No description available.

Introduktion: Sepsis och septisk chock är ett livshotande tillstånd som drabbar cirka 49 miljoner människor varje år. Intensivvårdssjuksköterskan har en central roll i överlevnaden hos patienten och använder evidensbaserade omvårdnadsåtgärder för att främja patientens hälsa. Nuvarande forskning visar att både beroende respektive oberoende specifika omvårdnadsåtgärder är nödvändiga för att patienten ska överleva. Syfte: Att belysa intensivvårdssjuksköterskans omvårdnadsåtgärder vid vård av patienter med sepsis och septisk chock. Metod: En integrativ litteraturstudie har genomförts. Litteratursökning har skett i databaserna CINAHL och PubMed. Totalt inkluderades 10 vetenskapliga artiklar som svarade på studiens syfte. Resultat: Utifrån inkluderade artiklar sammanställdes tre huvudteman: 1. “Att arbeta strukturerat” 2. “Övervakning och bedömningar". 3. "Specifika omvårdnadsåtgärder”. Konklusion: Intensivvårdssjuksköterskan utför flera omvårdnadsåtgärder för att främja patientens hälsa vid sepsis och septisk chock både på intensivvårdsavdelningen och på andra vårdavdelningar. Ofta samlas omvårdnadsåtgärderna i ett protokoll som intensivvårdssjuksköterskan har till hjälp för att på ett säkert sätt effektivisera vården. En förutsättning för att uppnå en strukturerad vård är att intensivvårdssjuksköterskan samordnar vården och kommunicerar med andra professioner.

Bakgrund: Hypotermi är ett allvarligt problem som kan drabba patienten under den intraoperativa fasen, och kan leda till en rad olika konsekvenser såsom ökad blödningsrisk, ökad infektionskänslighet och förlängd återhämtningstid. Det finns flera metoder för att förebygga intraoperativ hypotermi, men dessa metoder har varierande effekt. Det är därför viktigt att anestesisjuksköterskan har tillräcklig kunskap om hur olika uppvärmningsmetoder optimerar kroppstemperatur intraoperativt.Syfte: Syftet var att beskriva åtgärder för att förebygga intraoperativ hypotermi hos vuxna patienter i generell anestesi.Metod: Studien är genomförd som en systematisk litteraturstudie med sökning i databaserna CINAHL, PubMed och The web of Science.Resultat: Studiens resultat baseras på 14 vetenskapliga artiklar med kvantitativ metod. Resultatet delades i två olika kategorier: aktiva uppvärmningsmetoder och passiva uppvärmningsmetoder. Aktiva uppvärmningsmetoder delades vidare i flera underkategorier: forcerad aktiv varmluft, termiska textilier, termisk madrass och uppvärmda infusioner. Resultatet visar att aktiva uppvärmningsmetoder har bättre effekt mot intraoperativ hypotermi jämfört med passiva åtgärder.Slutsats: Uppvärmningsmetoder har varierande effekt mot intraoperativ hypotermi, men aktiva uppvärmningsmetoder var mest effektiva för att förebygga intraoperativ hypotermi. Anestesisjuksköterskan måste ha kunskap om eventuella problem som kan drabba patienten under operation och vidta rätta åtgärder för att skydda patienten när patienten inte kan förmedla sig.

Perioperativ hypotermi är vanligt och kan orsaka komplikationer och ett onödigt lidande för patienten. Det finns förebyggande och aktiva åtgärder för att minska incidensen av perioperativ hypotermi. Aktiva värmebevarande insatser det vill säga insatser i form av forced air warming eller självvärmande filtar, men även med passiva isolerande värmedräkter. Flera studier är genomförda genom åren för att utvärdera effekten av dessa åtgärder. Denna litteraturstudie har som syfte att redovisa den effekt prewarming har på patientens kroppstemperatur perioperativt utifrån den tidigare forskningen. Därför söktes på ett systematiskt och strukturerat sätt, i relevanta databaser, efter artiklar som redovisade temperaturförändringar hos patienter i generell anestesi. Artiklarna som ingår i studiens resultat kvalitetsgranskades och analyserades. Resultatet redovisas i sammanfattande tabeller och i text utifrån olika värmebevarande insatser. Slutsatsen av denna litteraturstudie är att prewarming har en stor inverkan på patientens perioperativa kroppstemperatur. Den minskar risken för hypotermi hos patienten och patienten utsätts därför inte i lika stor grad för de komplikationer som följer med den perioperativa hypotermin.

Abstract  Background: The operating team consists of various professions that possess unique skills and knowledge that are needed for patient-safe care. The anesthesia nurse and anesthesiologist have an important role in the team, they need to work together and use their knowledge and skills to maintain patient safety. Work environment, sense of community, effective communication and hierarchical structures were considered to be the factors that had the greatest impact on this international collaboration. Aim: The purpose of the study is to investigate the anesthesia nurse's experience of collaboration with anesthesiologist in the intraoperative stage. Methods: The study was conducted as a qualitative interview study with semi-structured questions. The data collection took place in two operating departments in Stockholm, where 10 anesthesia nurses were interviewed. The analysis was carried out according to Lindgren et al. (2020) description for qualitative content analysis. Results: Four categories were identified. The categories were: Sense of security in the professional role facilitates with subcategories the importance of professional experience and feeling trust in collaboration. When cooperation fails with subcategories of not being listened to and lack of trust. The effect of interpersonal relationships with subcategories personal chemistry in collaboration and handling conflicts. The impact of clarity on the working process with subcategories clear dialogue facilitates and having a clear division of labor. Conclusions: The cooperation in the team is important as the intraoperative environment is complicated. The results shows that good communication, planning, trust and respect for each other’s professional competencies promotes teamwork and thereby increases patient safety.

Hypotermi under anestesi är för anestesisjuksköterskor ett välbekant problem som kan ge komplikationer och obehag för patienten. Aktiva omvårdnadsåtgärder krävs för att förebygga hypotermin. Varmluftstäcke är idag den vanligaste metoden för att värma peroperativt, men är i vissa situationer otillräcklig för att förebygga hypotermi. Syftet med föreliggande studie var att granska den vetenskapliga litteraturen avseende alternativa metoder för att förebygga peroperativ hypotermi hos vuxna patienter kontra varmluftstäcke. Studien har genomförts som en litteraturstudie med tio kvantitativa artiklar. I studiens resultat framkom fem metoder. Varmvattendräkt och pulserande negativt tryck var effektivare än varmluftstäcke för att undvika peroperativ hypotermi. Kolfiberfilt var likvärdig, elektrisk värmedyna visade motsägande resultat medan strålningsvärme inte var lika effektiv som varmluftstäcke. / Hypothermia is common in anaesthetized patients and is a well known problem for nurse anaesthetists that can cause complications and discomfort for the patients. Active nursing interventions are needed to prevent hypothermia. Forced-air warming is the most common method for peroperative warming, but are in some situations inadequate to prevent hypothermia. The aim of this study was to interpret the research literature to find out alternative methods in preventing perioperative hypothermia in adult patients versus forced-air warming. The design of this study is a literature review, including ten quantitative articles. The results showed five methods. Warmwatergarment and Locally applied warm water and pulsating negative pressure were both more effective than Forced-air warming to maintain body temperature during surgery. Resistive heating are comparably effective, Electric heating pad showed contradictory results while Radiant heating was not as effective as forced-air warming.

Föräldrar är barns stora trygghet och deras närvaro bör vara en självklarhet under barnets perioperativa process. Trygga och välinformerade föräldrar är mer benägna att vara ett gott stöd för sitt barn. Anestesisjuksköterskor utbildas för att kunna vårda både vuxna och barn. Dock upplever anestesisjuksköterskor att barn är mer komplexa att vårda än vuxna, då vården även inkluderar ett omhändertagande av barnets föräldrar. Trots detta anses föräldranärvaro välkomnat för att underlätta kontakten med barnet samt optimera vårdandet. Familjecentrerad vård förespråkas för att se och ta hänsyn till hela familjens unika behov och anpassa vården därefter. Litteraturöversiktens syfte var att beskriva föräldrars upplevelse av sitt barns perioperativa process. Metoden som användes var en kvalitativ systematisk litteraturöversikt. Strukturerade sökningar gjordes i Cinahl och Medline, nio artiklar inkluderades och analyserades enligt Bettany-Saltikov och McSherry (2016). Resultatet mynnade ut i två huvudteman, Ökad sårbarhet och Vårdpersonalens betydelse. Föräldrar hade ett stort informationsbehov och behov av stöd från vårdpersonalen för att i sin tur kunna vara bästa möjliga stöd för sitt barn. Avdelningsrutiner för föräldranärvaro skapar vana och trygghet för anestesisjuksköterskan då den blir självklar och regelbunden, vilket sekundärt bidrar till både tryggare familjer och ett hållbart arbetssätt.

Övervikt och obesitas är ett växande problem världen över. I den perioperativa vården kommer fler patienter med obesitas att vårdas framöver. För att vårda säkert behöver anestesisjuksköterskan ha specifika kunskaper om hur övervikten påverkar patientens anatomi och fysiologi. De obesa patienterna har en minskad lungkapacitet och tenderar att ha en svårare luftväg. Anestesisjuksköterskan ansvarar för en individuell omvårdnad, genom att anpassa vården utifrån patientens specifika förutsättningar främjas patientsäkerhet. Syftet med magisteruppsatsen var att utforska anestesisjuksköterskans vårdande i pre- och intraoperativ vård av patienter med övervikt och obesitas. Metoden var en integrativ litteraturöversikt efter Whittemore och Knafl (2005). Resultatet baseras på vuxna patienter med BMI>25. Sökningar i Medline och CINAHL resulterade i 24 artiklar. Resultatet visade att tiden innan anestesi är av stor vikt för att förutse risker och kunna skapa en handlingsberedskap i teamet, att genomföra en preoperativ bedömning där flera faktorer vägs samman till en riskbedömning. Den obesa patienten riskerar att få onödigt mycket läkemedel om dosen Propofol inte korrigeras. Genom att positionera patienten i ”ramp position” optimeras förutsättningarna för en lyckad intubation. För att optimera oxygeninnehåll i blodet preoxygeneras patienten fördelaktigt med PEEP/CPAP och syrgas under apné ökar den säkra apnéperioden. När luftvägen ska säkras förbättrar videolaryngoskop insynen till glottis.

Bakgrund: Planeringen och utförandet av en säker anestesi och kirurgi innefattar flera steg innan patienten anländer till operatuin. Preoperativa fötberedelser är baserat på evidensbaserad forskning med syfte att minska risken för postoperativa komplikationer.  Syfte: Syftet med föreliggande studie var att undersöka anestesisjuksköterskans upplevelse av faktorer som påverkar hur de preoperativa förberedelserna genomförts på patienter som ska genomgå kirurgi. Matod: Studien har en induktiv ansats och genomfördes som en kvalitativ intervjustudie. Resultat: Patientsäkerheten blir lidande om de preoperativa förberedelserna inte genomförs på et adekvat sätt inför kirurgi. Vikten av samarbete, tydlig dialog och fungerande kommunikation inom alla yrkeskategorier för att varje enskild patient ska vara optimat förberedd inför sin opertion. Studien belyser även vikten av att tydliga rutiner etableras och hålls uppdaterade för att underlätta de peroperativa förberedelserna, inte minst hos oerfaren peronal. Slutsats: Samarabete och kommunikation tillsammans med erfarenhet och väl etablerande inom preoperativa förberedelser bidrar till ökad patientsäkerhet.

Sammanfattning Bakgrund: Operationssjuksköterskor tillhandahåller intraoperativ omvårdnad till kirurgiska patienter. I den högteknologiska miljön som är på operationssalen kräver varje patient individualiserad omvårdnad. Personcentrerad vård är ett förhållningssätt där den unika individens behov sätts i fokus och omvårdnaden utformas gemensamt med patienten. Operationer kan genomföras antingen under generell eller regional anestesi där patienten är vaken under operationen. Genom att ta del av dessa erfarenheter kan en djupare förståelse och kunskap erhållas. Syfte: Att sammanställa patienters erfarenheter av att vara vaken under operation. Metod: En strukturerad litteraturstudie med kvalitativ och induktiv ansats har genomförts. Resultatet som framkommit har analyserats med hjälp av en tematisk syntes. Resultat: Resultatet som framkom genom analysen av de 16 inkluderade artiklarna genererade fyra kategorier; ”Operationsmiljöns påverkan”, ”Personalens betydelse”, ”Fysiska reaktioner ” och ”Psykiska reaktioner”. Slutsats; Operationer under regional anestesi är en individuell upplevelse som påverkas av olika faktorer. Att patienten känner sig trygg och delaktig är av yttersta vikt under operationen. Studien belyser både positiva och negativa aspekter av att vara vaken under operation och kan användas för att förbättra vården för patienten. Vidare forskning behövs för att utforska patienters specifika upplevelser beroende på typ av ingrepp.