Sammanfattning Den här studiens syfte var att studera lek och kommunikation hos en barngrupp i två olika typer av utomhusmiljöer. Platsens betydelse har lyfts fram genom att samma barngrupp studerats i två olika miljöer, parklek respektive skogsmiljö. Resultatet visade dessa platsers påverkan på just denna barngrupps lekar. Miljöerna var kända och trygga för barngruppen och gruppen var van att vistas utomhus cirka 4 – 5 timmar varje dag, alla veckans dagar. Frågeställningarna behandlade frågor om hur barngruppen lekte och kommunicerade i byggd parkleks- respektive naturlig skogsmiljö. Undersökningen gjordes genom videoobservationer som analyserades med hjälp av ett protokoll med frågor om lek, kommunikation och plats samt kompletterande intervju och samtal med personalen. Resultatet visade på en skillnad i barnens lekar och kommunikation i de olika miljöerna. I den byggda parkleksmiljön låg koncentrationen på de motoriska lekarna medan skogsmiljön visade att fantasileken dominerade och förekom i alla observerade situationer. Samlek och parallellek förekom i båda miljöerna, medan ensamlek förekom i parkleken men inte i skogsmiljön. Kommunikationen skilde sig markant, på så sätt att barnen i skogsmiljön upprätthöll kommunikationen genom längre talspråksdialoger i fantasi- och rollekar, medan det i parkleken användes kommunikation genom talet endast i kortare ordväxlingar. Samspelet handlade i parkleken till största delen om att svara eller påbörja kommunikation, inte att upprätthålla längre dialoger. Lekredskapen var i parkleken viktiga och upptog barnens koncentration. Båda miljöerna visade på gott samspel och fysiskt aktiva barn. Personalen upplevde att skogsmiljön sätter igång fantasin och den fria leken. Där finns många ”rum” som ger frihet och fler val där barnen utvecklar många sinnen och leker lugnare. I skogen får barnen möjlighet att springa långt och vara undanskymda och ostörda i lekarna, menade personalen. I parkleken blev det ofta fler konflikter kring cyklar och andra lekredskap, vilket ledde till fler förmaningar och mer vuxenstyrning. Vissa parklekar var spännande och roliga miljöer och barnen uppskattade att komma tillbaka till samma platser, såväl till skogen som till parklekar. Personalen upplevde att det var språkutvecklande att vara utomhus. Många språkliga begrepp kan barnen uppleva med hela kroppen, som till exempel begreppen uppför och nedför. De såg också barn som vågade prata mer utomhus än när de var inomhus på sin förskola. Personalen framhöll också den motoriska utvecklingen och träningen barnen får utomhus, de ansåg att bra motorik gav barnen större självkänsla och språkutveckling. I ett specialpedagogiskt perspektiv kan man genom studiens resultat av en typisk barngrupps lek och kommunikation i uterummet, se vinster även för barn med olika funktionshinder och särskilda behov. Pedagoger och specialpedagoger behöver göras medvetna om den fysiska miljöns betydelse för lek och kommunikation, att olika platser ger olika stimulans. Studien ger förutsättningar för fortsatta studier i hur barn med särskilda behov använder olika miljöer.

<p>Examensarbete handlar om öppningsbara tak till uterum. Flera alternativ har undersökts, en av dessa har vidareutvecklats. Resultatet är en otestad lösning på den problemställning som presenterades av Målerås Mekaniska AB.</p>

The purpose of the present dissertation is to study the elaborations of the initiation myth in contemporary Italian author Alessandro Baricco. The theoretical and methodological framework consists mainly of Mircea Eliade’s phenomenological theory of initiation. It is argued that the categories of space and time are interdepent in religious thought and should thus be studied as a unit, through the notion of the chronotope. The dissertation therefore proposes to introduce the concept of the chronotope of initiation as an operative tool, the intersection of the theories of Eliade and Mikhail Bakhtin, for the literary subgenre of the initiation novel. A hermeneutical analysis of the novels Oceano mare, Emmaus and Mr Gwyn demonstrates that the initiation myth is present in all three novels. The symbolism of death and rebirth is coherently enacted as a movement via the categories cosmos-chaos-cosmos, for which the author uses the symbolism of the earth to define cosmos (regularity and structure) and water symbolism for the regenerating chaos (dissolution and renewal). The different chapters of analysis accentuate the interaction of space and time within the different phases of the initiation pattern: the profane, the threshold, the sacred, the centre (the place where the actual ritual is enacted) and the return, which are all defined as chronotopes. The analysis shows that although the chronotope of initiation – the concept intending the fusion of the temporal event of ritual at the spatial centre – assumes different forms throughout the corpus, its function remains unmodified, with its purpose being the creation of ontological change. In its inherent structure, the chronotope of initiation unites antithetical spatial and temporal characteristics. Spatially it unites infinite and dissolving chaotic space with the constitutive envelope or sacred vertical centre, and temporally it brings together the ultimative ontological change at a fixed, historical moment with the eternal, sacred, time opened by ritual, representing the coincidentia oppositorum of the sacred. The analysis also shows that the so-called “portraits of the ineffable”, present in all three novels, reflect the same qualities. As immanent works of art, they function as thresholds into the infinite. From a chronological perspective, the dissertation shows a modification of the initiation pattern in Baricco’s writing: from the classical form in Oceano mare, via a more realistic application in Emmaus, to the most elaborate, meta-literary adaption in Mr Gwyn. Nevertheless, the use of the pattern and its thematic coherence reveals that Baricco consciously elaborates on the pattern to suit the contemporary context.

There is a large indigence for more maternity homes in Mozambique. Pregnant women often have to walk long distances to get assistance giving birth. The conditions are hard to improve because of the shortage of educated staff. The maternity home and education center is a combined program for women in Maputo, Mozambique. The purpose for this is – apart from improving opportunities and help for pregnant women – to create a connection between education and practice so that the pupils can do their practice at the maternity home before working out in the country. The two instances are therefore closely integrated with each other. We want to develop a program that is also long-term giving, a kind of pay-forward-effect. The supposed consequence of the pay-forward effect is for graduated women to spread the knowledge to less educated midwifes in the countryside and at a long term improve health care for women. / Det finns ett stort behov av fler mödravårdscentraler i Mocambique. Gravida kvinnor går oftast långa sträckor för att få hjälp att föda. Förhållandena är svåra att förbättra i avsaknad av utbildad personal. Mödravårdscentralen och barnmorskeutbildningen är ett kombinerat program för kvinnor i Maputo, Mocambique. Målet med vårt projekt är att hjälpa gravida kvinnor och att skapa ett utbyte mellan utbildning och praktik. Därför är programmen tätt integrerade med varandra. Programmet ska skapa insikt om graviditet, födsel, sexualitet, en slags ”pay-forward effect”. Verkningarna av ”pay-forward” är att utbildade kvinnor ska sprida kunskap till mindre utbildade barnmorskor på landsbygden och på lång sikt bidra till en bättre sjukvård för kvinnor.