Inledning: Tidigare studier har visat att patienter som är diagnostiserade med emotionell instabil personlighetsstörning (EIPS) framkallar specifika motöverföringsreaktioner till sina terapeuter och omgivningen. Den samtida begreppet motöverföring används av terapeuten för att förstå patientens inre värld.  Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka ST-läkares motöverföringsreaktioner vid bedömningen av patienter med emotionellt instabil personlighetsstörning på psykiatrisk akutmottagning.  Metod: Tematisk analys. Semi-strukturerade intervjuer med fem ST-läkare verksamma inom psykiatrin.  Resultat: Studiens resultat visade att motöverföringsreaktionerna kan delas upp i två övergripande teman. Å ena sidan motöverföringsreaktionerna som patienten framkallar hos läkarna under patient-läkarmötet och å andra sidan motöverföringsreaktionerna som är kopplade till läkarens tidigare yrkeslivserfarenheter med patienter som är diagnostiserade med emotionell instabil personlighetsstörning.   Diskussion: Resultatet belyser ST-läkarnas motöveringsreaktioner utifrån flera perspektiv med hänsyn till tidigare forskning och teori. / Introduction: Previous studies have shown that patients diagnosed with emotionally unstable personality disorder (EIPS) evoke specific countertransference reactions in their therapists. The contemporary concept of countertransference is used by therapists to understand the patient's internal world. Aim: The aim of this study is to investigate the residents’ countertransference reactions in the assessment of patients with emotionally unstable personality disorder in psychiatric emergency department.  Method: Thematic analysis. Semi-structured interviews with five residents in psychiatry.  Results: The results of the study showed that the countertransference reactions can be divided into two major categories. First, the countertransference reactions that the patient evokes in the doctors during the patient-doctor meeting and second, the countertransference reactions that are linked to the doctors' previous professional experiences with patients diagnosed with emotionally unstable personality disorder (EIPS).

Förekomst av hot och våld ökar i samhället. Akutmottagningen ses som en av de vanligaste arbetsplatserna där våld förekommer. Det finns ett flertal faktorer som kan bidra till att hot och våld uppstår på akutmottagningar. Det är även känt att vårdpersonal som blivit utsatta för hot och våld kan tappa känslan av empati mot patienten vilket kan leda till sämre vård. Syftet med studien var att identifiera och beskriva faktorer som kan leda till att patienter eller anhöriga agerar med hot eller våld på akutmottagningar. Metoden som användes var en litteraturöversikt där 19 artiklar som besvarade studiens uppställda syfte inkluderades. Artiklarna inhämtades från databaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO. Inkluderade artiklar analyserades utifrån en integrerad analys där tre huvudteman visades: tillstånd och känslor som triggande faktor, vårdpersonalens agerande och beteende samt organisatoriska brister på akutmottagningen. Resultatet visade på flertalet faktorer och omständigheter som kunde orsaka uppkomsten av hot och våld på akutmottagningar. Slutsatsen av denna studie är hot och våld på akutmottagning är ett vanligt och globalt problem som kan orsakas av så väl personliga- som organisatoriska faktorer. Problemet bör uppmärksammas av både anställda och arbetsgivare för att skapa en bättre förståelse och kunskap. Detta i förhoppning om att minska risken att våldsamma händelser uppstår och därmed göra akutmottagningen till en säkrare plats för så väl patienter som anhöriga och vårdpersonal.

Den vanligaste orsaken till att patienter kommer till akutmottagningarna är på grund av smärta. De största svårigheterna som sjuksköterskor upplever på akutmottagningen är att patienterna erhåller otillräcklig smärtbedömning och smärtlindring. Patienter som är i behov av smärtlindring erhåller inte detta i samma omfattning om de har tolkbehov, vilket kan bero på kommunikationshinder, språkförbistring, oklar vakenhetsgrad, intoxikation, demens eller svårigheter i att beskriva smärtans intensitet, duration och placering. Det ställer krav på att sjuksköterskorna i kommunikationen med dessa patienter är lyhörda och uppmärksamma på patienternas uttryck och hur de beskriver sin smärta.Syftet var att undersöka vilka strategier som sjuksköterskor på akutmottagningar nyttjar vid smärtbedömning av patienter med nedsatt kommunikationsförmåga. Metoden som användes var en kvalitativ, empirisk studie där fyra fokusgruppsintervjuer användes för insamling av datamaterial. Totalt 18 sjuksköterskor från 3 akutmottagningar deltog. Fokusgruppsintervjuerna ljudinspelades, transkriberades och därefter analyserades materialet med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys utifrån en induktiv ansats.Resultat presenteras i tre huvudkategorier: Subjektiv värdering, Objektiv triagering och Explicera samt nio underkategorier. Det framkom olika strategier som sjuksköterskor används vid smärtbedömning av patienter med nedsatt kommunikationsförmåga. Beroende på vilken nedsatt kommunikationsförmåga patienter har, krävs det olika tillvägagångssätt för att omhänderta dem på ett optimalt sätt på akutmottagningen. Slutsats var att användandet av specifika anpassade smärtskattningsskalor till patienter med nedsatt kommunikationsförmåga inte används utan andra strategier nyttjas istället. Genom att bruka enskilda eller flera strategier i samband med smärtbedömning kan det generera en förbättrad omvårdnad för patienterna. / Pain is the most common complaint by patients at the emergency department. Nurses experience that the biggest difficulties at the emergency department are patients inadequate pain assessment and pain relief. Patients that are in need of pain relief will not receive this in the same extent if they require interpretation which can derive from communication obstacles, language barriers, uncertain consciousness, intoxication, dementia or difficulties to describe the intensity, duration and localization of the pain. This sets tough requirement on nurses in their communication with these kinds of patients and demands them to be observant and responsive to the patient’s expressions and how they describe their pain.The aim was to examine what type of strategies nurses at emergency department use to assess pain in patients with impaired communication abilities.A qualitative empirical study was chosen as method and four focus group interviews was conducted to collect data. A total of eighteen registered nurses from three different emergency department participated. The focus groups interviews were recorded, transcribed and then analysed with a qualitative inductive analysis method.The result is presented in three main categories: Subjective assessment, Objective evaluation and Explicate followed by nine subcategories. Different strategies emerged that were used by nurses in assessing pain in patients with reduced communication abilities. Depending on what kind of communication impairment the patients have, different courses of action were implemented to take care of the patients in the most favourable way at the emergency department.The conclusion derived in that specific adapted pain assessment scales were not used for patients with impaired communication abilities but rather other strategies were used instead. By using individual or multiple strategies when assessing patients, it may procreate an improvement in the care of the patients.

Akutmottagningen har som uppdrag att handlägga patienter med akuta tillstånd inom olika specialiteter. Ett stort inflöde av patienter, långsamt genomflöde och utflöde skapar långa väntetider och överbelastning kan uppstå. Överbelastning på akutmottagningen kan ge konsekvenser inom flera områden i vårdkedjan. Patienterna riskerar att få sämre vård och längre tid till smärtlindring. Det skapar långa väntetider som i sin tur leder till missnöjda patienter och anhöriga Överbelastning kan även skapa minskad produktivitet och ökad frustration bland sjukvårdspersonal. Sjuksköterskor som arbetar på akutmottagning under överbelastning påverkas i sin yrkesutövning. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av överbelastning på akutmottagning. Metoden var en kvalitativ deskriptiv intervjustudie med induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex sjuksköterskor verksamma på två olika akutmottagningar. Intervjuerna transkriberades ordagrant för att därefter analyseras utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet presenteras i tre kategorier: att vara sjuksköterska i kaos, patientsäkerhet och att hantera sin situation. Ur sjuksköterskornas upplevelser framkom att de upplevde att miljön på akutmottagningen vid överbelastning påverkades negativt. De önskade mera tid för att skapa ett bra möte med patienten och upplevde att omvårdnaden var svår att hinna med vid dessa tillfällen. De påtalade att sekretessen inte gick att upprätthålla på en överbelastad akutmottagning. Informanterna upplevde att det fanns risker i patientsäkerheten och påtalade tre områden som extra riskfyllda: patienter med låg prioritet och lång väntetid, patienter som väntar på vårdplats och bemanning på akutmottagningen nattetid. Yrkesutövningen påverkades genom ständiga avbrott och de utvecklade med erfarenhet egna rutiner för att göra arbetet effektivt. De upplevde oro över att missa försämring/allvarliga tillstånd hos patienter och fick en känsla av maktlöshet. Sjuksköterskorna uppgav att de fann stöd i sitt team och att de kunde delegera uppgifter och kände sig trygga med att teamet tillsammans oftast kunde hantera arbetsbelastningen. För att förbättra flödet i arbetet önskade de närmare samarbete med primärvård, att läkarna hade en större förankring i teamet och att det fanns fler beslutsmässiga läkare i tjänst samt önskade bli avlastade från administrativa arbetsuppgifter som de upplevde tog tid från patientarbetet. Studien kan således visa på att överbelastning på överbelastning påverkar samtliga omvårdnadsdomäner och även om sjuksköterskorna hade förståelse för patienternas situation kunde de inte alltid uppfylla exempelvis patienternas rätt till sekretess och integritet, vilket skapade samvetsstress. Sjuksköterskornas utvecklade strategier för att underlätta arbetet skapade över tid mer stress och även den erfarna sjuksköterskan upplevde oro för att missa försämring/allvarliga tillstånd hos patienter. Att inte få gehör för påtalade brister i patientsäkerhet och arbetets förutsättningar under överbelastning kan skapa en känsla av maktlöshet. Stöd från kollegor och team ger dock möjlighet att ändå uppleva arbetet som positivt och känna en tillfredsställelse. Nyckelord: Akutmottagning; Patientsäkerhet; Sjuksköterskor; Överbelastning / The emergency department is assigned to treat patients with emergency conditions in different specialties. A large influx of patients, slow throughput and outflow creates long waiting times and Emergency department crowding can occur. Emergency department crowding can have consequences in several areas of the patient care. Patients risk getting worse care and longer time for pain relief. It creates long waiting times which in turn leads to dissatisfied patients and relatives. Emergency department crowding can also create reduced productivity and increased frustration among healthcare professionals. Nurses working on emergency reception during emergency department crowding is influenced in their professional practice. The purpose of the study was to describe nurses' experiences of emergency department crowding. The method was a qualitative descriptive interview study with inductive approach. Semi-structured interviews were conducted with six nurses working on two different emergency departments. The interviews were transcribed verbatim and then analyzed on the basis of a qualitative content analysis. The result is presented in three categories: A crowded workplace, constant concern about patient safety, and strategies to managing the situation. The experiences of the nurses found that they felt that the environment of emergency response at congestion was adversely affected. They wanted more time to create a good meeting with the patient and experienced that nursing was difficult to cope with on these occasions. They argued that privacy could not sustain with emergency department crowding. The informants felt that there were risks in uj,jpatient safety and identified three areas as extra risky: patients with low priority and long waiting time, patients waiting for care in wards and the number of crew at emergency departments at nightshift. Professional practice was influenced by constant interruptions and they developed with experience own practices to make the work efficient. They were worried about missing the deterioration / serious condition in patients and felt a lack of powerlessness. Nurses stated that they found support in their team and that they could delegate tasks and felt confident that the team could most often handle the workload. In order to improve patient flow, they wanted closer cooperation with primary care, that the physicians had a closer foundation in the team and that there were more decision-making doctors on duty and wanted to be relieved from administrative tasks that they experienced took time from patient work. Thus, the study can show that crowding affects all nursing domains and although the nurses understood the patient's situation, they could not always meet, for example, the patients' right to privacy and integrity, which created conscience stress. Nurses developed strategies to facilitate work that created more stress over time, and even the experienced nurse experienced worries about missing impairment / serious conditions in patients. Failure to address the alleged deficiencies in patient safety and the conditions during emergency department crowding can create a sense of powerlessness. However, support from colleagues and the team gives the opportunity to experience the work as positive and feeling satisfied. Keywords: Crowding; Emergency department; Nurse; Patient safety

Syftet med denna studie var att beskriva ledningssjuksköterskan upplevelser av ledningsarbetet vid svårhanterbara situationer på en akutmottagning. Flertal studier visar att det är viktigt med erfarna och kompetenta ledningssjuksköterskor för att en akutmottagning ska fungera optimalt. Ledningssjuksköterskans ansvarsområde innefattar bland annat att vara akutmottagningens kontaktperson, ha ledningsansvar i händelse av katastrof och stödja medarbetare i att strukturera och organisera arbetet på olika positioner. För att bibehålla och säkerställa god och säker vård är det till stor vikt för sjuksköterskor att de har stabil ledning med ledningssjuksköterskan som ger stöd, verkar för gott samarbete och besitter hög kompetens. Detta i strävan för att finna ny kunskap som kan leda till förbättrat ledningsarbete och därmed ökad patientsäkerhet. Den metod som användes var kvalitativa intervjuer med åtta ledningssjuksköterskor från fyra olika akutmottagningar i Storstockholm området. Intervjuerna har transkriberats och analyserats för att lyfta fram ledningssjuksköterskornas erfarenheter som är relevanta till syftet. I denna studie har ledningssjuksköterskornas erfarenheter sammanfattats i tre kategorier och därmed kartlagt deras erfarenheter i olika aspekter. Analysen gav tre kategorier; upplevda orsaker till svårhanterbara situationer, upplevda känslor och intryck vid svårhanterbara situationer och upplevelse om hantering vid svårhanterbara situationer. De tre kategorierna åskådliggör principer från ledningsarbetet som är känt sedan tidigare forskning men också en hel del ny anmärkningsvärd information. Genom denna studie har det fångats upp att ledningsarbetet påverkas negativt av att ledningssjuksköterskor har arbetsuppgifter som försvårar helhetsperspektivet och därmed orsakar svårhanterbara situationer på akutmottagningen. En annan betydande iakttagelse som avslöjats var att ledningssjuksköterskor anser att sökandet och användandet av riktlinjer försvårar handläggningsarbetet på akutmottagningen. Vidare har denna studies intervjuer belyst konsekvenser av hög arbetsbelastning i samband med brist på resurser som resulterar i att personalens och anhörigas välmående försummas. En ytterligare anmärkningsvärd observation är att en av de inkluderade akutmottagningarna fortfarande är uppbundna med nära patientarbete samtidigt som de har ledningsansvar på akutmottagningen. Detta trots redovisad beprövad erfarenhet att ledningssjuksköterskor behöver vara frikopplade för att kunna hantera svårhanterbara situationer till deras bästa förmåga. Slutligen har denna studies underökningar bevisat att ledningssjuksköterskor upplever att de med erfarenhet upptäcker nya viktiga egenskaper som krävs som ledare vid hanteringen av svårhanterbara situationer. Slutsatsen av denna studie är att det finns möjlighet att minimera svårhanterbara situationer och dessutom effektivisera ledningsarbetet. / The aim of this study was to outline the experiences of charge nurses in their leadership role when dealing with challenging situations in the emergency department. This was done with a view to gain new insights/understanding that would improve leadership (skills) and hence the quality and safety of patient care. Several studies have shown that it is important to have experienced and competent charge nurses for an emergency department to perform/function to its optimal capacity. The responsibilities of the charge nurse are many and include; being the first point of contact for the emergency department, taking charge if a major incident occurs, and to support the staff by co-ordinating and managing the workload between all the different areas in the department. Financial cutbacks to the Swedish health care system have led to reorganisation and increased demand on the emergency departments. To continue to deliver good quality and safe care it has therefore become even more important for frontline health care staff to have/receive clear and stable leadership from a highly competent charge nurse who supports and reinforces teamwork. This was done with a view to gain new insights/understanding that would improve leadership skills and hence the quality and safety of patient care. The method used in this study was semi-structured qualitative interviews with eight charge nurses from four different emergency departments located in Stockholm. The interviews have been processed through a qualitative manifest content analysis to highlight the charge nurses’ experiences in relation to the aim of the study. The charge nurses´ experiences have been summarised into three categories to capture the different perspectives; i) perceived reasons for challenging situations, ii) feelings and impressions associated with challenging situations, and iii) coping abilities in challenging situations. The three categories revealed similar findings to earlier research studies into leadership skills but also unravelled a lot of new notable information. This study shows that effective leadership is prevented when the charge nurse has got multiple responsibilities that distract from gaining an overall overview of the department. This in turn creates challenging situations in the emergency department. Another important observation was that the charge nurses’ found that the localisation and usage of guidelines further complicated rather than improved the work in the emergency department. Furthermore, the interviews highlighted the consequences of the financial cutbacks within the health care sector that have had negative implications on the wellbeing of staff and patient relatives. A pertinent finding was that one of the emergency departments in this study still expects the charge nurse to be responsible for hands on patient care whilst maintaining an overview of the workflow in the emergency department. This despite the proven importance of the charge nurse to give her undivided attention to provide effective leadership. Finally, this study has shown that charge nurses found that with experience they discovered new abilities that are required to provide effective leadership in challenging situations. In conclusion this study showed that there are opportunities to minimise challenging situations from arising but also to improve the efficiency of the leadership work.

Inom Sjukvårdens akutmottagningar ökar antalet vårdsökande patienter. Det växande vårdbehovet medför ökade resurskrav i form av personal, kompetens, vårdplatser och utrustning. Efterfrågan på sjuksköterskor är stor och behovet förväntas öka de kommande åren. Tillgången på sjuksköterskor har betydelse för patientsäkerheten i vården och det råder en obalans mellan efterfrågat vårdbehov och resurser. Samtidigt noteras stigande sjuktal bland sjuksköterskor inom hälso- och sjukvården vilket är oroväckande då personalbortfall påverkar vårdproduktionen. Syftet var att belysa faktorer som kan påverka arbetsrelaterad ohälsa hos sjuksköterskor på akutmottagning. Arbetet genomfördes med hjälp av litteraturöversikt och data bearbetades med hjälp av integrativ analys. I litteraturöversikten inkluderades 18 artiklar efter artikelsökning i databaserna PubMed, CINAHL Complete samt EBSCOhost. Sökorden emergency department, emergency nurse, nurse, work related, work och occupational health användes. Inkluderade artiklar analyserades enligt integrativ analys. Domäner som framträdde var stress, hot och våld samt organisation. Vid analys av resultaten identifierades sju underliggande faktorer som påverkade arbetsrelaterad ohälsa. Resultatet i denna litteraturöversikt belyser de sju identifierade faktorerna som påverkade arbetsrelaterad ohälsa hos sjuksköterskor på akutmottagning. Dessa faktorer var vårdtyngd, arbetsledning, anställningsförhållanden, sjuksköterskors utbildningsnivå och yrkeserfarenhet, hot och våld, personen bakom hot och våld samt situationen bakom hot och våld. Dessa faktorer tycks vara integrerade med varandra i bemärkelsen att de kan påverka varandra. Slutsatsen var bland annat att när personalresurserna upplevdes för låga eller när vårdtyngden upplevdes för hög uppstod stress. Arbetstider, bristande belöningssystem, otydlig arbetsledning och återkoppling kunde bidra till arbetsrelaterad ohälsa. Sjuksköterskorna efterfrågade tydligt definierade roller, att få arbeta autonomt och att ha tillgång till kompetensutveckling. Då detta saknades kunde missnöje och ohälsa uppstå. Seniora sjuksköterskor och sjuksköterskor med högre utbildningsnivå fick mer ansvar och hade högre förväntningar på sig vilket kunde bidra till ohälsa om inte deras ansvar och arbetsuppgifter definierades. Hot och våld mot sjuksköterskor förekom på akutmottagningar. Personer samt situationer kunde i sig vara faktorer som ledde till hot och våld där våldet var en direkt arbetsrelaterad skada/ohälsa. Flera av de faktorer som kan bidra till arbetsrelaterad ohälsa står i strid till vad som åligger sjuksköterskor i deras etiska kod vilket skulle kunna orsaka moraliska konflikter.

Forensisk omvårdnad där ett relativt nytt begrepp i Sverige. Den utvecklades under 1980-talet i USA av Virginia Lynch och numera en del av grundutbildningen av sjuksköterskor i USA, det finnas även flera olika specialistsjuksköterskespår inom forensisk omvårdnad. Forensisk omvårdnad handlar om att knyta ihop den sedvanliga omvårdnaden med juridiska processer. Syftet med studien var att belysa den forensiska omvårdnadsprocessen inom akutsjukvård. Metoden som användes var en litteraturöversikt och inkluderade 15 vetenskapliga artiklar. Sökningarna gjordes i databaserna PubMed och CINAHL. Resultatet redovisas i utgångspunkt från tre rubriker: Identifiering av våldsutsatta personer, omhändertagande av de våldsutsatta patienterna och utbildning/träning. Resultatet visar att sjuksköterskor tycker att det är lättare att identifiera patienter som utsatts för våld när de har synliga fysiska skador. Sjuksköterskor upplever det svårt att fråga om våld på grund av deras arbetsmiljö. Likaså upplever sjuksköterskorna att de är otillräckliga kring omvårdnaden av de våldsutsatta. Sjuksköterskorna känner att de bara hinner utföra de mest akuta åtgärderna, sedan går patienten hem eller till någon annan vårdavdelning. Resultatet visar att sjuksköterskor vill få utbildning och träning i hur de ska bemöta, handlägga och var de kan hänvisa patienterna till fortsatt vård och behandling. De sjuksköterskor som har utbildning i forensisk omvårdnad ger en mer informativ behandling av de våldsutsatta patienterna, de kriminaltekniska prover som tas i samband med besöket är bättre utfört av de sjuksköterskor som har fått utbildning i detta än de sjuksköterskor som saknar utbildning. Slutsatsen är att sjuksköterskor på akutmottagningar känner en osäkerhet kring forensisk omvårdnad och utbildning/träning i ämnet är uttalat hos sjuksköterskor.

Många patienter anländer till akutmottagningen med tecken på sepsis. Andra försämras under tiden de ligger på avdelning av samma orsak. Sepsis är ett allvarligt tillstånd i behov av omedelbar behandling och ofta svårt att identifiera. Internationella och nationella riktlinjer består av tidskritiska åtgärder men riktar sig mot den medicinska behandling läkare ska utföra trots att sjuksköterskor ofta är de som först kommer i kontakt med patienten, både på akutmottagningen och på avdelningen. Sjuksköterskans roll är knapphändigt undersökt i forskningen.   Syftet med studien var därför att belysa sjuksköterskors upplevelser av att identifiera och omhänderta patienter med misstänkt sepsis.   Metoden var induktiv, genom 12 semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor på en akutmottagning och på en generell medicinavdelning och det erhållna materialet analyserades sedan med hjälp av kvalitativ innehållsanalys.   Resultatet visade att sjuksköterskor ser sig som ansvariga för att identifiera patienter med sepsis och som de som utför större delen av de åtgärder som är nödvändiga för snabb behandling. Vidare uttryckte sjuksköterskorna att denna process flyter bra fram till ordinationen av antibiotika där dröjsmål ofta uppstår. Ett annat problem som identifierades var de resurser som behövs för den kontinuerliga övervakning septiska patienter är i behov av.   Slutsatsen var att riktlinjer bör rikta sig mot all involverad personal med tanke på den stora roll sjuksköterskor förefaller ha för utförande av vården. Metoder för att uppnå god övervakning bör undersökas. / A lot of patients arrives at the emergency department with signs of sepsis. Some deteriorate while being in a ward for the same reason. Sepsis is a serious condition that needs immediate treatment and is often hard to identify. International and national guidelines include timecritical actions but they are directed towards the medical treatment delivered by doctors despite the fact that nurses often are the ones that first get in contact with the patient, both at the emergency department and in the ward. The role of the nurse is briefly explored in research. The aim of this study was therefore to illustrate the experiences of nurses involved in identifying and caring for patients with suspected sepsis. The method used was inductive, through 12 semistructured interviews with nurses at an emergency department and in a general medical ward and the data retrieved was then analyzed using qualitative data analysis. The result showed that nurses see themselves as having responsibility for the identification of patients suffering from sepsis and as being the ones who perform the majority of actions necessary for their timely treatment. Furthermore, they expressed that the process runs smoothtly until the point of ordering antibiotics where a delay often occurs. Another problem identified was the resources necessary for the continious monitoring that septic patients need. In conclusion, guidelines should be directed towards all of the personell involved, based on the big role nurses seem to have for the delivery of care. Ways to achieve good monitoring should be explored.

Sepsis är ett tidskritiskt tillstånd med hög mortalitet om det inte identifieras i tid. På en akutmottagning är det sjuksköterskor som är den yrkesgrupp som ofta i första skedet möter patienter med sepsis. Författarna ser det intressant att studera hur sjuksköterskorna ser på sin erfarenhet av att identifiera denna patientgrupp. Litteraturen stödjer att oerfarna läkare och sjuksköterskor på akutmottagningar inte identifierar patienter med sepsis inom rimliga tidsramar. Syftet med denna intervjustudie var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att identifiera patienter med en misstänkt sepsis på en akutmottagning. Metoden som användes var av kvalitativ deskriptiv design. Intervjuerna genomfördes i form av två fokusgrupper, grupperna bestod av tre sjuksköterskor i varje grupp och samtliga hade minst tre års klinisk erfarenhet av att arbeta på en akutmottagning. Materialet som transkriberades har sedan analyserats med hjälp av en innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004). Intervjuerna genomfördes under januari månad 2016. Resultatet visade att samtliga sjuksköterskor beskrev att ökad kunskap om sepsis och dess behandling skulle leda till att sjuksköterskorna på akutmottagningen tidigare identifierade patienter med sepsis. I resultat framkom även att sjuksköterskorna ansåg att pga. hög arbetsbelastning på akutmottagningen försvårades identifieringen av patienter med sepsis.   Slutsatser som kan dras av resultatet är, för att kunna identifiera en patient med sepsis bör sjuksköterskor på en akutmottagning inneha goda kunskaper och yrkeserfarenheter av att vårda patienter med sepsis, då detta är ett tidkritiskt tillstånd. / Sepsis is a time critical condition with a high mortality rate if not detected in time. In the emergency setting, nurses are most often the first healthcare professionals in line to attend to patients presenting with signs of sepsis in the primary stages of their visit to the emergency department. The authors were therefore interested in studying how nurses perceive their experience of identifying this patient population. The literature supports that inexperienced doctors and nurses in the emergency department (ED) do not identify patients with sepsis within reasonable time-frames. The purpose of this study was to describe nurses experience of identifying patients with suspected sepsis in the emergency department. The method used was qualitative descriptive design. The interviews were carried out using two focus groups with three participants in each group. All participants were nurses with least three years experience working in the emergency department. The transcribed material was then analyzed using Graneheim and Lundman (2004) model of content analysis. The interviews were carried out in January 2016. The results showed that all participants agreed that increased knowledge of sepsis and its treatment would promote the early identification of patients with sepsis attending the ED. The results also revealed that the nurses felt that overcrowding in the ED was a factor in delaying the early identification of patients with sepsis. Conclusions to be drawn from the results of this study are that nurses require a strong knowledge and clinical experience of caring for patients with sepsis in order to early identify this time critical condition in patients attending the ED.

I dagsläget är ca två miljoner av Sveriges totala befolkning 65 år eller äldre och antalet förväntas öka. Denna patientkategori utgör ca 40 procent av de totala besöken på akutmottagning. Kravet på sjukvården ökar i takt med att antalet äldre ökar och tidigare studier visar att en ökande ålder är en risk för längre vistelsetid på akutmottagningen. Det kommer också att kräva mer kunskap hos sjuksköterskor i bedömning och omhändertagande av äldre patienter. Vid omhändertagandet av äldre patienter så har sjuksköterskan en nyckelroll för att bidra till trygg och säker miljö, bedöma vårdbehov, utföra åtgärder ur ett omvårdnadsperspektiv samt minska patientens utsatthet och sårbarhet. Sjuksköterskan ska se patienten ur ett holistiskt perspektiv där även anhöriga inkluderas utifrån ett personcentrerat förhållningssätt. Sjuksköterskan är ansvarig för omvårdnaden utifrån patienternas särskilda behov. Syfte med denna studie var att belysa sjuksköterskans bedömning och omhändertagande av sköra äldre patienter på akutmottagning. Den metod som valdes var litteraturöversikt. Artikelsökningar gjordes i PubMed, CINAHL Complete och Web of Science. Sjutton vetenskapliga artiklar med kvalitativ och kvantitativ metod inkluderas. Integrerad analys användes och genom artiklarna identifierades kategorier.  Resultatet visade att merparten av sjuksköterskorna hade en positiv inställning till att bedöma och omhänderta äldre men att på grund av tidsbrist och hög arbetsbelastning så påverkades kvaliteten på omvårdnaden.God omvårdnad gick inte alltid att bedriva på akutmottagningen på grund av prioriteringar gällande andra sjuka patienter, tidsbrist och bemanningsproblematik. Frustration var en vanlig känsla hos sjuksköterskorna. Det framkom även att anhöriga hade en betydande roll för äldre patienter under vistelsen på akutmottagningen. Sjuksköterskans bedömning och omhändertagande sågs ur både den äldres och närståendes perspektiv. Resultatet visade även att närstående var angelägna om att få information om den äldre och därav är kommunikationen mellan sjuksköterska, patient och närstående en viktig del av omvårdnaden.Slutsatsen av denna litteraturöversikt är att det finns ett behov av mer tid och resurser för att kunna ge omvårdnad med god kvalitet till den äldre patienten på akutmottagningen. / Today about two million of Sweden’s population are 65 years of age or older and it’s expected to increase. Forty percent of the visits to the emergency department is represented by this patient category. The increasing older population increases the demand on the health care and previous studies show there is a risk for increased length of stay with increased age. This will require more knowledge of nurses in assessment and caring for the frail elderly patients. The nurse plays a key role when caring for the older patient to contribute a safe and secure environment, assess the need of care and carry out actions from a nursing perspective to decrease the patient’s vulnerability. The nurse should see the patient from a holistic perspective, including relatives, based on a person-centered approach. Based on the special needs of the patients the nurse is responsible for the care. The aim of this literature review was to highlight the nurse’s assessment and caring for the frail elderly patients in the emergency. The method used was a literature review. The search for articles was done in the research databases PubMed, CINAHL Complete and Web of Science. Seventeen scientific articles with qualitative and quantitative methods were included. Integrative analysis was used, and categories were identified through the articles which resulted in an integrative text. The results showed that the majority of the nurses had a positive attitude towards assessing and care for older but because the lack of time and heavy workload the quality of the care was affected. Because of other priorities such as more acute patients, lack of time and shortage of staff the nurses were not able to perform a higher level of nursing care. A common feeling that the nurses felt was frustration. Other findings in the study were related people, who played a key role for the elderly patient during their stay. The nurse’s assessment and nursing care was seen by the perspective of both the elderly patient and related person. The results also showed that related people were eager to get information about the older patient and therefore is communication a vital part of the care.  The conclusion of this literature review is that to provide care of good quality to the older patient in the emergency department there is a need for more time and recourses.