Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karol. inst., 2003. / Härtill 5 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Linköping : Univ., 2003. / Härtill 5 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karol. inst., 2005. / Härtill 4 uppsatser.

No description available.

Forty to sixty percent of all children having surgery experience preoperative anxiety. Preoperative anxiety is a risk factor for negative behavioural changes postoperative. It is of importance to find strategies in the interaction with the child to reduce anxiety. The overall aim was to describe CRNA's interaction with the child in relation to anxiety during anaesthesia induction and to describe the translation process of m-YPAS into Swedish and the testing of the psychometric properties in a Swedish context. In paper I an explorative qualitative approach with CIT was used and 32 CRNAs were interviewed. Experiences described were about the organisation which included effect of information, teamwork and time. Other experiences were grouped around interrelations such as, communication, meeting both anxious and calm children and experiences of use of physical restraint. Actions taken to reduce anxiety were optimizing the situation, as acting according to the situation, it could mean altering routines, though always without jeopardizing the safety of the child, preparing ahead and using distraction. Creating interpersonal interaction such as, creating contact, participation and using collaboration with the child, parents and colleagues. In paper II m-YPAS was translated into Swedish using cross cultural back translation. The psychometric properties of m-YPAS were tested in two phases. In phase I 52 children were assessed in real time by two SRNAs and one CRNA using m-YPAS and NAS. In phase II 98 video films of children were assessed by experienced CRNAs in the same way as in phase I. The psychometric properties of m-YPAS were good. Conclusion: In the interaction between CRNAs and the child, being flexible and sensitive to the child, taking the role of the child, and acting according to the need of the child were cornerstones in reducing preoperative anxiety and avoiding use of physical restraint. The m-YPAS can be used as an educational tool to enhance the anaesthetist's ability to interpret the child's anxiety. The m-YPAS is a valid and reliable assessment instrument to examine the efficiency of interventions and compare the result of research between cultures.

Bakgrund: I Sverige är det vanligt förekommande att en förälder deltar vid sövningen av sitt barn vilket kan påverka personalen som verkställer anestesin. Om orsaken till operationen är av sådan art att ett akut eller subakut ingrepp krävs påverkar det föräldern i form av stress och oro. Personalen får vid det här tillfället tillämpa en familjecentrerad vård där även föräldern behöver tas omhand. Detta ställer ett större krav på anestesisjuksköterskan vid anestesitillfället. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter av att utföra anestesi på barn under akuta eller subakuta situationer med förälder inne på operationssalen. Metod: Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer med nio anestesisjuksköterskor varav fem var män och fyra var kvinnor. Det insamlade materialet analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen av intervjuerna resulterade i tre slutkategorier, vilka speglar anestesisjuksköterskors upplevelser. Resultatet visar att anestesisjuksköterskan upplevde att relationer mellan hen själv, personalen, barnet och föräldern påverkar deras arbetssituation. Konklusion: Det av vikt att tillämpa ett familjecentrerat förhållningssätt vid dessa situationer för att skapa en så bra miljö som möjligt för barnet, föräldern och personalen. Förutsättningar för en god familjecentrerad vård finns då föräldrar erbjuds att följa med sitt barn in på operationssalen. Detta ställer dock krav på anestesisjuksköterskan som således har en till person inne på salen som denne behöver informera, undervisa samt skapa en relation till.

Bakgrund: Perioperativ omvårdnad innefattar vård som anestesisjuksköterskor ger till patienter under hela det operativa ingreppet och delas in i tre faser: pre-, intra- och postoperativt. Anestesisjuksköterskan ska bedöma, etablera och upprätthålla en fri luftväg samt ventilera och övervaka patienten under hela anestesiförloppet. I omvårdnadsarbetet är det viktigt att förebygga luftvägskomplikationer och identifiera riskfaktorer för att optimera patientens perioperativa omvårdnad.  Tidigare studier visar att perioperativa luftvägskomplikationer i samband med generell anestesi är vanligt förkommande särskilt vid bukkirurgiska ingrepp och kan leda till individuellt lidande för patienten.  Syftet med denna studie var att beskriva perioperativa luftvägskomplikationer vid bukkirurgi efter generell anestesi och undersöka skillnader i förekomst av perioperativa luftvägskomplikationer mellan de patienter med laparoskopisk kirurgi respektive de patienter med öppen kirurgi samt mellan ASA klass I-II och ASA klass III-IV. Metod: Studien var en retrospektiv registerstudie med kvantitativ ansats. Material har inhämtats från operationsplaneringsprogrammet Provisio från en anestesiklinik under året 2017. Materialet analyserades med Chitvå test. Resultat: Resultatet visade att 6 % av patienterna som genomgått bukkirurgi under generell anestesi fick en perioperativ luftvägskomplikation och hypoxi var den vanligaste luftvägskomplikationen. Det framkom inga signifikanta skillnader mellan de patienter som opererats med laparoskopisk kirurgi jämfört med de patienter som opererats med öppen kirurgi respektive ASA klass I-II och ASA klass III-IV. Slutsats: Resultatet visar att mer uppmärksamhet behövs för att optimera omhändertagandet av patienter för att minimera risken för perioperativa luftvägskomplikationer som hypoxi.

Anestesören arbetar i en miljö som är dynamisk och komplex vilket gör att det krävs att de kan utföra sekvenser av moment på automatik eftersom det oftast inte finns tid till djupare beslutsöverläggningar. Vid Huddinge Unviersitetssjukhus finns METI som är en patientsimulator. Denna simulator används idag för att öva medicine kandidater i att ge anestesi. Detta arbete undersöker om simulatorträning kan förbättra medicine kandidaters procedurella färdigheter. Undersökningen är en enkätundersökning där frågor som sökte ta reda på deltagarnas procedurella ställdes. Enkäten delades ut till deltagare som fått undervisning i simulatorn och till en grupp deltagare som endast fått traditionell undervisning. Utifrån dessa enkätsvar gjordes en kvalitativ analys där simulatorgruppens enkätsvar jämfördes för att se om gruppen lärt sig något från sin simulatorträning. Det gjordes även en kvantitativ undersökning där ett t-test räknades ut för att se om simulatorgruppens och kontrollgruppens medelvärden var signifikanta. Detta t-test blev statistiskt signifikant

Bakgrund: En anestesisjuksköterska ska främja hälsa och förebygga ohälsa med respekt för patienternas värdighet och integritet. Regional anestesi är vanligt förekommande vid ortopedisk kirurgi. Det innebär att en eller flera av patienternas kroppsdelar bedövas, och försätter således patienterna i en utsatt situation med förlorad kroppskontroll. Detta kan ge upphov till oro och obehag för patienterna, och anestesisjuksköterskor bör ha kunskap om hur de genom olika omvårdnadsåtgärder kan lindra patienternas oro. Syfte: Studiens syfte är att utforska och belysa anestesisjuksköterskors strategier för att lindra ortopedpatienters oro vid regional anestesi. Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes med tio anestesisjuksköterskor som hade minst ett års klinisk erfarenhet samt erfarenhet av att vårda aktuell patientgrupp. Datamaterialet analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys, där meningsbärande enheter kondenserades och utmynnade i underkategorier och kategorier. Resultat: Studiens resultat visar att anestesisjuksköterskorna strävar efter att skapa en vårdande relation med patienten. Anestesisjuksköterskorna anpassar sitt förhållningssätt till patienten, bland annat genom ett bra bemötande och att värna om patientens delaktighet. Hjälpmedel som närhet till patienten, att skapa en trygg miljö, individanpassad information och att vid behov erbjuda lugnande läkemedel, framkommer från anestesisjuksköterskorna som strategier för att lindra ortopedpatienternas oro. Slutsats: Genom att använda de strategier som framkommer i studiens resultat kan anestesisjuksköterskor lindra ortopedpatienternas oro vid regional anestesi. Studiens resultat bekräftar flertalet tidigare studier, vilket styrker dess kliniska relevans. / Background: The nurse anesthetists role is to promote health and to prevent illness with respect for the patients dignity and integrity. Regional anesthesia is common during orthopedic surgery. This means that one or more of the patient´s body parts are anesthetized, which puts the patients in a vulnerable situation due to loss of body control, this can result in anxiety and discomfort for the patients. The nurse anesthetists should have knowledge about how they can relieve concerns in this situation through different strategies. Objective: The aim of this study is to investigate and illustrate the nurse anesthetist´s strategies to alleviate the orthopedic patient´s concerns with regional anesthesia. Method: Semi structured interviews were held with ten nurse anesthetists which all had at least one year of clinical experience and had experience from the patient group in question. The data was analyzed with a qualitative content analysis, where meaningful units where condensed and gave subcategories and categories. Results: The results in this study show that the nurse anesthetists aim to create a caring relation with the patient. The nurse anesthetists adapt their approach to the patient, for instance through good communication and to encourage the patient participation. Tools like closeness to the patient, a safe environment, individualized information and to offer sedative if needed, reveals to be strategies used to alleviate the concerns of the orthopedic patients. Conclusions: By using the strategies revealed in the result from this study the nurse anesthetists can alleviate the orthopedic patient´s concerns with regional anesthesia. The result from the study is in many ways confirming former studies on the topic, which proves its clinical relevance

The rupture of an aneurysm in subarachnoid hemorrhage (SAH) is a dramatic event causing a severe impact on the brain and a transient or permanent ischemic condition. Several types of responses to meet the challenges of SAH have been found in the acute phase, including activation of the hypothalamic-pituitary-adrenal (HPA) axis and the sympathetic nervous system, elevated levels of brain natriuretic peptide (BNP), and disturbances in cerebral and systemic metabolism. Cerebral metabolism and the endocrine stress response in the ultra-early phase was investigated in a novel porcine model of SAH in which autologous blood was injected to the anterior skull base. Early activation of the HPA axis was found with rapid elevation of adrenocorticotrophic hormone, cortisol and aldosterone. The peak values of these hormones were early and may be impossible to catch in patients. There were indications of a sympathetic nervous response with excretion of catecholamines in urine as well as plasma chromogranin-A elevation. Cerebral microdialysis suggested immediate substrate failure followed by hypermetabolism of glucose. The animal model seems suited for further studies of aneurysmal SAH. NT-proBNP was investigated in 156 patients with SAH, there was a dynamic course with increasing levels during the first 4 days of the disease. Factors predicting high NT-proBNP load included female sex, high age, high Troponin-I at admission, angiographic finding of an aneurysm and worse clinical condition at admission. High levels of NT-proBNP were correlated to factors indicating a more severe disease, suggesting the initial injury in aneurysmal SAH is an important factor in predicting high NT-proBNP during the acute stage of the disease. Measurements with indirect calorimetry were performed daily during the first week after SAH on 32 patients with SAH. There was a dynamic course with increasing energy expenditure (EE) the first week after SAH. Comparisons with three predictive equations indicated that measured EE generally is higher than predicted, but considerable variation exists within and between patients, indicating that prediction of EE in SAH is difficult. Altogether, the studies demonstrate a complicated response in acute SAH that needs to be further studied to increase possibility of good outcome in SAH patients.