Bakgrund: 50–75% av barnen som ska genomgå en operation drabbas avpreoperativ oro. Oron kan ge sig uttryck genom gråt, skrik eller att vilja gömma sig.Ett barn som känner oro tenderar dessutom att ej vilja samarbeta vid induktion.Syfte: Att undersöka tillgängliga interventioner och deras effekt på barnspreoperativa oro. Metod: Litteraturöversikt med 29 kvantitativa originalartiklar fråndatabaserna PubMed, Cinahl och PsycINFO har kvalitetsgranskats och analyseratssystematiskt. Resultat: Litteraturöversikten visar att det finns varieradeinterventioner med varierande effekt på barns preoperativa oro. Interventioner meddistraktion i form av video eller spel via mobil eller surfplatta visade reduceradenivåer av oro. Vidare visade okontextuell lek med barnet inför och vid induktionockså på minskade nivåer av oro. Även information visade sig kunna reducera oro,dock ej konsekvent. Föräldrarnärvaro vid induktion reducerade inte oronkonsekvent. Att utföra interventioner i nära anslutning till själva induktionen gavvarierande effekt på orosnivåerna. Slutsats: Flera olika interventioner lyckadesreducera barns preoperativa oro. Varierande distraktioner, okontextuell lek och vissinformation gav mest lovande resultat. Vidare forskning motiveras för att ytterligarekunna påvisa specifika interventioners effekt, men också hur dessa potentiellt kankombineras med andra interventioner.

Att söva barn kan vara en utmaning för anestesisjuksköterskan då barn ofta är oroliga inför en operation. Oron kan orsaka lidande hos barnet och väcka ett medlidande hos anestesisjuksköterskan vilket kan orsaka en värdekonflikt mellan önskan att respektera barnets ovilja att sövas och viljan att hjälpa barnet. Syftet med studien var att undersöka anestesisjuksköterskors upplevelser av att söva oroliga barn. Metoden var semistrukturerade intervjuer som sedan analyserades med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Detta ledde fram till fyra kategorier och tio subkategorier. Kategorierna var Känsla av att ta hand om hela familjen, Betydelsen av att skapa kontakt med barnet, Känsla av att förutsättningar påverkar sövningen och Den etiska utmaningen i att söva oroliga barn. Resultatet visar att det upplevs viktigt att ta hand om hela familjen och inte bara barnet. Anestesisjuksköterskan behöver lugna oroliga föräldrar och etablera en god kontakt med barnet, anpassad efter barnets individuella behov. Goda förutsättningar, såsom gott teamarbete och erfarenhet, är viktiga aspekter som underlättar sövningen av oroliga barn. Anestesisjuksköterskan kan uppleva misslyckanden om det inte går att lugna barnet och att behöva tvångssöva ett barn kan orsaka skuldkänslor och stress. Om operationen är nödvändig och barnet måste sövas mot sin vilja upplevs det viktigt att ha gjort sitt bästa och med barnets bästa i fokus. / Inducing general anesthesia in pediatric patients can be challenging as pediatric patients often experience anxiety before undergoing surgery. Anxiety can be distressing for the child that in turn might affect the nurse anesthetist causing stressful emotions. It might also cause a conflict of values between the nurse anesthetist’s desire to respect the child’s wish to avoid undergoing anesthesia and the desire to care for the child. The objective of the study was to investigate nurse anesthesiologists’ experiences of inducing general anesthesia in anxious pediatric patients. The method was semi-structured interviews with qualitative content analysis and inductive approach. Four categories and ten subcategories emerged. The categories were: The notion of providing care for the whole family, The importance of establishing a nurse-patient relation with the child, The notion that working under proper conditions affects the induction of anesthesia and Ethical challenges in inducing a state of general anesthesia in anxious children. Results show that the nurse anesthetists feel it important to provide care for the whole family and not just to the child. The nurse anesthetist needs to calm anxious parents while establishing a beneficial patient relation, tailored after the needs of the child. Working under favorable conditions facilitates inducing general anesthesia in anxious children. The nurse anesthetists experience feelings of failure when they do not succeed in calming anxious children. Failing to calm the patient can also cause stress and feelings of guilt. In the case of non-elective surgery where a state of general anesthesia must be induced against the will of the child, the nurse anesthetists experience that it is important to do the best of their ability while focusing on what is best for the child.

Interhospitala överflyttningar där anestesisjuksköterskor ansvarar för kritiskt sjuka patienter ökar i dagens samhälle. Hur anestesisjuksköterskor upplever dessa överflyttningar är oklart, då forskningen inom ämnet fortfarande är relativt begränsat. Syftet med examensarbetet var att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser av att delta i interhospitala överflyttningar av kritiskt sjuka patienter. Åtta anestesisjuksköterskor har deltagit i semistrukturerade, öppna intervjuer vilka analyserats via kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att de flesta anestesisjuksköterskorna upplevde interhospitala överflyttningar av kritiskt sjuka patienter som något positivt. De menade att de utvecklades i sin yrkesroll och fick ökat självförtroende efter de överflyttningar som varit lyckade. Dock kunde de känna sig stressade i miljön utanför sjukhus, där ovana anestesisjuksköterskor upplevde mer stress. Men samtidigt upplevde flera intervjupersoner att situationen gjorde dem mer skärpta. Stress kunde upplevas i samband med hantering av medicinteknisk utrustning och läkemedel då det ibland skiljde sig åt från det anestesisjuksköterskorna vanligtvis använde. Anestesisjuksköterskor som hade längre erfarenhet av yrket kände sig tryggare än de med kort erfarenhet i att ansvara för patienter under överflyttning. Överflyttningar där barn skulle förflyttas till annat sjukhus var något som i flera intervjuer upplevdes som svårt och utmanande. Ytterligare forskning skulle kunna leda till en ökad förståelse för anestesisjuksköterskors arbete och ansvar under interhospitala överflyttningar.

Bakgrund: Coronapandemin har påverkat den svenska sjukvården i en ofattbar omfattning. Sverige är det land som har haft den mest påtagliga smittspridningen i Norden, vilket fått till följd att många svårt sjuka patienter tvingats vårdas på tillfälliga intensivvårdsavdelningar, så kallad covid-IVA, när belastningen varit så omfattande på den ordinarie intensivvården. Dessa avdelningar har bland annat bemannats med anestesisjuksköterskor.  Motiv: Intensivvård utförs i vanliga fall utav sjuksköterskor och läkare som är specialiserade inom området. Pandemin har medfört att operationskliniker omorganiserats till tillfälliga intensivvårdsavdelningar. På grund av den höga belastningen, har anestesisjuksköterskor omplacerats och fått ombesörja avancerad intensivvård till smittade patienter.  Syfte: Syftet med studien var att belysa anestesisjuksköterskors upplevelser av att omplaceras och arbeta på covid-IVA.Metod: Individuella tematiska öppna intervjuer med anestesisjuksköterskor (n=7) genomfördes. Grundad teori användes för att analysera insamlade data. Resultat: Anestesisjuksköterskorna likställde arbetsmiljön på covid-IVA med en katastrof till följd av den omfattande belastningen. De tilldelades en svår roll där patientansvaret ansågs som komplicerat eftersom de var oförberedda på att behöva ta ett så övergripande ansvar. Arbetet försvårades också när samarbetet med intensivvårdssjuksköterskorna inte fungerade tillfredställande. Begränsade kunskaper inom intensivvård ledde till stress, otrygghet och oro. Arbetet under dessa omständigheter medförde flertalet konsekvenser för deltagarna såsom psykiska och fysiska besvär. Konklusion: Omplaceringen till covid-IVA har inneburit en svår omställning för anestesisjuksköterskorna. De har befunnit sig i en katastrof där varken kunskap eller resurser ibland räckte till. Deras erfarenheter är till stor del negativa och flera av dem är utarbetade, mår psykiskt dåligt och dras idag med fysiska besvär. Slutsatsen är att deras insatser var av stor betydelse för vården och samhället i stort.

Bakgrund: Under operation är patienten utsatt för en ökad risk att drabbas av perioperativ hypotermi, kärntemperatur under 35°C. Att drabbas av perioperativ hypotermi kan leda till allvarliga komplikationer, bidrar med ett onödigt lidande för patienten, förlänger vårdtiden, samt ger ökade vårdkostnader. Den perioperativa sjuksköterskan har ansvar, tillsammans med det perioperativa teamet att patientsäkerheten upprätthålls. Vilket innebär att identifiera och förebygga risker för komplikationer. Syfte: Sammanfatta metoder som förebygger oavsiktlig perioperativ hypotermi. Metod: En systematisk litteraturöversikt för att bidra till evidensbaserad omvårdnad med grund i analys av metaanalyser. Resultat: Resultatet sammanfattas i fyra interventioner; perioperativ administration av aminosyror, uppvärmd, fuktad insufflationsgas, uppvärmd sköljvätska samt varmluft- och luftfria uppvärmningssystem. Konklusion: Interventionerna har olika möjligheter och begränsningar samt är anpassade för olika typer av ingrepp. Det kan vara aktuellt att kombinera olika åtgärder för att uppnå önskad effekt. Den perioperativa sjuksköterskan ska använda sig av den metod som anses mest effektiv och bör anpassa den utifrån vilken patient som behandlas samt situation, där sjuksköterskan utgår från internationella riktlinjer och evidens. / Background: During operation, the patient is exposed to an increased risk to be affected from perioperative hypothermia, core temperature below 35°C. Suffering from perioperative hypothermia can lead to serious complications, contribute to unnecessary suffering for the patient, extended care time and increased care costs. The perioperative nurse is responsible, together with the perioperative team, that patient safety is maintained. Which is based on identifying and preventing risks of complications. Aim: Identify methods that prevent accidental perioperative hypothermia. Method: A systematic literature review where the data consisted of meta-analysis. Result: The results are summarized in four interventions; perioperative administration of amino acids, heated, humidified insufflation gas, warmed irrigation fluid and forced-air warming and air-free warming systems. Conclusion: The interventions have different possibilities and limitations and that is adapted to different types of surgical interventions. It may be relevant to combine different methods to achieve the desired effect. The perioperative nurse should use the method that is considered most effective and should adapt it based on the patient who is being treated and the situation, where the nurse is depending on international guidelines and evidence.

Bakgrund: Anestesisjuksköterska är ett avancerat yrke som ställer höga krav på kompetens och självständighet. Forskning visar att nyexaminerade anestesisjuksköterskor upplever stress och otrygghet i sin nya profession. Syfte: Studiens syfte var att beskriva hur nyexaminerade anestesisjuksköterskor upplever sin första tid på en operationsavdelning. Metod: Deskriptiv design med kvalitativ ansats. Totalt tio anestesisjuksköterskor, från två medelstora och ett litet sjukhus i Mellansverige, inkluderades i studien. Studien har använt ett ändamålsenligt urval. Genom semi-strukturerade intervjuer med utgångspunkt från samlades data in. Data har analyserats med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat: Ur anestesisjuksköterskornas beskrivningar framkom fyra huvudkategorier; den nya professionen, personlig utveckling, erfarenhet och organisatoriska faktorer och totalt tio subkategorier; att vara ny anestesisjuksköterska, att uppleva ansvar, att ha prestationskrav, känna tilltro till egen förmåga, att känna arbetsglädje, att utvecklas, brist på erfarenhet, erfarenhet skapar trygghet, brist på stöd från organisationen samt stöd från organisationen. Studien visar att anestesisjuksköterskorna upplevde sin första tid på en operationsavdelning som påfrestande men även som intressant och utvecklande. Nya arbetsuppgifter och stort ansvar upplevdes som betungande i början. Bristen på erfarenhet var stundtals påfrestande men stöd från kollegier bidrog till att majoriteten av anestesisjuksköterskorna upplevde trygghet. Då bristande stöd ökade deras upplevelse av otrygghet och ensamhet, framkom en önskan om mentorskap och mer handledning under anestesisjuksköterskornas första tid. Slutsats: Föreliggande studie beskriver nyexaminerade anestesisjuksköterskors upplevelse och resultatet visar att stress och en känsla av ensamhet präglade den första tiden. Bristande erfarenhet kunde vara påfrestande men med stöd från kollegier upplevde de en ökad trygghet. Resultatet visar att det fanns en önskan om mer stöd i form av mentorskap och handledning under anestesisjuksköterskornas första tid. Överlag ger studien en ökad förståelse för hur nyexaminerade anestesisjuksköterskor upplever sin första tid. / Background: To be a Nurse Anesthetist is advanced and involves high demands for competence and independence. Research has shown that newly graduated nurse anesthetists experience stress and insecurity in their new profession. Aim: The study was aimed to describe how newly graduated nurse anesthetists experience their first time at a surgical ward. Method: Descriptive design with qualitative approach. A total of ten nurse anesthetists from two middle-sized and one small hospital in Sweden were included in the study. Purposive sampling has been used. The data were collected by semi-structured interviews with help from an interview guide. The data have been analyzed with a qualitative content analysis. Findings: The nurse anesthetist’s descriptions in the interviews were sorted in to four main categories and ten subcategories. The main categories were; The new profession, Personal development, Experience, and Organizational elements. The subcategories were: Newly graduated nurse anesthetist’s, To have responsibility, Performance anxiety, Belief in own ability, Job satisfaction, To progress, Lack of experience, Experience creates security, Lack of support from the organization and Support from the organization. The nurse anesthetists describe their first period at the surgical ward as demanding but also interesting and stimulating. New assignments and the large responsibility were described as burdensome at first. The lack of experience was at times hard to deal with but the support from the organization increased their feelings of security. In the study, nurse anesthetists’ wanted more support in the form of mentorship and coaching, as lack of support increased their feelings of insecurity and loneliness. Conclusion: The study describes how newly graduated nurse anesthetists’ experience feelings of stress and loneliness during their first period in a surgical ward. Lack of experience was demanding at first but with support from colleagues their feelings of security increased. The results show that newly graduated nurse anesthetists’ wanted more support in the form of mentorship and coaching. The study provides a deeper understanding of how newly graduated nurse anesthetists’ experience their first period in a surgical ward.

Bakgrund: Anestesisjuksköterska möter fler och fler äldre patienter som är i behov av anestesiologisk omvårdnad vid generell anestesi under operation. Vid generell anestesi försätts patienten i en medvetslöshet där den inte kan förmedla sig. Anestesisjuksköterskans ansvar är att ge säker vård under den generella anestesin. Hög ålder ökar riskerna för komplikationer men också åldersrelaterade sjukdomar och fysiologiska förändringar ställa högre krav på anestesisjuksköterskan och det är viktigt att hen har kunskap och förståelse för vad det innebär att åldras och anpassa den anestesiologiska omvårdnaden. Syfte: Studiens syfte är att undersöka anestesisjuksköterskans strategier för säker vård i den anestesiologiska omvårdnaden vid generell anestesi på äldre patienter. Metod: Åtta stycken anestesisjuksköterskor med minst ett års arbetslivserfarenhet intervjuades och insamlad data analyserades och bearbetades genom kvalitativ innehållsanalys där meningsbärande enheterna kondenseras för att därefter analyseras framtill koder, underkategorier och kategorier för att landa i ett tema – den latenta meningen. Resultat: Studiens resultat visar att anestesisjuksköterskor har strategier för säker vård då man anpassar mötet och samtalet efter den äldre patientens behov men också tar en roll som advokat för patienter med svårigheter att uttrycka sig, att man arbetar standardiserat för att öka säkerheten i omvårdnaden men också anpassar den anestetiska omvårdnaden baserat på kunskaper om åldrande, sjukdom och risker och med de kunskaperna möjliggör en bra anestesi och säkra luftvägen. Slutsats: Genom att använda de strategier som växer fram i studiens resultat i den anestesiologiska omvårdnaden av äldre patienter vid generell anestesi kan omvårdnaden bli säkrare och minska uppkomsten av komplikationer som kan leda till vårdlidande.

Bakgrund: Anestesisjuksköterskor har ett övergripande ansvar för den anestesiologiska omvårdnaden, vilket bland annat innefattar att bedöma och hantera patienters luftväg. Situationer av en oväntad svår luftväg hos patienter uppstår emellanåt och ställer då höga krav på anestesisjuksköterskors kompetens. Att ta snabba beslut och vidta rätt åtgärder blir avgörande för utfallet och för patientsäkerheten. Syfte: Att undersöka anestesisjuksköterskors erfarenhet och hantering vid vård av patienter med oväntad svår luftväg. Metod: Enkätstudie med kvantitativ studiedesign. Enkäten bestod av 25 frågor med färdiga svarsalternativ. All insamlad data analyserades med hjälp av statistikprogrammet Statistical Package for the Social Sciences (SPSS). Studiegruppen delades in i två grupper utefter antal år de arbetat som anestesisjuksköterskor där ena gruppen representerade anestesisjuksköterskor med mindre erfarenhet och den andra anestesisjuksköterskor med mer erfarenhet. Jämförelser gjordes sedan mellan grupperna. Resultat: Totalt 76 anestesisjuksköterskor svarade på enkäten. I resultatet kunde skillnader mellan de mindre erfarna och de erfarna anestesisjuksköterskorna urskiljas i flera frågor. Det fanns signifikanta skillnader mellan de två grupperna, bland annat i avseende hur de upplevde stress. De mindre erfarna upplevde en högre nivå av stress än de mer erfarna. Båda grupperna kände sig tryggare när de arbetade tillsammans med en erfaren kollega än med en som är ny när det gällde situationer med oväntad svår luftväg. Slutsats: Erfarenhet påverkar hur anestesisjuksköterskor erfar och hanterar patienter med oväntad svår luftväg. Mindre erfarna anestesisjuksköterskor upplever i högre grad stress vid hantering av svår luftväg i jämförelse med erfarna anestesisjuksköterskor. Risken att ställas inför en oväntad svår luftväg finns alltid, trots noggranna bedömningar av luftvägen. Dock uppstår dessa situationer relativt sällan, vilket kan tyda på att de luftvägsbedömningar som görs har en stor betydelse när det gäller att förutse en svår luftväg. / Background: Nurse anesthetists have an overall responsibility for anesthesiological care, which among other things includes assessing and managing patients' airways. Situations of an unexpectedly difficult airway in patients occur from time to time and and put high expectations on the competence of nurse anesthetists. Making quick decisions and do the right things are crucial for the outcome of the situation and also for the patient’s safety. Aim: To investigate the experience and management of nurse anesthetists in the care of patients with unexpectedly difficult airways. Method: A survey study with quantitative study design. The survey consisted of 25 questions with answer options. All collected data were analyzed using the Statistical Package for the Social Sciences (SPSS). The study group was divided into two groups according to the number of years they worked as nurse anesthetist, one group representing nurse anesthetists with less experience and the other nurse anesthetists with more experience. Comparisons were then made between the groups. Results: A total of 76 nurse anesthetists responded to the survey. In the result, differences between the less experienced and the experienced nurse anesthetists could be distinguished in several questions from the survey. There were significant differences between the two groups, for instance how they experienced stress. The less experienced nurse anesthetists experienced a higher level of stress than the more experienced nurse anesthetists. Both groups felt safer when working together with an experienced colleague than with one who is new in situations with unexpectedly difficult airways. Conclusions: Experience affects how nurse anesthetists experience and manage patients with unexpectedly difficult airways. Less experienced nurse anesthetists experience more stress when managing difficult airways compared to experienced anaesthetic nurses. The risk of facing an unexpectedly difficult airway is always present, despite careful assessments of the airway. However, these situations appear quite rarely, which may indicate that the airway assessments are of great importance in anticipating an difficult airway.

SAMMANFATTNING Bakgrund – Vårdande kommunikation är komplext och viktigt att studera eftersom den kan påverka vårdens kvalitet och patientens upplevelse av kvalitet. Syfte - Syftet med denna studie är att beskriva anestesisjuksköterskors vårdande kommunikation med patienter i preanestesifasen Metod – Metoden var kvalitativ, induktiv och beskrivande fokuserad etnografi. Fem fokuserade deltagandeobservationer med fältanteckningar och skisser av vårdandetgenomfördes. Analysen utfördes enligt kvalitativ konventionell innehållsanalys. Resultat –Anestesisjuksköterskors vårdande kommunikation sker genom att; Skapa förtroende och agera medmänskligt genom att använda ett situationsspecifikt och lämpligt kommunikationsmönster. Skapa förståelse för procedurerna i förloppet genom information och instruktioner. Skapa försäkran tillsammans med patienten genom att fokusera på säkerhet i miljön. Slutsats - Anestesisjuksköterskor bedömer patientens kliniska behov och vårdar genom att skapa förtroende, skapa förståelse, skapa försäkran. Vårdande kommunikation har sin särskilda betydelse i den här kliniska kontexten och är förankrad i anestesisjuksköterskans mycket praktiska arbete och dennes förutsättningar för vårdande. Nyckelord: Vårdande relation, Vårdande kommunikation, Personcentrerad vård, Anestesisjuksköterska, Etnografi ABSTRACT Background – Caring communication is an important object of study since the care provided may have impact on quality of care and the perceived quality of care. Aim - The purpose of this study is to describe anaesthetic nurses' caring communication with patients in the pre-anaesthetic phase Method - The method was qualitative, inductive, and descriptive focused ethnography. To describe situation-specific patterns of Caring communication, data collection was performed with sampling of field notes and hand-drawn sketches. Data analysis was performed with conventional qualitative content analysis. Results – Anaesthetic nurses caring communication was provided through; Create trust and act compassionately by communicating with care and good judgement. Create comprehension of important procedures with information and instruction. Create assurance in cooperation with the patient by focusing on safety in the environment.  Conclusion – Anaesthetic nurses assess patient´s needs and work to provide a caring communication. Create trust, create comprehension, create assurance are contextual and unique caring communication. Further interpretative research can enlighten a deeper understanding of important perspectives from patient and nurses in the preanesthetic context. Keywords: Caring Relationship, Caring Communication, Person-Centred Care, Anaesthesia Nurse, Ethnography

Bakgrund: Anestesisjuksköterskan ansvarar för att identifiera när ett förlopp avviker från det normala i den perioperativa vården. Tidigare studier visar att explorativ laparotomi har hög förekomst av allvarliga komplikationer och 30-dagarsmortalitet. Syfte: Syftet var att undersöka korrelation mellan preoperativa variabler och förekomst av allvarliga komplikationer hos vuxna patienter som genomgår akut explorativ laparotomi på en operationsavdelning. Syftet var även att undersöka korrelation mellan preoperativa variabler och mortalitet hos vuxna patienter som genomgår akut explorativ laparotomi på en operationsavdelning. Metod: Studien var en retrospektiv registerstudie med kvantitativ ansats. Registerdata innehållande pre-, intra- och postoperativa uppgifter om 387 patienter som genomgått explorativ laparotomi, inhämtades från Provisio för åren 2019–2021. Datamatris skapades utifrån Clavien-Dindos komplikationsklassifikation. Materialet analyserades med beskrivande statistik, Spearmans rho och multipel linjär korrelationsanalys. Huvudresultat: Allvarliga komplikationer förekom hos 33,6% av patienterna. 9,6% av patienterna avled inom 30-dagar. ASA-klass var statistiskt signifikant korrelerat till allvarliga komplikationer (p: <0,001). Ålder (p:<0,001), ASA-klass (p: <0,001) och prioritetsnivå till operation (p: 0,049) var statistiskt signifikant korrelerat till 30-dagarsmortalitet. Slutsats: Explorativ laparotomi är en allvarlig operation som i de flesta fall utförs på redan svårt sjuka patienter. Anestesisjuksköterskan har en betydande roll i optimeringen av den intraoperativa omvårdnaden. Alla människor har rätt till god evidensbaserad vård och det finns utvecklingspotential vid explorativ laparotomi. / Background: The nurse anesthetist is responsible for identifying when a course of care deviates from the normal in perioperative care. Previous studies show that exploratory laparotomy has a high incidence of severe complications and 30-day mortality. Aim: The aim was to investigate correlation between preoperative variables and the presence of severe complications in adult patients undergoing acute exploratory laparotomy in an operating department. The aim was also to investigate correlation between preoperative variables and mortality in adult patients undergoing acute exploratory laparotomy in an operating department. Method: The study was a retrospective registry study with a quantitative approach. Registry data containing pre-, intra- and postoperative data on 387 patients who underwent exploratory laparotomy were obtained from Provisio for the years 2019–2021. A data matrix was created based on Clavien-Dindo's classification of complications. The material was analyzed with descriptive statistics, Spearman's rho and multiple linear correlation analysis. Result: Severe complications occurred in 33.6% of patients. 9.6% of patients died within 30 days. ASA class was statistically significantly correlated to severe complications (p:<0.001). Age (p:<0.001), ASA class (p: <0.001) and priority level to surgery (p: 0.049) were statistically significantly correlated to 30-day mortality. Conclusion: Exploratory laparotomy is a serious operation that in most cases is performed on already severely ill patients. The nurse anesthetist has a significant role in the optimization of intraoperative nursing. All people have the right to good evidence-based care and there is development potential in exploratory laparotomy.