Background Disability rates increase with age. In 2012, Peruvian older adults ( 65 years) represented 9% of the population. Additionally, older population reported disabilities at about 5 times the rate of Peruvians between 36 and 64 years old, and 30% of older population lived in poverty. Peruvian seniors living in extreme poverty experience disabilities and the extent of their access to healthcare is unknown. Objective This study assesses associations between disability and access to healthcare among Peruvians older individuals living in extreme poverty. Methods Secondary analysis of a national representative population based survey that utilizes information from Peru’s 2012 survey Health and Wellbeing in Older Adults (ESBAM), which includes older adults living in extreme poverty. We define disability in terms of the Activities of Daily Living (ADL disability) framework. Healthcare access was assessed as having any of Peru’s available health insurance schemes combined with preventive health services (vision assessment, influenza vaccination, blood pressure assessment, diabetes screening, and cholesterol assessment). Poisson robust regression models were used to evaluate the associations among relevant variables. Prevalence Ratios and 95% confidence intervals (95%CI) were reported. Results Data from 3869 individuals (65 to 80 years old), of whom 1760 (45.5%) were females, were analyzed. The prevalence of ADL disability was 17.3% (95%CI: 16.0%-18.4%). In addition, more than 60% had never received any of the preventive measures evaluated, except for the blood pressure assessment. In the adjusted model, people with ADL disability had 63% less probability of having extensive insurance, compared to those without disability (p<0.05). Conclusions This study shows that this Peruvian older population living in extreme poverty has limited access to healthcare services. Although there was no consistent association between ADL disability and the healthcare access, there is an urgent need to reduce the inequitable access to healthcare of this poor Peruvian older population. / Wellcome Trust / Revisión por pares

In this paper we motivate an Architecture Description Language (ADL) for mobile distributed systems based on the π-calculus. Different from other approaches, the non-functional properties, which are essential when mobile architectures are described, are treated in a flexible manner by inserting logical formulae for expressing and checking non-functional properties into π-calculus processes. A formal example is given to illustrate the approach before the constituents of the ADL are sketched.

ADL-taxonomin är ett etablerat instrument inom arbetsterapi för att beskriva och utvärdera förmågan att klara aktiviteter i dagligt liv. Instrumentet används både kliniskt verksamhet och i forskning. Syftet med denna litteraturstudie var att kartlägga hur ADL-taxonomin har beskrivits och använts i forskningsartiklar de senaste 10 åren. Sökningar utfördes i CINAHL och PubMed vilket genererade 41 artiklar. Efter urval och kvalitetsgranskning återstod 13 av artiklarna. Resultatet visade att ADL-taxonomin i dessa studier har använts för att kartlägga ADL, utvärdera interventioner och utforska samband/relationer till annat än ADL, samt att förändringar i ADL-taxonomin genomförts i 11 av studierna, i form av tillägg av aktiviteter och numeriska skalor. En standardiserad numerisk skala och möjligheten till tillägg av aktiviteter bör undersökas i framtida studier för att fastställa validiteten och reliabilitet i studier och klinisk verksamhet. Det finns behov av fortsatt utveckling och forskning av ADL-taxonomin för att vidareutveckla instrument inom både den arbetsterapeutiska kliniska verksamheten och forskning.

Sverige är ett land där digital infrastruktur prioriterats högt under många år, vilket har möjliggjort att samhället kunnat ställas om till att i mångt och mycket styras med hjälp av digitala verktyg. Nyttan av den digitala infrastrukturen visade sig tydligt vid utbrottet av Covid-19 pandemin där arbete och skola ställdes om till att i hög grad ske digitalt –hemifrån. Baksidan av det digitala samhället är att alla individer inte har möjlighet att ta del det, detta benämns som digitalt utanförskap. Digitalt utanförskap har granskats av flera forskare där målgruppen ofta är ”äldre” individer, få studier har gjorts på de människor som isoleras från samhället till följd av en juridisk påföljd, exempelvis individer som döms till rättspsykiatrisk vård. Denna studie granskar hur personalen på en rättspsykiatrisk enhet hanterar digitala frågor i det vardagliga patientarbetet. Patienterna är en del av studien för att ges möjlighet till att förmedla sin bild av den hjälp de får av personalen i digitala frågor.I studien användes en kvalitativ metodansats i form av semistrukturerade intervjuer för personalen, och en kvantitativ enkätstudie av patienterna. Intervjuerna med personalenutgör kärnan av den data som samlades in under studien, och enkätstudien för patienterna agerar som ett stöd för att förstå om patienterna anser att de får den hjälp den önskar i digitala frågor under sin slutenvårdstid.Resultatet av studien visar att Covid-19 pandemin har skapat en ny dimension av personalens arbete i digitala frågor till patienterna, möten med kommuner och domstolar sker digitalt vilket behöver hanteras av personalen för att patienten ska förstå hur det går till. I det vardagliga arbetet är digitala frågor lågt prioriterade, de finns inga mål i patientens vårdplan som berör digitala kunskaper, det arbete som utförs är främst observationer från personal. Det finns ingen given person som ansvarar för att hantera digitala frågor på den rättspsykiatriska avdelningen utan detta styrs helt av medarbetarnas egna intresseområden. Rollen LITA (Lokalt IT-ansvarig) har i uppdrag att tillhandahålla användarkonton och sköta kontakt med VGR-IT vid driftproblem, dockinte att involvera patienterna i det digitala samhället eller att granska patientens risker för att hamna i digitalt utanförskap. De personer som arbetar som arbetsterapeuter på en rättspsykiatrisk avdelning förväntas ta ett stort ansvar i digitala frågor, detta till följd av att digitala frågor numera klassas som ADL-frågor vilket är en del av de utredningar som görs av en arbetsterapeut.

Introduktion: Den demografiska utvecklingen i Sverige innebär att den äldre befolkningen växer snabbt, vilket beräknas leda till ökade krav inom den kommunala hälso- och sjukvården. Äldre personer som får evidensbaserade rehabiliteringsinsatser kan bibehålla förmåga att delta i aktiviteter i det dagliga livet och därmed upprätthålla självständighet, minska hjälpbehov och bo kvar hemma längre. Det finns få litteraturstudier som beskriver arbetsterapeutiska interventioner som fokuserar på aktivitet och delaktighet för äldre och vilken effekt dessa har. Syfte: Att identifiera arbetsterapeutiska interventioner riktade mot aktivitet och delaktighet för äldre personer i ordinärt boende och syntetisera dess effekter. Metod: En systematisk litteraturstudie med grund i kvantitativ forskning. Litteratursökningen gjordes i databaserna Pubmed, Cinahl och AMED och nio artiklar publicerade mellan 2009-2019 inkluderades i studien. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades med narrativ sammanvägning. Resultat: Resutatet sammanfattades under rubrikerna identifierade interventioner och effekt av interventionerna. Analysen av de identifierade interventionerna resulterade i följande kategorier: 1) aktivitetsbaserade interventioner, 2) anpassning av hemmiljö i syfte att möjliggöra aktivitet, 3) klientcentrerade interventioner, 4) förskrivning av hjälpmedel och anpassning av aktiviteter samt 5) handledning och utbildning. Resultaten av interventionernas effekt visade att deltagarna ofta förbättrade sitt aktivitetsutförande i aktiviteter i det dagliga livet. Slutsats: Denna studie tyder på att arbetsterapeutiska insatser i hemmiljö kan bibehålla och förbättra förmåga att delta i aktiviteter i det dagliga livet och därmed minska hjälpbehov och öka förutsättningar att bo kvar hemma längre. Det behövs flera RCT-studier som påvisar betydelsen av arbetsterapeutiska interventioner och som belyser den arbetsterapeutiska kompetensen i en fungerande och utvecklande äldreomsorg.

The main objective of my research is to improve the control structure for the new Wheelchair Mounted Robotic Arm (WMRA) to include new algorithms for optimized task execution; that is, making the WMRA a modular task oriented mobile manipulator. The main criterion to be optimized is the fashion in which the wheelchair approaches a final target as well as the starting and final orientation of the wheelchair. This is a novel approach in non-holonomic wheeled manipulators that will help in autonomously executing complex activities of daily living (ADL) tasks. The WMRA is a 9 degree of freedom system, which provides 3 degrees of kinematic redundancy. A single control structure is used to control the WMRA system, which gives much more flexibility to the system. The combination of mobility and manipulation expands the workspace that a mobile base attains to a manipulator. This approach opens a broad field of applications: from maintenance and storage to rehabilitation robotics. This structure is based on optimization algorithms that can resolve redundancy based on several subtasks: maximizing the manipulability measure, minimizing the joint velocities (hence minimizing the energy), and avoiding joint limits. This work utilizes redundancy to control 2 separate trajectories, a primary trajectory for the end-effector and an optimized secondary trajectory for the wheelchair. Even though this work presents results and implementation in the WMRA system, this approach offers expandability to many wheeled base mobile manipulators in different types of applications. The WMRA usage was simulated in a virtual environment, by developing a test setting for sensors and task performance. The different trajectories and tasks can be shown in a virtual world created not only for illustration purposes, but to provide training to the users once the system is ready for use.

京都大学 / 0048 / 新制・課程博士 / 博士(医学) / 甲第18858号 / 医博第3969号 / 新制||医||1008(附属図書館) / 31809 / 京都大学大学院医学研究科医学専攻 / (主査)教授 福原 俊一, 教授 古川 壽亮, 教授 村井 俊哉 / 学位規則第4条第1項該当 / Doctor of Medical Science / Kyoto University / DFAM

In diesem Buch wurde eine Übersicht und kritische Zusammenfassung des derzeitigen Forschungsstandes zu Human Activity Recognition (HAR), zu Deutsch Aktivitätserkennung bei Menschen, durchgeführt. Dabei ergab sich eine Forschungslücke im Rahmen der nicht überwachten Lernalgorithmen für HAR-Systeme. Für überwachte Lernalgorithmen muss je Anwendung ein annotierter Datensatz über mehrere Wochen mühselig erstellt werden, bevor das HAR-System zum Einsatz kommen kann. Dies entfällt mit dem neuen HAR-System. Des Weiteren ist das neue System in der Lage auch parallel laufende Aktivitäten des täglichen Lebens (ADL, aus dem Englischen Activity of Daily Living) zu erkennen. Viele HAR-Systeme aus dem aktuellen Stand der Forschung sind dazu nicht in der Lage, da sie z.B. sequenziell arbeiten. Beide Probleme wurden mit dem neuen HAR-System erfolgreich gelöst. Das in diesem Buch vorgestellte HAR-System ist eine neuartige Kombination aus einem stochastischen Modell und einem kognitiven Ansatz. Das HAR-System wird in drei Phasen angewandt. Die erste Phase ist die sogenannte Initialphase. In dieser ersten Phase wird a priori Wissen gesammelt. Das neue HAR-System benötigt im Gegensatz zu den Systemen der aktuellen Forschung nur sehr wenig a priori Wissen. Es wird die Art und Anzahl der Sensoren und der ADL benötigt, welche in eine sinnfällige initiale Verbindung miteinander gebracht werden. Diese Verbindung ist eine vorläufige und gleichverteilte Initialbelegung der Sensor-ADL-Beziehung, die in der Lernphase individuell an die jeweilige Person und Anwendungsfall angepasst wird. Es wird ein neuartiges Markov Modell (MM) und ein neu entwickeltes Impulsmodell (IM) erlernt. Das genutzte MM unterscheidet sich von den aktuellen MM durch dessen Zustandsdefinitionen, die die Sensorereigniskombinationen abbilden, wodurch das Segmentierungsproblem wegfällt. Dadurch können auch wichtige Strukturen aus dem MM extrahiert werden, die das menschliche Verhalten darstellen. Diese Strukturen werden durch neuartige Modellvergleiche bewertet. Das Resultat dieser Bewertung wird wiederum in Kombination mit dem neuen kognitiven IM in einem speziell dafür entwickelten iterativen Ansatz verwendet, um die initiale Sensor-ADL-Beziehung zu individualisieren. Diese neue Sensor-ADL-Beziehung ist Grundlage für die dritte und letzte Phase: der Anwendungsphase. Im IM wird die Sensor-ADL-Beziehung in Kombination mit neu entwickelten Regeln angewandt, um eine finale ADL-Wahrscheinlichkeitsverteilung der erkannten ADL zu berechnen. Diese besagt, welches ADL derzeit am wahrscheinlichsten ausgeführt wird und welche ADL gerade parallel zu anderen ADL ausgeführt werden. Das neue HAR-System wurde mit drei Datensätzen unterschiedlichen Anspruchs und einem Benchmark getestet. Dieser Benchmark beinhaltete vier verschiedene stochastische Modelle des aktuellen Stands der Forschung. Das neue HAR-System ist in der Lage eine höhere Erkennungsrate als der Benchmark zu leisten und war im Durchschnitt 3,2% akkurater. Es erzielte eine 95-97%-ige Wiedererkennung der ADL. Durch die erstellten Konfusionsmatrizen ergab sich eine durchschnittliche Verbesserung von 42% in den Metriken für Sensitivität, Wirksamkeit und F-Maß. Ein weiterer großer Unterschied zum Benchmark ist, dass das neue HAR-System unüberwacht lernt. Dadurch fällt die Datenakquise im Vergleich zum Benchmark sehr gering aus und das neue HAR-System wirkt attraktiver für den Markt in dessen Anwendbarkeit.:1 Einführung in die Domäne 1 1.1 Motivation 1 1.2 Ambient Assistive Living 2 1.2.1 Menschliches Verhalten und technische Assistenz 4 1.2.2 Aktivitäten des täglichen Lebens 5 1.3 Zielstellung und Abgrenzung 6 2 AAL-Systeme 9 2.1 Human Activity Recognition 9 2.1.1 Sensorik 11 2.1.2 Lernansatz 13 2.1.3 Ereignisstromanalyse 16 2.1.4 Abbildungsgrad menschlichen Verhaltens 18 2.1.5 Fazit und Anforderungen 19 3 Human Activity Recognition - Modelle 21 3.1 Datenbasierte Modelle 23 3.1.1 Deterministische Modelle 23 3.1.2 Stochastische Modelle 24 3.1.2.1 Bayes'sche Netze 25 3.1.2.2 Hidden Markov Modelle 26 3.1.2.3 Conditional Random Field 29 3.1.2.4 Neuronale Netze 30 3.1.2.5 Support Vector Machines 32 3.1.3 Vergleich und Fazit 34 3.2 Wissensbasierte Modelle 40 3.2.1 Datenbanken 40 3.2.2 Ontologien 41 3.2.3 Wahrscheinlichkeitsbasierte Ontologien 44 3.2.4 Fazit 45 3.3 Anforderungen und Forschungsfragen 46 3.4 Forschungsnaher Stand der Technik 49 3.4.1 Unüberwachter Klassifizierungsalgorithmus 49 3.4.2 Unüberwachtes Lernen mittels einer Ontologie 50 3.4.3 Wahrscheinlichkeitsbasierte Ontologie 51 3.4.4 Fazit 53 4 Lösungskonzept 57 4.1 Sensordatenschnittstelle und Definitionen 60 4.2 Initialphase 62 4.3 Lernphase 63 4.3.1 Markov Modell und menschliche Angewohnheiten 63 4.3.1.1 Das Markov Modell 63 4.3.1.2 Erlernen des Markov Modells 64 4.3.1.3 Lernen menschlicher Angewohnheiten 69 4.3.1.4 Schlussfolgerung 73 4.3.2 Abbildung des menschlichen Erinnerungsvermögen 74 4.3.2.1 Menschliches Lernen und Vergessen 74 4.3.2.2 Impulsmodell 75 4.3.2.3 Bestimmung der ADL für MM-Strukturen 78 4.3.2.4 Erlernen der Relevanzfaktoren 79 4.3.2.5 Schlussfolgerung 85 4.4 Anwendungsphase 85 4.4.1 Impulsmodell in der Anwendungsphase 85 4.4.2 ADL Erkennung 86 4.4.3 Wahrscheinlichkeitsverteilung der ADL 88 4.4.4 Schlussfolgerung und Zusammenfassung 90 5 Bewertung der Lösung 91 5.1 Testszenarien und Datensets 91 5.2 Datensätze des Benchmarks 93 5.3 Evaluierung 95 5.4 Komplexität der Lösung 107 5.5 Einschätzung der Vor- und Nachteile 108 6 Zusammenfassung und Ausblick 115 6.1 Zusammenfassung 115 6.2 Ausblick und Weiterentwicklung 116 A Fallbeispiel 119 B Evaluierung 123 B.1 Ergebnisse des Benchmarks 123 B.2 Datenschnittstelle 126 B.3 Markov Modell 129 B.4 Strukturen und deren Signifikanz 135 B.5 Ergebnisse der Relevanzfaktorenberechnung 138 B.6 ADL-Wahrscheinlichkeitsverteilung der Lösung 138 Tabellenverzeichnis 141 Abbildungsverzeichnis 143 Literaturverzeichnis 145

Stroke är en av vårt lands vanligaste folksjukdom och sjukdomen drabbar denenskilde personen i olika grad. Sjukdomen kan innebära livslångt handikapp förden som drabbas. ADL-träning som utförs hjälper patienten att få tillbaka en delav den förmåga som förlorats genom sjukdomen och därigenom få livskvalitet.Syftet med denna studie var att undersöka hur inneliggande strokepatienters ADLträningsåg ut. Frågeställningarna var: Vad var planerat i varje patients ADLträning,vilken ADL-träning fick respektive patient och vilken personal var behjälplig.Studien utgjordes av observationer under en och en halv vecka på envårdavdelning i södra Sverige. Resultatet visar att strokepatienternas mål klaradesatt uppfyllas med hjälp av kontinuerlig rehabilitering. / Stroke is one of our country’s most common disease and it strikes the individualin different ways. A lifelong disability/handicap might be a result of the disease.Activities of daily living help the patient to regain some of the strength that givesback quality of life. The aim with this study was to investigate how stroke-patientsin hospital gained ADL. Research questions were: What ADL was planned foreach patient, which ADL-training was given to each patient and what health carepersonnel helped them. This study was made as an observation and was performedduring one and a half week at a nursing ward in southern Sweden. Theresults indicate that the stroke patients´ goals were fulfilled with help of rehabilitation.

Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka hur osteoporos-relaterade frakturer påverkar vuxna människors aktiviteter i dagliga livet och upplevda livskvalitet. Uppsatsen är skriven med ändamål att hjälpa sjuksköterskor bättre förstå hur de drabbade patienterna lever för att underlätta omvårdnaden av dem. Metoden som använts är en litteraturstudie där sex kvantitativa och en kvalitativ studie kritiskt granskats efter modifierade versioner av Willman & Stoltz (2006) protokoll för kvalitetsbedömning. Databaserna PubMed och Cinahl användes för artikelsökningarna. Resultatet visar att osteoporos-relaterade frakturer försämrar förmågan till både personliga- och instrumentella aktiviteter i dagliga livet, särskilt gällande aktiviteterna som kräver rörlighet. Livskvalitet var överlag sänkt för samtliga frakturtyper i studierna, och kunde delas upp i tre kategorier; fysisk påverkan, mental påverkan och smärta. Samtliga kategorier visade signifikant sämre resultat för människor med osteoporos-relaterade frakturer. Positionen av frakturerna kan ha stor påverkan på hur alla tre kategorier påverkas, och likaså kan förekomst av smärta påverka de båda andra kategorierna. / The aim of this literature review was to investigate into how osteoporosis-related fractures affect the activities of daily living and quality of life for adult humans. The purpose of this study was to help nurses better understand how the affected patients live their lives, in order to facilitate nursing of them. The method used is a literature review based on one qualitative and six quantitative studies that were critically examined using modified versions of Willman & Stoltz (2006) protocol for estimation of quality. PubMed and Cinahl were the databases being used for the article search. The result indicates that osteoporosis-related fractures impair the ability for personal as well as instrumental activities of daily living, especially regarding the activities that requires mobility. The quality of life for all of the fracture types presented in the studies was overall reduced, and could be arranged into three categories; physical effect, mental effect and pain. All three categories showed significant worse results for humans with osteoporosis-related fractures. The position of the fractures could influence all three categories, likewise as occurrence of pain could affect the remaining categories.