Background: The majority of the children who undergo surgery experience severe anxiety prior to surgery. Preoperative anxiety should be avoided to reduce the psychological trauma. The nurse anesthetist should create a good contact and help the family cope with the frightening situation. There are both pharmacological and non-pharmacological ways to reduce anxiety. Aims: The purpose of the study is to describe the anesthetic nurses' experiences of anesthetizing children. Method: The study is based on interviews with twelve nurse anesthetists, operating at three of the sections on surgery center at one of Sweden's regional hospital. The interviews were based on semi-structured questions and analyzed using qualitative content analysis. Findings: Six categories emerged: parents, profession and compliance to different situations, the important meeting, premedication and external factors. Conclusion: An optimized premedication was highlighted as the most important factor for a successful anesthetic induction of children. If the child already had an intravenous line upon arrival at the surgical department it simplified the induction significantly. How well the parents handled the situation was also important for how the situation turned out. / Bakgrund: Att ett barn ska genomgå en operation är en händelse som påverkar hela familjen. En stor del av de barn som ska opereras upplever ångest och oro inför operationen. Preoperativ oro bör förebyggas för att minska det psykiska traumat. Anestesisjuksköterskan måste skapa en god kontakt och hjälpa familjen bemästra situationen. Det finns både farmakologiska och icke farmakologiska vägar för att minska oro och ångest. Syfte: Syftet med studien är att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter av att söva barn. Metod: Studien är baserad på intervjuer med tolv anestesisjuksköterskor, verksamma vid tre av sektionerna på operationscentrum vid ett av Sveriges regionsjukhus. Intervjuerna byggde på semistrukturerade frågor som analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Sex kategorier framkom: föräldrar, yrkesutövandet, följsamhet till unika situationer, det viktiga mötet, premedicinering och yttre faktorer. Slutsats: En optimerad premedicinering framhölls som allra viktigast för en lyckad barnanestesi. Att barnet redan hade en intravenös infart vid ankomst till operationsavdelningen förenklade induktionen betydligt. Hur väl föräldrarna hanterade situationen hade även det stor betydelse för hur situationen föll ut, en nervös förälder kunde förvärra barnets oro medan en trygg förälder kunde hjälpa till att lugna barnet.

Att upprätthålla patientens integritet är en utmaning för anestesisjuksköterskan i hens dagliga arbete. Orsakerna är den fysiska miljön på den postoperativa enheten, patient- tätheten, den sederade patienten samt vikten av att säkerställa god och säker vård efter överlämnandet. Anestesisjuksköterskan kan aldrig förutse hur och i vilken grad patien- ten uppfattar stimuli strax efter uppvaknandet och därför blir behovet att skydda integri- teten särskilt viktigt. Forskningsläget är oklart då inga artiklar som gäller bevarandet av patientens integritet i samband med överlämning till den postoperativa enheten har kun- nat identifieras. Överlämningen och överrapporteringen sker i ett vårdrum där obehö- riga  och eventuellt deras närstående befinner sig. Anestesisjuksköterskans tystnadsplikt utmanas och patienten som överlämnas är inte helt vaken vilket begränsar patientens möjlighet att värja sig för utlämnande situationer. Studiens syfte var att undersöka vilka tillvägagångssätt som anestesisjuksköterskan använder för att skydda patientens integri- tet i samband med överlämning till den postoperativa enheten. Kvalitativ observations- studie som kombinerades med kortare intervjuer valdes som metod. Studien utfördes på två mindre operationsenheter i västra Sverige. Totalt genomfördes 26 observationer och 12 intervjuer. Dataanalysen utfördes med tematisk analys enligt Braun och  Clarke (2006). Resultatet presenteras i tre huvudteman som utkristalliserades under analysen: Skapa trygghet och tillfredställelse, Skapa skyddande revir och Skapa lämpliga tillvä- gagångssätt.  Det framkom att medvetenheten om komplexiteten i situationen hos anes- tesisjuksköterskan var stor och att hen använde olika strategier för att skydda patientens integritet i samband med överlämningen. Forskning inom andra kontext bekräftar delar av studiens resultat. Den postoperativa miljön med ständiga avbrott,  närvaro av obehö- riga samt patientens halvvakna tillstånd och hens utsatthet försatte anestesisjuksköters- kan och patienten i situationer där integritetsskyddet brast. Anestesisjuksköterskan var till viss del medveten om risker som kunde utgöra en integritetskränkning. Hen använde tillvägagångssätt för att skapa skydd både genom fysiska medel samt genom att avstå eller begränsa verbal kommunikation. En ökad medvetenhet kräver tid för en aktiv dis- kussion om patientens integritet och hur den skyddas. Det bör vara ett gemensamt an- svar för all personal som på något sätt är delaktig i överlämningssituationen eller befin- ner sig på den postoperativa enheten.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Under den intraoperativa perioden, det vill säga från att patienter anländer till operationsavdelningen tills att de överlämnas till postoperativ vård, upplever de vanligen oro och ångest. Detta kan minimeras genom att anestesisjuksköterskan tillämpar ett personcentrerat förhållningssätt. Studier inom vården visar att genom ett gott kommunikativt samspel kan personcentrering uppnås, men också attvälbefinnandet ökar både hos patienter och sjuksköterskor. Orlando (1990) har utarbetat en omvårdnadsteori, som beskriver hur sjuksköterskor kan uppnå ett gott kommunikativt samspel och därmed personcentrerad vård. Syfte: Syftet var att beskriva det kommunikativa samspelet mellan patient och anestesisjuksköterska från det initiala mötet tills patienten sövts. Metod: En icke-deltagande observationsstudie genomfördes på två olika operationsavdelningar på ett universitetssjukhus i Mellansverige. Tjugo parvisa observationstillfällen analyserades med en kvalitativ-deduktiv innehållsanalys. Ett analysprotokoll baserat på Orlando’s teori användes. Resultat: Intraoperativt präglades det kommunikativa samspelet antingen av: 1) ömsesidig interaktion, där både patient och anestesisjuksköterska uppmärksammade varandras verbala och icke-verbala signaler, eller 2) förbisedda behov, som en konsekvens av bristande kommunikativt samspel där patienternas signaler feltolkades eller inte uppfattades. En ömsesidig interaktion och därmed ett gott kommunikativt samspel uppnåddes på flera sätt. Orlando’s reflekterande omvårdnadsprocess var inte nödvändig för att skapa ett gott kommunikativt samspel. Däremot, om omvårdnadsprocessen inte följdes, blev vården och det kommunikativa samspelet inte alltid personcentrerat och det hände att patientens behov förbisågs helt. Slutsats: Anestesisjuksköterskor måste bemästra konsten att personcentrera både kommunikation och vård. Resultatet i denna studie beskriver det kommunikativa samspelet intraoperativt och kan därmed skapa medvetenhet hos anestesisjuksköterskorna om hur de kommunicerar. Examensarbetet bidrar till ökad förståelse av det kommunikativa samspelet med en mer personcentrerad, bättre och säkrare vård som följd. / ABSTRACT Background: Patients commonly experience anxiety and distress intraoperatively, which is the period from patient arrival at the theatre department till they are discharged to a postoperative unit. This can be eased, if a person-centered approach is applied by the nurse anesthetist. Studies show that good nurse-patient interactions lead to person-centered care and increases well-being for both patients and nurses. Orlando’s (1990) nursing theory, describes how to achieve good nurse-patient interaction and consequently person-centered care. Objective: The objective was to describe nurse-patient interactions, from the initial encounter until the patient was under sedation. Method: Non-participating observations were performed at two separate theatre departments at a university hospital in central Sweden. Twenty paired observations were analysed using qualitative-deductive content analysis. A protocol based on Orlando’s theory was used. Result: Intraoperative nurse-patient interaction was characterised by either: 1) mutuality, where both patient and nurse were attentive to each other’s verbal and non-verbal signals. This resulted in good nurse-patient interaction, or 2) unmet needs, a consequence of insufficient nurse-patient interactions where the patient’s signals were being misinterpreted or not perceived. This study shows that good nurse-patient interactions can be achieved in different ways. Implementing the reflective nursing process was not necessary to engender good nurse-patient interactions. Although, if not implemented, then a good nurse-patient interaction and person-centered care could not be guaranteed, even to the point where the patients’ needs were completely missed.  Conclusion: It is crucial for the nurse anesthetist to master the ability to apply person-centered care and communication intraoperatively. The result of this study describes the intraoperative nurse-patient interaction and can therefore bring enlightenment to the nurse anesthetist about how the communicate. This thesis contributes to an increased understanding regarding the nurse-patient interaction with a augmented person-centered care and therefore leading to higher quality and safety in care provided.

Titel: Anestesisjuksköterskans upplevelse av mötet med föräldrarna vid barnets första dagkirurgiska anestesiinduktion – En kvalitativ intervjustudie. Bakgrund: Andelen barn som opereras inom dagkirurgisk verksamhet tenderar att öka. Vid barnets dagkirurgiska anestesiinduktion i Sverige idag inbjuds föräldrarna i hög grad att närvara. Tidigare studier har visat att barnets och föräldrarnas beteende vid barnets anestesiinduktion ofta är associerade med varandra. Dagkirurgiska ingrepp på barn medför högt ställda krav på anestesisjuksköterskan som vid det korta mötet både ska vårda barnet och bemöta föräldrarna samt ge dem individuellt anpassad omvårdnad. Syfte: Syftet var att belysa anestesisjuksköterskans upplevelser av mötet med föräldrarna vid barnets första dagkirurgiska anestesiinduktion samt identifiera omständigheter kring mötet som påverkade anestesisjuksköterskans upplevelse. Metod: Semistrukturerade intervjuer med tio anestesisjuksköterskor varav sju var män och tre var kvinnor. Det insamlade materialet analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen identifierade vilka omständigheter som påverkade anestesisjuksköterskans upplevelse av mötet med föräldrarna vid barnets första dagkirurgi. Dessa omständigheter utmynnade i fyra kategorier: Anestesisjuksköterskans professionalitet, Information och Kommunikation, Föräldranärvaro peroperativt och Organisatoriska förutsättningar för mötet med barn och föräldrar. Konklusion: Anestesisjuksköterskorna upplevde att peroperativ dagkirurgisk omvårdnad av barn och föräldrar ställde höga krav på deras förmåga att på kort tid skapa en god relation med föräldrarna som ofta var oroliga innan barnets första anestesiinduktion. De belyste även värdet av en välfungerande kommunikation med den närvarande föräldern på operationssalen samt med sina kollegor i teamet runt barnet och föräldern. Anestesisjuksköterskorna förmedlade också vikten av individuellt anpassad preoperativ förberedelse för familjen inför barnets första dagkirurgi.

Syftet med studien var att beskriva anestesisjuksköterskors strategier kring omvårdnaden av patienter med missbruksproblem inom anestesiologisk omvårdnad.Bakgrund Anestesisjuksköterskan möter dagligen patienter med olika bakgrund, förutsättningar och behov. Personer med missbruksproblem har ofta andra fysiologiska och psykologiska faktorer som påverkar anestesin och den anestesiologiska omvårdnaden än personer utan liknade problem. Faktorer som spelar in är t.ex. ökad tolerans mot läkemedel, försämrad förmåga att bryta ner läkemedel i kroppen, ökad blödningsbenägenhet samt stress och oro hos patienterna. Anestesisjuksköterskans kunskap och förståelse för nämnda faktorer är av högsta vikt för att kunna utföra god och optimal anestesiologisk omvårdnad.Design Studien genomfördes med kvalitativ design med semistrukturerade intervjuer.Metod Deltagarna valdes ut med ändamålsenligt urval. Datainsamlingen bestod av semistrukturerade intervjuer med anestesisjuksköterskor på fem sjukhus i mellersta och norra Sverige. Intervjuerna skrevs ut och analyserades med kvalitativ innehållsanalys.Resultat Tolv intervjuer genomfördes under hösten 2016. Analysen av materialet resulterade i tre kategorier med titlarna "Att ha handlingsberedskap", "Att kommunicera med patienten" och "Att vara säkerhetsmedveten". Kategorierna utgjordes av åtta subkategorier som fick benämningarna "Att vara beredd att anpassa doserna", "Att välja rätt läkemedel", "Att hantera blödningsrisk", "Att hantera sticksvårigheter", "Att etablera förtroende", "Att vara tydlig", "Att se till personalens säkerhet" och "Att se till patientens säkerhet".Slutsats Anestesisjuksköterskor är medvetna om de fysiologiska och psykologiska faktorer som påverkar anestesin hos patienter med missbruksproblem. De har en uttänkt strategi för planering av anestesin och för att förhindra att problem uppstår. Läkemedelsrelaterade åtgärder som dosanpassning och läkemedelsval var övervägande. Det var olika åsikter huruvida ett PM eller en generell rutin skulle öka säkerheten eller förbättra handläggandet av personer med missbruksproblemNyckelord: Anestesisjuksköterska; M / Purpose The aim of this study was to describe anaesthetic nurses' strategies for the nursing of patients with misuse dependency within anaesthetic care.Background Anaesthetic nurses daily meet patients with different backgrounds, conditions and needs. There are often different physiological and psychological factors that affect the anaesthesia and the anaesthetic care for persons with misuse problems than for persons without similar problems. These factors could be for example increased tolerance for drugs, impaired ability to digest drugs, increased bleeding tendency, stress and anxiety. The anaesthetic nurses' knowledge and understanding for earlier mentioned factors are of utmost importance for them to be able to perform a good and optimum anaesthetic care.Design The study was made with qualitative research design with semi-structured interviews.Methods The participants were chosen on a representative basis. The data collection consisted of semi-structured interviews with anaesthetic nurses in five hospitals in Sweden. The interviews were written down and analyzed using a qualitative content method.Results Twelve interviews were made during the autumn 2016. The analysis of the material resulted in three categories titled ”Having preparedness for action”, ”Communicating with the patient” and ”Being security conscious”. The categories consisted of eight subcategories that were titled ”Being prepared to adjust the doses”, ”Choosing the adequate medicine”, ”Managing bleeding tendency”, ”Handling difficulties with giving injections”, ”Establishing trust”, ”Being explicit”, ”Ensuring safety for the staff” and ”Ensuring safety for the patient”.Conclusion Anaesthetic nurses are aware of the physiological and psychological factors that affect the anaesthesia of patients with misuse dependency. They have conceived strategies for planning the anaesthesia and for preventing the emerging of problems. The predominant strategies contain drug related measures such as dose adjustment and selection of drugs. There are different opinions whether a PM or a general routine would increase the safety and improve the handling of patients with misuse dependency.Keywords: Anaesthetic nurse; Misuse; Strategies; Experiences

Bakgrund: Den svårt skadade traumapatienten kräver ett multidisciplinärt och tvärprofessionellt omhändertagande vid ankomst till akutmottagningen. En av anestesisjuksköterskans arbetsuppgifter är att delta i omhändertagandet av traumapatienter. Detta kräver att anestesisjuksköterskan kan arbeta i ett anpassat arbetstempo samt kunna arbeta tvärprofessionellt i en stressad miljö. Rött traumalarm ökar kraven på anestesisjuksköterskan som skall inneha fördjupade medicinska- och omvårdnadskunskaper vid omhändertagandet av traumapatienter. Syfte: Studiens syfte var att belysa hur anestesisjuksköterskor upplevde deltagandet vid rött traumalarm. Metod: En kvalitativ design användes och besvarades med semistrukturerade intervjuer. Studien innefattade tio anestesisjuksköterskor från två mellanstora sjukhus i södra Sverige. Intervjuernas datamaterial analyserades med hjälp av en kvalitativ latent innehållsanalys. Resultat: Anestesisjuksköterskor i studien beskrev ett engagemang till det akuta omhändertagandet samt en vilja till att leverera en kvalitativ vård. Traumaomhändertagandet upplevdes ibland som utmanande, framförallt om det var flertalet skadade eller om patienten var svårt skadad. Samtidigt beskrevs ett ansvar över att vara en resurs för teamet och en länk för patienten under omhändertagandet. Struktur och trygghet var viktiga faktorer till ett lyckat teamsamarbete. För att arbetet kring patienten skulle ske på ett systematiskt och patientsäkert sätt, betonade anestesisjuksköterskorna vikten av utbildning inom traumasjukvård. Slutsats: Anestesisjuksköterskans deltagande i rött traumalarm kräver god kunskap inom såväl traumasjukvård som förmågan till samarbete och kommunikation. Kommunikation och samarbete visade sig oftast fungera väl, men då brister uppstod påverkades traumaomhändertagandet negativt, vilket även innefattade patientsäkerheten. Studien visar att traumaledaren har en avgörande betydelse gällande teamets förmåga till ett lyckat traumaomhändertagande. / Background: The severely injured trauma patient requires a multidisciplinary and interdisciplinary medical care on arrival to the emergency department. One of the nurse anaesthetists tasks is to participate in the care of trauma patients. This requires that the nurse anaesthetists can work in an adapted pace of work and be able to work interdisciplinary in a stressed environment. Red-trauma emergency increases the demand for nurse anaesthetist who shall hold in-depth medical and nursing skills in the care of trauma patients. Objective: The aim of this study was to illustrate the nurse anaesthetist experiences of taking part in red-trauma alarm. Method: The study had a qualitative approach and was answered by semi-structured interviews. The study included ten nurse anaesthetists from two middle large hospitals in southern Sweden. The data from the interviews were analyzed by using a qualitative latent content analysis. Results: Nurse anaesthetists in the study described an attraction to the acute care and a desire to deliver quality care. Trauma care perceived sometimes as challenging, especially if it was the most damaged, or if the patient was seriously injured. At the same time the nurse anaesthetists described a responsibility as being a resource for the team and a link to the patient during care. Structure and security were important factors in a successful team collaboration. So, that the work around the patient would be done in a systematic and patient safely, the nurse anaesthetists emphasize the importance of education in trauma care. Conclusion: The nurse anaesthetist attending in red-trauma emergency requires good knowledge in both trauma care as the ability to co-operation and communication. Communication and co-operation shown to usually work well, but when the deficiencies arose impacted negatively trauma care, which also included patient safety. The study have shown that the trauma leaders expertise have an essential role for a successful trauma-care.

Bakgrund: Att hantera luftvägen hos en patient i samband med anestesi är en av anestesisjuksköterskans huvuduppgifter. Då en oväntat svår luftväg uppstår så ställs det höga krav kompetensmässigt på anestesisjuksköterskan. Tidigare forskning har i liten utsträckning fokuserat på anestesisjuksköterskans erfarenheter kring denna komplexa situation. Det är därför önskvärt att utföra ytterligare studier inom detta ämne med fokus på erfarenheter. Syfte: Syftet med studien var att belysa anestesisjuksköterskans erfarenheter av den oväntat svåra luftvägen i samband med anestesi. Metod: Studien genomfördes utifrån kvalitativ ansats. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer med tio anestesisjuksköterskor anställda på två olika operationsavdelningar i Sverige. Intervjuerna transkriberades och analyserades med innehållsanalys. Resultat: I analysen framkom fyra kategorier som beskriver anestesisjuköterskornas erfarenheter av oväntat svår luftväg i samband med anestesi; upplevelser av att arbeta under press, att samarbeta i team, betydelsen av att känna sig trygg i sin yrkesroll samt värdet av reflektion. Slutsats: Anestesisjuksköterskornas delade erfarenheter tyder på en samstämmighet om att när en oväntat svår luftväg uppstår så efterfrågades mer träning tillsammans. Detta dels för att underlätta samarbetet och för att kunna ta del av andras erfarenheter och strategier för att lösa liknande situationer i framtiden. Nyckelord: Anestesisjuksköterska, oväntat svåra luftvägar, erfarenheter, känslor, upplevelser. / Background: Managing the airway of a patient during anesthesia is one of anesthesia nurse's main tasks. When an unexpected difficult airway occurs, the high demands in terms of competence of the nurse anesthetist. Previous research has small extent focused on the nurse anesthetist experiences of this complex situation. It is therefore desirable to perform further studies on this subject, focusing on experience. Aim: The aim was to illustrate anesthetic nurses experiences of the unexpected difficult airway associated with anesthesia. Method: The study was conducting using qualitative approach. Data were collected through semi-structured interviews with ten anesthetic nurses employed in two different surgical departments in Sweden. The interviews were transcribed and analyzed by content analysis. Result: The analysis revealed four categories that describe anesthetic nurses experiences of the unexpected difficult airway associated with anesthesia; experiences of working under pressure, to work in teams, the importance of feeling safe in their professional capacity and the value reflection Conclusion: Anesthetic nurses shared experiences suggest a consensus that when these situations occur they requested more training together. This is partly to facilitate cooperation and also to take advantage of others' experiences and strategies to solve similar situations in the future. Keywords: Nurse anesthetist, unexpected difficult airways, experiences, feelings.

Bakgrund: Anestesisjuksköterskans kompetensbeskrivning innefattar en mängd olika  arbetsuppgifter. Något som författarna låter summeras som anestesiologisk omvårdnad. Uppsatsen sammanfattar anestesisjuksköterskans främsta ansvar och hur dessa kan appliceras i den prehospitala miljön. Syfte: Syftet med uppsatsen var att undersöka anestesisjuksköterskans upplevelser av att möta patienter prehospitalt som har behov av anestesiologisk omvårdnad. Metod: För att fånga upp upplevelserna har en kvalitativ intervjustudie med åtta anestesisjuksköterskor med erfarenhet av prehospitalt arbete genomförts.  En kvalitativ analys med både latent och manifest ansats har utförts för att bearbeta resultatet. Resultat: Författarna analyserade fram tre huvudkategorier som påverkade anestesisjuksköterskors upplevelser; Trygghet kopplat till rutiner, erfarenhet och kommunikation. Utsatthet kopplat till det oförutsägbara i den prehospitala miljön,  ensamhet i sin kompetens och arbeta med oerfaren kollega. Tillfredsställelse kopplat till arbetsglädje och upplevelsen av att göra skillnad för patienten. Dahlberg och Segestens livsvärldsteori har använd som ram för studien. Något som har författarna tycker är applicerbart för att förklara informanternas upplevelse av att möta patienter prehospitalt med behov av anestesiologisk omvårdnad. Författarna fann ett övergripande tema, där anestesisjuksköterskans egna kropp och livsvärld skapar förutsättningar i den prehospitala vården “skillnaden som gör skillnad”. Slutsats: Således krävs både mjuka som hårda parametrar för att skapa en god prehospital arbetsmiljö för anestesisjuksköterskan och för att upprätta en säker och god vård. / Background: Anesthesia nurse's competence description includes a variety of tasks. Something that the authors say is summed up as anesthetic nursing. The paper summarizes the anesthesia nurse's primary responsibility and how these can be applied in the prehospital environment. Purpose: The purpose of the thesis was to investigate the anesthesia nurse experiences of meeting patients prehospitally in need of anesthetic care.  Method: To capture the experiences, a qualitative interview study with eight anesthetic nurses with experience of prehospital work has been conducted through a qualitative analysis with both latent and manifest approach.  Results: The authors came to Three main categories that affected the experiences of anesthesia nurses; Security linked to routines, experience and communication. Exposure linked to the unpredictable in the pre-hospital environment, loneliness in their skills and working with inexperienced colleagues. Satisfaction related to work satisfaction and the experience of making a difference for the patient. Dahlberg and Segesten's lifeworld theory has used as a framework for the study's analysis. Something that the authors think is applicable to explain the informants' experience of meeting patients prehospitally in need of anesthetic care. The authors found an overall theme, in which the anesthetist nurse's own body and life world create the conditions in the prehospital care "the difference that makes a difference". Conclusions: Thus, both soft and hard parameters are required to create a good prehospital work environment for the anesthetic nurse and to establish a safe and good care.

Anestesisjuksköterskan ska kunna värdera information om sjukdomar och medicinska faktorer som ska resultera i att korrekta omvårdnadsåtgärder och medicinska beslut tas i samarbete med anestesiologen för att öka patientsäkerheten. Begränsad mängd tidigare forskning finns om anestesisjuksköterskors känsla av trygghet och hur patientsäkerhet i den preoperativa fasen upplevs. Syftet med denna studie var att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser av trygghet och patientsäkerhet i det preoperativa omvårdnadsarbete. För att besvara syftet användes en kvalitativ metod. Totalt intervjuades sex anestesisjuksköterskor, alla från olika sjukhus över hela Sverige. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Analysen resulterade i sju kategorier; Behov av tydliga rutiner och kontroller, Skapa en lugn miljö, Vikten av god kunskap och erfarenhet, Möjlighet till egen reflektion, Vikten av teamarbete, Organisationens inverkan på patientsäkerheten samt Informationsinhämtning och planering för att skapa rätt förutsättningar. Teamarbete och Organisationens inverkan på patientsäkerheten framkom som två områden där anestesisjuksköterskan inte känner trygghet och där tydliga brister inom patientsäkerheten identifieras. Anestesisjuksköterskan upplever att det finns en tveksamhet hur organisationen värderar patientsäkerheten och hur anestesisjuksköterskan skall förhålla sig till detta, vilket orsakar en minskad känsla av trygghet. Även vid problem i teamet med samarbetet, påverkades anestesisjuksköterskans trygghet vilket kunde ses påverka patientsäkerheten negativt. Förslag på fortsatt forskning är att vidare undersöka anestesisjuksköterskans upplevda trygghet utifrån organisation och teamarbete.

Bakgrund: Kommunikation är en essentiell del av hälso- och sjukvården, särskilt i mötet mellan anestesisjuksköterskan och barnet i den perioperativa miljön. Sjukhusmiljön, vårdpersonalen och själva sjukdomen kan upplevas som en krissituation av barn och dess anhöriga. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att undersöka vad anestesisjuksköterskan på en operationsklinik kan använda för metoder perioperativt för att påverka oro hos barn. Metod: En deskriptiv systematisk litteraturöversikt baserad på 15 vetenskapliga originalartiklar valdes som design för att få en större översikt över problemområdet som studerades. Databaser som användes i studien var PubMed och Cinahl. Resultat: Information och kommunikation – både direkt och indirekt – var en bidragande del av den preoperativa dialogen. Direkt kommunikation handlade om Den perioperativa dialogen, där anestesisjuksköterskan och barnet sågs ansikte mot ansikte och talade direkt med och till varandra, medan de inte gjorde det i den Indirekta kommunikationen. Oron hos de barn och föräldrar som fick grundlig information reducerades signifikant. Tretton av femton studier visade att distraktioner och olika strategier via direkt och indirekt kommunikation hade en positiv effekt på den perioperativa oron hos barn. Resultaten av dessa artiklar visade också att minskad oro kan bidra till minskad smärta postoperativt. Slutsats: Både direkt och indirekt kommunikation kan ha en positiv effekt på barns perioperativa oro, vilket därmed indirekt kan förebygga eller reducera deras oro. För att kunna påverka barnens oro måste man dessutom vända sig direkt till barnen och inte bara till föräldrarna. / Background: Communication is an essential part of health care, especially in the meeting between the nurse anaesthetist and the child in the perioperative environment. The hospital environment, healthcare staff and the disease itself can be perceived as a crisis situation by children and their relatives. Aim: The aim of the literature study was to investigate the methods that the nurse anaesthetist at a surgical department can use perioperatively to affect the anxiety in children. Method: A descriptive systematic literature review based on 15 original scientific articles was chosen as design in order to get a larger view of the studied field. Databases used in the study were PubMed and Cinahl. Results: Information and communication - both direct and indirect - was a contributing part of the preoperative dialogue. Direct communication was about the perioperative dialogue, where the nurse anaesthetist and the child saw each other face to face and spoke directly to and with each other, while they did not do so during the indirect communication. Children and parents with preoperative anxiety who received thorough information had significantly reduced levels of anxiety. Thirteen of fifteen studies showed that distractions and different strategies via direct and indirect communication had a positive effect on the perioperative anxiety of children. The results of the articles also showed that reduced anxiety can contribute to reduced postoperative pain. Conclusion: Both direct and indirect communication can have a positive effect on children's perioperative anxiety, thereby indirectly preventing or reducing their anxiety. In order to be able to influence the children's anxiety, the nurse anaesthetist must also turn directly to the children and not just to the parents.