, deras upplevelser av mötet med högskolemiljön, och vilken betydelse de en lokal högskola kan ha. Trots olika åtgärder var den sociala snedrekryteringen till högre utbildning i stort sett oförändrad mellan 1960 och 1990. Under 1990-talet skedde en utjämning, men 1999 kom fortfarande bara 24% av studenterna vid svenska universitet från arbetarklasshem, trots att de utgjorde 35% av hela befolkningen. Studenter med högutbildade föräldrar uppger att de egentligen inte träffar ett aktivt val att börja högre studier, det uppfattas snarare som en naturlig del av vuxenblivandet. Barn från hem utan utbildningstraditioner ger en annan beskrivning. De beskriver valet att utbilda sig som ett val bland flera andra, och att de fått stöd från föräldrarna oavsett vad de valt. För barn till lågutbildade var det ofta fråga om en särskild händelse som gjorde att utbildning blev ett aktuellt alternativ. I studien har det varit möjligt att jämföra hur både klassresenärer och arvtagare beskriver mötet med och vistelsen på högskolan. Båda grupperna beskriver hur de upplever miljön som förvirrande och otrygg. Arvtagarna utvecklar emellertid strategier för att hantera situationen, eftersom den är svårare att ifrågasätta för dessa - utbildningen är ju en naturlig del av vuxenblivandet. Klassresenärerna är däremot mer benägna att ifrågasätta studierna. Klassresenärerna beskriver hur de upplever att de förändras ifråga om språk och förhållningssätt under studierna, männen i mer positiva ordalag, kvinnor med en viss tvehågsenhet.

Det här är en intervjustudie om 22 intervjuer med gymnasieelever vid Barn och fritid-, Natur- och Fordonsprogrammen om deras sociala bakgrunder, deras föräldrars yrken och elevernas syn på sina val av program om de upplever någon orättvisa i det observerade sambandet som kallas den sociala snedrekryteringen. Syftet med studien är att ta reda på hur eleverna upplever sin situation i ett rättviseperspektiv. Den här studien bekräftar det nämnda sambandet, de flesta elever väljer program och vidare studier och arbeten i nivå med sina föräldrar. Detta är särskilt tydligt vid Natur- och Fordonsprogrammet. På Barn och fritid var det mera blandat. Det visar sig även att eleverna inte i någon större utsträckning upplever att det är någon orättvisa inblandad i den sociala snedrekryteringen. Även om eleverna inte uttrycker direkt att de upplevt någon orättvisa i samband med sina gymnasieval så kan man ändå läsa mellan raderna att en del skulle önska att de hade haft bättre möjligheter att välja väg. Flera elever, speciellt vid barn och fritidsprogrammet önskar att de hade fått mer stöd i matematiken i grundskolan. Det visar sig också som en biprodukt till det egentliga syftet att pojkar upplever att de missgynnas på flera program där de är i minoritet. Teoretiskt anknyter uppsatsen till Pierre Bourdieus teori om habitus och utbildningskapital.

A change has occurred in terms of recruitment to teacher education. From having been an educationof high status and reputation, a reduced application rate has led to lower admission requirementsand thus that students with much lower educational qualifications entering, which in turn means thatthe education status and reputation have been reduced significantly. Mathematics, on the other hand,has always been a topic of high status and reputation. Although there are few students who chooseto study to be a mathematics teacher. By conducting a survey of students on teacher educationtoday, both with mathematics and other approaches, I wanted to get answers to my questions aboutwhat influences students' choice of education: who are the students studying to be teachers inmathematics? Do they distinguish themselves from the student teachers who studies to be teachersin other subject specializations? Pierre Bourdieu's sociological ideas about cultural capitaltransmitted from parent to child constitute the theoretical framework of the study. Early in the study, I noticed that there is a difference between students studying to be a teacher inpreschool, primary or middle school and them studying to be a teacher in secondary and highschool, especially in terms of the mathematics student teachers. The result shows agreed withBourdieu and earlier studies regarding a kind of elite group that could be distinguished amongmathematics student teachers specializing in secondary school and high school, where the highestproportion of them among all student teachers came from homes with higher education (culturecapital) and careers in the higher classes, had higher average grades from high school, had highereducational qualifications and so on. These students were found to be more devoted to education,research notwithstanding. They spent more time on their studies, both on weekdays and weekends,they wanted more compulsory education, more textbooks and seemed in general to be moreinterested in the subject they will actually teach: mathematics.

Denna kvalitativa utbildningssociologiska studie ämnar till att skapa en inblick i likheter eller olikheter i aspekter som ligger bakom elevens val av gymnasieprogram, utifrån elevernas egna berättelser om framtid och inställning till vidare studier på Högskola eller Universitet. Genom kvalitativa intervjuer som spelades in i en urvalsgrupp om fem stycken elever på varje program i det tredje och sista året på gymnasiet visar studien bland annat på att elever som valt att studera på det Naturvetenskapliga programmet motiverar sitt gymnasieval utifrån att de vill läsa ett program som underlättar för vidarestudier direkt efter studenten, medan elever på Barn- och fritidsprogrammet motiverar sitt val med att de bland annat vill skapa sig en yrkesidentitet efter studenten och att de vill ha mycket praktik, kul och roligt under studietiden. Gymnasievalet tyder på en medvetenhet hos samtliga elever utifrån varje elevs förutsättningar och utbildningskapital från tidigare studier. Nio av tio elever totalt ger uttryck för att de någon gång i framtiden kommer att studera vidare på Högskola eller Universitet. Elever från det Naturvetenskapliga programmet kommer från mer studievana hem där minst en av föräldrarna har en examen från Högskola eller Universitet. Synen på pengar och karriär skiljer sig mellan programmen då detta är av mer relevans hos eleverna på det Naturvetenskapliga programmet än hos eleverna på Barn- och fritidsprogrammet.

Detta arbete presenterar en attitydundersökning där elever från en stad jämförs med eleverfrån landsbygd i fråga om attityder till utbildning. Arbetet är en komparativattitydundersökning där stad och landsbygd ställs mot varandra. Analysen, om vadskillnaderna beror på, utgår från Pierre Bourdieus teori angående kapital och habitus.Metoden är kvantitativ och en enkät har använts för att på bästa sätt uppfylla arbetets syfteoch frågeställningar. Totalt har 127 elever från årskurs nio deltagit varav 67 är pojkar och 60är flickor. 36 elever kommer från Uppsala kommun (stad) och 91 elever kommer från Hebykommun (landsbygd).Syftet med detta arbete är att bidra med kunskap angående elevers attityder till skolgång,betyg och önskan om högre utbildning och hur dessa attityder skiljer sig åt i stad respektivelandsbygd. Syftet är också att förstå hur dessa skillnader mellan eleverna kan förklaras medhjälp av Bourdieus begrepp kapital och habitus mot bakgrund av utbildningsnivån i respektivekommun.Resultatet visar att det finns tydliga skillnader i attityderna till högskolestudier mellaneleverna i Heby och Uppsala. Eleverna i Uppsala uppvisar mer positiva attityder tillhögskolestudier jämfört med eleverna i Heby. Med hjälp av Bourdieus resonemang om olikatillgång till kapital går det att koppla elevernas attityder till utbildningsnivån i respektivekommun. Eleverna i Uppsala känner högre förväntningar på framtida högskolestudier än vadeleverna i Heby gör. Det kan också konstateras att eleverna från Uppsala känner högreförväntningar, främst från föräldrar/vårdnadshavare, på framtida högskolestudier än eleverna i Heby.

Studiens syfte var att undersöka om några gymnasieelever utvecklas i sitt skrivande i en genrepedagogiskt inspirerad undervisning. Eleverna vars texter analyserades studerade på det samhällsvetenskapliga programmet på en gymnasieskola belägen i Mellansverige. Studien var longitudinell och metoden som användes var innehålls­analys som bestod av både en kvalitativ strukturanalys och en kvantitativ stilanalys. Strukturanalysen analyserade texternas helhet och med hjälp av den kunde olika språkliga variabler synliggöras för vidare stilanalys. Det insamlade materialet bestod av fyra gymnasieelevers texter skrivna under vårterminen 2014 och höstterminen 2014. Undersökningen gick ut på att undersöka vad som utvecklades och vilka språkliga skillnader som kunde utläsas i dessa fyra gymnasieelevers texter. Resultatet visade att av de fyra elever vars texter analyserades utvecklade deras skrivande. Anledningen till skrivutveckling kan dock inte fastslås helt men skrivutvecklingen skedde när en genrepedagogiskt inspirerad undervisning användes.

I denna uppsats behandlas hur latinelever i dagens gymnasieskola tänker kring ämnet. Latinets roll som skolämne har varit föremål för debattbåde under 1800-talet och första halvanav 1900-talet. Från att ha haft en mycket stark ställning och hög status har ämnet marginaliserats allt mer. Med hjälp av en enkät med öppna frågor har jag gjort en kvalitativ studie av latinelevernas uppfattningar om ämnets kärna och eventuella framtidsnytta. De teman som framkommit har satts i relation till tidigare forskning om argumentationen i framförallt 1800-talets latinstrider. Undersökningn visar att grammatikstudiet upplevs som en mycket central del av ämnet, medan flertalet elever tror sig få störst nytta av de allmänspråkliga kunskaper som latinet ger och som kan vara till hjälp vid inlärning av moderna språk. Grammatikens starka närvaro i elevernas medvetande sätts i relation till älder föreställningar om latinstudiet som ett redskap för att träna den allmänna intellektuella förmågan. En ganska vanlig uppfattning bland eleverna är också att nyttan med latinet är att det ger allmänbildning och personlig status vilket jämförs med Bourdieus begrepp kulturellt kapital.