Att vara föremål för en operation och allt vad det innebär, medför i princip alltid någon form av anspänning och oro för den enskilda patienten. Alltifrån en ny främmande miljö, som den en operationsklinik erbjuder, till oro för sövning och kirurgiskt ingrepp.   Att jobba som anestesisjuksköterska innebär unika möten med dessa patienter och ibland också med närstående. Anestesisjuksköterskan kan aldrig på förhand förbereda sig fullt ut på hur ett möte kommer att bli. Ofta är det preoperativa mötet kort och tidspressat på grund av krav på produktivitet, på kort tid skall anestesisjuksköterskan hinna inge förtroende, fånga upp patientens oro och kunna lindra densamma. Det är viktigt att anestesisjuksköterskan har verktygen och känner sig trygg med att bemöta patienters oro inför narkos och operation då oro kan ge negativa följder både pre-, intra- och postoperativt för patienten. Syftet med studien var att utforska anestesisjuksköterskors upplevelser av att bemöta patienters oro i det preoperativa mötet. Sju djupintervjuer av anestesisjuksköterskor genomfördes. Materialet analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Analysen resulterade i fjorton underkategorier och fem huvudkategorier. Huvudkategorierna var: Att vara förberedd, Att mötas, Att hindras, Bemöta och Omvårdnadsresultat. Resultatet visade att preoperativ oro var mycket vanligt förekommande och att vara professionell och ha ett patientperspektiv i bemötandet var något som anestesisjuksköterskorna såg som mycket viktigt, det var närmast en förutsättning att lära sig behärska detta för att klara av sitt jobb som anestesisjuksköterska på ett bra sätt.

Många kirurgiska ingrepp görs idag med regional anestesi vilket innebär att patienten ligger mer eller mindre vaken under operationen. Det gör att vårdmiljön på operationssalen blir mer betydande för dessa patienter, jämfört med patienter som erhåller generell anestesi. Patienten utsätts för en unik situation där allt kan observeras och tolkas. En lugn och trygg vårdmiljö att vårdas i är viktig att åstadkomma där operationsteamet har ett gemensamt ansvar. Anestesisjuksköterskor har en framträdande roll då deras ansvarsområde är att skapa tillit, förtroende och trygghet för patienten.  Syftet med studien var att undersöka patienters upplevelse av operationssalens vårdmiljö i samband med regional anestesi via kvalitativa intervjuer. Semistrukturerade frågor tillämpades där sju deltagare medverkade. I resultatet framkom det fyra kategorier med åtta underkategorier. Kategorierna som bildades var: vårdrelationens påverkan på upplevelse av trygghet, att veta vad som kommer hända och känna sig delaktig, att finna sig i vårdmiljön samt att distansera sig från sin egen kropp och att vara beroende av andra. Det som genomsyrar resultatet är framförallt hur viktig vårdrelationen är för hur hela operationsförloppet upplevs. Resultatet överensstämmer med tidigare forskning och studien kan trots med sitt begränsade urval ge en ökad förståelse för hur patienter upplever vårdmiljön på operationssalen i samband med regional anestesi.

Bakgrund: Beröring har betydelse inom vården där patientenställs inför ett akut omhändertagande inom intensivsjukvård. Ett holistisktomhändertagande där vårdpersonalen med respekt och medkänsla berör patient ochnärstående kan skapa en trygghet, minska förekomsten av stress ochlindra lidande. Beröring kan uppfattas negativt om den ges på ettfelaktigt sätt. Syfte: Att beskriva vårdpersonalens upplevelse avden vårdande beröringens betydelse på en intensivvårdsavdelning. Metod: Kvalitativintervjustudie med vårdpersonal från en intensivvårdsavdelning i södra Sverige. Data analyserades med hjälp av en innehållsanalys. Resultat: Vårdandeberöring sker naturligt inom intensivvården och det är viktigtatt hitta rätt förutsättningar för att skapa beröring, då det finns barriärerav olika slag att ta hänsyn till och förebygga. Intensivvårdspersonal uppleveratt vårdande beröring både kan vara positiv och negativ och är därförinkännande genom ett professionellt förhållningssätt i mötet med patient ochnärstående. Beröring kan ge intensivvårdspersonal en bättre kontakt medpatienter och närstående, men ocksåinge trygghet och tröst. Slutsats: Vårdandeberöring ses dels som en nödvändig beröring i samband med vårdinsatser, delssom emotionell beröring med syftet att öka patientens och deras närståendesvälbefinnande. Emotionell beröring ökarvårdpersonalens välbefinnandedå de känner att de kan använda beröring som ett redskap och stöd i vårdandetav sina patienter.

Bakgrund: Preoperativ oro har visat sig vara vanligt bland patienter som väntar på kirurgiska ingrepp. Det finns ett samband mellan preoperativ oro och postoperativa komplikationer med förlängd sjukhusvistelse till följd. Genom att minska den preoperativa oron främjas hälsa, vilket är anestesisjuksköterskans ansvarsområde. Syfte: Syftet var att identifiera förekommande icke-farmakologiska interventioner för att lindra preoperativ oro och effekten av dessa åtgärder.Metod: Systematisk litteraturstudie med kvantitativ ansats och en beskrivande analys utifrån 23 vetenskapliga artiklar.Resultat: Fyra kategorier i resultatet hittades. Information och undervisning gav en god effekt med minskad preoperativ oro där bemötandet kunde ses vara en viktig komponent för att ge positiv effekt. Ljud och musik gav signifikant minskning av preoperativ oro, en aspekt som stod ut var livemusik. Avslappning gav en god effekt medan Övriga metoder hade sämre effekt förutom Akupressur som gav signifikant minskning av preoperativ oro.Slutsats: Information, undervisning, musik och avslappning ger en god effekt med minskad preoperativ oro. Dessa behandlingar är kostnadseffektiva och lätta att implementera i vården, särskilt musik.

Målet med generell anestesi är att den skall vara säker och patienten skall känna sig trygg och inte uppleva smärta. Vid planerade operationer får i regel patienter ett samtal med anestesiläkaren där de i lugn och ro hinner få svar på frågor kring sövningen, men ibland ställs patienter inför en akut sövning, I den akuta situationen kan patienter uppleva rädsla, smärta och existentiella frågor kan uppstå. Funderingar som: kommer jag sövas tillräckligt, vakna under operationen eller att inte vakna efter narkosen kan uppkomma. Det finns forskning kring patienters upplevelser kring planerade sövning men mycket sparsamt kring akutsövning. Vad händer med patienten i det akuta skedet? För att vi ska kunna försöka förstå vad som skapar oro och vad en patient som skall sövas akut behöver för att få känna trygghet, behöver detta fenomen belysas. Syftet med examensarbetet var att belysa patienternas upplevelse av vårdandet vid akut sövning. För att kunna få ta del av patienters upplevelser valdes kvalitativ forskningsintervju med semistrukturerade frågor. Åtta informanter deltog i studien som hade varit med om en akutsövning. I resultatet framkom det två huvudkategorier med sex subkategorier. De två huvudkategorier var: att uppleva välbefinnande och att uppleva lidande. Resultatet visade att patienter kände tillit till anestesipersonalen i den akuta situationen, vilket gör att de kände sig trygga vilket gav ett ökat välbefinnande hos patienten. Det som skapade lidande för patienterna var: bristfällig information, att ha förförståelse, tappa kontrollen, smärta och illamående för patienten.

No description available.

Titel: Patienters perioperativa erfarenheter vid regional anestesi - En metasyntes   Bakgrund: Idag genomförs många operationer i regional anestesi. Detta innebär att patienter är vakna under operationen vilket kan skapa olika känslor hos patienten samt innebära ett ökat behov av stöd för patienterna. Genom att patienten är vaken under en operation möjliggörs även en dialog mellan patient och personal. Patienter har olika behov vid en operation i regional anestesi, som delvis präglas av deras tidigare erfarenheter. Tillsammans med personal på operationssalen, är anestesisjuksköterskan ansvarig för de vårdhandlingar som utförs. En balans mellan anestesisjuksköterskans kunskap om teknisk utrustning och patientens behov, kan bidra till en positiv erfarenhet för patienten.   Syfte: Syftet är att belysa patienters perioperativa erfarenheter vid regional anestesi genom att utforska och syntetisera tidigare forskning inom området.   Metod: Studien är genomförd med metasyntes som metod. Resultatet från sju kvalitativa artiklar har sammanställts och syntetiserats i enlighet med Noblit och Hare (1988). Resultat: Patienters upplevelse av att opereras i regional anestesi är individuell. Den bedövade kroppsdelen kan upplevas oigenkännlig och svår att relatera till. Patienter upplever det betydelsefullt att erhålla kontinuerlig information under hela det perioperativa förloppet. Patienter kan även uppleva trygghet när de känner sig omhändertagna av vårdpersonal. Tidigare positiva erfarenheter av att opereras i regional anestesi medför att patienter troligen kommer önska denna anestesimetod i framtiden.   Slutsats: Vårdpersonal bör vara medvetna om patienters perioperativa erfarenheter. Föreliggande studies resultat kan bidra till ökad kunskap samt en djupare förståelse för patienters behov. Detta kan öka vårdpersonalens förmåga att vårda patienter som är vakna under operation i regional anestesi.

Bakgrund: Operationssjuksköterskan ansvarar för patientens perioperativa omvårdnad där målet är att utföra individanpassad och professionell vård på en personcentrerad nivå. Den dagkirurgiska och den polikliniska verksamheten ökar i takt med att vården utvecklas vilket innebär att allt fler patienter opereras under regional anestesi idag. Detta ställer högre krav på operationssjuksköterskor vilket medför att de måste förstå hur patienter kan uppleva en vaken operation för att kunna ge god och personcentrerad vård. Forskningsfråga: Hur upplever patienter som genomgår regional anestesi att vara vakna under operation? Metod: Uppsatsen är utformad som en kvalitativ metasyntes där tolv studier inkluderats i resultatet. Metasyntes innebär att tidigare forskning förs samman och skapar en djupare nivå av ett fenomen.  Resultat: Resultatet visade att patienter huvudsakligen behöver information för att kunna ha kontroll och känna sig delaktiga under operationen. Det visade sig att personalen har en betydande roll för att patienterna ska känna sig trygga under operationen. Resultatet visade att patienterna använder sig av olika copingstrategier, bland annat musik, för att hantera situationen de befinner sig i under en operation. Slutsats: Personalen har en betydande roll för patientens upplevelse under en operation. För att de ska känna sig delaktiga och ha kontroll över situationen behöver patienterna vara väl informerade. Det krävs att operationssjuksköterskor avsätter tid till patienten för att skapa en relation som kan ligga till grund för att kunna tillämpa en personcentrerad vård. Dock är detta en utmaning för operationssjuksköterskor idag då tiden med patienter före en operation ofta är mycket kort och intensiv. Därför kan denna uppsats ligga till grund för djupare kunskap och initiera forskning inom området.

En förutsättning för att uppleva god vård är att erhålla adekvat information. Patienter inom den preoperativa vårdkedjan upplever sig inte alltid vara tillräckligt informerade, vilket är ett problem. Detta arbete avser att undersöka den preoperativa informationens inverkan på patienternas välbefinnande inför operation. För att besvara frågeställningen genomfördes en integrativ systematisk litteraturöversikt. Det framkom att patienterna saknar information och emotionellt stöd inför operation. För att ytterligare skapa kunskap hos patienterna kunde film användas som ett komplement till verbal och skriftlig information. Som Anestesisjuksköterska är det av vikt att individualisera mötet inför operation, inte endast använda sig av standardiserade frågor. För att kunna reducera oro hos den aktuella patientgruppen bör detta uppmärksammas i klinisk praxis. Information enligt en standardiserad mall medför att inga viktiga frågor glöms av inför anestesi. Däremot kan patientens emotionella behov glömmas bort.

Bakgrund: Hypotermi definieras som en kroppstemperatur under 36 °C. Inom operationsmiljön är ofrivillig hypotermi ett vanligt fenomen. Det finns statistik som visar att upp till 90 % av alla patienter drabbas mild hypotermi. Hypotermi delas in i tre kategorier: Mild, medel och svår hypotermi. Komplikationer av hypotermi kan leda till shivering, EKG förändringar och tidig död. Syfte: Syftet var att identifiera och utvärdera perioperativa metoder för att förhindra förekomst av oavsiktlig hypotermi hos patienter i generell anestesi. Metod: Systematisk litteraturstudie, sökningar genomförda i PubMed, Cinahl, Scopus och Web Of Science. Efter kvalitetsgranskning återstod 15 vetenskapliga artiklar. Resultat: I arbetet presenteras 9 omvårdnadsåtgärder och 2 medicintekniska värme förebyggande åtgärder. I resultatet noteras en signifikant skillnad mellan aktiv och passiv förebyggande uppvärmning. Kärntemperaturen är högre intra- och postoperativt hos interventionsgruppen där aktiv åtgärd använts. Ofrivillig hypotermi ses mer frekvent vid användande av passiva åtgärder. Den effektivaste metod för att förhindra hypotermi är forcerad varmluftstäcke som skall påbörjas minst 10 minuter preoperativt. Slutsats: Genom att påbörja preoperativt uppvärmning minst 10 minuter före operationsstart ses en minskad risk för ofrivillig hypotermi. Den bästa metod för att förhindra ofrivillig hypotermi är att använda sig av varmluftstäcke satt till minst 41°C.