<p>Uppsatsens syfte är att undersöka litteraturen efter agenterna och deras handlingar vid de religiösa sammankomsterna, i Tröndelag, så som det beskrivs av Snorre Sturlason i <em>”Håkon den Godes saga”</em> Följande frågor fokuseras:</p><ul><li>Hur ser det rituella gästabudet ut i Snorres text?</li><li>Vilka var det som agerade i den fornskandinaviska kulten och varför?</li><li>Vad säger källorna om rituella gästabud och kultfunktionärer?</li><li>Speglar texten autentiska traditioner?</li></ul>

<p>I uppsatsen behandlas vad <em>kultkontinuitet </em>innebär och hur begreppet ska tolkas. Genom en jämförelse av förkristna teofora ortnamn och tidiga kyrkplatser undersöks kultplatskontinuiteten i Hälsingland mellan vikingatidens religion och kristendom. Även landskapets runstenar granskas i syfte att finna kontinuitet mellan religionerna. Den sammantagna slutsatsen är att kultplatskontinuitet med en särskilt begränsad definition inte kan styrkas, utan endast bosättningskontinuitet. Runstenarna däremot uppvisar ett flertal tecken på kultkontinuitet.</p>

<p>Syftet med uppsatsen var att ta reda på hur trollformler kan överleva flera århundraden. Jag har studerat en formel som botar vrickning eller brott på ben och bygger på ett muntligt berättande. För vidare resultat har jag tagit med historiska skeenden för att kunna se vad som har påverkat dess överlevnad. Jag har även tittat på ritualerna och magin kring boteformeln. Dessutom ifrågasatte jag om besvärjelsen var en magisk eller en religiös handling. Då det finns likheter med andra traditioner som vi för vidare idag för att lättare förstå, t.ex. att man ska spotta tre gånger när en svart katt korsar vägen eller att inte lägga nycklarna på bordet eller att gå under en stege vilket betyder otur. Med hjälp av nedteckningar av boteformeln och andra efterforskningar inom området har jag kommit fram till ett gott resultat. Det sociala och kulturella ligger till grund för att besvärjelsen ska överleva. Vilket kryddas med ett hemlighetsmakeri kring botandet som fångar mångas intresse med sin spänning. Det är en tradition som är förankrad, vilket gör att trollformeln förs vidare.</p>

<p>Arbetets syfte är att göra en aktualiserad framställning av ämnet trädkult. En viktig del av syftet har också varit att göra en mera heltäckande materialgenomgång än tidigare studier. Framställningen kommer huvudsakligen att beröra den fornskandinaviska religionen men utblickar kommer att bli nödvändiga för att komplettera materialet. Således kommer även kontinentalgermanska och samiska områden att beröras, kontinentalgermanskt område något utförligare, samiskt område i form av ett exempel. Visserligen kommer arbetet i mycket att ha karaktären av en betraktelse. Som sådan blir den resonerande såtillvida att då någon källa har redovisats och/eller den i respektive fall eventuelle forskaren har fått lägga dit sina aspekter kommer jag att i vissa fall ha små reflektioner att tillägga. Trots detta vill jag ändå som tillägg sätta en traditionell frågeställning eftersom inget uppsatsarbete borde undvika att söka besvara åtminstone någon eller några frågor. De frågor den här uppsatsen kommer att söka besvara blir:</p><ul type="disc"><li>Kan en koppling mellan myt och rit påvisas?</li><li>Finns det möjlighet att påvisa ett mikro-, makrokosmiskt förhållande?</li><li>Fanns det maktlegitimerande skäl för kultplatsen?</li></ul>

<p>Syftet med uppsatsen är att undersöka hästoffer i den fornnordiska religionen. Jag kommer att koncentrera innehållet i undersökningen kring tiden för yngre järnålder: folkvandringstid (år 400 – 550), vendeltid (år 550 – 800) och vikingatid (år 800 – 1060). I vissa fall kan exemplen vara från både tidigare och senare tid än den avsedda. Detta material kan ändå vara relevant att ha med i sammanhanget för att få en bred inblick i offrandet av hästar i nordisk, förkristen sed. Huvuddelen av det presenterade materialet kommer dock att behandla yngre järnålder.</p><p>Uppsatsen kommer att behandla följande frågeställningar:</p><ul type="disc"><li>Varför offrades hästar i den fornnordiska religionen?</li><li>På vilka sätt offrades hästar i den fornnordiska religionen och vilka olika betydelser hade hästoffret i olika ritualer?</li><li>Vad finns det för likheter och skillnader av hästoffer i det som beskrivs i litteraturen och i det som det arkeologiska materialet visar?</li></ul>

<p>I den här uppsatsen analyseras Ibn Fadlans beskrivning av rûs hövdingabegravning. Till skillnad från tidigare dekontextuell forskning sätts fokus på det kontextuella. Begravningen beskrivs som en livskris där olika maktförhållanden uppstår. Olika sociala relationer inom gruppen lyfts fram.</p><p>Ibn Fadlan beskriver hur gods och föremål strukturerades och förbrukades i och runt gravhögen. De kan liknas vid rituella objekt och kan knytas till rûs vardagliga sedvänjor och deras ekonomiska förhållanden. Både den döde hövdingen och den utvalda slavinnan får ta del av dessa objekt. De blev delaktiga i ett symboliskt kapital.</p><p>Rûs utförde rituellt dödande under begravningen. Under den typen av handlingar verkar traditionen motiverande och legitimerande.</p><p>Rûs hade en föreställning om paradiset som kan stämma överens med fornskandinaviska förhållanden. Man genomförde likvård och kremering av kroppar som visar på själsliga föreställningar intimt förknippade med de eskatologiska föreställningarna.</p><p>För gruppen blir begravningen en kris då samhället måste genomgå förändring. Det gällde att kapa banden till den döde och samtidigt tillfredställa honom. Man knöt nya band med omgivningen. Man försökte därför skapa rituella uttryck för gemenskap både med den döde och med varandra. Slavinnan och hövdingen genomgick olika rites de passage och förändrade respektive förstärkte sina positioner.</p>

<p>Uppsatsens intentioner har varit att belysa förkristna kultplatser i Hälsingland och söka svara på frågorna:</p><ul><li>Var ägde den förkristna kulten rum?</li><li>Hur gick kultutövningen till på dessa platser?</li><li>I vilket förhållande stod den världsliga makten och religionen till varandra?</li></ul><p>Undersökningen har begränsats till Norr-, Söderala, Hög och Tuna samt Jättendal. Dessa betraktas som de mest centrala delarna av de större bebyggelseorter som menas varit rådande under yngre järnåldern.</p><p>Man kan utan större svårighet se att traditionell utomhuskult funnits inom samtliga undersökningsområden. Kulten får antas på dessa platser ha letts av den något mera lokale stormannen/goden. Den form av kult som bedrevs torde ha varit av någorlunda likartad karaktär oberoende av plats. Vad man med fördel bör hålla åtskilt angående utomhuskult är dels, offrande och överlämnande vid Hargar och Lundar som kan visa på ett mera religiöst tänkande i modern bemärkelse. Där kan skönjas en ödmjukare och mera underkastande bön om nåd inför gudamakterna. Medan exempelvis processioner på kultåkrar i mitt tycke vittnar om ett försök till betvingande av makterna, alltså närmar man sig här magins område. Förfäderskult vid högar visar på ett behov av ättens stärkande och då är vi inne på ättesamhällets legitimering av makt.</p>

<p>Min ambition med denna uppsats har varit att visa på hur Loke har utsatts för ett justitiemord. Han anklagas för att ligga bakom mordet på Balder, och därigenom förlusten av odödlighet i den fornnordiska gudavärlden. Jag har velat visa hur Loke till sin karaktär är en maliciös trixter, detta genom att jämför hans roll med andra trixters, och hur ovanlig hans utveckling till att bli fiendens härförare egentligen är. Vid jämförelser av de tre föreliggande källorna: Den Poetiska Eddan, Snorres edda och Saxos Den Store Danmarkshistorie, har det visat sig att de har väldigt olika saker att säga om Loke, och den roll han eventuellt spelar i omständigheterna kring Balders död. I polemik med den store auktoriteten på området, George Dumézil, som vill hävda att Loke är identisk med den indoeuropeiska Duryodhana vill jag hävda att Dumézils tes i alltför hög grad bygger på Lokes agerande i Snorres version av händelserna kring Balders död och att de två andra källorna avviker från denna beskrivning av det inträffade.</p>

<p>Uppsatsens syfte är att komparativt studera fornskandinavisk sejd och samisk schamanism. Traditionernas likheter och skillnader behandlas. En jämförelse görs av dessa religiösa uttrycks specialist, attribut, extas och syfte. Anmärkningsvärt är att ritualernas kultledare har skilda genus. God argumentation kring ämnets likheter och skillnader kräver orientering i genusproblematiken. Forskningshistorisk översikt ges därmed av traditionernas relation och genusperspektiv, då egen uppfattning framträder nyanserat i ljuset av tidigare forskning.</p><p>De fornskandinaviska källor som används är tre skriftliga källor från 1200-talet. Uppsatsens samiska källmaterial består av skriftliga källor från 1600- och 1700-talet. Samtliga är författade av kristna. Således är det inte de praktiserandes syn som framträder. En litteraturstudie redovisar källmaterialets författare och kulturella kontext.</p><p>Uppsatsen visar utifrån ny forskning att fornskandinavisk sejd och samisk schamanism i förestående form kan ha utgjort enhetligt religiöst uttryck. Förhållandet innebär att traditionernas likheter härleds till gemensamt ursprung, medan skillnader förklaras med kulturell distinktion. I uppsatsen är den kulturella applicering genomgående. Min slutsats blir att traditionernas genusproblematik har sin förklaring i skillnad av agrar- och jägarfångstkultur.</p>

<p>Enligt G. Granberg kan skogsråföreställningen vara en avspegling av nordbornas psyke vid vissa natur och näringsförhållanden. Dock går inte skogsråföreställningens utformning i Norden att förklara på ovanstående sätt då finnarna samt många av de slaviska folkens skogsråföreställning på många sätt är annorlunda än den svenska/norska föreställningen. Detta trots att naturen samt näringsförhållanden är mycket lika och borde uppvisa liknande föreställningar rörande skogsrået.</p><p>Det Svenska/norska skogsrået är unikt i jämförelse med andra länder runt om, vilkas skogsråföreställningar liknar varandra. Danmark har ellekvinnor som i viss mån påminner om skogsrået. Men ellekvinnan verkar vanligtvis i grupp, ofta tillsammans med män och barn av ellefolket.</p><p>Skogsrået beskrivs uppkommit först efter religionsskiftet. Exakt när sägnerna om skogsrået börjar och blir till ett mytiskt väsen finns det inga uppgifter om, men Odens jakt är en gammal fornnordisk myt vilken någon gång efter religionsskiftet började innefatta Freyja för att sedan vidareutvecklades till sägnen om Odens jakt på skogsrået.</p><p>Freyja med den amorösa karaktären och fruktbarhetsfunktionerna, blev en av de mest anstötliga fornnordiska gudomarna efter religionsskiftet. Freyja blev (tillsammans med de andra fornnordiska gudomarna) demoniserad av de kristna. Asarna Oden och Tor hade inte samma amorösa karaktär som Freyja. På grund av detta förmådde troligtvis Oden och Tor behålla en stor del av sin ursprungliga karaktär trots demoniseringen. Freyja, vilken hade en påtaglig sexuell funktion, försvann till största delen ur människornas liv, men levde kvar, enligt mig, i en nyvunnen skogsråhamn. I rollen som skogsrå kan jag se Freyja transformerad till ett amoröst fruktbarhetsväsen vilkens områden inte bara är fruktbarhet och erotik, utan även kärlek, styrka och förgörelse.</p><p>Om skogsrået är en avspegling av Freyja, vore det inte helt omöjligt att tänka sig Freyjas bror Freyj i skogsmannens gestalt, men då endast som Freyjas partner.</p><p>Med ovanstående redovisat, vill jag mena att skogsrået kan uppfylla kriterierna för att vara arvtagerska till fruktbarhetsgudinnan Freyja.</p>