Bakgrund: Alzheimers sjukdom är den vanligaste typen av demens där 70 % av alla som drabbas vårdas av sina närstående vilket gör att sjukdomen även kallas för de anhörigas sjukdom. Sjukdomen gör att minnet försämras och personligheten förändras. Tidigare forskning visar att närstående upplever en förändring i relationen på grund av sjukdomen. Syfte: Syftet var att belysa upplevelsen att vara vårdare till en närstående med Alzheimer. Metod: En studie baserad på sju självbiografier som analyserades med en manifest innehållsanalys med kvalitativ ansats. Resultat: Livet förändras för de som vårdar en närstående med Alzheimers sjukdom. Att anta den vårdande rollen leder till ett emotionellt lidande på grund av den ensamhet och trötthet de upplever när de inte får tillräckligt med hjälp från vården eller andra familjemedlemmar. Slutsats: Resultatet visar att de som vårdar en närstående blir stressade och ensamma då de ofta blir isolerade. Det visar hur viktigt det är att få avlastning genom hjälp och att få samtala med andra i samma situation.  Som allmänsjuksköterska är det därför viktigt att ha ett bra vårdande samtal med den närstående för att kunna ge det stöd som behövs.

Syfte med denna studie har varit att undersöka på vilket sätt kvinnliga och manliga vårdare inom omsorgen för personer med funktionshinder konstruerar kön. Våra frågeställningar var: hur ser de kvinnliga och manliga vårdarna på yrket som vårdare och vilka egenskaper anser de vara viktiga i yrket som vårdare och skiljer sig uppfattningen åt mellan de kvinnliga och manliga vårdarna? I vår analys av resultatet har vi använt oss av ett könsperspektiv med fokus på hur kön ses som en social konstruktion. Vi har använt oss av en kvalitativ intervjumetod. Vi valde att intervjua sex personer, tre kvinnor och tre män, som alla arbetade som vårdare på olika boenden för vuxna i behov av särskilt stöd. Det vi kunde se var att alla informanter i sina svar bidrog till konstruktionen av kön. Våra resultat visar på att det råder en motsägelsefullhet. Alla ville ha en arbetsplats med både män och kvinnor. Det gynnar stämningen i arbetsgruppen och det är bra för de boende. Samtidigt nämns att kvinnor i egenskap av just kvinnor och kvinnors tillskrivna egenskaper har fördelar i yrket som vårdare.

Abstract   Background: More and more people receiving palliative care in the home, leading to increased responsibility for the next of kin. Being a caregiver and at the same time next of kin is a complex situation for everyone involved. Next of kin´s everyday life changes drastically when everything revolves around the one who is seriously ill. Aim: To describe next of kin´s experiences of being caregivers to a palliative sick person at home. Method: A literature review in which eleven qualitative scientific articles were analyzed and summarized. Results: The results revealed three themes; experience of support, experience of changes in life and experience of strategies. To these themes were formed six sub-themes. Conclusions: Next of kin felt a great responsibility for the one who was sick and they felt that their own lives were set aside. To cope with the situation the next of kin needed information and support in multiple ways. This leads to the nurse to identify the support for the one who is seriously ill and for their families. This requires personal maturity and clinical experiences to meet the next of kin in a professional and empathic manner which leads to increased confidence for everyone involved and that generates in good care.   Keywords: palliative care, next of kin, career, changes in life, support

Bakgrund: Stroke är den vanligaste orsaken till funktionsnedsättning i Sverige och den diagnos som kräver flest vårddagar i hemmet. Antalet särskilda boende- och sjukhusplatser har minskat på grund av besparingsskäl, vilket har lett till att behov av vård i hemmet har ökat.  År 2000 vårdade cirka 83 000 personer sina anhöriga hemma. Anpassningen till den nya livssituationen är inte problemfri, varken för den drabbade eller för anhöriga som vårdare. Syfte: Syftet med studien var att belysa anhörigas upplevelser av att vårda strokedrabbade och deras upplevelser av stöd från sjukvården. Metod: Systematisk litteraturstudie av kvalitativa artiklar vilka analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Anhöriga upplevde en förändrad livsvärld vid stroke. Stroke kom som en chock och de blev tvungna att anpassa sig genom att omstrukturera sina liv, förändra relationer, ta ökat ansvar, hitta strategier för att orka vårda och hämta kraft. Framtiden var oviss och beroende på hur sjukdomen utvecklades. Anhöriga upplevde bristande information och stöd från sjukvården. Slutsats: Anhöriga mår psykiskt dåligt och en effektivare hjälp från sjukvården var önskvärt. Anhöriga ville få information om en strokes fysiska/psykiska effekter, behandlingsalternativ och vilka rättigheter den sjuke och anhörige har. Stöd efterfrågas i form av avlastning och kontinuitet i vården.

Bakgrund: Bakgrunden beskriver definitioner om döva människor och dess kultur. Döva patienter tenderar att bli särbehandlade jämfört med hörande människor. Syfte:Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa upplevelsen av kommunikationsprocessen mellan döva patienter och vårdpersonal. Metod: Arbetet presenteras i en litteraturöversikt. Resultat: Resultatet presenterar teman som belyser vårdpersonalens tidsbrist och närvaro. Även fördomar och attityder som förekommer hos personal och döva patienter samt ohållbara tillvägagångssätt. Subteman är kunskap och förståelse, känslor samt tolk. Diskussion: Diskussionsdelen innefattar viktiga delar utifrån resultatet som kräver vidare förklaring. Delar som diskuteras är tid, kultur och kommunikation via tolk. Leiningers modell och teori förklaras i relation till resultat. Metoddiskussionen visar fördelar, begräsningar och problemlösningar över denna litteraturöversikt. Slutsats: Vidare forskning med kvalitativ utgång krävs i syfte till att förbättra kommunikationsprocessen mellan vårdpersonal och döva patienter.

The purpose of the thesis was to elucidate demented monolingual patients' communicative behaviour as described by their caregivers, and demented bilingual patients' communication, interaction, and relationship with caregivers who could/could not Finnish. The first part of the thesis includes two time-studies and interviews with caregivers in the geriatric care of monolingual patients (I, II). The caregivers spent less time caring for the demented patients than for the non-demented patients with the same degree of dependence. The problems to communicate with the demented patients caused ethical problems and jeopardized the caregivers’ commitment. In the second part of the thesis the preconditions for communication were studied by means of medical, neuropsychological, and linguistic examination of demented Finnish immigrants. Patients' relatives were interviewed and patients' interaction with caregivers was observed in standardised situations (III). The communication, interaction, and relationship between bilingual demented patients and mono/bilingual caregivers were studied during video-recorded morning care sessions by the E.H. and J. Erikson theory of 'eight stages of man'. Phenomenological-hermeneutic (IV), and factor analysis (V) was performed. Also phenomenological (VI) analysis of the morning care sessions was used. The patients functioned on a higher level of ability together with the bilingual caregivers. These caregivers promoted the patients' integrity in a more comprehensive way than monolingual caregivers, and the patients exhibited more trust, autonomy, initiative, industry, identity, intimacy, generativity, and integrity. Their interaction with bilingual caregivers was more multidimensional and the progression of their interaction was more positive than that with monolingual caregivers. The bilingual caregivers' relationship with the demented immigrants was characterised by communion; disclosure of virtues such as patience, honesty, and humility; respect for the person; will; and joy. The findings of the study are discussed within a hermeneutic-humanistic perspective stressing the patient's dependence, vulnerability and need for support. The conclusion is that verbal communication in the patients’ native language makes it easier for caregivers to promote patients' integrity, which in turn enables patients to disclose more of their latent capacity. / <p>S. 1-57: sammanfattning, s. 59-158: 6 uppsatser</p> / digitalisering@umu

SAMMANFATTNING     Författare: Srea Karim    Sociala omsorgsprogrammet, Uppsala universitet    Titel: En kvalitativ studie om hemtjänstpersonalens föreställningar kring åldrande och     äldreomsorg   Syftet med denna uppsats är att studera föreställningar som personalen inom hemtjänsten innehar kring åldrande och äldreomsorg utifrån en kvalitativ studie.  I Studien tar jag även upp om vad äldreomsorg innebär för personalen, hur personalens syn på åldrande påverkar deras arbete samt om personalen tillhandahåller den vård och omsorg som de själva skulle vilja ha.   Jag har använt det fenomenologiska perspektivet då jag analyserat mina intervjuer jag genomförde med mina informanter, för att kunna få en bättre förståelse för deras tankar, upplevelser men även deras erfarenheter. De teoretiska perspektiv jag valt att behandla i min uppsats är rollteorin, disengagemangsteorin.   I min uppsats har jag gått tillväga på så sätt att jag intervjuat fem informanter inom en hemtjänst i Uppsala, som tillhör Uppsala kommun.   De resultat jag kommit fram till utifrån mina fem informanter som jag intervjuade i hemtjänsten, stämde till en stor del överens med det som jag tar upp i tidigare forskning, där informanterna menar att tidsbrist förekommer i deras arbete, och att omsorg innebär att bry sig om vilket kan motsvara det som jag tar upp i tidigare forskning där Astvik &amp; Aronsson genomförde 1994 ( Astvik, 2003 : 1- 2) en studie om vårdbiträdens värderingar kring sitt arbete, där arbetets positiva synpunkter handlade om att få kunna hjälpa människor och göra ett gott arbete.   Resultatet visar att personalen i många av de teman jag utgick ifrån pekar på att det finns faktorer där man finner gemensamma åsikter som informanterna har. Bland annat menar informanterna att det finns brister som berör både tiden såväl som personal.  Vidare säger informanterna att samarbetet är bra, men att det ibland kan förekomma konflikter. Många av informanterna påpekar om ensamheten och menar att det kan drabba en när man blir äldre. Personlig utveckling innebär att jobba med människor, och på det sättet ger det en erfarenhet säger en av informanterna, medan en annan anser att flexibilitet är en viktig egenskap, en annan talar om delaktighet. En annan hävdar att man utvecklas på så vis då man kommer ut och ser det verkliga. Sista informanten har utvecklats på så vis då hon fått höra brukarnas livshistoria.                       Nyckelord:          Vårdare, vård och omsorg, äldreomsorg, åldrande, äldre

Background: Schizophrenia is a disease that leads to many negative consequences for patients, but also their relatives. As schizophrenia is a disease with varying disease processes, relatives may need to support and care for the patient. Cooperation between healthcare and relatives is often common in the care of people with schizophrenia, which is why the nurse needs to have knowledge of relatives' experiences and what their needs are. Aim: The purpose was to describe relatives’ experiences of living close to and caring for a person with schizophrenia. Method: To answer the purpose a literature review was made. PubMed and Cinahl Complete were the databases that the authors chose to use when they searched for articles. The search resulted in ten qualitative articles which was analyzed and thematized.  Results: The ten articles from the result were divided into four themes; the dynamics within and outside the family, the relatives’ adjustments in life, emotional experiences and experiences of ill health of relatives and sources of support. The articles illuminated relatives’ experiences of living close to and caring for a person with schizophrenia.  Conclusion: Schizophrenia effects the lifeworld of relatives profoundly and constitutes a social, emotional and practical burden. Relatives are in need of support from the healthcare service. The nurse needs to have knowledge of how relatives of patients with schizophrenia may experience their situation in order to provide good treatment. / Bakgrund: Schizofreni är en sjukdom som leder till många negativa konsekvenser för patienter men också för deras anhöriga. Då schizofreni är en sjukdom med varierande sjukdomsförlopp kan anhöriga behöva vara till stöd för, och även vårda, den sjuka. Samarbete mellan sjukvård och anhöriga är ofta vanligt vid vård av personer med schizofreni varför sjuksköterskan behöver ha kunskap om anhörigas erfarenheter och vad de har för behov.  Syfte: Syftet var att beskriva anhörigas erfarenheter av att leva nära och vårda en person med schizofreni. Metod: För att besvara syftet gjordes en litteraturöversikt. PubMed och Cinahl Complete var de databaser som författarna valde att använda vid sökningsarbetet. Sökningen resulterade i tio kvalitativa artiklar som analyserades och tematiserades. Resultat: Resultatartiklarna delades in i fyra teman; dynamiken i och utanför familjen, de anhörigas anpassningar i livet, källor till stöd samt känslomässiga upplevelser och upplevelser av ohälsa hos anhöriga. Resultatartiklarna åskådliggjorde anhörigas erfarenheter av att leva nära och vårda en person med schizofreni.  Slutsats: Schizofreni påverkar anhörigas livsvärld på ett genomgripande sätt och utgör en social, känslomässig och praktisk börda. Anhöriga är i behov av stöd från vården. Sjuksköterskan behöver ha kännedom om hur anhöriga till personer med schizofreni kan uppleva sin situation för att kunna ge ett bra bemötande.

Bakgrund: I Sverige drabbas varje år cirka 57 000 patienter av vårdrelaterade infektioner(VRI). En tredjedel av fallen skulle kunna förebyggas genom korrekta hygienrutiner.Förebyggande arbete av VRI sker nationellt och internationellt och av alla förebyggandehygienåtgärder har forskning påvisat att den mest betydelsefulla åtgärden är korrektutförd handhygien (HH). Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva vårdares erfarenheter av basalahandhygienrutiner inom hälso- och sjukvården. Metod: Litteraturstudien grundar sig på tio kvalitativa studier. Dessa söktes fram genomdatabaserna Cinahl, Pubmed och Scopus. Analysen genomfördes med hjälp av Fribergsfemstegsmodell. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier och åtta subkategorier.Huvudkategorierna var “Vårdares erfarenhet av arbetsmiljöns betydelse för HH”,“Vårdares erfarenheter av ledarskapets betydelse för HH”, och “Vårdares subjektivanormer och attityder påverkar utförandet av HH”. Konklusion: Organisationen inom hälso- och sjukvården behöver bli bättre på atttillhandahålla de nödvändiga resurser som krävs för att vårdare ska kunna tvätta ochdesinfektera sina händer. Ledningen måste aktivt arbeta med att förändra normer ochattityder bland anställda gällande HH och vara tydliga gällande riktlinjer och derasbetydelse för patientsäkerheten. / Background: In Sweden, approximately 57, 000 patients suffer from healthcare-associated infections every year. A third of these could be prevented with correctly performed HH. The preventive work of healthcare-associated infections takes place nationally and internationally and of all preventive hygiene measures, research has shown that the most important measure is correctly performed HH. Aim: The aim of this study was to describe caregivers’ experiences of hand hygiene routines in healthcare facilities. Methods: A literature study based on ten qualitative studies. These were searched through the databases Cinahl, Pubmed and Scopus. The analysis was carried out using Friberg’s five-step model. Results: The analysis resulted in three categories and eight subcategories. “Caregivers’ experience of the importance of the work environment for HH”, “Caregivers’ experience of the importance of leadership for HH”, “Caregivers' subjective norms and attitudes affect the performance of HH”. Conclusion: The healthcare organization must become better at providing the necessary resources to enable caregivers to wash and disinfect their hands. Management need to actively work to change norms and attitudes among employees regarding HH and be clear regarding guidelines and their significance for patient safety.

Bakgrund: Demenssjukdom är en degenerativ sjukdom vilket innebär att personens kognitiva förmåga blir sämre med tiden. Behovet av hjälp från omgivningen, för att kunna upprätthålla en fungerande vardag, blir allt större ju längre sjukdomen framskrider. Närstående har en viktig roll i omsorgen av en familjemedlem som drabbas av demenssjukdom. Syftet. Syftet med studien var att beskriva närståendes behov av stöd och deras erfarenheter av det dagliga livet efter att anhörig med demenssjukdom vårdats på geriatrisk neuropsykiatrisk avdelning. Metod. Studien hade en beskrivande design med kvalitativ ansats. Totalt sex individuella semistrukturerade intervjuer genomfördes. Insamlade materialet har analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat. Det framkom att närståendes erfarenhet var att det inte bara var praktiskt stöd som var viktigt utan också stöd i form av information och kontakt med olika professionerna. Närståendes erfarenheter av professionell kontakt vid utskrivning upplevdes ofta som bristfällig. Det framkom även att behovet av stöd var individuellt för att få en fungerande vardag. Närstående som hade stöd i form av avlastning, dagvård eller hemtjänst upplevde att de fick anpassa sig efter hemtjänsten men att dessa stöd gav en viss frihet. Vidare framkom det i studien att en del närstående försökte leva som vanligt, genom att fortsätta med sina aktiviteter som innan familjemedlemmens diagnos.  Slutsats. Studien visar vikten av bra information och kontakt mellan specialistsjuksköterskan, närstående och övriga personal för att ge stöd till närstående och underlätta dennes vardag. Studien belyste även närstående som var nöjda med det stöd och den kontakt som de fick, samt de närstående som valde att ta vara på livet genom att fortsätta med livet och aktiviteter som innan den anhörig drabbades av demenssjukdom.