Bakgrund: Patienter med ett aggressivt beteende mot sjuksköterskor på akutmottagningen har ökat de senaste åren. Att känna sig hotad av aggressiva patienters verbala eller fysiska beteende kan påverka sjuksköterskans hälsa. Utifrån patienters bakgrund och behov behöver sjuksköterskan ta ställning till hur patienten ska bemötas för att minska risken för uppkomst eller eskalering av ett aggressivt beteende hos patienten. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av möten med aggressiva patienter på akutmottagningar. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturstudie och resultatet togs fram genom en innehållsanalys av åtta vetenskapliga artiklar. Resultat: Resultatet presenteras i kategorierna sjuksköterskors erfarenheter av utlösande faktorer som ökar risken för aggressivitet, kommunikation mellan sjuksköterskor och patienter, sjuksköterskors upplevelser av möten med aggressiva patienter, brist på debriefing och utbildning samt utbrändhet och känslor. Resultatet belyser olika faktorer som gör att aggressivitet eskalerar på akutmottagning. Det uppmärksammas att behovet av debriefing och utbildning behövs för att hantera aggressiva situationer. Sjuksköterskor kan uppleva aggressivitet som hotande och kan därmed försämra deras hälsa. Konklusion: Resurser som fler sjuksköterskor, mer utbildning i hur man kommunicerar och interagerar med aggressiva patienter och fler tillfällen av debriefing behövs för att sjuksköterskor ska kunna omvandla en farlig situation till en trygg arbetsplats. / Background: Patients with aggressive behavior towards nurses at the emergency department have increased in recent years. Feeling threatened by the verbal or physical behaviour of aggressive patients can affect the nurse's health. Based on patients' background and needs, the nurse needs to decide how the patient should be treated in order to reduce the risk of the patient developing or escalating aggressive behaviour. Aim: The purpose was to describe the nurse´s experiences in meetings with aggressive patients in emergency rooms. Method: The study was conducted as a general literature study and the result was obtained through a content analysis of eight scientific articles. Results: The results are presented in the categories of nurse´s experiences of triggering factors that increase the risk of aggression, communication between nurses and patients, nurse´s experiences of meetings with aggressive patients, lack of debriefing and training and burnout and feelings of abandonment. The result highlights various factors that make aggressiveness escalate in the emergency department. The need for debriefing and training is needed to deal with aggressive situations. Nurses may experience aggressiveness as threatening and can thus impair their health. Conclusion: Resources like more nurses, more training in how to communicate and interact with aggressive patients and more opportunities for debriefing are needed for nurses to transform a dangerous situation into a safe workplace.

Bakgrund: Litteraturgenomgången visar att samhället genomsyras av heteronormativitet. Kunskapsbrister finns i utbildningarna inom sjukvården och i den kliniska verksamheten om möten med HBTQ- personer. En kunskapslucka kan identifieras om hur möten skapas mellan sjuksköterskor och HBTQ- personer på en akutmottagning. Syfte: Studiens syfte var att beskriva hur legitimerade sjuksköterskor på en akutmottagning möter HBTQ- personer. Metod: Deskriptiv empirisk studie med kvalitativ ansats, interaktiva samtalsintervjuer med sex legitimerade sjuksköterskor genomfördes och analyserades med modifierad innehållsanalys, editing analysis style. Resultat: Ur analysen utkristalliserades fyra kategorier: spirande genuserfarenhet, en krävande men öppen arbetsmiljö, tvetydig relation och god och värdig vård. Slutsats: Analysfynden från interaktiva samtalsintervjuer med sex legitimerade sjuksköterskor på en akutmottagning förklarades med begrepp ur queerteorin. Trots att den spirande genuserfarenheten hämmas av den förhärskande heteronormativiteten och kunskapsbristen om kön, genus och sexualitet bidrar till tvetydigheten hos sjuksköterskorna på akutmottagningen, skapas det, även under rådande förutsättningar, möten inom vilka HBTQ- personer ges en god och värdig vård. / Background: The literature review shows that society is permeated by heteronormativity. Knowledge gaps in education programs in health care and in clinical practice concerning encounters with LGBTQ people. A knowledge gap can be identified on how encounters are created between nurses and LGBTQ people in an emergency department. Aim: The aim of this study was to describe how registered nurses in a hospital emergency department encounter LGBTQ- people. Method: Descriptive empirical study with qualitative approach, interactive conversation interviews with six registered nurses was conducted and analyzed with modified content analysis, editing analysis style. Results: From the analysis emerged four categories: emerging gender experience, a demanding but open work environment, the ambivalent pair and good and dignified care. Conclusion: The findings from interactive conversation interviews with six registered nurses in an emergency department were explained with concepts of queer theory. Despite the emerging gender experience is hampered by the dominant heteronormativity and lack of knowledge concerning sex, gender and sexuality contributes to the ambiguity of the nurses in the emergency department, even under present conditions, encounters are created with LGBTQ people, in which they are given a good and dignified care.

Bakgrund: Sjuksköterskor som arbetar på akutmottagningar förväntas ha en hög kompetens inom traumavård. Med hög kompetens menas att de utför ett komplext och avancerat arbete och har ett stort ansvar i det initiala omhändertagandet av traumapatienter. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors självskattade kompetens inom traumavård på en akutmottagning Metod: Studien är empirisk suveystudie med kvantitativ data som samlades in genom att en enkät delades ut till sjuksköterskor på en akutmottagning. Sjuksköterskorna fick skatta sin kompetens inom traumavård utifrån svensk sjuksköterskeförenings sex kärnkompetenser samt efter deras formella och kliniska kompetens. Resultat: Huvudresultatet är att nästan alla (94%) av sjuksköterskorna vårdar traumapatienter oavsett erfarenhet och formell utbildning. 30% av sjuksköterskorna har arbetat i mindre än ett år på akutmottagningen. De flesta (85%) anser sig vara effektiva i vården med traumapatienter och nästan alla (87%) är motiverade för arbetet de utför. Sjuksköterskorna anser att de har kompetens för att arbeta med patientcentrerad vård, men inte för att arbeta med säker vård. Slutsats: Motivation och engagemang finns för att vårda traumapatienter. Men frågan är om det räcker till för ett adekvat omhändertagande av traumapatienter då 30% av sjuksköterskorna inte arbetat länge nog för att ha tillräckligt kompetens inom traumavård? / Background: Nurses working in emergency departments are expected to have a high level of competence. High level of competence means that they carry out a complex and advanced work and have a great responsibility in the initial care of trauma patients. Aim: The aim of this study was to describe nurses' self-rated competence in trauma care at an emergency ward. Method: The study is an empirical surveystudy with quantitative data collected through a questionnaire that was distributed to nurses at a hospital emergency department. The nurses had to rate their competence in trauma care by the Swedish Society of Nursing six core competencies as well as their formal and clinical skills. Results: The main result is that almost all (94%) of the nurses is caring for trauma patients regardless of experience and formal training. 30% of nurses have worked in less than a year in the emergency department. Most (85%) consider themselves to be effective in the care of trauma patients and almost all (87%) are motivated for the work they perform. The nurses believe that they have the skills to work with patient-centered care, but not to work with safe care. Conclusion: There are motivation and commitment to care for trauma patients. But the question is whether it is sufficient for an adequate treatment of trauma patients when 30% of nurses have not worked long enough to have formal competence in trauma care?

Bakgrund. På akutmottagningen är flödet av patienter stort och möten mellan sjuksköterskor och patienter är korta och tidspressade. Det primära för patienter på en akutmottagning är att sjuksköterskan vet vad som ska göras. Omvårdnad kan delas upp i två kategorier: instrumentell omvårdnad och emotionell omvårdnad. För att agera med omvårdnad, måste sjuksköterskan dels ha ett omhändertagande med teknisk kompetens och samtidigt stödja patientens emotionella behov. Syfte. Studiens syfte är att undersöka vad omvårdnad är i ett akut omhändertagande på en akutmottagning. Metod. Sju sjuksköterskor från en akutmottagning inkluderades. Semi-strukturerade intervjuer genomfördes och analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat. Två huvudkategorier framstod ur analysen: vad sjuksköterskorna beskrev som betydelsefullt i det akuta omhändertagandet och förutsättningar på akutmottagningen. Att stabilisera patienten beskrevs som det primära och allt annat omvårdnadsarbete utfördes i mån om tid. Slutsats. Omvårdnad kan sammanfattas i instrumentell och emotionell omvårdnad. Den instrumentella kategorin beskrevs som det primära för att rädda liv och stabilisera vitala funktioner. Sjuksköterskan beskrev även vikten av att bejaka patientens integritet och välbefinnande i det akuta omhändertagandet. Tidsbrist var dock en faktor som försvårade den emotionella omvårdnaden. Sjuksköterskan beskrev inte alltid den instrumentella kategorin som omvårdnad, dock kan omvårdnadsdiagnoser användas för att tydliggöra sjuksköterskans omvårdnadsarbete. Klinisk betydelse. Resultatet kan tillämpas i syfte att tydliggöra omvårdnaden i det akuta omhändertagandet. / Background. There is a high flow of patients in the emergency department and encounters between nurses and patients are short and time pressed. The primary for patients in an emergency department is that the nurse knows what to do. Nursing care and can be divided into two categories: instrumental nursing care and emotional nursing care. To act with nursing care, the nurse must have technical skills, while supporting the patient's emotional needs. Aim. The purpose of this study was to investigate what nursing care is in the emergency care situation at an emergency department. Method. Seven nurses from an emergency department were included. Semi-structured interviews were conducted and analyzed using a qualitative content analysis. Results. Two main categories emerged from the analysis: what the nurses described as important in the acute care setting and the emergency departments conditions. To stabilize the patient was described as the primary focus, and all the other nursing tasks were performed according to time. Conclusions. Nursing care can be summarized in the instrumental and emotional caring. The instrumental category was described as the primary focus in order to save lives and stabilize vital functions. The nurses also described the importance of affirming the patient's privacy and well being in the emergency care setting. However lack of time was considered to be a factor that hindered the execution of adequate emotional care. Some nurses didn´t describe the instrumental category as nursing, however nursing diagnoses can be used to clarify what nursing care is. Relevance to clinical practice. The result can be applied in order to clarify the role of nursing care in the emergency care.

Bakgrund: Syftet med triage på akutmottagningen är att säkerställa att patienter med störst behov av vård får det inom rimlig tid och på ett korrekt sätt. Triageprocessen inleds med att skapa en första kontakt mellan sjuksköterska och patient där kommunikationen är av stor betydelse. Att kunna delge andra människor information och dessutom kunna tolka och läsa av meddelanden är en del av kommunikationen samt att lyssna och ge svar på andra personers uttryck. Även icke-verbal kommunikation är en stor del av det som kommuniceras. Akutmottagningen är en stressig miljö och det finns mycket att lära angående vad som kan förbättra kommunikationen mellan sjuksköterska och patienter. Syfte: Att belysa hinder och befrämjande av kommunikation mellan sjuksköterska och patient vid triage och på akutmottagning. Metod: En allmän litteraturstudie baserad på tio kvalitativa artiklar. Resultat: Två huvudteman med sju underrubriker identifierades. Huvudtemana var: Befrämjande av kommunikation och Hinder för kommunikation. Underrubrikerna var: Verbal kommunikation, Icke-verbal kommunikation, Delaktighet i vård, Icke-delaktighet, Bristande individfokus, Tidsbrist och Informationsbrist. Slutsats: Av resultatet framgår att fler faktorer inom triage och akutsjukvård utgör hinder för kommunikation. Resultatet tyder på att patienterna saknar information om rutinerna på akutmottagningen samtidigt som sjuksköterskorna inte alltid anser sig ha tid för att ge informationen till patienterna. De faktorer som påverkar befrämjandet av kommunikationen stämmer överens med Habermas (1981/1990) teori där kommunikation baseras på öppenhjärtig grund, ärlighet och samförstånd. Klinisk betydelse: En mer patientcentrerad kommunikation och bättre information kan behövas på akutmottagningarna för att patienterna ska få bra vård och för att arbetet ska bli enklare för sjuksköterskorna. / Background: The purpose of triage in the emergency department is to ensure that patients with the greatest need of care receive it within a reasonable time and in a proper manner. The triage process starts by creating an initial contact between nurse and patient, where communication is a vital part. Being able to communicate information to other people and to interpret messages is a part of the communication and also to listen and provide answers to other people's expressions. Non-verbal communication is also a great part of what is communicated. The emergency room is a stressful environment and there is much to learn in what can make communication between nurses and patients better. Aim: To highlight what hinders and promotes communication between nurses and patients in triage and at the emergency department. Method: A general literature study based on ten qualitative articles. Results: Two main themes and seven subthemes were identified. Main themes were: Promoting communication and Obstacles for communication. Subthemes were: Verbal communication, Non-verbal communication, Participation in care, Non-participation, Lack of individual focus, Lack of time and Lack of information. Conclusion: The results of the study show that more factors in triage and emergency care became hindrance of communication. The patients lack information about the routines in the emergency department and the nurses do not have enough time to inform the patients. The factors that affect promotion of communication consist with Habermas (1981/1990) theory where communication is based on open-hearted grounds, honesty and understanding. Clinical implication: A more patient-centered communication and better information may be needed at the emergency departments to secure good care of the patients and thereby facilitate the nurses work.

The climate at the emergency room is stressful and the staff is under high pressure. Communication between staff and patients is suffering from this and the number of complaints about communication has increased in Sweden. Patients want to be seen as human beings, taken seriously and given attention. There are several factors that can affect the encounter. The purpose of this literature review is to describe the patient's experience of the encounter with the care staff at a visit to the emergency room.  Literature review based on 14 qualitative articles with descriptive design that’s been published between 1999-2019. The databases PubMed and CINAHL were used in the data collection. Joyce Travelbee's nursing theory formed the theoretical framework of the literature review.  Three categories were identified: The first encounter, information and communication, and vulnerable patient groups. The majority of patients feel that a good response includes active listening, good eye contact, respect for privacy and integrity as well as a common respect between patient and staff. A distinct difference between patients´ experience before and after the triage as identified and several felt lonely and forgotten while waiting for help.  Several factors that would improve patients' experience of the encounter at the emergency room were identified. However, there are difficulties in implementing these because the staffs´ situation is stressed and many show signs of burnout, leading to impaired treatment of patients. More research on the subject is needed to be able to draw stronger conclusions.

Akutmottagning är en plats patienter besöker för att få behandling för akut sjukdom eller skada. Patienter på akutmottagningen är akut, svårt sjuka och kan ha många upplevelser som är relaterade till såväl deras sjukdom som deras besök på akutmottagningen. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva patienters upplevelse av att besöka akutmottagningen. 10 artiklar har analyserats utifrån kvalitativ manifest innehållsanalys. Analysen resulterade i sex kategorier; “att känna frustration relaterat till lång väntetid med bristande tillsyn”, “att inte känna förståelse för sitt hälsotillstånd”, “att behöva genomgå obehagliga undersökningar och känna sig exponerad”, “att ljud, ljus, dofter, möbler och stressig atmosfär försämrade besöket”, “att inte bli involverad eller betrodd” och “att känna sig sedd samt att bli bemött med lyhördhet och respekt”. Resultatet visade att gott bemötande, information och humanistisk människosyn var viktiga förutsättningar i patientens upplevelser på akuten. Vidare visade resultatet att en högljudd, stökig miljö, stressad vårdpersonal och brist på information och kommunikation försämrade patienters upplevelse av besöket på akutmottagningen. Sjuksköterskan behöver beakta patienten ur helhetsperspektiv för en fördjupad förståelse för deras upplevelse så hen kan ge en ändamålsenlig omvårdnad.

Bakgrund: Hot och våld riktat mot sjuksköterskor är vanligt förekommande i miljöer som akutmottagningar. Syfte: Syftet var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av hot och våld på akutmottagningar. Metod: En litteraturöversikt som inkluderade elva vetenskapliga originalartiklar hämtade från Cinahl Complete och PubMed. Resultat: Tre huvudteman identifierades: våldets uttryck, våldets konsekvenser och uteblivet stöd. Temat våldets uttryck med tre underteman: verbalt våld, fysiskt våld och riskfaktorer som kan leda till hot och våld. Temat våldets konsekvenser med två underteman: personliga konsekvenser och konsekvenser av det professionella arbetet. Sammanfattning: Resultatet visade att sjuksköterskor befinner sig i en utsatt situation då de arbetar på en akutmottagning och ofta utsätts för våld och hot samt att tillräckliga åtgärder för att förhindra våld inte föreligger. / Background: Threats and violence against nurses are common in environments such as emergency rooms. Aim: The purpose was to explore nurse`s experiences of workplace violence inemergency departments. Method: A literature interview that included eleven original scientific articles taken from Cinahl Complete and Pubmed. Results: Three main themes were identified: the expression of violence, the consequences of violence and lack of support. The theme of the expression of violence built on three subthemes: verbal violence, physical violence and risk factors that can lead to threats and violence. The theme of the consequences of violence built on two sub-themes: personal consequences and consequences for professional work. Conclusion: The results showed that nurses are in a vulnerable situation if they work in an emergency room and that they are often exposed to violence and threats. And that sufficient measures to prevent violence do not exist.

Introduktion: Den inställning akutsjuksköterskor har till patienter med självskadebeteende kan vara den faktor som påverkar huruvida patienten till slut begår självmord. Denna koppling gör att det är av vikt att undersöka med vilken inställning akutsjuksköterskor bemöter dessa patienter. Syfte: Att undersöka akutsjuksköterskors inställning till patienter med självskadebeteende och vad som påverkar deras inställning samt deras upplevelse av omvårdnaden  Metod: Allmän litteraturöversikt med deskriptiv design, baserad på elva vetenskapliga artiklar. Resultat: Akutsjuksköterskor hade varierande inställning, positiv eller negativ. Analysen sorterades fram utifrån syftets tre delar, under de två sistnämnda mejslades två underrubriker fram. Inställning påverkades av sjuksköterskans reella och formella kompetens. Hög akademisk eller specifik kunskap genererade mer positiv inställning. Låg kunskap kunde kopplas till negativ inställning och att sjuksköterskorna undvek patientgruppen. Akutmottagningens uppdrag, fokus och miljö påverkade sjuksköterskornas uppfattning om sitt uppdrag samt omvårdnaden som gavs. Organisationen med dess fokus på medicinsk vård, effektivitet och flöden ansågs inte vara kompatibel med den typ av vård som patienter med självskadebeteende var i behov av. Akutmottagningens miljö begränsade möjligheterna att erbjuda god omvårdnad. Akutsjuksköterskorna ansåg att patientgruppen var psykiatrins ansvar. Konklusion: Resultatet visar att kunskap påverkar inställningen till patientgruppen. Akutsjuksköterskor behöver utbildning och träning för att kunna förbättra kommunikation och omvårdnad. Mer utbildning skulle göra det möjligt för dem att bli trygga och mer medvetna om patienter med självskadebeteendes behov. Akutmottagningens miljö upplevs som icke gynnsam för patienter med självskadebeteende. / Introduction: The attitude with which an emergency nurse treats a patient with self-injurious behaviour can affect the patient’s outcome. The ultimate consequence of poor treatment may result in the patient committing suicide. It is therefore important to investigate the attitude towards the patients.  Aim: To examine emergency nurses' attitudes towards patients with self-injurious behavior and what influences their attitude, and their experiences of nursing care. Method: General literature review with descriptive design, based on eleven scientific articles.  Results: Emergency nurses had varying attitudes, positive or negative. The analysis was sorted out based on the three parts of the purpose. During the last two parts subheadings were carved out. Attitude was influenced by the nurse's informal and formal competence. High academia or specific knowledge generated positive attitude. Lower knowledge could be linked to negative attitude and the nurses avoiding the patient group. The emergency department's assignment, focus and environment influenced the nurses' perception of their assignment and the care provided. The organization with its focus on medical care, efficiency and throughput was not considered compatible with the type of care needed by the patient group. The emergency environment limited the opportunities to offer good nursing care. The emergency nurses considered the patient group responsibility of the psychiatry.  Conclusion: Emergency nurses need education and training to be able to improve communication and nursing care. Education would enable them to become confident and more aware of the needs of the patient group. The environment of the emergency department is perceived as unfavorable for the patient group.

Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett växande problem i samhället trots mer öppna och förstående attityder kring ämnet. I sitt arbete möter den grundutbildade sjuksköterskan inte bara patientgruppen på psykiatriska avdelningar utan även inom den somatiska vården och akutsjukvården. Forskning visar på att patienter med psykisk sjukdom upplever dåligt bemötande från vårdpersonal i kontakt med akutsjukvården. Patientgruppen riskerar även att få sämre behandling och diagnostisering än övrig befolkning. För att ge god omvårdnad till patienter med psykisk sjukdom behöver sjuksköterskan arbeta utefter kärnkompetenser med fokus på personcentrerad vård. I psykiatrin används bland annat en Recoverymodell som bidrar med ett holistiskt synsätt och fokuserar på fungerande samarbete mellan sjuksköterskan och patient för att eftersträva återhämtning utan fokus på att bota. Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskans erfarenheter av vård av patienter med psykisk sjukdom på akutvårdsavdelningar. Metod: En litteraturöversikt utifrån 12 artiklar med kvalitativ ansats. Resultat:Två huvudkategorier identifierades: Känsla av frustration och Vilja att hjälpa. Kategorierna delades in i totalt åtta underkategorier, där Känsla av frustration delades in i En utmanande patientgrupp, Känsla av otillräcklighet, Känsla av osäkerhet, En utmanande miljö, Bristen på tid och Bristen på stöd, struktur och samverkan, och Vilja att hjälpa delades in i Viljan att ge bra vård, Viljan att se personen bakom sjukdomen och Viljan att lära sig mer. konklusion: Kunskap och utbildning behövs för att kunna ge adekvat omvårdnad. Att implementera handledning och Recovery-modellen i arbetet kan bidra till ett mer professionellt förhållningssätt gentemot patienterna och se återhämtning som något icke-linjärt som tar tid. / Background: Mental illness is a growing problem in society. Registered nurses will not only meet this group of patients in psychiatric care but also in somatic care and in emergency departments. Studies indicate that patients with mental illness experience inadequate behavior from ED staff and are at a higher risk of insufficient care and diagnosis than the rest of the population. The nurses need to focus on the core competencies and patient-centered care to be able to provide adequate nursing care to patients with mental illness. In psychiatry a Recovery-model with a holistic approach that focuses on teamwork between the nurse andpatient is being used. The aim of the model is not to cure the patient but to strive towards recovery. Aim: The aim was to describe nurses’ experiences of caring for patients with mental illness in emergency departments. Method: A literature study based on 12 articles with a qualitative perspective. Results: Two main categories were identified: Feelings of frustration and a willingness to help. The categories were then divided into eight subcategories in total, consisting of A challenging group of patients, Feelings of inadequacy, lack of time, lack of support, Structure and cooperation, and A willingness to help, A willingness to provide adequate care, A willingness to see the person behind the illness and A willingness to learn more. Conclusion: A deeper knowledge and education is needed to be able to provide adequate nursing care to patients with mental illness. An implementation of a preceptorship model and recovery-model can provide a more professional approach towards the patients and also to view recovery as something that is nonlinear and takes time