Bakgrund: Regional anestesi innebär att patienten är vaken men bedövad under det kirurgiska ingreppet. Detta blir allt vanligare då metoden innebär flertalet fördelar, både medicinsk och ur ett patientperspektiv. Det är anestesisjuksköterskans uppgift att se till att patienten känner sig trygg under det kirurgiska ingreppet. Tidigare forskning visar på att sjuksköterskan under regional anestesi bör vara närvarande, engagerad och hela tiden ha kontakt med patienten. Genom att aktivt lyssna och kommunicera samt ge god information uppnås en bra kontakt.   Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka patientens perioperativa upplevelse vid regional anestesi.   Metod: För denna studie valdes en kvalitativ inriktning med deskriptiv ansats. Ett lämplighetsurval gjordes på en ortopedavdelning med patienter som genomgått en operation i regional anestesi. Tio patienter inkluderades i studien. Semistrukturerade intervjuer med delvis öppna frågor användes. Intervjuerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys.   Resultat: Analysen resulterade i fyra teman samt sex kategorier. Dessa teman var; Att uppleva negativa känslor, Preoperativa tankar, Perioperativ kommunikation samt professionellt bemötande. Kategorierna bestod av upplevelse av smärta och obehag, känslan av nervositet och övergivenhet, förväntningar, önskemål och delaktighet, information, känsla av säkerhet och trygghet samt att få ett bra bemötande.   Slutsats: Denna studie, i enlighet med tidigare forskning visar på att patienter i högre grad upplevde trygghet vid regional anestesi när anestesisjuksköterskan informerar och hela tiden är närvarande hos patienten. Är anestesisjuksköterskan frånvarande minskar patientens känsla av trygghet och den regionala anestesin kan bli en negativ upplevelse. / Background: Regional anesthesia is becoming more common in surgical procedures, as the method involves several benefits, both from the patient's perspective and from a medical perspective. It is the task of the nurse anesthesia to ensure that the patient feels safe. Previous research shows that the nurse anesthesia should be present, committed and constantly in contact with the patient. By actively listening and communicating as well as providing valuable information, a good contact is achieved. If the nurse anesthetist is successful in this, the experience of regional anesthesia can be a good one.   Aim: The aim of this study was to investigate the patient's perioperative experience in regional anesthesia.   Methods: A qualitative study with a descriptive approach. An aptitude selection was conducted in an orthopedic department with patients undergoing surgery in regional anesthesia. Ten patients were included in the study. Semi-structured interviews with partially open questions were used. The interviews were analyzed with a qualitative content analysis.   Results: The analysis resulted in four themes as well as six categories. These themes were; To experience negative feelings, Preoperative thoughts, Perioperative communication as well as Professional treatment. The categories consisted of experience of pain and discomfort, feeling of nervousness and abandonment, expectations, wishes and participation, information, a sense of safety and security, and to get a good treatment.   Conclusions: Previous research shows, as does this study, that a nurse anesthesia who informs and is constantly present at the operation room will make the patient feel safer. If the nurse anesthesia is absenting the patient's sense of safety decreases and regional anesthesia can be a negative experience.

Background:  Children going through surgery are likely to develop hypothermia caused by anesthesia, which can have severer consequences both peri and postoperatively. With increased understanding and knowledge regarding the correct methods for prevention, hypothermia caused by anesthesia in children can be reduced. This in turn, will lead to better and safer care. Aim: To describe the presence of hypothermia in children undergoing anesthesia. Also, this study will look at how the nurse anesthetists’ different interventions to preserve heat affect the occurrence of hypothermia. Methods: A descriptive retrospective study was performed. Medical records were reviewed to collect data. Results: The result showed that despite interventions to preserve heat were implemented, hypothermia caused by anesthesia still occurred during surgery. Gender, age and type of operation were factors that did not correlate with the presence of hypothermia. The length of surgery was shown to have some negative correlation with presence of hypothermia. Nursing interventions to preserve heat had no significant association with hypothermia. Conclusions: Nurse anesthetist used different combinations of interventions to preserve heat and reduce the risk for hypothermia in children. The majority of children obtained three or more different interventions aimed to preserve heat. Despite this, several children developed hypothermia during surgery. By increasing the nurse anesthetists’ knowledge and awareness regarding hypothermia caused by anesthesia, it can lead to improvement in providing safe care and reduce the number of cases where hypothermia occurs. Continued similar studies could lead to more person-centered care with personalized policies and amend the methods used regarding hypothermia caused by anesthesia. / Bakgrund: Barn som opereras löper stor risk att drabbas av anestesiinducerad hypotermi. Anestesiinducerad hypotermi kan leda till allvarliga konsekvenser både peri- och postoperativt för barnet.  Med ökad förståelse, kunskap och rätt metoder kan anestesiinducerad hypotermi reduceras och öka förutsättningar till en säker vård. Syfte: Att beskriva förekomsten av hypotermi vid rutinbarnanestesi. Ett annat syfte är att studera hur anestesisjuksköterskans olika värmebevarande omvårdnadsåtgärder associeras med uppkomsten av hypotermi. Metodbeskrivning: En deskriptiv retrospektiv journalgranskningsstudie genomfördes och 147 journaler granskades. Resultat: Studiens resultat påvisade att anestesiinducerad hypotermi förekom under operationsperioden även om värmebevarande åtgärder användes. Kön, ålder och typ av operation var inte associerade med förekomst av hypotermi. Operationstiden visade sig ha en svag negativ korrelation med förekomsten av hypotermi. Värmebevarande omvårdnadsåtgärder hade ingen signifikant association med hypotermi. Slutsats: Anestesisjuksköterskan använde olika kombinationer av värmebevarande åtgärder för att minska risken för utveckling av hypotermi hos patienterna. Majoriteten av barnen erhöll tre eller fler värmebevarande åtgärder. Trots det hade flera barn hypotermi under operationen. Att försöka öka kunskapen och medvetenheten hos anestesisjuksköterskan om anestesiinducerad hypotermi, dess risker och konsekvenser samt förebyggande åtgärder kan om möjligt leda till ökade förutsättningar för en säker vård och minskat antal patientfall där oavsiktlig hypotermi förekommer. Fortsatta liknande studier inom forskningen skulle möjligt kunna leda till mer personcentrerad vård med individanpassade riktlinjer, metoder, handlingsplaner gällande anestesiinducerad hypotermi.

Det har under en längre tid funnits en stor vilja att under den perioperativa fasen ge patienter höga koncentrationer av syrgas med motiveringen att förbättra vävnadsperfusion och därmed den postoperativa återhämtningen. Nyare studier har påvisat de komplikationer vilka hyperoxygenering skulle kunna medföra i form av ökad mortalitet och morbiditet. Syftet med föreliggande studie var att undersöka huruvida patienter utsätts för hyperoxygenering peroperativt. Studien inkluderade 100 patienter och har genomförts genom en deskriptiv retrospektiv journalgranskning med tillägg av jämförande analyser mellan de undersökta operationsavdelningarna. Huvudresultat för studien var att samtliga undersökta operationsavdelningar hyperoxygenerade patienter under anestesi. För hela det undersökta underlaget uppmättes medelvärdet av parametern maximalt PaO2 till 30,7 ±11,7 kPa och medelvärdet av det genomsnittligt inspiratoriska FiO2 uppmättes till 45,5 ±7,6 %. Det högst uppmätta PaO2-värdet var vid en av de undersökta operationsavdelningarna 66,5 kPa. Slutsatsen vilken kan dras av denna studie är att patienter som undergår anestesi hyperoxygeneras till en nivå som visats innebära ökade risker och hyperoxygenering skulle potentiellt kunna vara ett större peroperativt problem än vad som idag är känt. / For a long period of time, there has been a great desire to provide high concentrations of oxygen in patients during the perioperative phase with the motivation to improve tissue perfusion and postoperative recovery. Recent studies have shown that hyperoxygenation may result in complications such as increased mortality and morbidity. The purpose of the present study was to investigate if patients are exposed to hyperoxygenation perioperatively. The study included 100 patients and was conducted through a descriptive retrospective journal review, with the addition of comparative analyzes between the investigated surgical departments. The main result of the study was that all investigated surgical departments hyperoxygenated patients under anesthesia. For the entire sample material examined, the average parameter of the substrate PaO2 was measured to 30.7 ±11.7 kPa, and the mean of the average inspirational FiO2 was measured to 45,5 ±7,6 %. The highest measured PaO2 value at one of the surgical departments being investigated was 66,5 kPa. In conclusion, the results from this study shows that patients undergoing anesthesia are presently being hyperoxygenated up to a level associated with increased risks, and that hyperoxygenation potentially is a greater peroperative problem than currently known.

Bakgrund: Användningen av höga doser av opioider under generell anestesi är numera mycket vanligt. Biverkningar orsakade av opioider är väl känt inom anestesin och sjukvården och senare evidens tyder på att opioider även kan bidra till smärtutveckling. Av denna anledning har studier de senaste 20 åren ifrågasatt användningen av opioider och intresset för att minska opioidbehovet och utveckla opioidfria metoder för anestesi har växt. Syfte: Att beskriva opioidfri analgesi i generell anestesi, och hur detta påverkar den perioperativa smärtupplevelsen, jämfört med patienter i generell anestesi som fått traditionell smärtlindring med opioider. Metod: En litteraturöversikt med systematisk ansats. Artikelsökningen genomfördes i PubMed, Cinahl och Scopus. Resultatet sammanställdes utifrån 15 granskade artiklar med kvantitativ design. Resultat: Litteraturöversikten visar att det finns ett stort antal läkemedel som kan användas inom opioidfri anestesi, samt deras för- och nackdelar för smärtupplevelsen jämfört opioider. De protokoll som användes vid opioidbaserad anestesi eller för opioidsparande anestesi är inte standardiserade och därför är det inte möjligt att syntetisera resultatet och ställa olika metoder mot varandra i denna litteraturöversikt. De flesta artiklar visade att det går att minska intraoperativt och postoperativt opioidbehov för patienter och ändå erbjuda likvärdig smärtlindring. De patienter som fick en opioidfri eller opioidsparande anestesi hade inte en försämrad perioperativ smärtupplevelse. Den mängd metoder som beskrevs indikerar att analgesi kan anpassas efter patientens individuella förutsättningar. Slutsats: Litteraturöversikten visade att olika läkemedel och metoder kan användas för att ge analgesi till patienten vid opioidfri anestesi samt dess effekt på smärtupplevelsen kontra opioider. De flesta alternativa läkemedel som används i artiklarna gav ett mer gynnsamt eller likvärdigt utfall för patienten. Genom utveckling av fler metoder för analgesi under anestesi kan anestesin i större omfattning utgå från individens behov och förutsättningar, vilket bidrar till en mer personcentrerad vård. Litteraturöversiktens resultat visar på en stor spridning och det är därför svårt att bedöma vilka läkemedel som är bäst lämpade. Det krävs således mer forskning inom detta ämne för att möjliggöra jämförelser och utarbeta protokoll som gör opioidfri anestesi till etablerad och säker metod för patienten. / Background: High dose opioids during general anesthesia are frequently used. The side effects caused by opioids are well known in anesthesia and healthcare and recent evidence implies opioides can contribute to the development of pain. For this reason, studies over the past 20 years have questioned the use of opioids and an interest has grown in reducing the need of opioids and developing opioid-free methods for anesthesia. Aim: To describe opioid-free analgesia in general anesthesia, and how this affects the perioperative pain experience, compared to patients in general anesthesia who have received traditional opioid-based pain relief. Method: A literature study with systematic approach. The article search was performed in PubMed, Cinahl and Scopus. The result was compiled based on 15 reviewed articles with quantitative design. Result: The literature review shows that there are a large number of drugs that can be used in opioid-free anesthesia and the advantages and disadvantages of these drugs versus opioids. The protocols used for opioid-based anesthesia or for opioid-saving anesthesia are not standardized and therefore it is not possible to synthesize the results or set different methods against each other in this review. Most articles found that it is possible to reduce the intraoperative and postoperative need of opioid for patients and still offer equivalent pain relief. The patients receiving opioid-free or opioid-sparing anesthesia did not suffer a worsened pain-related experience. The amount of methods described indicates that the analgesia can be customized accordingly to the patient's individual circumstances. Conclusion: The literature review described various drugs and methods that can be used to give analgesia to the patient during opioid-free anesthesia and the effect on the pain-related experience. Most of the alternative drugs used in the articles gave a more favorable or equivalent outcome for the patient. By developing more methods for analgesia during anesthesia, it is in a greater extent possible to adjust the anesthesia depending on the individuals needs, which contributes to a more person-centered care. The result shows a wide spread and it is therefore difficult to assess which drugs are best suited. Thus, more research is required in this subject to prepare protocols that make opioid-free anesthesia an established and safe method for the patient.

Bakgrund: Alla patienter är oroliga inför anestesi då de förlorar kontrollen över sin kropp. De önskar ha en bra kontakt med anestesisjuksköterskan för att kunna förmedla sina behov. Informationsbehovet är dock olika för alla patienter, vissa vill veta allt medan andra vill få sparsamt med information. Syfte: Syftet är att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter av att möta patienter inför och under anestesi. Metod: Kvalitativ systematisk litteraturstudie av bearbetat material. Resultat: Anestesisjuksköterskorna ansåg att det var viktigt att se patientens behov för att kunna skapa trygghet, likväl som att ha en bra kommunikation. Tidsbrist var dock vanligt förekommande vilket skapade hinder i mötet med patienten. Slutsats: Anestesisjuksköterskorna vill utföra ett bra arbete, men då patienterna och verksamheten ofta ställer motstridiga krav krävs en ständig avvägning för att avgöra vad som är bäst här och nu. / Background: All the patients are apprehensive prior to anesthesia, due to the fact that they lose control of their bodies. The patients desire good contact with the nurse anesthetist, in order to convey their needs. The need for information vairy for all the patients. Some require detailed information, while others only sparingly need information. Aim: The aim of the study is to describe nurse anesthetists experience in meeting the patients prior and during anesthesia. Method: A systematic qualitative literature study of published materials was conducted. Results: The nurse anesthetists believe that it is important to see the patients needs, in order to be able to build a sense of security, in addition to good communication. The common obstacle is shortage of time, which affects contact with the patient. Conclusion: The nurse anesthetists feel a need to perform good work. But the patienten och the administration often make conflicting demands, which means that a constant consideration is needed to decide what’s best here and now.

Mer än hälften av alla barn som ska opereras upplever oro och ångest. Det kan leda till att anestesiinduktionen försvåras och även orsaka postoperativa besvär som till exempel ökad smärta, apati, ätstörningar och sömnproblem. Den familjefokuserade omvårdnaden förespråkar att föräldrar bör ges möjlighet att närvara med sitt barn under perioperativa perioden, så lång det är möjligt. Anestesisjuksköterskans roll perioperativt är att utifrån dialogen med barnet och föräldrarna skapa förtroende, minska oro och öka barnets möjlighet att känna kontroll under den perioperativa perioden. Syftet med denna systematiska litteraturöversikt var att beskriva föräldranärvarons effekt på barns oro i samband med operation. Tidigare forskning har sökts och till resultatet har 14 kvantitativa artiklar inkluderats. Vid analys av artiklarna framkom två teman; positiva effekter på barns oro vid föräldranärvaro och negativa effekter av barns oro vid föräldranärvaro. Resultatet visar att endast föräldranärvaro som metod för att minska barns oro i samband med operation är osäkert, och det finns ingen garanti för att barnets oro lindras. Barnets oro minskar av föräldranärvaro om den föräldern som närvarar är lugn. Om föräldern är orolig kan det föras över på barnet som då visar ökad oro. Ibland måste föräldranärvaro kompletteras med andra metoder för att barnet ska kunna få en god vård, som till exempel lugnande läkemedel eller distraktionsmoment. Anestesisjuksköterskan har en betydande roll när det gäller att optimera förutsättningarna för att barnet och föräldrarna får en positiv vårdupplevelse. Preoperativ information och förberedelse är viktiga delar som, tillsammans med föräldranärvaro, minskar barns oro i samband med operation. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård

Anestesisjuksköterskans arbetsområden förutsätter kunskaper i både det omvårdnadsvetenskapliga och det medicinska området. En operation innebär att patienten ”lägger sitt liv” i någon annans händer och ger sitt förtroende till sjukvårdspersonalen och deras yrkeskunskaper. Sömn är ett normalt tillstånd då en organism en kortare tid är synbart medvetslös och oresponsiv för stimuli. Vad finns det för hjälpmedel för att kunna ge en god sömn? Syftet med studien var att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser av att ge god sömn till patienter. För att ta reda på anestesisjuksköterskans upplevelser gjordes en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. En öppen fråga ställdes och anestesisjuksköterskan fick berätta om den goda sömnen. I resultatet framkommer det att välbefinnandet är en stor del, likväl som den tysta och kliniska omvårdanden samt att övervakning bidrar till en god sömn. Ingen nämner BIS som ett alternativ till att övervaka patientens sömn då det är en bra mätmetod för att undvika awareness. Det är viktigt att anestesisjuksköterskor uppdaterar sig i forskningen kring sin specialitet, för att få en ökad förståelse om vad den goda sömnen innebär samt hur man på bästa sätt kan lindra och öka välbefinnande för den patient som ska sövas. Den goda sömnen är inte bara själva sövningsögonblicket utan allt från det att anestesisjuksköterskan hämtar sin patient och tills det att patienten lämnas över för eftervård. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård

När en patient opereras i generell anestesi kan hon trots medvetslöshet uppleva smärta om hon är för ytlig i sin medvetslöshet. Kroppens fysiologiska stressrespons aktiveras, vilket visar sig genom stigande blodtryck och ökad puls. Administrering av hypnotika och analgetika eliminerar denna stress effektivt varpå risken för smärtutlösta postoperativa komplikationer minskas. Eftersom den farmakologiska behandlingen också medför en ökad risk för postoperativa biverkningar såsom illamående, kräkning och trötthet skulle det vara av värde att hitta en icke-farmakologisk behandling som har god smärtstillande effekt men saknar postoperativa biverkningar. En systematisk litteraturöversikt har visat att musik har lugnande effekt preoperativt och en annan litteraturöversikt har visat på smärthämmande effekter på vakna patienter både under och efter operation. Det saknas översikter som värderat musikens effekter på patienter under generell anestesi. Syftet med denna litteraturstudie är därför att värdera aktuella forskningsresultat gällande musikens påverkan på dessa patienter. Sökningen resulterade i sju interventionsstudier, varav fyra var randomiserade kontrollerade studier (RCT). De var jämförbara och av hög kvalitet men hade lågt deltagarantal (n=20-51 deltagare/grupp). Musiken (naturljud och instrumentella lugnande ljud) gav intraoperativa effekter såsom sänkt blodtryck och minskat behov av analgetika. Dessutom resulterade den i postoperativa effekter såsom minskad smärta och fortsatt minskat behov av analgetika, ökad tillfredställande upplevelse av anestesin och en snabbare mobilisering. Effekter som kan minska vårdlidandet för patienten. Resultatet indikerar att musik under generell anestesi har en positiv inverkan på patienter, men eftersom studierna är få till antalet och har små studiepopulationer kan inga säkra slutsatser dras om huruvida musik är en metod som skall införas i vården. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård

Vården ska fortlöpande utvecklas, utvärderas och kvalitetssäkras enligt lagar ochförordningar. Nyligen infördes i lag ett ökat patientinflytande. Patientens delaktighet ivården ses som ett medel för att öka patienttillfredställelsen och därmed vårdkvaliteten.Viktiga områden i upplevelsen av god vårdkvalitet är en god vårdrelation med ett gottbemötande, kommunikation, information och delaktighet. Anestesikliniken SÄS, Borås,önskade utvärdera vården på centraloperation utifrån ovanstående områden. Syftet varatt undersöka vårdkvalitet ur patientens perspektiv samt identifiera eventuella områden ibehov av kvalitetsförbättring. En kvantitativ enkätundersökning gjordes där KUPP,Kvalitet ur Patientens Perspektiv, användes som metod. Resultatet visade att vårdenöverlag upplevs som god, bemötandet var det område som fick högst betyg avpatienterna. Endast sju frågor av trettio identifierades ha brister i behov av attuppmärksammas. Dessa frågor handlade alla om delaktighet och information. Enstatistisk jämförelse genomfördes utifrån dessa sju frågor och hur dessa brister förhöllsig gentemot kön, ålder samt oro/rädsla. Skillnader påträffades i två urvalsgrupper;oroliga/rädda patienter upplevde signifikant mindre delaktighet i vården, så ävenkvinnor. Signifikanta skillnader uppvisade även gruppen med oro/rädsla; varannankvinna kände oro/rädsla inför operation mot var tredje man. Resultatet antyder att detfinns en förbättringspotential vad avser patienternas oro och delaktighet i vården därkommunikation och information utgör viktiga inslag. Personalens goda bemötande börvärnas om, det utgör en väsentlig och viktig del för patienterna inför och vid enoperation. Att frigöra mer tid till det preoperativa mötet bör öka det individbaseradeomhändertagandet. Skapas även ökad kontinuitet i vårdandet torde detta ge störreförutsättningar för anestesisjuksköterskan att se, bemöta och tillgodose patienternasbehov. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård

Propofol is an intravenously administered, hypnotic and short- acting pharmaceutical. One common sideeffect (>1:10) and therefore a disadvantage with propofol is the local pain that arise when the initial injection is given. Why the pain arise is not clearly understood. A majority of different pharmacological treatments, different doses and combinations, alternative administrations methods and physical interventions have been tried to reduce the pain when injection of propofol is given. One important task for the nurse is to relieve pain for patients. It is important for all patients to be painless and not experience discomfort caused by procedure in health care. The purpose of this study was to examine if administration of lidocaine and/ or remifentanil could in connection with injection of propofol reduce pain incidence and intensity at the injection. A literature study based on twenty-eight scientific articles was conducted. The result shows that a combination of lidocaine andremifentanil give the best pain relief. Howewer there is no difference in propofolinduced injection pain when lidocaine or remifentanil alone is compared. Other factors that could affect injection pain are use of a tourniquet which enhances the pain reduction, but the time that the tourniquet is applied is not decisive. The placement of the iv-catheter should be in the largest vein possible. By using this knowledge the incidence and intensity of pain could be reduced with drugs commonly used in Swedish aneasthetic care. Thereby patients' suffering could also be reduced.