Bakgrund: Överlämnandet av patientansvaret från en vårdgivare till en annan är ett känt och återkommande riskmoment som påverkar kvaliteten och säkerheten inom vården. Tidigare forskning gällande anestesisjuksköterskans postoperativa överrapportering är begränsad. Syfte: Syftet var att identifiera faktorer som påverkar patientsäkerheten vid postoperativ överrapportering. Metod: En strukturerad litteraturstudie där 16 vetenskapliga artiklar analyserats utifrån Bettany-Saltikov och McSherrys stegmodell (2016). Resultat: Resultatet beskriver fyra kategorier: tillgång till information, variationer i arbetssätt, det professionella samspelet samt miljöfaktorers påverkan. Tillsammans beskriver de olika faktorer som påverkar patientsäkerheten vid postoperativ överrapportering. Slutsats: Studien pekar på ett samband mellan kvaliteten på överrapporteringen och patientsäkerheten. Anestesisjuksköterskan lämnar över patienter i särskilt utsatta situationer och måste därför vara extra uppmärksam på att korrekt och komplett information lämnas över samt att mottagaren har förstått det som sagts. Anestesisjuksköterskan kan bidra till en ökad patientsäkerhet genom att skapa rätt förutsättningar för säker överrapportering med ett organiserat arbetssätt, god förberedelse och genom att lämna rapport som är relevant för mottagaren. / Background: The transfer of patient responsibility from one healthcare provider to another is a known risk factor that continues to affect the quality and safety of patient care. Previous research on the nurse anesthetist’s postoperative patient handover is limited. Aim: To identify factors that affect patient safety in postoperative patient handover. Method: A systematic literature review where 16 articles were analyzed according to Bettany-Saltikov and McSherry’s nine step approach (2016). Results: The result describes four categories: access to information, variations in work procedures, professional interaction and the impact of environmental factors. Conclusion: According to this review there is a connection between the quality of the handover and patient safety. The nurse anesthetist takes care of patients in particularly vulnerable situations and must pay extra attention to providing accurate and complete information. The nurse anesthetist can contribute to improved patient safety by creating good conditions for safe handovers by being well organized, well prepared as well as ensuring the information is relevant for the recipient.

Bakgrund: Coronapandemin har påverkat den svenska sjukvården i en ofattbar omfattning. Sverige är det land som har haft den mest påtagliga smittspridningen i Norden, vilket fått till följd att många svårt sjuka patienter tvingats vårdas på tillfälliga intensivvårdsavdelningar, så kallad covid-IVA, när belastningen varit så omfattande på den ordinarie intensivvården. Dessa avdelningar har bland annat bemannats med anestesisjuksköterskor.  Motiv: Intensivvård utförs i vanliga fall utav sjuksköterskor och läkare som är specialiserade inom området. Pandemin har medfört att operationskliniker omorganiserats till tillfälliga intensivvårdsavdelningar. På grund av den höga belastningen, har anestesisjuksköterskor omplacerats och fått ombesörja avancerad intensivvård till smittade patienter.  Syfte: Syftet med studien var att belysa anestesisjuksköterskors upplevelser av att omplaceras och arbeta på covid-IVA.Metod: Individuella tematiska öppna intervjuer med anestesisjuksköterskor (n=7) genomfördes. Grundad teori användes för att analysera insamlade data. Resultat: Anestesisjuksköterskorna likställde arbetsmiljön på covid-IVA med en katastrof till följd av den omfattande belastningen. De tilldelades en svår roll där patientansvaret ansågs som komplicerat eftersom de var oförberedda på att behöva ta ett så övergripande ansvar. Arbetet försvårades också när samarbetet med intensivvårdssjuksköterskorna inte fungerade tillfredställande. Begränsade kunskaper inom intensivvård ledde till stress, otrygghet och oro. Arbetet under dessa omständigheter medförde flertalet konsekvenser för deltagarna såsom psykiska och fysiska besvär. Konklusion: Omplaceringen till covid-IVA har inneburit en svår omställning för anestesisjuksköterskorna. De har befunnit sig i en katastrof där varken kunskap eller resurser ibland räckte till. Deras erfarenheter är till stor del negativa och flera av dem är utarbetade, mår psykiskt dåligt och dras idag med fysiska besvär. Slutsatsen är att deras insatser var av stor betydelse för vården och samhället i stort.

Bakgrund: Anestesisjuksköterska möter fler och fler äldre patienter som är i behov av anestesiologisk omvårdnad vid generell anestesi under operation. Vid generell anestesi försätts patienten i en medvetslöshet där den inte kan förmedla sig. Anestesisjuksköterskans ansvar är att ge säker vård under den generella anestesin. Hög ålder ökar riskerna för komplikationer men också åldersrelaterade sjukdomar och fysiologiska förändringar ställa högre krav på anestesisjuksköterskan och det är viktigt att hen har kunskap och förståelse för vad det innebär att åldras och anpassa den anestesiologiska omvårdnaden. Syfte: Studiens syfte är att undersöka anestesisjuksköterskans strategier för säker vård i den anestesiologiska omvårdnaden vid generell anestesi på äldre patienter. Metod: Åtta stycken anestesisjuksköterskor med minst ett års arbetslivserfarenhet intervjuades och insamlad data analyserades och bearbetades genom kvalitativ innehållsanalys där meningsbärande enheterna kondenseras för att därefter analyseras framtill koder, underkategorier och kategorier för att landa i ett tema – den latenta meningen. Resultat: Studiens resultat visar att anestesisjuksköterskor har strategier för säker vård då man anpassar mötet och samtalet efter den äldre patientens behov men också tar en roll som advokat för patienter med svårigheter att uttrycka sig, att man arbetar standardiserat för att öka säkerheten i omvårdnaden men också anpassar den anestetiska omvårdnaden baserat på kunskaper om åldrande, sjukdom och risker och med de kunskaperna möjliggör en bra anestesi och säkra luftvägen. Slutsats: Genom att använda de strategier som växer fram i studiens resultat i den anestesiologiska omvårdnaden av äldre patienter vid generell anestesi kan omvårdnaden bli säkrare och minska uppkomsten av komplikationer som kan leda till vårdlidande.

Bakgrund: Anestesisjuksköterskor har ett övergripande ansvar för den anestesiologiska omvårdnaden, vilket bland annat innefattar att bedöma och hantera patienters luftväg. Situationer av en oväntad svår luftväg hos patienter uppstår emellanåt och ställer då höga krav på anestesisjuksköterskors kompetens. Att ta snabba beslut och vidta rätt åtgärder blir avgörande för utfallet och för patientsäkerheten. Syfte: Att undersöka anestesisjuksköterskors erfarenhet och hantering vid vård av patienter med oväntad svår luftväg. Metod: Enkätstudie med kvantitativ studiedesign. Enkäten bestod av 25 frågor med färdiga svarsalternativ. All insamlad data analyserades med hjälp av statistikprogrammet Statistical Package for the Social Sciences (SPSS). Studiegruppen delades in i två grupper utefter antal år de arbetat som anestesisjuksköterskor där ena gruppen representerade anestesisjuksköterskor med mindre erfarenhet och den andra anestesisjuksköterskor med mer erfarenhet. Jämförelser gjordes sedan mellan grupperna. Resultat: Totalt 76 anestesisjuksköterskor svarade på enkäten. I resultatet kunde skillnader mellan de mindre erfarna och de erfarna anestesisjuksköterskorna urskiljas i flera frågor. Det fanns signifikanta skillnader mellan de två grupperna, bland annat i avseende hur de upplevde stress. De mindre erfarna upplevde en högre nivå av stress än de mer erfarna. Båda grupperna kände sig tryggare när de arbetade tillsammans med en erfaren kollega än med en som är ny när det gällde situationer med oväntad svår luftväg. Slutsats: Erfarenhet påverkar hur anestesisjuksköterskor erfar och hanterar patienter med oväntad svår luftväg. Mindre erfarna anestesisjuksköterskor upplever i högre grad stress vid hantering av svår luftväg i jämförelse med erfarna anestesisjuksköterskor. Risken att ställas inför en oväntad svår luftväg finns alltid, trots noggranna bedömningar av luftvägen. Dock uppstår dessa situationer relativt sällan, vilket kan tyda på att de luftvägsbedömningar som görs har en stor betydelse när det gäller att förutse en svår luftväg. / Background: Nurse anesthetists have an overall responsibility for anesthesiological care, which among other things includes assessing and managing patients' airways. Situations of an unexpectedly difficult airway in patients occur from time to time and and put high expectations on the competence of nurse anesthetists. Making quick decisions and do the right things are crucial for the outcome of the situation and also for the patient’s safety. Aim: To investigate the experience and management of nurse anesthetists in the care of patients with unexpectedly difficult airways. Method: A survey study with quantitative study design. The survey consisted of 25 questions with answer options. All collected data were analyzed using the Statistical Package for the Social Sciences (SPSS). The study group was divided into two groups according to the number of years they worked as nurse anesthetist, one group representing nurse anesthetists with less experience and the other nurse anesthetists with more experience. Comparisons were then made between the groups. Results: A total of 76 nurse anesthetists responded to the survey. In the result, differences between the less experienced and the experienced nurse anesthetists could be distinguished in several questions from the survey. There were significant differences between the two groups, for instance how they experienced stress. The less experienced nurse anesthetists experienced a higher level of stress than the more experienced nurse anesthetists. Both groups felt safer when working together with an experienced colleague than with one who is new in situations with unexpectedly difficult airways. Conclusions: Experience affects how nurse anesthetists experience and manage patients with unexpectedly difficult airways. Less experienced nurse anesthetists experience more stress when managing difficult airways compared to experienced anaesthetic nurses. The risk of facing an unexpectedly difficult airway is always present, despite careful assessments of the airway. However, these situations appear quite rarely, which may indicate that the airway assessments are of great importance in anticipating an difficult airway.

Bakgrund: Barn behöver få information anpassad för sin ålder. Enligt barnkonventionen har barn rätt att säga sin åsikt och att bli hörda. Om barn får besöka en svårt sjuk familjemedlem kan det påverka den sjuke positivt genom att hen känner mer hopp. Även barn kan påverkas genom att de känner mindre hopplöshet och skuldkänslor. Syfte: Att undersöka hur intensivvårdssjuksköterskan bemöter barn som är anhörig på en intensivvårdsavdelning. Metod: En integrativ litteraturstudie, sökningar gjorda i PubMed och CINAHL. Resultat: Utifrån syftet identifierades tre huvudteman: stöd till barn som besöker, anpassa mötet efter barns behov och intensivvårdssjuksköterskans attityder till barn som anhörig. Sex studier ingår i resultatet, studierna är av kvantitativ, kvalitativ och mixad metod. Konklusion: Intensivvårdssjuksköterskan behöver i bemötandet av barn engagera och bekräfta barnet genom att se till barnets individuella behov. Det kan göras genom att i mötet med barn informera, visa och engagera. Intensivvårdssjuksköterskans attityd till att bemöta barn kan påverka barns möjligheter att få komma på besök. Det finns attityder som underlättar för barn att få komma på besök medan andra attityder kan hindra barn som besökare.

SAMMANFATTNING Bakgrund – Vårdande kommunikation är komplext och viktigt att studera eftersom den kan påverka vårdens kvalitet och patientens upplevelse av kvalitet. Syfte - Syftet med denna studie är att beskriva anestesisjuksköterskors vårdande kommunikation med patienter i preanestesifasen Metod – Metoden var kvalitativ, induktiv och beskrivande fokuserad etnografi. Fem fokuserade deltagandeobservationer med fältanteckningar och skisser av vårdandetgenomfördes. Analysen utfördes enligt kvalitativ konventionell innehållsanalys. Resultat –Anestesisjuksköterskors vårdande kommunikation sker genom att; Skapa förtroende och agera medmänskligt genom att använda ett situationsspecifikt och lämpligt kommunikationsmönster. Skapa förståelse för procedurerna i förloppet genom information och instruktioner. Skapa försäkran tillsammans med patienten genom att fokusera på säkerhet i miljön. Slutsats - Anestesisjuksköterskor bedömer patientens kliniska behov och vårdar genom att skapa förtroende, skapa förståelse, skapa försäkran. Vårdande kommunikation har sin särskilda betydelse i den här kliniska kontexten och är förankrad i anestesisjuksköterskans mycket praktiska arbete och dennes förutsättningar för vårdande. Nyckelord: Vårdande relation, Vårdande kommunikation, Personcentrerad vård, Anestesisjuksköterska, Etnografi ABSTRACT Background – Caring communication is an important object of study since the care provided may have impact on quality of care and the perceived quality of care. Aim - The purpose of this study is to describe anaesthetic nurses' caring communication with patients in the pre-anaesthetic phase Method - The method was qualitative, inductive, and descriptive focused ethnography. To describe situation-specific patterns of Caring communication, data collection was performed with sampling of field notes and hand-drawn sketches. Data analysis was performed with conventional qualitative content analysis. Results – Anaesthetic nurses caring communication was provided through; Create trust and act compassionately by communicating with care and good judgement. Create comprehension of important procedures with information and instruction. Create assurance in cooperation with the patient by focusing on safety in the environment.  Conclusion – Anaesthetic nurses assess patient´s needs and work to provide a caring communication. Create trust, create comprehension, create assurance are contextual and unique caring communication. Further interpretative research can enlighten a deeper understanding of important perspectives from patient and nurses in the preanesthetic context. Keywords: Caring Relationship, Caring Communication, Person-Centred Care, Anaesthesia Nurse, Ethnography

Bakgrund: WHO:s checklista för säker kirurgi har använts i Sverige sedan 2009 som en del i att öka patientsäkerheten i samband med kirurgi. God kommunikation inom teamet, utbildning i användandet samt stöd från chefer och ledning har i tidigare forskning varit markörer för en god följsamhet till checklistan. Användandet av checklistan registreras i SPOR. Syfte: Att undersöka anestesisjuksköterskors egenskattade följsamhet av WHO:s checklista för säker kirurgi samt överensstämmelse med data inrapporterad i Svenskt perioperativt register. Metod: Induktiv kvantitativ tvärsnittsstudie där data samlades in via digitala enkäter.Analys Data presenteras med deskriptiv och analytisk statistik. Mann-Whitney U-test användes till analytisk statistik. Resultat: Sign in är den del av WHO:s checklista för säker kirurgi med högst egenskattad följsamhet enligt deltagarna. Statistisk analys visar att det finns en signifikant skillnad i följsamhet relaterat till antalet yrkesverksamma år som anestesisjuksköterska. Skillnader finns gentemot inrapporterad data i SPOR. Slutsats: Anestesisjuksköterskors egenskattade följsamhet av WHO:s checklista för säker kirurgi överensstämmer med tidigare forskning inom området. Behov av ytterligare forskning föreligger för att undersöka vad som kan förbättra följsamheten samt hur följsamheten påverkar patientsäkerheten. Nyckelord operationsteam, WHO:s checklista för säker kirurgi, följsamhet, enkät, tvärsnittsstudie

Bakgrund: Anestesi skapar oro hos patienter oavsett tillvägagångssätt. Patienter upplever att anestesisjuksköterskor är avgörande för hur deras upplevelse kommer bli. Dock känner patienter sig inte alltid sedda i en tidspressad miljö. Problem: Anestesisjuksköterskor har ett ansvar att stödja patienter utifrån individuella behov och skapa trygghet under en begränsad tidsram.  Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskors strategier för ett gott möte med patienter i det perioperativa vårdandet. Metod: En systematisk litteraturstudie med beskrivande syntes där 20 vårdvetenskapliga artiklar analyserats i resultatet. Resultat: Två teman kunde urskiljas. Dessa benämndes att axla ansvar för säkerhet och trygghet och att värna om den unika patienten. Utifrån dessa skapades 5 subteman vilka benämndes; Att ha ett professionellt förhållningssätt, att vårda i dialogen, att lotsa i en komplex miljö, att individanpassa vårdandet och att värna om patientens integritet och värdighet. Resultatet visade att anestesisjuksköterskor använder olika strategier i mötet med patienter som är komplext med flera aspekter att beakta. Utmaningen för mötet med patienter i den perioperativa vården ligger i det korta vårdmötet inför operationen. Slutsats: Anestesisjuksköterskor försöker anpassa vården efter individen men organisatoriska faktorer kan hindra det.

Bakgrund: Förtroende, omhändertagande, närvaro och kunskap är viktiga faktorer hos sjuksköterskan för att patienten skall känna trygghet. Det opereras dagligen hundratals patienter med elektiv ortopedisk dagkirurgi i regional anestesi i Sverige. För dessa patienter spelar anestesisjuksköterskan en viktig roll under den perioperativa processen. Oro och ångest hos patienten inför operation är vanligt förekommande, vilket kan leda till en försämrad återhämtning. Ortopediska patienter upplever dessutom sämre postoperativ återhämtning jämfört med andra patientkategorier. Det är därför av stor vikt att undersöka patientens perioperativa upplevelse av trygghet för att få en större förståelse kring vilka faktorer som kan påverka patientens trygghet och därmed postoperativa återhämtning. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka patienters upplevelse av trygghet i samband med ortopedisk elektiv dagkirurgi i regional anestesi. Metod: En kvantitativ icke-experimentell enkätstudie har genomförts. Patienter över 18 år som genomgått ett elektivt ortopediskt ingrepp i regional anestesi under dagkirurgisk vård inkluderades. Patienterna valdes ut från tre sjukhus i norra Sverige. Konsekutivt urval användes, vilket resulterade i 132 analyserade enkäter. På grund av icke normalfördelat data användes Mann-Whitneys U-test, Kruskall-Wallis och Spearmans korrelationstest. Resultat: Patienter upplever trygghet under den perioperativa processen och personalen spelar en viktig roll i huruvida patienten upplever trygghet. Om patienten upplever ångest påverkar detta upplevelsen av trygghet negativt. Patienter med hög utbildningsnivå kände sig mindre trygga under operationen jämfört med patienter med lägre nivå av utbildning. Slutsats: Patienterna upplever trygghet i samband med perioperativ omvårdnad och patientens upplevelse av trygghet påverkas av faktorer som vi i personalen har stor möjlighet att påverka. Bland annat spelar kommunikation, information, bemötande och attityd en viktig roll.

Bakgrund: Vid generell anestesi utvecklar patienten oftast atelektaser, vilket ökar risken för försämrat syreutbyte och kan ge upphov till respiratoriska komplikationer. En åtgärd för att minska förekomsten av dessa atelektaser är utförandet av vitalkapacitetsmanöver (VKM). Även om VKM är en vedertagen manöver så finns det inga nationella riktlinjer kring användandet av VKM. Detta gör att den kliniska användningen av VKM varierar stort och oftast beror på vårdpersonalens attityder och preferenser. Syfte: Undersöka anestesisjuksköterskors erfarenheter kring beslutsfattanden och utförande av vitalkapacitetsmanöver på vuxna patienter under generell anestesi. Metod: Studien genomfördes som en intervjustudie med kvalitativ design och induktiv ansats. Resultat: Analysen resulterade i totalt fem huvudkategorier; Anestesisjuksköterskans ansvar i beslutsfattandet av att utföra VKM, Att känna sig trygg med arbetsuppgiften, Vad som ligger till grund för anestesisjuksköterskans beslut, Betydelsen av erfarenhet, kompetens och kunskap samt Att jobba efter riktlinjer och direktiv. Slutsats: Anestesisjuksköterskor upplever oklarheter kring utförandet av VKM när det gäller ansvarsfördelning, vem som får utföra åtgärden och på vilket sätt VKM bör utföras. Det finns även en brist på både nationella och regionala riktlinjer och rutiner kring användandet av VKM. Förtydligande kring de oklarheter som finns, implementering av tydliga rutiner på arbetsplatsen samt utformning av riktlinjer kan skapa en större trygghet och användning av VKM bland anestesisjuksköterskor. Detta leder i sin tur till bättre vård och minskat lidande för patienten. / Background: In general anesthesia patients often develop atelectasis, which increases the risk of deteriorated gas exchange and respiratory complications. A preventive measure to decrease these atelectasis is to perform a vital capacity maneuver (VCM). Even if VCM is an established maneuver there is no guidelines about the usage of VCM. This results in a varied use of VCM and it often depends on hospital staff’s attitudes and preferences. Aim: To examine the experience of anesthesia nurses regarding decision-making and performance of vital capacity maneuvers in adult patients under general anesthesia. Method: The study was implemented as an interview studie with qualitative design and an inductive reasoning. Result: The analysis resulted in a total of five main categories; The anesthesia nurse's responsibility in the decision-making of performing VCM, To feel safe with the task, What is the basis for the anesthesia nurse's decision, The importance of experience, competence and knowledge and To work according to guidelines and directives. Conclusion: Anesthesia nurses experience ambiguities regarding the performance of VCM in terms of division of responsibilities, who may perform the measure and in what way VCM should be performed. There is also a lack of both national and regional guidelines and routines regarding the use of VCM. Clarification of the ambiguities that exist, implementation of clear routines in the workplace and design of guidelines can create greater security and promote the use of VCM among anesthesia nurses. This in turn leads to better care and reduced suffering for the patient.