Syftet med denna uppsats är att kartlägga arbetsgivarens respektive Försäkringskassans ansvar för arbetslivsinriktad rehabilitering, genom lagtext, föreskrifter, domstolspraxis och doktrin. I den arbetslivsinriktade rehabiliteringen finns det tre huvudaktörer: arbetsgivaren, Försäkringskassan och arbetstagaren. Arbetsgivaren har en rehabiliteringsskyldighet gentemot sina anställda, enligt arbetsmiljölagen och lagen om allmän försäkring. I rehabiliteringsansvaret ingår sedan 1992 att arbetsgivaren ska genomföra en rehabiliteringsutredning när den anställde varit helt eller delvis borta från arbetet under en tid. Arbetsgivaren har även ett ansvar för arbetsanpassning av t.ex. arbetsuppgifter, för att på så sätt möjliggöra för arbetstagaren att kunna fortsätta sitt arbete trots eventuell nedsatt arbetsförmåga. Utredningen ska sedan lämnas till Försäkringskassan inom åtta veckor. Utifrån arbetsgivarens rehabiliteringsutredning ska Försäkringskassan sedan upprätta en rehabiliteringsplan. Ändamålet med planen är att den försäkrade ska få den rehabilitering som behövs för att denne ska kunna återgå till arbetet så snabbt som möjligt. I de fall där det finns behov ska Försäkringskassan även kalla den försäkrade till ett avstämningsmöte, för att så snart som möjligt fånga upp den försäkrades möjlighet att återgå till arbete och vilket behov den försäkrades har av stöd i den processen. De olika typer av rehabiliteringsåtgärder som kan bli aktuella är främst arbetsträning och utbildning. Även arbetstagaren har ett rehabiliteringsansvar som går ut på att arbetstagaren aktivt måste delta i rehabiliteringsåtgärderna. Ansvars- och rollfördelningen mellan Försäkringskassan och arbetsgivaren är inte helt självklar utan det finns en inbakad problematik. Denna problematik tros bero på den otydlighet som finns mellan aktörernas ansvarsområden. I betänkandet SOU 2006:107 ger utredningen förslag på åtgärder för att tydliggöra lagarna och då också förtydliga ansvars- och rollfördelningen mellan aktörerna. Dessa förslag diskuteras vidare i uppsatsens avslutande kapitel. / The purpose of this essay is to describe the Swedish legislation and examine court cases concerning employers’ and the Social insurance office’s (Försäkringskassan) responsibility for rehabilitation of employees. There are three main players in regards to work related rehabilitation: the employer, the Social insurance office, and the employee. The employer is mainly responsible for work related rehabilitation, which is prescribed in the Work Environment Act (Arbetsmiljölagen) and the National Insurance Act (Lagen om allmän försäkring). The employer’s responsibilities for work related rehabilitation include, since 1992, conducting a rehabilitation investigation of the sick employees. The investigation shall lay the groundwork for the necessary steps to be taken at the workplace to insure that the employee can return to work. The employer also has a responsibility to modify work tasks to the individual employee insuring that the employee can continue to work even if the employee’s work capacity is reduced due to injury or disease. The rehabilitation investigation done by the employer must be turned over to the Social insurance office within eight weeks. The Social insurance office then makes a rehabilitation plan based on the investigation. The purpose of the plan is to insure the employee receives the rehabilitation that he/she needs to be able to return to work as fast as possible. The Social insurance office must also meet the employee for a meeting (avstämningsmöte) if deemed necessary. The purpose of the meeting is to establish what the employee’s needs are in regards to his/her rehabilitation. The two types of rehabilitation methods most commonly used are work training and education. The employee also has a responsibility to actively take part in the rehabilitation process. How one should distribute responsibility and divide roles between the social insurance office and the employer is not entirely clear. Currently, there exists a conflict between the different players about how to do this due to the lack of clearly established responsibilities and roles as pertain to each party. The parliament is trying to create more defined legislation with a new report called SOU 2006:107, which they hope will help clarify the individual responsibilities of all parties involved. These proposals will be discussed further in the essay’s final chapter.

<p>Syftet med denna uppsats är att kartlägga arbetsgivarens respektive Försäkringskassans ansvar</p><p>för arbetslivsinriktad rehabilitering, genom lagtext, föreskrifter, domstolspraxis och doktrin. I</p><p>den arbetslivsinriktade rehabiliteringen finns det tre huvudaktörer: arbetsgivaren,</p><p>Försäkringskassan och arbetstagaren. Arbetsgivaren har en rehabiliteringsskyldighet gentemot</p><p>sina anställda, enligt arbetsmiljölagen och lagen om allmän försäkring. I</p><p>rehabiliteringsansvaret ingår sedan 1992 att arbetsgivaren ska genomföra en</p><p>rehabiliteringsutredning när den anställde varit helt eller delvis borta från arbetet under en tid.</p><p>Arbetsgivaren har även ett ansvar för arbetsanpassning av t.ex. arbetsuppgifter, för att på så</p><p>sätt möjliggöra för arbetstagaren att kunna fortsätta sitt arbete trots eventuell nedsatt</p><p>arbetsförmåga.</p><p>Utredningen ska sedan lämnas till Försäkringskassan inom åtta veckor. Utifrån arbetsgivarens</p><p>rehabiliteringsutredning ska Försäkringskassan sedan upprätta en rehabiliteringsplan.</p><p>Ändamålet med planen är att den försäkrade ska få den rehabilitering som behövs för att</p><p>denne ska kunna återgå till arbetet så snabbt som möjligt. I de fall där det finns behov ska</p><p>Försäkringskassan även kalla den försäkrade till ett avstämningsmöte, för att så snart som</p><p>möjligt fånga upp den försäkrades möjlighet att återgå till arbete och vilket behov den</p><p>försäkrades har av stöd i den processen. De olika typer av rehabiliteringsåtgärder som kan bli</p><p>aktuella är främst arbetsträning och utbildning. Även arbetstagaren har ett</p><p>rehabiliteringsansvar som går ut på att arbetstagaren aktivt måste delta i</p><p>rehabiliteringsåtgärderna.</p><p>Ansvars- och rollfördelningen mellan Försäkringskassan och arbetsgivaren är inte helt</p><p>självklar utan det finns en inbakad problematik. Denna problematik tros bero på den</p><p>otydlighet som finns mellan aktörernas ansvarsområden. I betänkandet SOU 2006:107 ger</p><p>utredningen förslag på åtgärder för att tydliggöra lagarna och då också förtydliga ansvars- och</p><p>rollfördelningen mellan aktörerna. Dessa förslag diskuteras vidare i uppsatsens avslutande</p><p>kapitel.</p> / <p>The purpose of this essay is to describe the Swedish legislation and examine court cases</p><p>concerning employers’ and the Social insurance office’s (Försäkringskassan) responsibility</p><p>for rehabilitation of employees. There are three main players in regards to work related</p><p>rehabilitation: the employer, the Social insurance office, and the employee. The employer is</p><p>mainly responsible for work related rehabilitation, which is prescribed in the Work</p><p>Environment Act (Arbetsmiljölagen) and the National Insurance Act (Lagen om allmän</p><p>försäkring). The employer’s responsibilities for work related rehabilitation include, since</p><p>1992, conducting a rehabilitation investigation of the sick employees. The investigation shall</p><p>lay the groundwork for the necessary steps to be taken at the workplace to insure that the</p><p>employee can return to work. The employer also has a responsibility to modify work tasks to</p><p>the individual employee insuring that the employee can continue to work even if the</p><p>employee’s work capacity is reduced due to injury or disease.</p><p>The rehabilitation investigation done by the employer must be turned over to the Social</p><p>insurance office within eight weeks. The Social insurance office then makes a rehabilitation</p><p>plan based on the investigation. The purpose of the plan is to insure the employee receives the</p><p>rehabilitation that he/she needs to be able to return to work as fast as possible. The Social</p><p>insurance office must also meet the employee for a meeting (avstämningsmöte) if deemed</p><p>necessary. The purpose of the meeting is to establish what the employee’s needs are in</p><p>regards to his/her rehabilitation. The two types of rehabilitation methods most commonly used</p><p>are work training and education. The employee also has a responsibility to actively take part</p><p>in the rehabilitation process.</p><p>How one should distribute responsibility and divide roles between the social insurance office</p><p>and the employer is not entirely clear. Currently, there exists a conflict between the different</p><p>players about how to do this due to the lack of clearly established responsibilities and roles as</p><p>pertain to each party. The parliament is trying to create more defined legislation with a new</p><p>report called SOU 2006:107, which they hope will help clarify the individual responsibilities</p><p>of all parties involved. These proposals will be discussed further in the essay’s final chapter.</p>

Diss. Stockholm : Univ., 2004. / 3.-4. [tr.], 2005.

The aim of this study was to examine how heads of unit in charge of personal assistance (PA)for the disabled experience and handle ethical dilemmas and situations within theirworkgroups when The Work Environment Act and The Swedish Act Concerning Support andService for Persons with Certain Functional Impairments collide with each other. The methodof the study was to use semi-structured interviews based around three main topics; the head ofunits opinions about the value and purpose of The Work Environment Act in theadministering and implementation of personal assistance services, the problem solvingprocess and the head of units own individual experiences of ethical dilemmas or workenvironment-related conflicts or situations within their workgroups. Four heads of unit wereinterviewed for this study. The results of this study showed that the interviewed heads of unitexperienced a lack of clear and factual information about how they were meant to solvedilemmas emerging from the two laws conflicting with each other regarding the rights of thecare recipient to layout their personal assistance to their liking, versus the rights of thepersonal assistant to have acceptable working conditions. The heads of unit could not rely onlegislation and/or other specific directive documents when work environment-relatedproblems arose. There is a strong emphasis on the care recipient’s rights both within thelegislation and throughout the different fields of social work in general, which makes it harderfor the personal assistant to claim their rights. Both The Swedish Act Concerning Support andService for Persons with Certain Functional Impairments and the PA-profession is relativelynew in Sweden and has yet to be adequately explored and discussed.

Järntorget bygg AB arbetar med nyproduktion av framförallt bostäder. Liksom alla andra arbetsplatser i Sverige berörs en byggarbetsplats av Arbetsmiljölagen med dess förordning och författningar. I dessa paragrafer som alla finns för att göra arbetsmiljön så säker som möjligt finns krav på att en Arbetsmiljöplan skall upprättas, vilket är den individuella strategi som tillämpas på varje byggarbetsplats för att uppnå god arbetsmiljö. Dessutom finns på byggarbetsplatser ett ordnings- och skyddsreglerdokument vilket är det dokument som varje ny hantverkare skall ta del av vid ankomst för att känna till arbetsplatsen bestämmelser.  Genom att ta del av gamla skyddsrondsprotokoll, delta på skyddsronder och genomföra intervjuer på Järntorgets i dagsläget tre aktuella byggarbetsplatser kan det konstateras att överträdelser mot såväl Arbetsmiljölagen som mot den egna Arbetsmiljöplanen och ordnings- och skyddsregler sker. Näst intill dagligen förekommer det att hjälm och västkrav samt städning åsidosätts.  Fallskyddsanordningarna är inte alla gånger tillräckligt säkra och gasoltuber förvaras felaktigt. På skyddsronderna är engagemanget i säkerheten bristfällig och väldigt få underentreprenörer involverade. Trots dessa brister fungerar dock arbetsplatserna bra och inga större skador eller tillbud har blivit anmälda. Dock kan det i framtiden bli ännu bättre om Järntorget expanderar sitt säkerhetsarbete redan idag, innan olyckan är framme. / Järntorget bygg AB works with new construction, primarily residential. Like all other workplaces in Sweden a construction site must follow the Work Environment Act with its regulations and statutes. These paragraphs, which exist to make the work environment as safe as possible, have a requirement that a work environment plan must be established. The plan is the individual strategy applied to any construction site in order to achieve good working environment. In addition there is an Order and Security Document on construction sites, which is a document that each new artisan has to read and sign on arrival to be familiar with the workplace requirements. After reading the old safety inspection records, participating in safety inspections and conducting interviews at Järntorget`s three current construction sites, it is clear that there are violations against the Work Environment Act as well as against Järntorget`s own Work Environment Plan and Order and Security Rules. Almost daily the use of helmets and vests or cleaning obligations is neglected. Fall protection devices are not always sufficiently secure and LPG cylinders are stored improperly. On the safety rounds the commitment to safety is faulty and very few subcontractors are involved. Despite these shortcomings the different construction sites work well and no major injuries or incidents have been reported. However, it would be an asset for Järntorget to expand their security work before an accident occurs.

<p>Syftet med den här uppsatsen har varit att ta reda på hur domstolarna resonerar i sina bedömningar kring straffansvaret i fall där en arbetstagare omkommit på arbetsplatsen. Jag har även undersökt hur långt arbetsgivarens ansvar sträcker sig vad gäller det förebyggande arbetet och skyldigheter som uppkommer i samband med dödsfallen. Jag har genomgående använt mig av en rättsdogmatisk metod och en stor del av uppsatsen är av deskriptiv karaktär för att läsaren ska få en bra överblick i det rådande rättsläget.</p><p>Dödsfallen på arbetsplatserna i Sverige har under de senaste 50 åren minskat rejält men fortfarande omkommer varje år mellan 60-80 personer.  I förhållande till övriga europeiska länder är det en relativt låg siffra men fortfarande rör det sig om många människor som förlorar livet endast på grund av att de utför sitt arbete.</p><p>Största delen av regleringen kring arbetsgivarens ansvar finns i Arbetsmiljölagen, dess förordning och i Arbetsmiljöverkets föreskrifter. Regleringen är väldigt omfattande och klargör tydligt vilka skyldigheter arbetsgivaren har.</p><p>För att kunna redogöra och förstå domstolarnas bedömningsgrunder är en del i uppsatsen vikt åt den svenska straffrättens uppbyggnad gällande vem eller vilka i ett företag som besitter straffansvaret. I kapitlet beskrivs även företagaransvaret, delegering samt en del där övriga länders straffrätt redogörs.</p><p>I det avslutande kapitlet redovisas de slutsatser som framkommit. De visar bland annat att arbetsgivaren har ett omfattande ansvar för arbetsmiljön och besitter ofta själv straffansvaret. Domstolarnas bedömningsgrunder utgår från att först bedöma om det är den åtalade som besitter straffansvaret för att sedan kunna bedöma om det finns ett orsakssamband mellan den åtalades handling och den efterföljande konsekvensen. Om dessa krav uppfylls kan domstolen döma den åtalade för arbetsmiljöbrott enligt kap. 3:10 § BrB.</p>

I vår tid växer nya generationer upp i ett samhälle med hög förändringstakt. Ur ett personsäkerhetsperspektiv innebär förändringsintensiteten en osäkerhet gällande vilka potentiella risker vi utsätts för. Risker kan identifieras och hanteras genom ett systematiskt säkerhetsarbete. Det kräver en god säkerhetskultur som bland annat innebär att samtliga individer inom en organisation vet hur det ska påtala risker för sin arbetsgivare och känner sig trygga att göra det (Reason, 1997; Power, 2007). Arbetsmiljölagen (1977:1166) föreskriver att risker ska identifieras och hanteras i ett systematiskt arbetsmiljöarbete. Samtidigt rapporteras att ca trettio procent av tusen grundskollärare upplever någon form av risk i samband med att föra fram kritik till eller om sin arbetsgivare (Helte, 2011). Hur påverkar den situationen förekomsten av internrapportering, förmåga att hantera risker och att dra lärdom av händelser? Är skolan en lärande organisation? Syftet med studien är att få en inblick i hur riskbilden kan se ut på en skola och, belysa hur fyra pedagoger upplever kulturen på sin arbetsplats, generellt och i förhållande till det systematiska arbetsmiljöarbetet enligt arbetsmiljölagens (1977:1166) intentioner. Studien genomfördes som en kvalitativ fallstudie. Studiens resultat visar att i samtliga fall var avsaknaden av en god säkerhetskultur med systematisk och strukturell approach anmärkningsvärd, även på de skolor som hade en trygg och öppen kultur. Den riskbild som framkom i intervjuerna omfattade risker i den psykiska och fysiska arbetsmiljön. Riskerna var tätt sammanlänkade med den pedagogiska verksamheten. Informanterna förmedlade behov av ökat systematiskt säkerhetsarbete och nämnde flera önskvärda effekter inom hela verksamheten som detta skulle kunna medföra. / In our time, new generations grow up into a society of rapid change. From a personal security point of view, the high rate of change implies an uncertainty regarding which potential dangers we will face. Risks can be identified, addressed and managed through Systematic Safety Work. It requires a good safety culture which among other things means that everyone knows how they are supposed to report risks to their employers and that they are comfortable doing so. (Reason; 1997; Power, 2007). The Work Environment Act (1977:1166) stipulates that risks are to be identified and managed in a Systematic Safety Work. At the same time it is reported that about thirty percent of one thousand teachers experience some kind of risk expressing criticism to or about their employers. (Helte, 2011). How does this affect internal reporting, ability to manage risks and to learn from incidents? Is school a Learning Organization? The purpose of this study is to gain insight into what kind of risks there are in school and to illustrate how four teachers experience the culture in their workplaces, generally and in relation to Systematic Safety Work according to the intentions of the Work Environment Act (1977:1166). The study was conducted as a qualitative case study. Our results demonstrate that in all cases there was a notable lack of good safety culture including systematic and structural approach. This also applied even to the schools with a confident and open culture. The risks which were expressed in the interviews concerned both mental and physical work environment. The risks were closely interconnected with the educational activities. Informants conveyed the need for increased Systematic Safety Work and mentioned several desirable effects in the whole school organization as a result.

Syftet med den här uppsatsen har varit att ta reda på hur domstolarna resonerar i sina bedömningar kring straffansvaret i fall där en arbetstagare omkommit på arbetsplatsen. Jag har även undersökt hur långt arbetsgivarens ansvar sträcker sig vad gäller det förebyggande arbetet och skyldigheter som uppkommer i samband med dödsfallen. Jag har genomgående använt mig av en rättsdogmatisk metod och en stor del av uppsatsen är av deskriptiv karaktär för att läsaren ska få en bra överblick i det rådande rättsläget. Dödsfallen på arbetsplatserna i Sverige har under de senaste 50 åren minskat rejält men fortfarande omkommer varje år mellan 60-80 personer.  I förhållande till övriga europeiska länder är det en relativt låg siffra men fortfarande rör det sig om många människor som förlorar livet endast på grund av att de utför sitt arbete. Största delen av regleringen kring arbetsgivarens ansvar finns i Arbetsmiljölagen, dess förordning och i Arbetsmiljöverkets föreskrifter. Regleringen är väldigt omfattande och klargör tydligt vilka skyldigheter arbetsgivaren har. För att kunna redogöra och förstå domstolarnas bedömningsgrunder är en del i uppsatsen vikt åt den svenska straffrättens uppbyggnad gällande vem eller vilka i ett företag som besitter straffansvaret. I kapitlet beskrivs även företagaransvaret, delegering samt en del där övriga länders straffrätt redogörs. I det avslutande kapitlet redovisas de slutsatser som framkommit. De visar bland annat att arbetsgivaren har ett omfattande ansvar för arbetsmiljön och besitter ofta själv straffansvaret. Domstolarnas bedömningsgrunder utgår från att först bedöma om det är den åtalade som besitter straffansvaret för att sedan kunna bedöma om det finns ett orsakssamband mellan den åtalades handling och den efterföljande konsekvensen. Om dessa krav uppfylls kan domstolen döma den åtalade för arbetsmiljöbrott enligt kap. 3:10 § BrB.

Bemanningsföretagen har sedan legaliseringen 1993 fått fäste på den svenska arbetsmarknaden. Bemanningsbranschen innebär en förändring av det traditionella anställningsförhållandet som vanligtvis är tvåpartsrelation till att bli en trepartsrelation. Det har skapat viss problematik, då arbetsrättslig lagstiftning främst är anpassad efter den tvåpartsrelation som ännu anses vanligast. Den reglering som styr arbetsmiljöfrågor är främst Arbetsmiljölagen, vilken kom till då trepartsförhållande var främmande för den svenska arbetsmarknaden. Därmed väcktes frågan om vilken aktör som bär arbetsmiljöansvaret vid uthyrning av arbetskraft samt om arbetsmiljöansvaret skiljer sig vid anlitandet av entreprenad.Syftet blir därför att, genom den rättsdogmatiska metoden, utreda gällande rätt och därigenom få djupare förståelse för komplexiteten kring ämnet. Stora delar av uppsatsen är av deskriptiv karaktär, en beskrivning av rådande rättsläge. För att få en internationell koppling berörs även International Labour Organizations konvention nr. 181 i syfte att utreda vilken inverkan den har för arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag och deras arbetsmiljö.I mina slutsatser konstaterar jag att skyddet för den”traditionella arbetstagaren” är omfattande, medan skyddet för en arbetstagare i en trepartsrelation är betydligt mer komplex. Arbetsmiljöansvaret vid uthyrning av arbetstagare är i behov av ett förtydligande, vilket enligt mig borde ske genom lagstiftning. Till skillnad från personaluthyrning råder det ingen tvekan om ansvarsfördelningen vid anlitandet av entreprenad i Arbetsmiljölagen men enligt mig finns det ett behov av en definition av begreppet entreprenad. Definitionen bör syfta till att förebygga feltolkning av begreppet, då arbetssituationen, i vissa fall, kan bidra till att ett annat rättsförhållande skapas och att arbetsmiljöansvar då förskjuts till kundföretaget. International Labour Organizations konvention nr. 181 har ingen direkt inverkan på arbetsmiljöansvaret för uthyrda arbetstagare, då Sverige valt att inte ratificera konventionen. / Recruitment companies have since legalization in 1993 gained a foothold on the Swedish labour market. The staffing industry is a change from the traditional employment relationship which usually is a bilateral relationship to become a trilateral relationship. This has created some problems, when labour legislation primarily is adapted to the bilateral relationship, which still is considered most common. The regulations governing health and safety issues at the working place are mainly found in the Work Environment Act, which was written before the trilateral relationship appeared on the Swedish labour market. Thus, the question arose as to which player has the safety responsibility for rented labour and if the work environment responsibility differs in the employment of subcontracted employees.The aim of this thesis is therefore, through the legal dogmatic method, to investigate the law and thereby gain a deeper understanding of the complexity of the subject. A large section of my paper is of descriptive character, a description of the current legal position. To get an international connection, I also refer to the International Labour Organization Convention 181 in order to investigate what impact it has on rented labour and the work environment.In my findings, I conclude that the protection of the "traditional worker" is extensive while the protection of a worker in a trilateral relationship is much more complex. Work environment responsibility for hiring of workers is in need of clarification, which according to me, should be by legislation. Apart from rented labour, there are no uncertainties regarding work environment responsibilities for subcontracted employees in the Working Environment Act. However, according to me, there is a need of a definition of the term outsourcing. The definition should aim to prevent misinterpretation of the concept. In some cases the work conditions can contribute to the fact that a different legal relationship is created and work environment responsibilities are shifted to the client company. International Labour Organization Convention 181 has no direct impact on the work environment responsibility for rented labour since Sweden decided not to ratify the Convention.