Bakgrund: Många av patienterna som opererats kommer till den postoperativa enheten med en mild hypotermi, vilket kan leda till en rad olika komplikationer. Det finns flera dokumenterade värmebevarande omvårdnadsåtgärder som kan förebygga hypotermi hos patienterna. Däremot behöver kunskapen om anestesisjuksköterskors erfarenheter av värmebevarande omvårdnadsåtgärder belysas. Syfte: Syftet var att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter av värmebevarande omvårdnadsåtgärder för att förebygga hypotermi. Metod: En kvalitativ intervjustudie med en induktiv ansats. Ett strategiskt urval gjordes och insamling av data skedde genom intervjuer som spelades in på band. Kvalitativ manifest innehållsanalys valdes som analysmetod. Resultat: Vilka värmebevarande omvårdnadsåtgärder som valdes berodde inte enbart på anestesisjuksköterskan, utan ekonomi och andra yrkeskategorier påverkade beslutet. Operationstidens längd, ingreppets art och patienternas status var också faktorer som påverkade om värmebevarande omvårdnadsåtgärder skulle användas. Anestesisjuksköterskorna uttryckte önskemål om gemensamma mål för att göra till verklighet att alla yrkeskategorier och berörda vårdenheter arbetar för helheten kring patienternas värme. Att ge patienter ett välbefinnande genom att använda värmebevarande omvårdnadsåtgärder var viktigt för anestesisjuksköterskorna. Slutsats: Med riktlinjer och mer kunskap om värmebevarande omvårdnadsåtgärder hos alla yrkeskategorier finns det förhoppningar om att kunna nå målet: att patienterna ska vara normoterma efter sin operation.

<p>Anestesören arbetar i en miljö som är dynamisk och komplex vilket gör att det krävs att de kan utföra sekvenser av moment på automatik eftersom det oftast inte finns tid till djupare beslutsöverläggningar. Vid Huddinge Unviersitetssjukhus finns METI som är en patientsimulator. Denna simulator används idag för att öva medicine kandidater i att ge anestesi. Detta arbete undersöker om simulatorträning kan förbättra medicine kandidaters procedurella färdigheter. Undersökningen är en enkätundersökning där frågor som sökte ta reda på deltagarnas procedurella ställdes. Enkäten delades ut till deltagare som fått undervisning i simulatorn och till en grupp deltagare som endast fått traditionell undervisning. Utifrån dessa enkätsvar gjordes en kvalitativ analys där simulatorgruppens enkätsvar jämfördes för att se om gruppen lärt sig något från sin simulatorträning. Det gjordes även en kvantitativ undersökning där ett t-test räknades ut för att se om simulatorgruppens och kontrollgruppens medelvärden var signifikanta. Detta t-test blev statistiskt signifikant</p>

<ol><li> </li></ol><p>Bakgrund:<strong> </strong>Många<strong> </strong>av<strong> </strong>patienterna som opererats kommer till den postoperativa enheten med en mild hypotermi, vilket kan leda till en rad olika komplikationer. Det finns flera dokumenterade värmebevarande omvårdnadsåtgärder som kan förebygga hypotermi hos patienterna. Däremot behöver kunskapen om anestesisjuksköterskors erfarenheter av värmebevarande omvårdnadsåtgärder belysas.</p><p>Syfte:<strong> </strong>Syftet var att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter av värmebevarande omvårdnadsåtgärder för att förebygga hypotermi.</p><p>Metod:<strong> </strong>En kvalitativ intervjustudie med en induktiv ansats. Ett strategiskt urval gjordes och insamling av data skedde genom intervjuer som spelades in på band. Kvalitativ manifest innehållsanalys valdes som analysmetod.</p><p>Resultat: Vilka värmebevarande omvårdnadsåtgärder som valdes berodde inte enbart på anestesisjuksköterskan, utan ekonomi och andra yrkeskategorier påverkade beslutet. Operationstidens längd, ingreppets art och patienternas status var också faktorer som påverkade om värmebevarande omvårdnadsåtgärder skulle användas. Anestesisjuksköterskorna uttryckte önskemål om gemensamma mål för att göra till verklighet att alla yrkeskategorier och berörda vårdenheter arbetar för helheten kring patienternas värme. Att ge patienter ett välbefinnande genom att använda värmebevarande omvårdnadsåtgärder var viktigt för anestesisjuksköterskorna.</p><p>Slutsats: Med riktlinjer och mer kunskap om värmebevarande omvårdnadsåtgärder hos alla yrkeskategorier finns det förhoppningar om att kunna nå målet: att patienterna ska vara normoterma efter sin operation.</p>

Bakgrund; För några år sedan hade anestesisjuksköterskan gott om tid på sig att besöka patienten preoperativt där hon kunde presentera sig och prata med patienten. Det fanns också tid för anestesisjuksköterskan att besöka patienten efter operation för att stämma av att patienten mådde bra och inte hade några frågor. På så vis kunde anestesisjuksköterskan följa patienten hela vägen inför, under och efter operationen. Idag ser verksamheten annorlunda ut. Tiden är knapp och allt fler patienter får träffa anestesisjuksköterska först på operationsdagen. Syfte; Att ur ett patientperspektiv undersöka om patientens behov av bemötande och information tillgodoses i samband med ett allt mer tidspressat operationsschema. Metod; En kvantitativ enkätundersökning gjordes på Södra Älvsborgs sjukhus (SÄS), Borås och på Norra Älvsborgs landsting (NÄL), enkätfrågorna togs från en nationell patientenkät. Resultat; 60 enkäter lämnades ut och besvarades av 57 informanter. Resultatet visar att vården över lag upplevs god och förtroende/engagemang fick höga betyg av patienterna. Information och bemötande fick båda också höga poäng, vi fann inga skillnader mellan sjukhusen rörande bemötande. 63% av de svarande kände någon form av oro inför operationen men ett lika stort antal uppgav att de kunde prata om sin oro. Vi fann inget samband mellan oro och bemötande. Diskussion; Patienterna gav genomgåendehöga omdömen rörande information och bemötande. Möjligtvis är det så att oro aldrig helt går att undvika inför en operation. Hursomhelst verkade patienterna ha haft en möjlighet att prata om sin oro. Ett lugnt och bra bemötande kanske räcker långt för att patienten ska känna sig nöjd och trygg med vården.

Background Atelectasis is a commun respiratory complication related to general anesthesia and may contribute to pneumonia and acute respiratory failure. Atelectasis apear within 10 minutes after anesthetization and occur in 90% or more anesthezied patients regardless of age and gender. The aim of this study was to indentify if there are any evidence for which methods are ultimate or are most efficacious to reduce and prevent the formation of atelectasis.                                                                                                          Methods This study is a descriptive litterature study where 28 scientific studies have been indentified for review and analysis.                                                                                                               ResultsThe use of 100% oxygen during the induction of anesthesia favors the developement of atelectasis. This can be prevented by preoxygenation with oxygen content of 100% combined with a PEEP of 6-10 cmH2O. When free airway is secured, oxygenation with 100% was found to be unnecessary. In these cases the oxygen fraction could be reduced to 40%. Lungrecruitement manoeuvers have been described in different ways, however they have in common that the peak pressure should reach 40 cmH2O and this method has best efficacy when followed with a PEEP 5- 12 cmH2O. Low tidal volumes (VT 6 mL/kg) seem to be less perilous for patient with lung injuries. The use of a closed system during suction in the endotacheal tube cause less consequences in respiration and preoxygenation before suction should occur with low oxygen fraction (40-80%). However, if the patient is hypoxemic the use of 100% oxygen for preoxygenation is necessary. Prone position is a successful way to improve oxygenation in atelectatic lung areas.                                                     Conclusion The studies which have been analyzed report that nurse anesthesiologists and intensiv care nurses could prevent atelectasis by using different methods of ventilation during general anesthesia. Those nurses are responsible to have the knowledge that is needed to be able to discuss with the anesthisologist before the problems occur. / Bakgrund Atelektaser är en vanlig åkomma relaterad till generell anestesi och kan leda till lunginflammation och akuta respiratoriska komplikationer per och postoperativt. Atelektaser bildas inom 10 min efter en patients nedsövning och förekommer hos cirka 90 % av samtliga patienter oberoende av ålder och kön.                                                                         Syfte Att undersöka om det finns evidens för vilka ventilations metoder som fungerar bäst eller om någon metod är mer effektiv än de andra när det gäller att minska atelektaser och förebygga dess bildning.                                                                                           Metod studien genomfördes som en deskriptiv litteraturstudie där 28 vetenskapliga artiklar identifierades för granskning och analys.                                                                Resultat Preoxygenering med 100% syrgas ökar uppkomst av atelektaser. Atelektasbildning kan förebyggas genom att preoxygenera med 100% samtidigt som man använder PEEP 6-10 cmH2O vid induktion av anestesi. När friluftväg är säkrad kan man minska syrgashalten ner till 40%. Lungrekryterings manöver med topptryck upp till 40cmH2O ger bäst effekt på atelektaser när den utförs med efterföljande på PEEP 5- 12 cmH2O. Användande av låga tidalvolymer (VT 6 mL/kg) är att föredra särskilt hos lungsjuka patienter. Vid sugning i endotrakeal-tub ska sugsystemet vara slutet och preoxygenering ska utföras med låga syrgas halter (40-80%) dock ej på hypoxiska patienter som kräver högre syrgas halter (100%). Bukläge är en framgångsrik metod för att förbättra ventilation i atelektatiska områden i lungorna.                                                                                                             Slutsats I de granskade studierna har det rapporterats att anestesi och intensivvårdssjuksköterskan har möjlighet att förebygga atelektaser genom att använda olika ventilationsmetoder. Det ligger i dennes ansvar att ha kunskap att kunna diskutera med ansvarig läkare innan problemet uppstår.

No description available.

Background Research shows that the majority of patients feel anxiety before and during anesthesia. It has been shown in several studies that preoperative anxiety may cause adverse effects in the postoperative course. Nurse anesthetists have a key role in creating a safe environment and the opportunity to use different interventions to reduce the degree of anxiety. Aim The aim of the study was to examine which interventions may reduce anxiety in adult patients before and during both general, local and regional anesthesia. Design Systematic literature review with a quantitative approach. Results Several studies indicate that gabapentin and pregabalin can reduce anxiety before and during anesthesia. The anxiety reducing effect appeared to be dose dependent. The naturopathic drugs Citrus aurantium blossom and Passiflora incarnata Linneaus were found to reduce anxiety before anesthesia. Music on headphones was also found to reduce the patient´s anxiety before and during anesthesia. In this study information provided as video and electronic information material did not demonstrate a reduction in pre-and perioperative anxiety, with exception of one study. Conclusions Several studies indicated that pharmacological interventions could reduce anxiety before and during anesthesia. Listening to music in connection with anesthesia was also found to reduce the degree of anxiety. Music is a simple intervention for the nurse anesthetist to initialize and the patients themselves may be given the opportunity to participate in their treatment by selecting the music. Considerably more research is needed on non-pharmacological interventions to complement all pharmacological research being conducted. / Bakgrund Forskning visar att majoriteten av patienterna känner oro inför och under anestesi. Det har visat sig i flera studier att preoperativ oro kan ge negativa konsekvenser i det postoperativa förloppet. Anestesisjuksköterskan har en viktig uppgift i att skapa en trygg miljö och möjlighet att med olika interventioner minska graden av oro. Syfte Syftet med studien var att undersöka vilka interventioner som kan minska vuxna patienters oro inför och under såväl generell som lokal och regional anestesi. Design Systematisk litteraturstudie med kvantitativ ansats. Resultat Flera studier visade att gabapentin och pregabalin kunde minska patientens oro före och under anestesi. Den orosreducerande effekten visade sig emellertid vara dosberoende. Naturläkemedlen Citrus aurantium Blossom och Passiflora incarnata Linneaus visade sig minska oro inför anestesi. Musik i hörlurar sågs också minska patientens oro före och under anestesi. I denna studie påvisade information i form av video och elektroniskt informationsmaterial inte någon reducering av pre- och peroperativ oro, med undantag för en studie. Slutsats Flera studier pekade på att farmakologisk behandling kunde minska oro före och under anestesi. Att lyssna på musik i samband med anestesi visade sig också minska graden av oro. Musik är en enkel intervention för anestesisjuksköterskan att initiera och patienten kan ges möjlighet till delaktighet i sin behandling genom att själv välja musiken. Betydligt mer forskning behövs dock om icke-farmakologiska interventioner som komplement till all farmakologisk forskning som bedrivs.

Regional anestesi är en uppskattad metod inom operationssjukvård för sina fördelar; patienten är vaken och kan kommunicera, operationsområdet är väl smärtlindrat och förekomst av illamående och kräkningar är minimal. Patienten kan även komma hem samma dag, vilket är både kostnadseffektivt för Hälso- och sjukvården och till fördel för patienten. Dock läggs det ett stort ansvar på patienten och egenvården blir omfattande i samband med dagkirurgiska ingrepp som innebär att patienten lämnar sjukhuset med en pågående nervblockad. Efter att en operationsmottagning i södra Sverige har börjat lägga blockader på patienter inför operation i övre och nedre extremiteter, har det blivit viktigt att utvärdera den nya metoden för postoperativ smärtlindring. Syftet med denna uppsats är att beskriva patienters erfarenheter av att lämna sjukhuset och att vara postoperativt smärtlindrad med regional anestesi. Studien genomfördes i form av ett frågeformulär som utformats av operationsmottagningen. Urvalet utgjordes av patienter (n=30) som opererats för handledsfrakturer, ligament i knäled och operationer i axel/överarm. En sjuksköterska genomförde datainsamlingen via telefonintervjuer. Analysen var kvantitativ och dataprogrammet IBM SPSS Statistic Software (SPSS) tillämpades. Resultatet visar att patienterna var nöjda och påvisar vidare att patienterna inte upplevde några större problem med illamående/kräkning, förband eller information. Emellertid framkom, att smärtlindringen var otillfredsstillande såväl vid hemgång som på första postoperativa dagen. Diskussionen fokuserar därför på bristande smärtlindring och hur smärtlindringen kan förbättras, samt tänkbara orsaker till varför patienterna förefaller acceptera postoperativ smärta. Ett förbättringsarbete i behandlingsstrateginer för postoperativ smärtlindring efter regional anestesi rekommenderas därför i yttersta syfte att stödja patientens egenvård. Urvalet av patienter (n=30) anses inte kunna ge en generaliserbar bild men är statiskt signifikant beträffande postoperativ smärta, vilket understryker vikten av att identifiera förbättringspotentialer.

Introduktion: Anestesisjuksköterskan är den som står i närmast kontakt till patienten under operationen och som främst ska skydda och tillgodose dennes individuella behov. Det är vanligt att patienter som genomgår kirurgi i regional anestesi upplever oro inför och under ingreppet. Både utifrån det aktuella sjukdomstillståndet men även på grund av rädsla för vad som ska ske inne på operationssalen. Syfte: Beskriva hur anestesisjuksköterskan identifierar och lindrar oro ur ett personcentrerat omvårdnadsperspektiv hos patienter som genomgår regional anestesi. Metod: En kvalitativ intervjustudie med kvalitativ innehållsanalys. I studien intervjuades 11 anestesisjuksköterskor som arbetade med planerad och akut operationsverksamhet med varierande ålder och yrkeserfarenhet. Huvudresultat: Anestesisjuksköterskornas erfarenheter visade att tydlig och individanpassad information var viktigt för att kunna arbeta personcentrerat. För att kunna ge individanpassad information var det viktigt att få tid och enskildhet tillsammans med patienten innan operationen. Oro hos patienten identifierades genom att observera fysiska tecken samt att kommunicera med patienten under operationen. Strategier för att lindra oro var närvaro, ögonkontakt, fysisk beröring samt att erbjuda musik och lugnande läkemedel. Slutsats: Studien belyste anestesisjuksköterskors erfarenhet av att arbeta personcentrerat för att identifiera och lindra oro hos patienter under regional anestesi. Det framkom att de ofta saknade tid och enskildhet med patienten som var viktigt för att kunna arbeta personcentrerat. För att identifiera och skatta oro användes inga andra hjälpmedel än anestesisjuksköterskans egen bedömning, det ställdes därmed höga krav på den egna förmågan att läsa av och bemöta patienterna på ett individanpassat sätt.

Bakgrund: Urinretention och överfylld blåsa är vanliga komplikationer i samband med operation och anestesi. Överfylld blåsa kan orsaka permanenta skador på blåsmuskeln och stort lidande hos den drabbade. Syfte: Att undersöka förekomsten av peroperativt överfylld urinblåsa och eventuella samband mellan den peroperativa urinmängden och patientens ålder respektive anestesins längd samt eventuell skillnad i peroperativ blåsvolym mellan kvinnor och män. Metodbeskrivning: Femtiotvå patienter planerade för öron-, näsa-, hals- och plastikkirurgi rekryterades konsekutivt under en tvåveckorsperiod. Vid ankomst till den postoperativa avdelningen mättes blåsvolymen med portabelt ultraljud. Resultatet antecknades i ett protokoll utformat för studiens syfte. Datamaterialet analyserades i statistikprogrammet SPSS statistics 24. Spearmans rangkorrelationskoefficient användes för att analysera samband. MannWhitneys test användes för att analysera skillnader. Resultat: Studiens resultat visade att mängden urin i blåsan vid ankomst till den postoperativa avdelningen varierade mellan 11 ml och 693 ml. En blåsvolym ≥400 ml uppmättes hos 14% av patienterna. Inget samband kunde ses mellan blåsvolymen vid ankomst och patientens ålder. Ett svagt positivt samband kunde påvisas mellan anestesitiden och blåsvolymen. Ingen statistiskt signifikant skillnad mellan män och kvinnor i fråga om blåsvolymen kunde påvisas. Slutsats: Studiens resultat visade på stora skillnader i patienternas blåsvolym vid slutet av anestesin. Skillnaderna var oberoende av kön och ålder. Ett svagt samband kunde ses mellan blåsvolymen och anestesins längd. Variationen var dock stor mellan individer med liknande anestesitid. Resultatet tyder på att det är rimligt att blåsövervaka alla patienter peroperativt, oavsett ålder, kön och anestesitid. / Background: Urinary retention and bladder distention are common complications associated with surgery and anaesthesia. Bladder distention can cause permanent damage to the detrusor muscle and cause great suffering for the patient. Purpose: To study the incidence of perioperative bladder distention and the correlation between the perioperative urine volume and the age of the patient and the correlation between bladder volume and the length of anaesthesia. Differences in the perioperative bladder volume between men and women was also studied. Method: Fifty-two patients planned for ear-, nose-, throat- and plastic surgery were recruited consecutively over a two-week period. The patient’s bladder volume was measured on the arrival at the postoperative care unit with an ultrasound bladder scanner. The data was analysed with the statistics programme SPSS statistics 24. Results: The study showed that the bladder volume upon the arrival at the postoperative care unit ranged between 11 ml and 693 ml. A bladder volume of ≥400 ml was measured in 14% of the patients. There was no correlation between the bladder volume and the age of the patient. A weak positive correlation could be seen between the length of anaesthesia and the bladder volume. No statistically significant difference between men and women related to bladder volume could be detected. Conclusion: The study showed a wide difference between the patient’s bladder volume independent of age and gender. The result indicates that it is suitable to monitor all patient’s bladder volume perioperatively, regardless of age, gender and length of anaesthesia.