Background: In Sweden today approximately one million people are experiencing kidneyproblems and over 10 000 are living with dialysis or have undergone a kidneytransplant. Impaired kidneyfunction affect patient life and many feel that they have a poorer quality of life and are missing being able to live their life to the fullest. Nurses need an increased understanding of how patients may experience their situation, this to be able to meet the possibly increasing group of patients.   Aim: Describe from a patient perspective what it is like to live with dialysis.    Method: A descriptive literature study with 12 qualitative articles.   Results: Three teams were found: emotions linked to dialysis, limitations due to dialysis and the importance of the social environment for patients on dialysis. Different feelings such as hope and the motivation to continue the dialysis but also tiredness and depression appeared. The reality of being tied to the dialysis for necessary treatments, time-consuming restrictions and limited food- and beverage consumption emerged as tough for many patients. The patient's social and family life are both greatly affected and it is important to have support from family, friends and staff.    Conclusion: Dialysis affects patients in numerous ways and this is something the nurse should be aware of. This knowledge will give the nurse a better possibility to care and help these patients deal with their daily life in the best way and support them with strength to continue living with dialysis despite lack of freedom.   Keywords: Dialysis, nursing science, patient perspective, reconciliation.

Introduktion: Vårdskador är ett stort globalt problem som orsakar lidande, mortalitet och stora kostnader. Det är angeläget att utforska drabbade patienters upplevelse av en vårdskada för att öka förståelsen för dessa patienter och deras reaktioner för att kunna ge dem adekvat stöd och bemötande. Syfte: Syftet var att utforska hur patienter upplever att drabbas av en vårdskada. Metod: Allmän litteraturöversikt med en deskriptiv design och en kvalitativ ansats. Tio vetenskapliga artiklar identifierades via PubMed och CINAHL, innehållande kvalitativa studier avseende patienters upplevelser av vårdskador. Innehållet analyserades tematiskt. Resultat: Vid dataanalysen framkom i merparten av artiklarna att vissa gemensamma känslor väcktes hos patienterna efter att de drabbats av en vårdskada. I samtliga studier framgick dessutom patienternas upplevelse om vad som inte fungerade från vårdgivarnas sida samt hur de hade velat att vårdgivaren skulle ha agerat. De teman som identifierades avseende patienters upplevelse av att drabbas av en vårdskada var: känslomässiga reaktioner, behovet av information, vikten av kommunikation, viljan att vara delaktig, önskan om upprättelse och framtida förhållande till vården. Slutsats: Upplevelsen av att drabbas av en vårdskada är komplex. En mängd känsloreaktioner kan uppstå samtidigt som behovet av information, kommunikation med vårdgivaren, delaktighet samt upprättelse var uttalat. Även patientens framtida förhållande till vården kunde påverkas. Därmed är det tydligt att vårdpersonal har en viktig uppgift avseende adekvat bemötande och som stöd till dessa patienter. För detta krävs resurser samtidigt som det förutsätts att patientsäkerhetsarbetet har en framträdande och prioriterad position hos vårdgivaren.

Bakgrund: Bröstcancer är den vanligaste typen av cancer hos kvinnor där mastektomi är den vanligaste behandlingsmetoden för icke spridd bröstcancer. Ingreppet innebär att delar eller hela bröstet som drabbats av cancer avlägsnas och skapar en stor påverkan på kvinnan och hennes kropp, både till utseende och funktion. Syfte: Att undersöka kvinnors upplevelse av sin kroppssyn efter mastektomi.  Metod: En deskriptiv litteraturstudie med kvalitativ ansats innehållande vetenskapliga kvalitativa studier. Dessa studier fanns i databaserna PubMed, CINAHL, PsycInfo och Scopus. För att säkerställa en hög kvalitet granskades samtliga tio artiklar genom en kvalitetsgranskningsmall. Resultatanalysen gjordes med hjälp av Popenoe et al. analysmetod. Resultat: Resultatet presenteras i sex kategorier: Att inte vara nöjd med sitt utseende, Förlust av kvinnlighet och skam, Sorg, Negativ kroppsuppfattning relaterat till samhället, Distansering och Hanterbarhet. Dessa kategorier beskriver de upplevelser av kroppssynen kvinnorna hade efter genomfört ingrepp. Slutsats: De flesta kvinnorna hade en negativ syn gentemot sina kroppar efter mastektomi medan ett fåtal hade en mer positiv upplevelse. Upplevelserna konstaterades vara väldigt olika och individuella mellan deltagarna. Behov av personcentrerat stöd från sjuksköterska behövs för att möjliggöra känslan av meningsfullhet efter ingreppet samt stöttning i förberedelserna innan.

Introduktion: Ett hjärtstopp definieras av att hjärtat slutar slå, vilket leder till syrebrist i kroppens vävnader. Det är ett akut och livshotande tillstånd som ökar i samhället, såväl som antalet som överlever. Efterföljande komplikationer är vanligt. Upp till hälften riskerar att drabbas av kognitiva problem, såsom minnesförlust. Vidare är även trötthet, ångest och depression vanligt. Stöd och information har visat ge ökat välmående hos överlevarna, men ges inte alltid och idag saknas nationella riktlinjer kring återbesök. För att bemöta patientgruppen på rätt sätt är det värdefullt att beskriva personers erfarenheter av livet efter att de haft hjärtstopp.  Syfte: Syftet var att beskriva patienters erfarenheter av livet efter hjärtstopp.   Metod: För att besvara syftet gjordes litteraturöversikt med deskriptiv design och kvalitativ ansats. Arbetet studerade elva kvalitativa originalartiklar som besvarade syftet.   Resultat: I resultatet identifierades tre teman; “Drabbas av komplikationer”, “Få ökat behov av trygghet och stöd” och “Se på livet med nya ögon”. Hjärtstoppet och dess behandling gav överlevarna komplikationer som utgjorde nya svårigheter i att klara det vardagliga livet. Överlevarna uttryckte rädsla för ett nytt hjärtstopp, och det fanns en önskan om mer stöd och information från sjukvården. Trots den svåra händelsen fanns en tacksamhet för att ha överlevt, och erfarenheten gav dem ett nytt sätt att se på livet.  Slutsats: Livet efter ett hjärtstopp innebar anpassningar till en ny vardag. Det fanns en tacksamhet över att ha överlevt, men även ett behov av stöd av vården som ofta var bristande.

The present research study is a supervision project which was carried out between 2004-2006.  The overall aim of the research was to investigate how caring science supervision can support carers in integrating caring science and can contribute to a constructive way of integrating caring science knowledge with praxis. The research project consisted of supervision given to groups of carers in two different contexts where a caring science model for supervision was tested and developed. The experience of how carers integrate caring science knowledge through supervision has been studied by interviewing carers. Seven were interviewed in the first study about how they experienced their own learning process by participating in group supervision. The second study focused on how the supervisor’s selection of different supervision methods can support the carers’ development and understanding for the patient’s lifeworld. The interviews were analysed with the help of a reflective lifeworld approach. The results from the seven interviews consisted of a description of the essence and seven constituents. The results show that knowledge about caring, from the carers’ point of view, is an attitude that is taken for granted. With this as a starting point the carers listen and read what has happened to the patient in different situations. In the supervision session the carer and the supervisor have worked out a critical caring science investigation of the patient’s situation and developed new strategies for the patient’s caring. The interviewed carers point out the importance of a free zone, a learning room in supervision, where they can reflect and, in a constructive dialogue with each other, work with the patient’s situation together with the supervisor. In the second research study the supervisor’s selection of methods in supervision is in focus. The aim of using these different methods was to support the development of knowledge grounded in caring science. The supervision methods support the carers in the reflection process and stimulate them to develop good skills in the relationship with the patient.  The results also show, in two ways, how important the supervisor’s role is for the supervision process. Firstly in terms of being able to see and understand what the focus is in the carer’s narrative of the patient’s situation.  Secondly how the selection of an appropriate method can support the carers’ understanding of what obstacles there can be and which possibilities there can be for the caring of the patients. This work in the supervision process demands that supervisors are aware of how the group process can be integrated with the learning process. Keywords: caring science, phenomenology, lifeworld, reflection, dialogue, supervision, supervision methods.

The overall aim of the present thesis was to describe the meaning of living with heart failure as a middle-aged person. In particular, the relation between the persons’ life-situations and formal care was explored. An additional aim was to uncover the meaning of support as experienced by people living with heart failure in middle age. The study used a caring science perspective and a reflective lifeworld approach, founded on phenomenological philosophy. Interviews were used for data collection and data were analyzed using essence-seeking analysis. The thesis is based on four empirical studies and the results were synthesized into a general structure, presented in the thesis. The results of study I illuminate influences and changes to the life-situation that people living with heart failure in middle age can experience. The social world, i.e. intersubjective relationships, vocational situations, and formal care emerge as fundamental to the individuals, as well as the individuals’ own experiences of themselves and their body. The life-situation is frail and depicted by insecurity and uncertainty. The results of study II illuminate that people living with heart failure in middle age experience exposure and vulnerability in relation to formal care. While the context of formal care provides alleviation and medical treatments, the results at the same time revealed experiences of dependency and unclear participation. The results from studies III and IV clarify that support means to know that help is available concerning practical matters or flexibility at work. However, it also reveals that support means a sense of security or safety in relation to other people, such as friends, families, employees, and formal carers. Knowledge, and control are central aspects of the phenomenon of support in relation to heart failure. The phenomenon’s general structure illustrate that living with heart failure as a middle-aged person is depicted by ambiguity in relation to other persons, daily life and formal care. The general structure is intertwined with an altered experience of the body, and a life-situation in a borderland between health and illness. The phenomenon is illuminated by the meaning constituents: A borderland between health and illness, and A tension between what is supportive and what is not. The phenomenon’s outer horizon is understood as A changed body and a threat against life, meaning that the phenomenon stands out against a background of the limits which the body sets on the persons. The present study illustrates that support from others give people living with heart failure in middle age inner strength which they need if they are to adjust their life goals. However, the results also revealed that formal care at times is insufficient and the support which the patient’s need is forsaken. When people living with heart failure in middle age are to take on their own responsibilities for their health process they need information, knowledge and to be participating in care. Furthermore, formal carers need to focus more on the patient’s social roles and networks. A lifeworld-led perspective in formal care can unite a biomedical and a caring science perspective, and formal carers will be able to pay more attention to the patients’ changed life-situation rather than focusing the patient’s failing hearts.

<p>The major aim was to explore perceived daily occupations in mentally disordered offenders (MDO) through occupational performance (OP) and social participation (SP) with descriptive, comparative and longitudinal designs. The 74 consecutively included MDOs were visited onsite for data collection. The following assessments were used: Capability to Perform Daily Occupation, Self-efficacy Scale, Importance scale, Allen Cognitive Level Screen, Interview Schedule for Social Interaction, Manchester Short Assessment of Quality of Life, Psycho/social and Environmental Problems, Global Assessment of Functioning Scale, assessment of Support and Service for Persons with Certain Functional Impairments and Karolinska Scales of Personality. Background factors were assembled from the individual forensic psychiatric investigation. The results indicate that MDOs had contradictive problems in OP, SP and lack of disability awareness. The MDOs and professionals had different appraisals of the MDOs’ OP and SP. Schizophrenic MDOs need substantial support for community dwelling. MDOs with psychopathic personality traits had more problems during upbringing, however, no perceived problems in OP and SP compared to the remaining group. Low Socialization, high Anxiety and psychopathy personality traits partially influenced perceived OP and SP. After one year of forensic psychiatric care, 60 % were still hospitalized and 32 % were community dwelling. Changes after one year of care consisted of higher satisfaction of OP and SP, 1/36 subject valued daily occupations higher and 5/36 subjects reported better social interaction. Although, there are some methodological weaknesses in this thesis (e.g. high attrition rate), the unique results should be taken into consideration. It is concluded that MDOs’ appraisal of their own capability has to be taken seriously in treatment and care. Also long treatment periods, targeting daily occupations from start and providing substantial individual support are necessary for successful transition into community dwelling for MDOs. This thesis contributes to extended knowledge of the MDOs’ daily occupations.</p>

The major aim was to explore perceived daily occupations in mentally disordered offenders (MDO) through occupational performance (OP) and social participation (SP) with descriptive, comparative and longitudinal designs. The 74 consecutively included MDOs were visited onsite for data collection. The following assessments were used: Capability to Perform Daily Occupation, Self-efficacy Scale, Importance scale, Allen Cognitive Level Screen, Interview Schedule for Social Interaction, Manchester Short Assessment of Quality of Life, Psycho/social and Environmental Problems, Global Assessment of Functioning Scale, assessment of Support and Service for Persons with Certain Functional Impairments and Karolinska Scales of Personality. Background factors were assembled from the individual forensic psychiatric investigation. The results indicate that MDOs had contradictive problems in OP, SP and lack of disability awareness. The MDOs and professionals had different appraisals of the MDOs’ OP and SP. Schizophrenic MDOs need substantial support for community dwelling. MDOs with psychopathic personality traits had more problems during upbringing, however, no perceived problems in OP and SP compared to the remaining group. Low Socialization, high Anxiety and psychopathy personality traits partially influenced perceived OP and SP. After one year of forensic psychiatric care, 60 % were still hospitalized and 32 % were community dwelling. Changes after one year of care consisted of higher satisfaction of OP and SP, 1/36 subject valued daily occupations higher and 5/36 subjects reported better social interaction. Although, there are some methodological weaknesses in this thesis (e.g. high attrition rate), the unique results should be taken into consideration. It is concluded that MDOs’ appraisal of their own capability has to be taken seriously in treatment and care. Also long treatment periods, targeting daily occupations from start and providing substantial individual support are necessary for successful transition into community dwelling for MDOs. This thesis contributes to extended knowledge of the MDOs’ daily occupations.

Fram till 1993 var sjuksköterskeutbildningen en utbildning som endast gav yrkesexamen och ingen akademisk examen. Efter -93 blev dock sjuksköterskeutbildningen en treårig högskoleutbildning som kunde ge både en generell akademiskexamen samt en yrkesexamen. Detta medförde att halva utbildningen skulle ske inom huvudämnet vilket kom att bli vårdvetenskap/omvårdnad. Syftet med studien är att undersöka om sjuksköterskor utbildade före 1993, har ett vårdande med utgångspunkt från ett vårdvetenskapligt synsätt. Studien genomfördes med en kvalitativ ansats. Fem sjuksköterskor utbildade innan -93 intervjuades utifrån vinjetter. Efter genomförd analys framkom fyra subkategorier som bildade en kategori. De fyra subkategorierna var patientrelation, livssituation, kommunikation och motivation. Tillsammans bildade dessa subkategorierna kategorin Omvårdnad. Det framkom att i ett möte med en patient är relationen viktig. Två aspekter för att skapa en bra relation till patienten uppgavs vara tid och empati. Informanterna ansåg också att det var viktigt att få en bred uppfattning om patientens livssituation och att ha en god kommunikation med denne. Informanterna ansåg vidare att motivering av patienter är en nödvändighet men att det fanns svårigheter med hur det gjordes. Vidare forskning inom ämnet skulle kunna användas för att utveckla utbildningen av sjuksköterskor.

<p>Fram till 1993 var sjuksköterskeutbildningen en utbildning som endast gav yrkesexamen och ingen akademisk examen. Efter -93 blev dock sjuksköterskeutbildningen en treårig högskoleutbildning som kunde ge både en generell akademiskexamen samt en yrkesexamen. Detta medförde att halva utbildningen skulle ske inom huvudämnet vilket kom att bli vårdvetenskap/omvårdnad. Syftet med studien är att undersöka om sjuksköterskor utbildade före 1993, har ett vårdande med utgångspunkt från ett vårdvetenskapligt synsätt. Studien genomfördes med en kvalitativ ansats. Fem sjuksköterskor utbildade innan -93 intervjuades utifrån vinjetter. Efter genomförd analys framkom fyra subkategorier som bildade en kategori. De fyra subkategorierna var patientrelation, livssituation, kommunikation och motivation. Tillsammans bildade dessa subkategorierna kategorin Omvårdnad. Det framkom att i ett möte med en patient är relationen viktig. Två aspekter för att skapa en bra relation till patienten uppgavs vara tid och empati. Informanterna ansåg också att det var viktigt att få en bred uppfattning om patientens livssituation och att ha en god kommunikation med denne. Informanterna ansåg vidare att motivering av patienter är en nödvändighet men att det fanns svårigheter med hur det gjordes. Vidare forskning inom ämnet skulle kunna användas för att utveckla utbildningen av sjuksköterskor.</p>