<p><strong>Abstract</strong></p><p><strong>Purpose</strong>: The purpose of this study was to see if there was any correlation between BMI and chronic pain among participants who underwent a behavioural medicine rehabilitation program at a pain clinic in the central part of Sweden. <strong>Method</strong>: The study was conducted as a quantitative descriptive study context and has used medical records with documented data from the participants who were part of a pain clinic rehabilitation programs in the years 2004-2005. Altogether there were 76 participants in these years and excluded was nine participants with BMI measurements were not included in the documentation. <strong>Main Results</strong>: Regarding the relationship between BMI and chronic pain there was no significant relationships. Participants who completed the behavioural medicine rehabilitation program, however, showed a lower value of BMI and the estimated pain in VAS from the first to the third which is the last time of measuring. The estimated pain and the BMI measurements among the participants with chronic pain show compliance without that no significant relationships could be seen.</p><p> </p><p><strong>Keywords:</strong> BMI, VAS, Chronic pain.</p>

<p>Syftet med studien var att beskriva hur patienter med bensår upplever sin vardag ur ett fysiskt, känslomässigt, och socialt perspektiv. Studien hade en beskrivande design med kvalitativ ansats. Tio patienter med bensår från tre hälsocentraler intervjuades och materialet bearbetades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet redovisades utifrån temat: <em>Att vara prövad men inte uppgiven</em> som bildades av tre kategorier: <em>Sårets kondition, Komplikationer till att leva med bensår </em>samt<em> Anpassning till att leva med bensår. </em>Temat beskrev att patienter med bensår hade många svårigheter men att de, samtidigt, på olika sätt, tog itu med dessa svårigheter för att kunna leva ett så bra liv som möjligt. <em>Sårets kondition</em> hade stor betydelse för patientens upplevelse av smärta. Många patienter var otillräckligt smärtlindrade och hade ont både dag och natt. Andra besvär var lukt och läckage från såret. <em>Komplikationer till att leva med bensår </em>innebar känslomässiga påfrestningar så som nedstämdhet, ilska och oro. Fysiska svårigheter bestod i att inte orka gå längre sträckor. Praktiska besvär innefattade att behöva hjälp med vardagliga sysslor. Många patienter hade svårt att upprätthålla sina sociala kontakter. Patienternas <em>anpassning till att leva med bensår</em> var stor och de använde sig av både praktiska och känslomässiga copingstrategier.</p>

<p>Syftet med denna studie var att beskriva hur intensivvårds- och akutmottagningssjuksköterskor upplevde samarbetet i traumateamet vid det akuta traumaomhändertagandet. Författaren till studien har valt att göra en intervjustudie medkvalitativ ansats. Fyra intensivvårdssjuksköterskor och sex akutmottagningssjuksköterskor vid ett medelstort sjukhus i östra Sverige deltog i studien. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer. Data analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Åtta kategorier framkom under analysarbetet: ’ledarskap’, ’organisation’, ’att inte hitta på akutrummet’, ’kompetens’, ’kommunikation inom traumateamet’, ’samarbete inom traumateamet’, ’stress och negativa känslor’ samt ’att känna omsorg’. Resultatet i föreliggande studie visade på betydelsen av ett gott ledarskap. Sjuksköterskorna uttryckte en önskan om att kirurgjour/traumaledare skulle ’ta kommandot’ och leda traumaomhändertagandet. Det visade också på vikten av att ha en bra organisation, som i det här fallet var ATLS-konceptet. Att inte hitta på akutrummet upplevdes som ett problem av sjuksköterskorna. Att ha erfarenhet och ha övat på traumaomhändertagande ansågs som viktigt av sjuksköterskorna. En god kommunikation inom traumateamet främjade enligt sjuksköterskorna samarbetet vid traumaomhändertagandet. Sjuksköterskorna upplevde att ett gott samarbete vid traumaomhändertagandet skapade teamkänsla. Stress upplevdes både som något negativt och något positivt av sjuksköterskorna. I studien lyfts både problem och positiva saker i traumaarbetet fram av sjuksköterskorna. Sjuksköterskorna var positivt inställda till samövningar, som de tror skulle förbättra samarbetet. Det framkom i studien att kommunikation, ledarskap, erfarenhet och en bra organisation kan förbättra samarbetet i det akuta traumaomhändertagandet. Stress, dålig kommunikation och otydliga roller kan försämra samarbetet. Till viss del anser författaren att detta skulle kunna förbättras genom ytterligare övningar, detta i likhet med föreliggande studies resultat.</p>

<p>I och med ökade krav för sjuksköterskor i ambulans de senaste åren är det av stor vikt att ambulanssjuksköterskorna hela tiden håller sig uppdaterade med den senaste kunskapen inom medcin, omvårdnad, etik med mera. Ambulanssjuksköterskans arbetsuppgifter har utvecklats och blivit fler och de har även fått ta ett större ansvar. Syftet med studien var att belysa hur ambulanssjuksköterskor upplever och hanterar etiska problem då de bedömt att patienten inte har behov av ambulanssjukvård samt deras uppfattningar om hur de etiska problemen kan undvikas. Metoden var kvalitativ intervju med tre ambulanssjuksköterskor. Resultatet visade att etik diskuterades även om många inte använde begreppet etik. Ambulanssjuksköterskorna upplevde att det var svårt att ge råd till patienten och vara ärlig i vårdrelationen. Ambulanssjuksköterskorna ansåg att larmcentralens utlarmning kunde vara en källa till etiska problem på grund av felaktiga bedömningar och felprioriteringar. Slutsatsen är att varje patient har rätt att få komma till rätt vårdnivå, något som kan underlättas om ambulanssjuksköterskan får rätt stöd och råd för att i framtiden lättare kunna hjälpa varje individ till den vård som är mest lämplig för just den patienten.</p>

Bakgrund: Globalt sett har personer över 65 år varit den åldersgrupp som växt snabbast och levnadsåldern bedöms att kontinuerligt stiga, vilket också ökar behovet av adekvata vård- och omsorgsinsatser. Äldres upplevelse av livstillfredsställelse minskar gradvis med stigande ålder. För att effektivt kunna stödja äldre inom detta område är det viktigt att bland vård- och omsorgspersonal öka kunskapen inom detta fenomen. Syfte: Att studera samband mellan upplevelse av livstillfredsställelse i relation till självskattad hälsa och ensamhetskänsla samt i relation till demografiska förhållanden. Metod: En tvärsnittsstudie med hjälp av frågeformulär från The Swedish National study on Aging and Care i Blekinge. I urvalet ingick 1 110 deltagare i åldern 60-96 år. Skillnad i upplevd tillfredsställelse med livet analyserades med hjälp av Mann-Whitney U-test, Kruskal – Wallis test, och logistisk regressionsanalys. Resultat: Äldre personers upplevelse av livstillfredsställelse har en negativ korrelation med ensamhetskänslor och låg självskattad hälsa samt har ett samband med demografiska förhållanden. Resultaten visade också att ensamhetskänslor var den mest betydelsefulla faktorn för låg livstillfredsställelse hos äldre. Slutsats: Med utgångspunkt från resultaten är det viktigt att vårdpersonal samtalar med äldre personer om dessa riskfaktorer och vid behov vägleder för att öka äldres tillfredsställelse med livet. Fortsatt forskning förespråkas i detta flerdimensionella fenomen. Nyckelord: ensamhet, hälsa, livstillfredsställelse, äldre.

The purpose of this study was to survey the occurrence of and obstacles to team training in neonatal life support in Swedish hospitals and, accordingly, to compare university hospitals with other hospitals. The study included all the managers in 37 pediatric wards who participated in telephone interviews with the aid of a questionnaire. The results showed that 81 % of the Swedish hospitals that have a paediatric ward train the staff in neonatal life support. All of the university hospitals and 74 % of the other hospitals are running training in some form. The methods of training varied and so did the occurrence of training. All the managers thought it was important to train neonatal life support. No statistical significant difference occurred between university hospitals and other hospitals concerning the methods of training, evaluation of training or in possibilities and obstacles of training. The conclusion is that training multidisciplinary teams in neonatal life support is going on in most of the Swedish hospitals. The team training in neonatal life support is quite a new method in Sweden and several hospitals have started the training this year. One third evaluate their training by oral reports, which is twice as often as written reports. A recommendation based on the results of this study is that certification for the professionals who are involved in neonatal life support should be considered.

Bakgrund: Övervikt och fetma hos barn ökar dramatiskt framförallt i västvärlden. Barn som blivit överviktiga i tidig ålder har tecken på sjukdom i många organ och har större risk att förbli överviktiga och sjuka som äldre. Fetma hos barn påverkar livskvaliteten. Syfte: Utifrån aktuell forskning undersöka om sjuksköterskan kan hjälpa överviktiga barn och deras familjer. Metod: Uppsatsen är en litteraturöversikt med både kvalitativa och kvantitativa artiklar som främst söktes i databaserna Cinahl och Medline. Data materialet analyserades enligt Fribergs analysförfarande. Fokus lades vid artiklarnas resultat, diskussioner och konklusioner. Resultat: Sjuksköterskans uppgift är att ta upp problem om barns övervikt med föräldrar. Det känsliga ämnet får inte hindra att vården erbjuder hjälp. Sjuksköterskan kan guida familjen med överviktsproblematik och föra en dialog med motiverande samtal för att familjen skall hitta sin egen väg. Sjuksköterskan kan också diskutera strategier och ge förslag på beteendeförändring. Föräldrar spelar en central roll i barns viktnedgång. Att utbilda och uppmuntra föräldrar påverkar indirekt barnet. Diskussion: Det kan vara svårt för sjuksköterskan att ta upp frågan om övervikt, men då hon gör det skall hon börja att prata med föräldrarna. För att familjen skall kunna göra en positiv beteendeförändring behövs det utbildning inom kost och motion.

Hjärt-kärlsjukdomar är ett av det vanligaste folkhälsoproblemet i Sverige. Årligen drabbas cirka 40 000 människor av hjärtinfarkter i Sverige, av dessa är andelen kvinnor 42 procent. Problem: Det har visat sig att kvinnor löper en större risk av att drabbas av depression och ångest, upplever en sämre livskvalitet samt inte genomför livsstilsförändringar i samma utsträckning som män efter en hjärtinfarkt. Syfte: Att belysa kvinnors upplevelse av livet efter en hjärtinfarkt. Metod: En kvalitativ litteraturstudie med elva vetenskapliga artiklar utförd efter Evans analysmetod. Resultat: Det åskådliggjordes att kvinnorna efter hjärtinfarkten inte längre vågade lita på sina kroppar. Detta gav känslor av oro och rädsla och ledde till en ovisshet inför framtiden. Vården sågs i många fall som bristfällig. Kvinnorna uttryckte att deras roll och förhållande inom familjen förändrades. Nya tankar infann sig efter hand och positiva utkomster av hjärtinfarkten kunde ses. Slutsatser: Sjuksköterskan måste beakta många aspekter i mötet med kvinnor som drabbats av hjärtinfarkt och en helhetssyn är viktig. Familjen behöver involveras i vården. Hänsyn måste tagas till vilken information som ges och om tidpunkten är lämplig. Kvinnorna behöver hjälp av sjuksköterskan att på bästa sätt tillvarata det friska och resurser hos sig själva.

Syftet med denna studie var att beskriva vilken uppfattning sjuksköterskor i Tanzania har om förutsättningarna för att bedriva diabetesvård. Studien genomfördes som en beskrivande kvalitativ intervjustudie. Ett icke-slumpmässigt strategiskt urval gjordes och fem sjuksköterskor deltog. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer och en manifest innehållsanalys gjordes på intervjutexterna. Resultatet visar på en ekonomisk situation med få resurser och tillgångar. Sjuksköterskorna är få och patienterna är många vilket gör att utbildningen och informationsbehovet hos patienterna inte alltid kan mötas. På sjukhuset finns det för lite blodsockermätare och det händer att det inte finns något insulin att tillgå. Den ekonomiska situationen för patienterna gör att de har svårt att få någon kontinuitet i både behandling och kontroller. Insulin är dyrt och alla har inte råd med det. De flesta har ingen blodsockermätare utan kontrollerar sitt blodsocker på klinik, vilket även det kostar pengar. Många har heller inte råd med en fullgod kost. Den ekonomiska situationen både för patienter och sjukvården gör diabetesvården svår.

Smärta påverkar människans livskvalitet och medför både fysiskt och psykiskt lidande. En demenssjukdom ger såväl fysiska funktionsnedsättningar som psykosociala beteendeförändringar.I omvårdnaden av patienter med demenssjukdom finns svårigheter med att identifiera och bedöma smärta på grund av de funktionsnedsättningar sjukdomen innebär. Studiens syfte är att undersöka hur vårdare identifierar och bedömer smärta hos demenssjuka patienter. Metoden är en litteraturstudie. Datamaterialet innehåller 13 vetenskapliga artiklar. I analysen av datamaterialet framkommer fem kategorier vilka ligger till grund för resultatet. De kategorier som framkommer ur analysen är: bedömningsinstrument, fortsatt utveckling och testning av bedömningsinstrument, kommunikation, patientkännedom och vårdarens kunskap. Resultatet visar att smärtidentifiering är ett komplext problem, där självskattningsskalor och observationsskalor kan användas för bedömning, liksom kommunikationens betydelse samt patientkännedom och vårdarens kunskap. Därför blir daglig omvårdnad ett viktigt identifieringsverktyg. Diskussionen visar att det finns svårigheter i tolkningen av patientens uttryck. Bedömningsinstrumenten behöver också utvecklas och testas ytterligare, för att anpassas till patientens behov. Slutsatsen är att bättre utvecklade bedömningsinstrument samt ökad kunskap om demenssjukdomar leder till säkrare identifiering och bedömning. / Pain has an influence in the individual`s lifequality. Pain also involve suffering in both physically and mentally sense. To suffer from dementia means cognitive disorders and impairments. In caring of patients suffering from dementia there are difficulties in identifying and assess pain because of these impairments. The aim of this study is to do researching in how caregivers identify and assess pain in patients suffering from dementia. For this research a literature study has been used. The matter of data contains 13 articles of sciense quality. In the analysis of the study five categories appeares; instruments for assessment, further research of instruments, communication, knowledge in patient and caregivers knowledge. The result presents the complexity of identifying pain and also points out several factors as important. Selfassesment scales and observational scales can be used, as well as the importance of communication and knowledge about the patient. Caregiver`s knowledge are important, too. The discussion points out difficaulties in interpreting the patients expressions. Also further development and testing of the instruments are necessary, to adapt to the patients needs. Conclusions are that further developing and testing of pain assessment are needed as well as increased knowledge in dementia diseases. This leads to safer identifying of pain in patients with dementia.