SAMMANFATTNING På de flesta operationsavdelningar är det rutin att föräldrar är med sitt barn till och med anestesiinduktionen. Föräldranärvaron syftar till att minska barnets oro och för att undvika att barnet separeras från sin förälder. Fokus ligger på barnet och det är lätt att bortse från den medföljande förälderns upplevelser och känslor. Mot denna bakgrund var syftet med denna studie att kartlägga föräldrars upplevelser av att vara tillsammans med sitt barn i den perioperativa perioden och vilka vårdåtgärder som kunde underlätta för föräldrarna. En litteraturstudie genomfördes och 22 artiklar som behandlade detta ämne fanns och analyserades. Resultatet visade att föräldrar som närvarade vid sitt barns perioperativa period framförallt upplevde en stor stress, oro, förlorad kontroll och förlust av föräldrarollen. Sjukvårdspersonalen ansåg att föräldrarna kunde vara till hjälp och stötta sina barn, men att de även upptog tid från personalen. Föräldrarna upplevde att vårdpersonalen visade engagemang och gav god omvårdnad, men de upplevde även en ”löpandeband-känsla”. De vårdåtgärder som kan underlätta är att ge individualiserad information till föräldrarna, låta dem genomgå förberedelseprogram och få stöd från vårdpersonalen. En annan slutsats av litteraturstudien är att den perioperativa dialogen kan vara ett hjälpmedel för anestesisjuksköterskan i mötet med föräldrar och barn. / ABSTRACT On most operating theaters it’s routine for parents to be with their child until the anaesthesia induction. The purpose of parental presence is to reduce the child’s anxiety and to avoid the child from being separated from its parent. The child comes first and it's easy to overlook the accompanying parent’s experiences and feelings. Hence, the purpose of this study was to identify parents' experiences of being with their child in the perioperative period and the interventions that could help the parents. A literature review has been conducted based on 22 articles. The result showed that parents who attended their child's perioperative period, mainly experienced great stress and anxiety. They also experienced loss of control and loss of the parental role. The caregivers experienced that the parents could be of help and support to the children, but they also took time from the staff. The parents experienced that the caregivers showed commitment and gave good care, but they also experienced a “conveior belt feel”. The interventions that could help are primarily to give parents individualized information, to let them undergo preparation program and better support from caregivers. Another conclusion of the study is that the perioperative dialogue also could assist the nurse anaesthetist.

Det är vanligt att patienter som genomgår kirurgi får antingen lokal eller regional anestesi istället för att bli helt sövda. Denna anestesiform kräver mycket av patienten avseende samarbete. Den perioperativa omvårdnaden anpassas under varje operation efter den enskilde patientens behov. Denna studie har utförts som en litteraturstudie med syftet att beskriva patienters upplevelser under vaken kirurgi. Resultatet kategoriserades utefter tre teman; Upplevelser av smärta och obekvämlighet, Upplevelser av oro och ångest och Upplevelser av utsatthet eller delaktighet. Patienter som genomgår vaken kirurgi upplever smärta, känslor av obekvämlighet, oro, ångest och rädslor för att behöva höra, se och känna något av operationen. Känslan av att inte ha kontroll över sin egen kropp skapar känslor av utsatthet. Närvaro och kommunikation mellan anestesisjuksköterskan och patienten skapar upplevelser av delaktighet. Resultatet diskuteras utifrån Comfort Theory’s fyra kontexter; Fysisk, Psykospirituell, Sociokulturell och Miljömässig. Anestesisjuksköterskans uppgifter blir att hitta de omvårdnadsinterventioner som lindrar och underlättar patientens situation i den perioperativa miljön. Vidare finns det således behov av att undersöka vilka olika omvårdnadsinterventioner som påverkar patientens perioperativa nöjdhet och bekvämlighet. / A common procedure in surgery is local or regional anesthesia in contrast to general anesthesia. These forms of anesthesia demand a lot from the patient in terms of collaboration. During the surgical procedure, the perioperative nursing care needs to be adapted to each patient’s individual needs. Therefore, this study is a literature review with the aim to describe patients’ experiences during awake surgery. The results were categorised from three themes, experiences of pain and discomfort, experiences of anxiety and fear, experiences of vulnerability or participation. Patients undergoing awake surgery experience pain, discomfort, anxiety and fear of hearing, seeing and feeling anything during the surgical procedure. The feeling of not having control of your own body results in experiences of feeling vulnerable. To be close to the patient and have a good communication between the nurse anesthetist and the patient create experiences of participation. The role of the nurse anesthetist is to find nursing interventions which relieve and help the patient in these situations. The results are discussed according to the Comfort Theory’s context; physical, psychospiritual, sociocultural and environmental. The skills for the nurse anesthetist are to find nursing interventions which relief and ease the situation for the patient. Furthermore, there is a need to investigate effects of different nursing interventions on patients’ satisfaction and comfort in the perioperative setting.

Det är välkänt att patienter känner oro inför generell anestesi vilket utgör ett problem i den anestesiologiska omvårdnaden. Studier gjorda över olika decennier visar att över 80 % av patienter som ska genomgå operation känner oro inför generell anestesi. Det patienter känner oro inför är exempelvis att tappa kontrollen, vakna under anestesin, att inte vakna efter operationen, erhålla perifer venkateter och lång väntan. Anestesisjuksköterskan träffar patienten först i det preoperativa samtalet och ska då under några minuter identifiera  patientens oro samt planera omvårdnadsåtgärderna för att försöka lindra den. Detta medför ett stort behov av adekvata omvårdnadsåtgärder som kan hjälpa patienten lindra sin oro. Syftet med studien var att beskriva anestesisjuksköterskans omvårdnadsstrategier för att lindra patientens oro inför generell anestesi. Studien har en deskriptiv kvalitativ design med semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod. Studien innefattade intervjuer med fyra verksamma anestesisjuksköterskor på ett sjukhus i västra Sverige. Efter  dataanalysen framkom två kategorier som beskriver anestesisjuksköterskans omvårdnadsstrategier preoperativt för att lindra patientens oro inför generell anestesi. En spridning av studiens material kan kanske öka medvetenheten om användningen av olika omvårdnadsstrategier. Detta skulle i sin tur kunna bidra till att lindra den preoperativa oron inför generell anestesi. / It is well-known that patients feel anxious about general anesthesia and that makes a problem in the nursing of anesthesia. Studies made over decades show that over 80% of the patients undergoing operation feel anxious about general anesthesia. Patients feel anxious about to lose control, wake up during the operation, never wake up, to get a needle and to wait long. The anesthesia nurse sees the patient at the first time in the preoperative meeting and have to identify anxiety and plan the nursing strategies in a few minutes. This lead to a large need of adequate nursing strategies which can mitigate patients anxiety. The aim of this study was to describe nursing strategies preoperative to mitigate patients anxiety before general anesthesia. The study has a descriptive qualitative design and semi structured interviews were used to collect data. The study was based on four working anesthesia nurses in a hospital in the west of Sweden. After the analysis two categories were identified to describe the nursing strategies to ease the patients anxiety before operation. The results of the study can get around and add the consciousness to use different nursing strategies. This could in turn conduct to help patients ease the preoperative anxiety before general anesthesia.

Bakgrund: Cerebral syrebrist är ett problem som kan ge katastrofala konsekvenser även hos friska individer. Patienter som skall genomgå axeloperation i beach-chair position är en patientgrupp som har högre risk att drabbas av cerebral syrebrist (CDE). CDE är dock svårt att detektera med konventionell intraoperativ övervakning.Syfte: Att undersöka förekomst av CDE hos sövda patienter som genomgår axelkirurgi i beach-chair position samt att identifiera de specifika riskfaktorer för CDE och åtgärder som anestesisjuksköterskan kan utföra för att reducera dessa.Metod: Deskriptiv litteraturstudie med systematisk ansats.Resultat: Incidensen av uppmätta CDE varierade i de olika studierna mellan 3 % och 80 %. Anestesisjuksköterskan kan minska risk för CDE genom att preoperativt bedöma riskfaktorer i patientens anamnes samt intraoperativt genom blodtrycksreglering, ventilationsförändring, kontroll av beach-chair position samt kontroll av huvudets position.Slutsats: Genom att anestesisjuksköterskan uppmärksammar specifika riskfaktorer i patientens anamnes samt utför intraoperativa åtgärder som syftar till att säkerställa adekvat blodtryck och optimal syresättning kan risken för CDE minska. Mätning av cerebral syresättning med NIRS rekommenderas som ett komplement för att detektera förekomst av CDE. / Background: Cerebral desaturation is a problem, which may result in catastrophic consequences even with healthy individuals. Patients who will undergo shoulder surgery in beach-chair position are at higher risk to be affected by cerebral desaturation events (CDE). However, CDE is hard to detect with conventional intraoperative surveillance.Purpose: To investigate incidence of CDE with anesthetized patients undergoing shoulder surgery in beach-chair position, and to identify the specific risk factors and measures the nurse anesthetist may perform to reduce those.Method: Descriptive literature review with systematic approach.Result: The incidence of measured CDE varied between 3% and 80% in the different studies. The nurse anesthetist may reduce the risk for CDE by preoperatively assess the risk factors in the medical history of the patient and intraoperatively by regulation of the blood pressure, changes in ventilation, control of beach-chair position and control of the patients head position.Conclusion: By paying attention to specific risk factors in the patients medical history and performing intraoperative measures to ensure adequate blood pressure and optimal saturation the risk for CDE may be lowered. Measuring cerebral saturation with NIRS technology is recommended as a complement to be able to detect incidence of CDE.

Inför en operation med generell anestesi upplever en stor del av patienterna oro som uttrycker sig på olika sätt. För att patienten ska kunna uppleva trygghet och delaktighet i sin vård är en god vårdrelation mellan anestesisjukskörskan och patienten centralt. Genom information kan patientens oro minska samt upplevelse av trygghet öka. Syftet med studien var att belysa patientens upplevelse av patientinformationen. Studien utfördes med kvalitativ ansats med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Studien inkluderade fyra patienter som var klassificerade enligt ASA 1-2 och var mellan 18 och 65 år. Akuta operationer exkluderades. Materialet analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys och två kategorier, upplevelse av information och anhörigas på verkan framkom. Resultatet visade att patienter upplevde att god information angående anestesin skapade trygghet hos patienter och därigenom mindre oro inför operation. Anhörigas stöd bidrog också till ökad trygghet men kunde också vara en källa till oro beroende på anhörigas tidigare erfarenheter. På grund av varierande upplevelser hos olika patienter angående information finns ett behov av vidare fördjupningar i ämnet. / Before a surgical procedure with general anaesthesia, it is common for a variety of patients to experience anxiety and fear. Establishing a professional relationship between the nurse anaesthetic and the patient is essential in order for the patient to feel safe and involved in his or her own care. Keeping the patient informed helps reducing anxiety and fear and increases the patients’ experience of feeling safe. The aim of this thesis was to illuminate patients’ experiences of the information before a surgical intervention. The thesis was designed with a qualitative design, thus qualitative content analysis was used for the data analysis. Four patients classified as ASA-class 1-2, and between the ages of 18 and 65 were included. Urgent surgeries were excluded. Semi structured interviews were used to obtain the data, where two categories emerged, the experience of information and the effect of relatives and close acquaintances. The results showed the patients experienced a feeling of being safe and thereby experienced a reduced amount of anxiety and fear before the surgical procedure. Relatives and close acquaintances could enforce the patients’ feeling of being safe but could also be a source of anxiety and fear depending on their experience prior to the patients care. Due to different patients’ experiences the need involving the information there is a need for further studies.

No description available.

Bakgrund: Barn i sjukvården som ska genomgå anestesi och kirurg känner betydande oro och ångest vilket medför ett lidande hos barnet. Detta kan resultera i postoperativa komplikationer och förlängda vårdtider. I sjuksköterskans ansvarsroll ingår det att hjälpa barnet lindra sin oro och ångest. Syfte: Att beskriva och utvärdera de preoperativa metoder sjuksköterskan kan använda sig av för att minska barns oro och ångest inför anestesi och kirurgi. Metod: Design: Litteraturstudie. Artikelsökning genomfördes i databaserna Pubmed och Cinahl. Efter analys och kvalitetsgranskning valdes 20 artiklar ut till resultatet. Inklusionskriterier: Kvantitativa studier genomförda på barn, 0-18 år.  Studierna ska ha publicerats 2005 eller senare samt ha etiskt godkännande alternativt resonemang. Exklusionskriterier: Då interventionen var riktad mot föräldrar eller om barnen inte skulle genomgå anestesi. Resultat: Resultatet visade fyra olika teman med metoder som kan användas för att minska barns preoperativa oro och ångest. Dessa var clowninteraktion, sjukhusmiljö, distraktion och preoperativ information. Clowninteraktion och distraktion visar tydligast evidens för minskad oro och ångest hos barn. Att låta barnet bekanta sig med sjukhusmiljö samt medicinsk utrustning har även en positiv inverkan. Slutsats: I sjuksköterskans profession ingår ansvaret att arbeta mot minskad oro och ångest hos barn. Oro och ångest hos barn ger inte enbart ett ökat lidande utan även förlängda vårdtider med ekonomiska konsekvenser. Sjuksköterskan har olika metoder att använda sig av där distraktionsteknik samt clowninteraktion är de som idag har störst evidensstyrka. / Background: Children within healthcare who are undergoing anesthesia and surgery experience severe anxiety which results in suffering and can also lead to post-operative complications and extended hospitalization. As a registered nurse you are responsible to help the child reduce their anxiety. Aim: To describe and evaluate the pre-operative methods a registered nurse can use to reduce children’s anxiety related to anesthesia and surgery. Method: Literature review. Design: An article search was conducted in Pubmed and Cinahl, 20 articles were chosen for the result. Inclusion criteria: Quantitative studies conducted on children 0-18 years. Exclusion criteria: The aims of the study were directed against the parents or children not undergoing anesthesia. Results: The results showed four different themes that can be used in the reduction of children´s pre-operative anxiety. These were interaction with clowns, hospital environment, distraction, and pre-operative information. Interaction with clowns and distraction are the two methods that show the highest evidence of reducing anxiety. Allowing children to get familiar with the hospital environment and the medical equipment had a positive effect but more studies are needed in this area for greater evidence. Conclusion: The registered nurse is responsible for reducing anxiety in children who are undergoing anesthesia and surgery. A child with anxiety not only suffers more but is also at risk for prolonged hospitalization with economic consequences.  Although the registered nurse has several methods to choose from, distraction techniques and clown interaction produce the greatest results in decreasing anxiety.

Ambulatory surgery is common and develops alongside surgery and anesthetic methods. Time admitted is short and aftercare takes place in the home environment. Objective: The aim of the study was to investigate which symptoms patients experience after ambulatory surgery related to anesthesia. Furthermore how strongly symptoms affect the patient. Symptoms appear as a result of anesthesia and surgery and can therefore be interpreted as nursing induced suffering. Method: Participants were recruited at ambulatory clinics at a Swedish university hospital spring, 2015.  Prior to the study permission was granted from the clinic managers. The study is a quantitative descriptive longitudinal study.  Data collection forms were administered and data collection was performed by phone. Incisional pain, headache, neck pain, hoarseness, postoperative sore throat, nausea, drowsiness, post-discharge urine retention and numbness were requested parameters. Answers were evaluated as; none-existing, mild, moderate and severe. Data was measured at 48 hours and postoperative day seven. Result: The study included 67 participants. The various symptoms were all apparent to some extent by some of the participants at 48 hours. Concerning headache, neck pain, hoarseness, sore throat, nausea, urine retention and numbness most were symptom free. Incisional pain and drowsiness however affected the participants noticeably. Seven days after surgery there was an overall improvement throughout the parameters. Although incisional pain and drowsiness also lessened some participants still evaluated their experience moderate to severe. Conclusion: The majority of the day surgery patients were content with their care, in our study 97% were satisfied. There was an improvement within the experienced symptoms after seven days compared to after 48 hours. There is room for improvement concerning pain management and time for recovery in the home environment as drowsiness was still an evident issue. / Dagkirurgi är vanligt och drivs framåt av utvecklingen inom kirurgi och anestesi. Vårdtiden är kort och mycket av eftervården sker i hemmet. Syfte: Syftet var att undersöka vilka symptom patienter upplever efter genomgången dagkirurgi relaterat till anestesi. Vidare undersöks hur starkt olika symptom påverkar patienten. Symptom efter anestesi och kirurgi uppkommer till följd av omvårdnaden och kan därför tolkas som ett vårdlidande. Metod: Deltagare har rekryterats från dagkirurgiska avdelningar vid ett mellansvenskt universitetssjukhus våren 2015. Tillstånd inhämtades före studien från verksamhetschefer. Studien är en beskrivande kvantitativ longitudinell studie och data har samlats in med frågeformulär där svaren delgivits via telefon. Parametrarna smärta i operationsområde, huvudvärk, smärta i nacke, heshet, smärta i svalg, illamående, trötthet, urinretention samt känselbortfall har efterfrågats. Svaren har delgivits på en skala som graderats i nivåer från; inte alls, mild, måttlig och svår.  Mättillfällen var efter 48 timmar samt sju dagar postoperativt. Resultat: Studien har 67 deltagare. Efter 48 timmar upplevdes de olika symptomen alltid av någon deltagare, men vid huvudvärk, smärta i nacke, heshet, smärta i svalg, illamående, urinretention samt känselbortfall var de flesta symptomfria. Smärta i operationsområdet och trötthet påverkade dock patienterna påtagligt. Efter sju dagar upplevdes förbättring i alla parametrar. Smärta i operationsområdet samt trötthet minskade, men upplevdes fortfarande av vissa som måttlig och svår. Slutsats: De flesta dagkirurgiska patienterna är nöjda med sin vård, 97% i vår studie. En förbättring i upplevda symptom finns efter sju dagar jämfört med efter 48 timmar. Förbättringspotential finns inom smärtlindring och vidare bör utrymme för återhämtning finnas då trötthet visat sig vara förekommande

Bakgrund: Att opereras sätter patienten i en utsatt situation där personliga och kroppsliga gränser överskrids. Då patienten sövs har hon ännu mindre kontroll över vad som sker och den perioperativa sjuksköterskan blir den som måste bevara hennes värdighet och integritet. På flera intensivvårdsavdelningar kommunicerar personalen med den sövda patienten då de utgår ifrån att hon kan höra och minnas det som sägs även under anestesi. Detta synsätt är till synes inte lika utbrett inom operationsvården. Syfte: Syftet var att beskriva operationssjuksköterskors upplevelser av hur de upprätthåller den sövda patientens integritet och värdighet. Metod: Tre fokusgruppsintervjuer utfördes på två sjukhus i södra Sverige. I studien deltog 12 operationssjuksköterskor med arbetslivserfarenhet från ett halvår upp till 44 år. Intervjuerna spelades in och transkriberades och datan analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Fyra kategorier med underkategorier identifierades som beskrev operationssjuksköterskans bevarande av den sövda patientens integritet och värdighet. Dessa var: att bevara patientens kroppsliga integritet, att försvara patienten, att ha ett empatiskt förhållningssätt och att följa upp kränkningar mot patienter. Konklusion: Bevarandet av den sövda patientens värdighet och integritet är en komplex fråga, där den kroppsliga integriteten lätt tar överhanden. Implementeringen av ett arbetssätt där den sövda patienten antas kunna uppfatta en del av det som händer på operationssalen skulle kunna leda till att alla delar av värdigheten och integriteten lättare bevaras. Operationssjuksköterskan har en viktig roll i att se till hela människan och hennes behov. Det är många faktorer som påverkar vilka strategier som används av sjuksköterskan och det krävs ett reflekterande förhållningssätt. Organisationen har ett ansvar för att främja arbetsmiljön och teamsamarbetet för att på bästa sätt möjliggöra bevarandet av patientens värdighet och integritet. / Background: Surgery puts the patient in a vulnerable situation where personal and physical limits are exceeded. An anesthetized patient has even less control over what is happening and the perioperative nurse has to maintain the dignity and integrity of the patient. In many intensive care units, the staff communicates with the anesthetized patient assuming she can hear and remember what is said even under sedation. This approach doesn’t seem to be as widespread in surgical care. Objective: The objective was to describe the surgical nurses' experiences of how they maintain the anesthetized patient integrity and dignity. Method: Three focus group interviews were conducted at two hospitals in southern Sweden. The study enrolled 12 operating theatre nurses with work experience from six months up to 44 years. The interviews were recorded and transcribed and the data were analyzed using qualitative content analysis. Results: Four categories with subcategories were identified that described how the operating theatre nurses maintained the integrity and dignity of the anesthetized patient. These were: to preserve the patients’ bodily integrity, defending the patient, to have an empathetic approach and to follow up on violations towards patients. Conclusion: Maintaining the anesthetized patient's dignity and integrity is a complex issue, where bodily integrity often takes precedence. The implementation of an approach where the anesthetized patient is assumed to be able to understand a part of what happens in the operating room could lead to the preservation of the patients’ dignity and integrity as a whole. The operating theatre nurse has an important role to care for the whole person and her needs. There are many factors that influences the strategies used by the nurses that also requires a reflective approach. The organization itself has a responsibility to promote the work environment and team collaboration to best enable the preservation of the patients’ dignity and integrity.

Hypotermi, en sänkning av kroppens kärntemperatur under 36°C, är en oönskad men vanlig komplikation under den perioperativa perioden. Det är förenat med en rad negativa konsekvenser som kan orsaka lidande för patienter och innebära ökade vårdkostnader. Svårigheterna med att på ett enkelt och effektivt sätt förhindra hypotermi utgör ett hinder i vården och nya produkter utvecklas därför kontinuerligt. En viktig del i anestesisjuksköterskans arbete är att bevara patientens kroppstemperatur så nära det normala som möjligt. Syftet med föreliggande litteraturstudie var att beskriva olika metoder som är lämpliga för anestesisjuksköterskan att använda för att förhindra hypotermi hos vuxna i det perioperativa förloppet. I de 18 resultatartiklarna testades olika metoder för att bibehålla normal kroppstemperatur: täcka patienten, höjd salstemperatur, värmning med varmluft, elektrisk värmning, värmning av infusionsvätskor, värmning med cirkulerande varmvatten och strålningsvärme. Flera metoder visades effektiva men resultaten var inte entydiga. Inget system visades värma bättre än varmluft. Ytterligare forskning krävs för att fastställa nytta och säkerhet för de övriga aktiva värmesystemen men vissa kan komma att utgöra ett komplement till nuvarande strategier. / Hypothermia, a reduction of the body core temperature below 36°C, is an undesirable but common complication in the perioperative period. It is associated to a series adverse events that can cause discomfort to patients and result in increased health care costs. The difficulties involve a simple and effective way to prevent hypothermia and is an obstacle in the care and new products will develop over time. An important part of nurse anesthetists work is to maintain the patient´s body temperature as close to normal as possible. The aim of the literature study was to describe different methods that is appropriate for the nurse anesthetist to use to prevent hypothermia in adults in the perioperative process. In the results of the 18 articles different forms of methods were tested in order to maintain normal body temperature: cover the patient, raised room temperature, forced air warming, electric heating, fluid warming, warming with circulating hot water and radiant warming. Several methods were shown to be effective but the results were not conclusive. No system was demonstrated to be better than forced air warming. Further research is required to confirm the benefit and safety of the other active warming systems, but some may be in addition to current strategies.