Detta arbete belyser begreppet terapeutisk allians och hur patienten upplever den. Studien bygger på resultat från ett kvalitetsprojekt som genomfördes vid Psykiatriska kliniken, Umeå 2007-2008. Fördjupning har skett i två olika skattningar, ett frågeformulär som handlar om patientens upplevelse av samtalsterapin samt SCL-90 med tonvikt på subskalan interpersonell sensivitet.    Resultatet visar att patienterna upplevt att terapeuten gett värme och stöd, att samarbetet varit bra samt att de uppnått en känsla av förbättring. Vidare visar SCL-90 att symtombilden är relativt lika för män och kvinnor initialt i behandlingen men efter avslutad samtalsbehandling är skillnaden stor. Kvinnors symtombild har förbättrats betydligt men mäns resultat ligger klart under cut-off gränsen för klinisk signifikans.

Det övergripande temat för denna studie var socialsekreterares professionella engagemang för sina klienter och att detta engagemang i vissa fall blir särskilt uttalat. Studien utgick från följande frågeställningar: har socialsekreterare ömmat mer för någon/några av sina klienter, har socialsekreterare kämpat mer för någon/några av sina klienter, hur har i sådana fall de klientrelationerna varit? För att få en djupare förståelse för detta fenomen baserades studien på kvalitativa intervjuer. Intervjudeltagarna bestod av fyra socialsekreterare som arbetade som vuxenutredare inom socialtjänstens individ och familjeomsorg i två större städer i norra Sverige. En kvalitativ innehållsanalys av materialet gjordes vilket resulterade i följande slutsatser: - Att relationen mellan socialsekreterare och klient är central i arbetet. - Att relationen med klienten är någonting som går upp och ner. - Att socialsekreterare ömmar och kämpar för flertalet av sina klienter. - Att socialsekreterare har ömmat och kämpat extra mycket för vissa klienter.

Denna kvalitativa studie undersökte fem transpersoners upplevelser av psykoterapi i förhållande till det faktum att de var transpersoner. Syftet var att genom en tematisk analys identifiera teman som antingen kan vara alliansskapande eller leda till brott i den terapeutiska relationen. Fem teman utkristalliserades ur materialet. De var 1. Normkritisk utgångspunkt och queerförståelse hos terapeuten 2. För lite fokus på och förminskande av transidentitetens betydelse 3. Överfokusering på transidentitetens betydelse 4. Upplevelsen att behöva utbilda sin terapeut eller inte 5. Förståelse hur måendet hos transpersoner är kopplat till samhällets syn på normbrytande personer. Studien syftade också till att undersöka vad dessa specifika upplevelser riskerade att leda till i den terapeutiska relationen. Det visade sig att dessa ofta från psykoterapeutens sida oavsiktliga handlingar ledde till minskat förtroende från klientens sida. Detta visar på vikten att som psykoterapeut känna till de vanligaste alliansbrott som kan uppstå med transpersoner, för att förbättra den psykoterapeutiska kvalitén.

I Sverige saknar kuratorer som yrkesgrupp ännu en specifik legitimation och därmed en skyddad yrkestitel. Det kan därför förväntas att kuratorsrollen är diffust definierad på många arbetsplatser. Denna C-uppsats har haft som ambition att klarlägga den professionella roll som yrkesverksamma kuratorer inom den psykiatriska vården i Sverige uppfattar som sin viktigaste. Syftet var även att inhämta kunskap om vilken formell utbildning, tidigare erfarenhet och personliga egenskaper som psykiatrikuratorerna anser vara mest värdefulla för sina faktiska arbetsuppgifter, liksom att utreda i vilken utsträckning de upplever speciella situationer som betingade av att klienterna/patienterna har en psykiatrisk problematik.  En kvalitativ intervjustudie med öppna, semistrukturerade frågor fick ligga till grund för undersökningen, som omfattade fem yrkesverksamma psykiatrikuratorer i Stockholm. Teoretiska utgångspunkter har hämtats från rollteori och teoribildning kring den terapeutiska alliansen.  På basen av intervjusvaren dras slutsatsen att intervjudeltagarna mestadels känt sig något bristfälligt förberedda för kuratorsrollen i den psykiatriska vården men att de efterhand, genom en god socialisationsprocess, själva kunnat definiera och inta en för patientvården lämplig roll och funktion på arbetsplatsen. Värdefull information kunde inhämtas om vad som för denna specifika kuratorsroll bedömdes som mest ändamålsenliga förkunskaper, utbildningar, tidigare erfarenheter av socialt arbete, allmän livserfarenhet och personliga egenskaper. Likaså kunde studien kartlägga erfarenheter av förutsättningarna för en terapeutisk allians med psykiskt sjuka klienter/patienter, inte minst sådana från andra kulturella bakgrunder.  Vidare forskning föreslås på sistnämnda problemområde.

<p>I psykoanalytisk litteratur beskrivs svårigheten att med borderlinepatienter bilda, en för en framgångsrik behandling nödvändig, arbetsallians och att det är en process som kräver tid. Svårigheterna bottnar i att patienternas primitiva försvarsmekanismer i hög grad präglar relationen. I studien undersöks hur personalen på ett behandlingshem beskriver arbetet med borderlinepatienter och vägen till en arbetsallians. Sex anställda vid ett behandlingshem intervjuades om sitt arbete med borderlinepatienter. De fick även fylla i ett frågeformulär om interventioner. Intervjuerna analyserades via meningskategorisering. Resultatet visar på svårigheter att bygga upp en fungerande arbetsallians, vilket bekräftar den bild som beskrivits i litteraturen. Resultatet pekar också på vikten av en fungerande allians med uppdragsgivarna, som är kommuner eller landsting, för att gemensamt med behandlingshemmet kunna verka för att patienten beviljas en adekvat behandlingstid.</p>

I psykoanalytisk litteratur beskrivs svårigheten att med borderlinepatienter bilda, en för en framgångsrik behandling nödvändig, arbetsallians och att det är en process som kräver tid. Svårigheterna bottnar i att patienternas primitiva försvarsmekanismer i hög grad präglar relationen. I studien undersöks hur personalen på ett behandlingshem beskriver arbetet med borderlinepatienter och vägen till en arbetsallians. Sex anställda vid ett behandlingshem intervjuades om sitt arbete med borderlinepatienter. De fick även fylla i ett frågeformulär om interventioner. Intervjuerna analyserades via meningskategorisering. Resultatet visar på svårigheter att bygga upp en fungerande arbetsallians, vilket bekräftar den bild som beskrivits i litteraturen. Resultatet pekar också på vikten av en fungerande allians med uppdragsgivarna, som är kommuner eller landsting, för att gemensamt med behandlingshemmet kunna verka för att patienten beviljas en adekvat behandlingstid.

Renskötande samer upplever hinder för att söka hjälp för psykisk ohälsa. Förtroendet för sjukvården är lägre än i den omgivande majoritetsbefolkningen, vilket grundas i en upplevelse av bristande kulturkompetens inom vården. Forskning saknas om hur behandlare av psykisk ohälsa upplever terapeutiskt arbete med renskötande patienter. Syftet med studien är att belysa behandlares erfarenheter och föreställningar kring samers liv och hälsa och hur dessa påverkar den terapeutiska alliansen, som är en viktig faktor för behandlingsframgång. Fyra behandlare djupintervjuades. Intervjuerna undersöktes med kvalitativ innehållsanalys. Resultaten visar på en samstämmig negativ syn på vad det innebär att vara renskötare samt motstridiga föreställningar och upplevelser kring det terapeutiska arbetet. Relationen och kommunikation påverkas inte av att patienten är en renskötande same medan vård och behandling gör det. Motsägelserna tolkades som tecken på bristande kulturkompetens. Vidare upplever behandlarna att vården är dåligt anpassad till renskötande samer. Omöjliga livsvillkor ses som den främsta orsaken till den psykisk ohälsan. Resultaten diskuteras i förhållande till möjliga åtgärder för att förbättra vården: ökad kulturkompetens, specialistenheter för samisk ohälsa och förbättring av livsvillkor genom lagstiftning.

<p>Syftet med denna uppsats är att undersöka alliansens betydelse i KBT. Avsikten är att samtliga studier, publicerade mellan 1970 och första kvartalet 2006, som undersökt relationen mellan allians och utfall i KBT-behandling ska omfattas. Totalt ingår 40 studier varav 34 behandlas i uppsatsens metaanalys. Tre effektstorlekar presenteras. För effektstorlek A användes samma metodik som använts i tidigare metaanalyser som undersökt allians-utfall. För de andra analyserna, B och C, har en mer selektiv, konservativ metod tillämpats. Tillkommer gör också en litteraturstudie som undersöker signifikans. Resultaten visar att alliansen är en svag prediktor för utfall i KBT. Alliansen bidrar med effektstorlekar som motsvarar mellan 4 och 0.7 procent av variansen i utfallet. Vidare framkommer att alliansinstrumentet WAI lämpar sig för mätning i KBT, då detta korrelerar tydligast med utfall. I litteratursammanställningen framkommer även att alliansen har ett samband med utfall i depressionsbehandling. Stöd för ett sådant samband saknas i panikbehandling och i missbruksbehandling. En prediktoranalys visar att de specifika faktorer som utvärderats i studierna har en högre andel signifikanta samband med utfall jämfört med alliansen.</p>

Syftet med studien var att undersöka studentterapeuters upplevda utveckling av terapeutförmågor i utbildningsterapin, deras allians till utbildningsterapeuten, behandlingsutfallet för studentterapeuternas klienter på Psykologmottagningen vid Umeå Universitet samt undersöka om det fanns samband mellan dessa aspekter. Totalt besvarade 69 personer en enkät där de skattade sin upplevda utveckling av terapeutförmågor i form av empatisk förmåga, interpersonell förmåga, självkännedom och modellinlärning samt alliansen till sin utbildningsterapeut. Dessa svar matchades sedan med klientdata från Psykologmottagningen som utgjordes av mätningar av symtom före och efter behandling genom Clinical Outcome Routine Measure (CORE-OM). Resultatet visade att studentterapeuterna i hög grad upplevde att de utvecklat terapeutförmågor i samband med utbildningsterapin och klientgruppens psykiska mående hade förbättrats med stor effekt. Det fanns inget signifikant samband mellan upplevd utveckling av terapeutförmågor, allians till utbildningsterapeuten och behandlingsutfallet i klientgruppen. Däremot framkom starka samband mellan upplevd utveckling av förmågor och allians till utbildningsterapeuten. Studentens och utbildningsterapeutens gemensamma syn på uppgiften i terapin var den faktor som bäst kunde förklara graden av upplevd utveckling av terapeutförmågor. Resultaten ligger till stor del i linje med tidigare forskning på området. Ytterligare forskning där sambandet mellan utbildningsterapi och behandlingsresultat i det egna klientarbetet undersöks är önskvärt. / The aim of this study was to investigate student therapists’ perceived development of therapeutic skills in educational therapy, their alliance to the educational therapist, therapy outcome and examine whether there was a relationship between these aspects and treatment outcome in their work with clients at a university based clinic at Umeå University. In total, 69 student therapists participated by answering a questionnaire estimating their perceived development of therapist abilities referring specifically to empathic ability, interpersonal ability, self-knowledge and experimental learning, and their perceived alliance to their educational therapist. This data where then assorted with data over client outcomes, measured with Clinical Outcome Routine Measure (CORE-OM) before and after therapy. The result demonstrated that the student therapists to a high level experienced a development in these therapeutic skills during their educational therapy. The results also showed that the client group had improved their psychological health with great effect. There was no significant relationship between perceived development of therapeutic skills, perceived alliance to the educational therapist and treatment outcome in the group of clients. However, there was a strong relationship between perceived development of therapeutic skills and perceived alliance to the education therapist. A shared view of the therapy task between the student therapist and the educational therapist where the most important factor to account for the level of perceived development of therapeutic skills. The results are to a large extent in line with previous research. Further research where the relationship between educational therapy and client outcome is investigated would be of significance.

I Sverige finns ett stort antal barn och unga som av olika anledningar inte i går skolan. Det är oroväckande både ur ett individuellt och samhälleligt perspektiv. Denna studie ämnar att beskriva och analysera hur de professionella på en högstadieskola i en mindre norrländsk kommun arbetar med hemmasittande elever samt att undersöka vilka förklaringar till hemmasittande som framförs av dessa professionella. Studiens empiriska material härrör från kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sex personer som är yrkesverksamma inom en högstadieskola i Norrland. Det empiriska datamaterialet har analyserats genom kvalitativ konventionell innehållsanalys. Resultaten visar att de professionella har erfarenheter av att det ofta är en sammansättning av olika orsaker som gör att en elev blir hemmasittande, vilket också bekräftar tidigare forskning på fältet. Hemmasittande är ett komplext och mångfacetterat problem. De professionella tillämpar ett individanpassat arbetssätt i vilket de utgår ifrån eleven och dennes önskemål. Det är viktigt att skapa och bibehålla en allians med eleven och dennes föräldrar för att lyckas få eleven tillbaka till skolan. En stor del av forskningen på området är producerad i USA eller Storbritannien. Det svenska välfärdssamhället med tillhörande samhällsstrukturer och skolsystem ser annorlunda ut i jämförelse. Det finns således möjligheter till och ett behov av vidare och fördjupad forskning i Sverige.